Bild: Jörgen Auer
Nej, det här är inte kapitel två i The Jörgen Auer story, utan ett inlägg som bara andas vilsamt och som manar till avstressning. Se så lugna och fina stenarna där ute på åkern är. Andas inte bilden kontemplation och återhämtning? Jag tycker så. Visst är molnen där bakom mörka och kanske blir det regn, men för en sten spelar väder ingen roll.
Hur hamnade de där? Var det inlandsisens förtjänst? Ja, det är väl troligt. Isen förde dem under årtusenden ut just på detta stycke jord i Östergötland där de legat allt sedan isen drog och sig undan, smälte för 10 000 år sedan. Men de har legat i vägen för odlare i otaliga generationer och därför lagts på hög.
Såna här rösen finns det ju på eller intill väldigt många åkrar i Sverige och lantbrukare/markägare plockar även i dag bort enstaka stenar som är i vägen.
Men fina är de. Och de var här långt före oss.
FOTNOT: För övrigt får man enligt lag inte flytta en stenhög som blivit biotopskyddad (och det blir en upplockad hög redan efter tolv månader som orörd).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar