Ur Corren 1 mars 1988
Man hade nog blivit ordentligt uppskakad om man under en fisketur med roddbåten fått möte med en en sån här jätte. Å andra sidan är det väl knappast någon som är så långt ute med en roddbåt? Men fiskare vet man aldrig var man har. Och var fisken är har jag aldrig lyckats lista ut. Däremot har jag varit ombord på en oljeplattform utanför Bergen, vilket var en fantastisk upplevelse. Ombord på Gullfaks C bodde ju lika mycket folk som i Mantorp. Inte. Men över 300 i alla fall och det fanns restaurang och bio, gym och bostadsdel. Peter Jigerström och jag var där för att träffa Kristin Svensson från Björsäter som jobbade ombord.
Jigerström och Auer ombord på Gullfaks C 1997
Vi åkte även till Norge för att träffa några innebandyspelare från Linköping som höll till i Oslolaget Holmlia: spelarna Matthias Svensson och Oskar Hallberg samt tränaren Urban Nilsson. Men besöket på oljeplattformen har etsat sig fast något mer i minnet eftersom det inte är så ofta man är på en sådan. Men det var ett fasligt oväder under vårt besök och det var nära att vi inte fick komma ut eftersom det var storm. Efter en övernattning i Bergen fick vi emellertid tillåtelse att följa med den stora helikoptern ut, om jag minns rätt så tog den 12 man.
Min text i reportaget från Gullfaks C och mötet med Kristin börjar:
Vi åkte även till Norge för att träffa några innebandyspelare från Linköping som höll till i Oslolaget Holmlia: spelarna Matthias Svensson och Oskar Hallberg samt tränaren Urban Nilsson. Men besöket på oljeplattformen har etsat sig fast något mer i minnet eftersom det inte är så ofta man är på en sådan. Men det var ett fasligt oväder under vårt besök och det var nära att vi inte fick komma ut eftersom det var storm. Efter en övernattning i Bergen fick vi emellertid tillåtelse att följa med den stora helikoptern ut, om jag minns rätt så tog den 12 man.
Min text i reportaget från Gullfaks C och mötet med Kristin börjar:
Det är storm.
Första kontakten med plattformen blir en chock. Vi hoppar ut ur helikoptern och vinden piskar med sådan kraft att det inte går att förflytta sig upprätt. Faran lurar, hjärtat bultar. Vinden dånar och får våra överlevnadsoveraller att smattra. Så kraftig är vinden att det är svårt att andas normalt.
Första kontakten med plattformen blir en chock. Vi hoppar ut ur helikoptern och vinden piskar med sådan kraft att det inte går att förflytta sig upprätt. Faran lurar, hjärtat bultar. Vinden dånar och får våra överlevnadsoveraller att smattra. Så kraftig är vinden att det är svårt att andas normalt.
2 kommentarer:
Hej Jörgen!
Vad roligt att snubbla över det här blogginlägget, så här länge efteråt!
Nu har det gått fem år till sedan ni fick komma ombord på Gullfaks C,
30 år, så det var roligt med en liten påminnelse.
Hoppas allt är väl med er!
Mvh/Kristin, tidigare Svensson, numera Storevik.
Hej, Kristin!
Kul att höra från dig. Ja, allt är bara bra. Jag bor som tidigare i Mantorp, är numera pensionär men skriver ändå lite då och då för Corren. Mest ridsport som jag har haft och har lite inblick i. Ett och annat Bostadsreportage kan det också bli. På frilansbasis.
Peter är omgift och har en massa hundar omkring sig i dag. Även han frilansar numera.
Finns du på Facebook så hör jag av mig där.
Med vänlig hälsning/Jörgen
Skicka en kommentar