Mobbaren och grannflickorna

Bild: Jörgen Auer

Obs! Följande text är rent hittepå. Kusinen existerar inte och inlägget får anses som en skrivövning.

Det här är Stephen "Fisher" Trump, 77-årig kusin till mobbaren, lögnaren och reporterhataren, tillika USA:s president Donald. Stephen säger att han i tidiga år var välkommen gäst hemma hos Fred och Mary Trump och att man ofta spelade sällskapsspel. Dock alltid med Donald som vinnare.

"Han blev helt galen om han insåg att någon annan var på väg att vinna, liksom när han låg sist. Då ställde han sig upp, gormade och skrek att alla andra fuskade och att det minsann stod i reglerna hur spelet skulle utövas. Det var bara det att några spelregler aldrig gick att hitta i det trumpska hemmet. De hade försvunnit på något mystiskt sätt ur samtliga spelaskar och kartonger. Men Don kunde förstås reglerna och menade att ingen hade läst så många spelregler som han."

Det fanns mer som var konstigt när Donald var med och spelade spel, eller lekte,  fortsätter kusinen.

"Det roligaste han visste var att smyga på de små grannflickorna, systrarna Eleonore och Elisabeth. Eller så ville han att de skulle leka kurragömma i buskarna. Gärna retades han med dem också och ville ofta lyfta upp och kasta dem högt i skyn. Han ville även att de skulle sitta i hans knä så att han kom åt att kittla dem."

Och så var det den där hunden längre bort på gatan som han hatade - Biden. Den fick skulden för allt, även om det var helt uppenbart att det var Donald som ställt till det. Men hunden hade vunnit en hundpopularitetstävling i området, och klart kommit före familjen Trumps Bostonterrier Bondi.

Det kunde Donald aldrig någonsin tåla.

"Jävla byracka. Alla vet att vår hund var den finaste i hela Amerika och att omröstningen var riggad och resultatet 600, ja 700, till och med 1000 procent över det riktiga resultatet där vår Bondi utklassade byrackan Biden. Egentligen borde den avlivas, eller i alla fall utvisas. Vad är det för skitras?"

Amerikansk cocker spaniel.

Fler kända stridshästar

Förra inlägget handlade bland annat om gamla hästar. Nu har jag hittat en till. En känd stridshäst, född 1793 i Egypten.

Marengo sägs ha varit Napoleon Bonapartes favorithäst. Inte så konstigt eftersom den grå/vita araben bar honom i nio slag (bland annat vid Austerlitz 1805, Wagram 1809 och slutligen vid Waterloo 1815.) Marengo sägs ha sårats åtta gånger och fick sitt namn efter slaget vid Marengo 1800.

Efter Waterloo togs hästen som krigsbyte och fördes till England, där man försökte göra hingsten till avelshingst, dock utan större framgång.

1831 avled Marengo, 38 år gammal.

Marengos skelett finns bevarat på National Army Museum i London.

År 2000 publicerade Jill Hamilton en bok om den omtyckta och beryktade hästen, Marengo, The myth of Napoleon's horse.

Det märkliga i den är att Hamilton som gått grundligt till väga i sin efterforskning inte kunde hitta en enda notering om Marengo i Napoleons stall. Hästen tycks aldrig ha haft en plats där. I alla fall inte under namnet Marengo.

Skelettet finns alltså kvar. Och i Sverige har vi en känd hästhud. Den kommer från trettioåriga kriget och tillhörde kungen Gustav II Adolfs häst Streiff, den häst han red 1632 i slaget vid Lùtzen när kungen dog.

Hästen dog året därpå, flåddes och huden spändes upp på en träställning och hamnade i museet Livrustkammaren, beläget i östra delen av Kungliga slottet i Stockholm.

Utanför Ängsö kyrka i Västmanland finns en gravsten efter en annan kunglig häst, Brandklipparen, född cirka 1690. 

Men dog den kända kungliga hästen verkligen där? 

En version om hästens död berättar att den en natt år 1740! blev oväntat orolig. Stallpersonal ska då ha släppt ut hästen som var fortsatt upprörd och rusade ut och sprang rätt in i en mur och avled.

 Men 1740? Det skulle betyda att Brandklipparen blev över 50 år. Det är föga troligt, varför man säger att hästnamnet delades av fler än en häst.  

Brandklipparen hette i alla fall hästar som reds av såväl Karl XI som Karl XII.

Från hund till gammal häst

Vilket djur är din favo? löd en ung flickas  fråga till mig i går. Ja-a, det måste vara hunden, svarade jag sanningsenligt och såg genast en massa hundar flimra förbi i tänkandet. Där var Chico, Tarras, Tanja, där kom Lassie, Rex och Rin-Tin-Tin, Båtsman, och där var de tecknade: Snobben, Scooby-Doo, Pluto, Lady och Lufsen, men också flera för mig okända. De flesta verkade vara pudlar, eller pudelliknande. Och alla var snälla och gjorde som jag sa. Utom Ratata som gjorde allt tvärtom.

Jag tycker om hundar för att de kan vara så bra kompisar till oss människor. Vänner. Tröstare. Lekkamrater. Om jag hade varit jägare hade jag nog uppskattat dem mer för deras jaktegenskaper. 

En annan fyrbening som följt mig genom livet är hästen. Som mycket ung bodde jag på hästgården Bjälbrunna utanför Norrköping där mina föräldrar hyrde ett hus. Jag minns bara en skara kraftiga arbetshästar, ardennerhästar fanns ett 50-tal på gården. Det kan ha varit fler. Men där ska även ha funnits ridhästar.

Vi flyttade in till stan när jag var fem år och hästarna jag sedan såg flest gånger var just ardennerhästar, sakta skrittande, stretande på gatorna för att dra vagnar för att vara behjälpliga vid gaturengöringen. Eller så kom någon lantbrukare, nej, så sa man inte, bonne, sa man. Eller så kom en bonne körande med häst och vagn för att lämna eller hämta nåt i hamnen. Det hände att jag såg vackra och smäckra cirkushästar också när Cirkus Scott var på besök, antingen på Dagsbergsfältet eller på den stora gräsytan mellan Ljura, där vi bodde och Stjärnhusen som låg längs Söderköpingsvägen, i dag Hagebygatan. Icke att förglömma heller var Ridhuset vid Dagsbergsfältet. Och visst ja! Respektingivande polishästar syntes också till lite då och då.

Allt det där är min hästbakgrund och jag nämner det för att jag tänker berätta lite om olika hästar i några inlägg. 

Vilken som är Sveriges äldsta nu levande häst vet jag inte, men jag vet att Shetlandsponnyn Fritte från Hälsingland dog i januari 2024 och var då 49 år.

Det är ovanligt med så gamla hästar. De flesta blir inte äldre än 25-30.

Fast 49 var förstås inte så mycket att komma med i jämförelse med pråmdragarhästen Old Billy i Liverpool som sägs ha levt i 62 år! Född 1760 och död 1822. Old Billy tros ha varit en korsning av cob (en kraftig och satt arbetshäst) och en stor shire. 

Han sägs ha arbetat med att dra pråmar längs Mersey river för Mersey and Irwell Navigation Company ända fram till 1819, då han "gick i pension".

Efter hans död blev hans huvud uppstoppat och finns bevarat på Bedford Museum, men lånas ofta ut i samband med festivaler och utställningat till museet i Warrington, staden hingsten var född i 1760. 

Den äldsta häst jag själv har mött var den då (2009) 36-åriga Connemaraponnyn Play Girl på Skiestad gård i Gammalkil. Hur gammal hästen blev har jag tyvärr ingen vetskap om, men har för mig att hon inte levde så lång tid efter vårt möte.

Övertygande stafettseger

Bild: Viaplay

Amerikanska veteranen Lidsey Vonn trodde nog att hon vunnit störtloppet för andra dagen i rad i St. Morits när hon strålade mot kamerorna efter sitt fina åk.

Men 41-åringen blev snuvad på segern när Sundsvallsfödda tysksvenskan (svensk mamma) Emma Aicher stod för ett superåk strax efter.

Bild via Svt

Övertygande svensk stafettseger blev det i Hochfiltzens skidskytte och svenskorna var i ledningen loppet igenom. Ella Halvarsson (närmast här) satte högsta fart från start och gav Sverige en ledning på tio sekunder.

Därefter utökade Anna Magnusson, Elvira Öberg och Hanna Öberg den svenska ledningen så att Sverige till slut vann med lite över 40 sekunder.

Bild: Viaplay

I Davos vann snabba Jonna Sundling sprinten, men överraskande knappt, bara tre hundradelar före norskan Mathilde Myhrvold. Tredjeplatsen knep Nadine Fähndrich, Schweiz.

Det mest sensationella i Davos var att Johannes Höstflot Kläbo åkte ut redan i kvartsfinal. Han har inte missat en seger i världscupen sedan 19 januari 2024!

Den här luciadagen ramlade han i lössnö och hann inte ikapp sin medtävlare.

Edvin Anger gick till final, men föll redan i starten och kom sist. Vann gjorde fransmannen Lucas Chanavat, åtta hundradelar före Italiens Frederico Pelegrino.

Redan trött på julen

Bild: Jörgen Auer

Jaha, som vanligt. Jag har redan tröttnat på julen. Märkligt, eftersom den inte har börjat än. Men det mesta är nog P4 Östergötlands fel, eftersom man där, precis som förra året envisas med att spela så mycket julmusik man kan.

TV-reklam, butiksutbudet, åh, så mycket jul. Jag storknar och protesterar genom att  knappt plocka fram några julsaker att pynta med. Några adventsstakar, någon tomte, några led-ljus och en bordsgran. Det räcker.

Men när vi kommer fram till 23 december, dan före dan, ja då gillar jag jul igen. 

Dock inte längre än till annandagen.

Önskar jag mig något i julklapp? Nej. Genom min farsdagspresent med 24 inslagna paket att öppna ett varje dag i december så har jag redan fått 24 klappar, tack.

Fast det är klart att jag önskar fred i Ukraina och övriga världen och ett gott liv för alla.

På önskelistan står också ett bättre 2026 än 2025. Men det kan jag återkomma till.

Rydberg vann Allt för Sverige

Bild via Svt

Det blev 46-årige Trent Rydberg från Kansas City som tog hem segern i den 13:e säsongen av Allt för Sverige och fick träffa stora delar av sin svenska släkt.

Det var Trents farfas far Helmer Rydberg som utvandrade till Amerika. Året var 1900.

Släktträffen 125 år senare ägde rum på Årås Säteri utanför Ulricehamn.

Bild via Svt

Egentligen skulle Trent Rydberg fått åka hem från Sverige redan efter tredje avsnittet, då han kom sist i en viktgissningstävling i Gamla Linköping. Men då räddades han kvar av Mikelle Bergman från Saint Paul, Minnesota som hade hemlängtan och saknade sin dotter. 

Det tackade Rydberg för och höll sig kvar ända till finalen som han alltså vann.

Grattis!

Bara nåt litet från söndagen

Bild: Jörgen Auer

En innehäst och en utehäst. Den som var inne hade det varmast.

Bild: Jörgen Auer

Från söndagskvällen. Fastigheten som det lyser i bortom regnet är Linghallen i Norrköping. Där har jag stått på händer och hoppat bock under gymnasietiden. Utanför var det fotboll på sandplan och på vintern hockey på rinken.

Här är vinsten i paketet andra advent. 

Jag väljer ny lott och hoppas att nåt har hänt.