Vilken dag! Vilket drag! Vilka tag! Har var ju närmast otrolig i dag.
Korsordskungen.
Det var så han kände sig där han låg i sängen på långfredagens kväll. Kungen av korsord. Hur många hade han löst denna dag? Åtta? Nio? Kanske tio. Korsorden liksom for omkring honom Och det var inga lätta grejer, heller. Exemplar efter exemplar av gamla Aftonbladet och Upsala Nya Tidning raddades upp framför honom av glada vänner och kvarten/halvtimmen senare lämnade de sängen och slängdes på golvet med rutorna fyllda av hans kråkfötter. Med rätta svar, förstås.
När började han lösa korsord? Så fort han lärde sig läsa härmade han sina föräldrar och de löste korsord vareviga dag.
J̌a, så var det.
Så många löste han inte då. Men år förändrar oss och lär oss svårare och svårare ordkombinationer och med tiden får man sina konstruktörsfavoriter. Lär sig förstå hur de tänker. Deras klurigheter.
Han skickade aldrig in några svar. Det var ingen glädje för honom att vinna en bok eller vad de nu kunde vara. Nä, glädjen såg han i att så snabbt som möjligt finna rätt bokstav för den ruta han befann sig vid och kunna koppla ihop meningen den ingick i.
Tänk, hur lätt skulle det inte vara för honom att bli kongen av Sverige. Korsordskonungen. Men just nu tog det mot och det snurrade av tidningar på väg förbi honom utan att han brydde sig. Han var trött.
I morn skullen han ta upp tanken igen och hoppades på korsord med långa meningar att lösa. De korsorden med gulfärgade, eller grå rutor med texter som: han slår ett slag för en lyckad golfrunda, ska bli svaret.
Nä, sov nu, kung i morn.
God natt.
