torsdag 3 april 2025

Med karaktärer i Vimmerby

Bild: Pernilla Auer
Vid trevliga Björkbackens Karaktärshotell i Vimmerby sitter skulptören Jonas Högströms bronsgubbar och diskuterar livet med en pensionerad reporterkaraktär från Corren.
Diversearbetare Hejsan, murare Skönborg och lumpsamlare Stolpe har alla funnits i verkliga livet i Vimmerby, precis som alla andra karaktärer som finns som rumsnamn på hotellet och är avbildade inne i den fina restaurangen där jag och dottern Pernilla åt en mycket god lunch i dag. Hit ska jag åka fler gånger och äta.
För övrigt tycker jag väldigt mycket om restaurangens fina tavla från Storgatan.

Bild: Jörgen Auer
På Facebook läser jag om Björkbacken och Karaktärshotellet och ser att det är betydligt större än jag uppfattade det och kallas för boendeanläggning. Med stugby, camping, vandrarhem,lekpark, bad, med mera.

onsdag 2 april 2025

Enarna på åsen och lite till

Bild: Jörgen Auer
En en är ju riktigt vacker. Och spännande i sin växthistoria. Ska den bli buske eller träd? Med eller utan bär?
Bären är egentligen kottar, läser jag på skogskunskap.se där det också står att enen tillhör släktet cypressväxter och är världens mest utbredda barrväxt.
Till Sverige kom enen för 12 000 år sedan. På tal om år så sägs Sveriges äldsta en vara 600 år och växer i Råå i Närke.
Växer enen på en blåsig plats så blir den krypande och låg. I lugnare miljöer blir den högre, antingen som buske eller träd.
Och bären utvecklas i tre stadier: undet det första året blir de små och gulaktiga. Andra sommaren blir de större
och grönare för att tredje hösten bli blå.

Bild: Jörgen Auer
Sveriges högsta en, 18 meter, växer faktiskt i Östergötland, närmare bestämt vid sjön Glypen (sjön är belägen i såväl Kinda som Åtvidaberg).
De här avbildade enarna lever på Uljebergs ås i Mjölby kommun längs med E4-an.

Bild: Jörgen Auer
Lika enkelstavad som en är ek och det här fina exemplaret växer på Vetagärdet i Mantorp.
Den gör sig som fotomodell alla årstider.

Bild: Jörgen Auer
Avslutar inlägget med väldoft från Uljebergsåsen. Nämligen från luktviol. Ah! Så god doft att jag måste blunda och nästan blir yr.
Men det är det värt.
 

En titt på Veta kyrka

Bild: Jörgen Auer
Där framme, rakt bortom syrenknopparna står Veta kyrka och väntar på mig. Jag ska inte gå in, men jag tänker hälsa på ändå. Utifrån.

Bild: Jörgen Auer
Det är så många vackra stenar på kyrkobyggnaden, vars äldsta delar  är från 1100-talet. Vad som ses här är sakrestian.

Bild: Jörgen Auer
Se bara så fint sammanfogade stenarna är. De som byggde så här kunde verkligen sitt jobb. Och mer därtill, jag ser dem som konstnärer.

Bild: Jörgen Auer
En för mig ovanlig fotovinkel på en här vanlig kyrkovinkel.

Bild: Jörgen Auer
Jag kan stå länge och beundra stenarna och kyrkan. Nej, jag ser mig inte som religiös. Men jag tycker väldigt mycket om våra kyrkobyggnader och stannar gärna en stund och håller sällskap.

Bild: Jörgen Auer
En runsten som tidigare varit inbyggd bland stenarna står sedan 1966 på västra sidan om kyrkan och har texten: 

Bild: Jörgen Auer
Karle och Gunnar, de reste denna sten efter Håmunde, sin broder, en god ung man. Gud hjälpe hans själ.

Bild: Jörgen Auer
Denna fint ornerade romanska sten från medeltiden är en av kantstenarna på södra sidan.

                Bild: Jörgen Auer
En bild av kyrkan från väster och 15 meter till höger, söder, därom den fina klockstapeln  byggd 1727-1728 av mästaren Nils Uhrberg från Eksjö.

måndag 31 mars 2025

Tulpaner och trav

Bild: Jörgen Auer
Jag älskar tulpaner. Så är det bara. Och jag tycker om att blanda färger. Liksom att presentera blommorna fint. Här några tillsammans med en tavla av Hugo Öfverström.

Bild: Jörgen Auer
Hm. En tidig galopp för "min" treåring Smith and Thell förstörde tätchanserna på Mantorp i kväll. Kenneth Haugstad lotsade henne ändå till en femteplats. Men jag, som absolut inte är någon travexpert, tyckte att hästen saknade speed på sluttampen.

Bild: Jörgen Auer
På hemväg från travet passade jag på att ta en av mig inte tidigare påtänkt bild av Viby kyrka. Ser du den inte? 
Mitt i bild.

Bild: Jörgen Auer
En annan bild från hemvägen, tagen på Västerlösavägen där det för övrigt startar renoveringsarbete under tisdagen. För det är väl inte ett aprilskämt?

 

Kullerbyttans dag, hurra!

Kullerbyttans dag. Sägs det. Okej. Men jag har gjort så många tidigare i livet att det får vara bra för min del. Jag väntar i stället på knäböjens dag. Eller armkrokens.

Tummen upp, tycker jag också borde få en egen dag. Mycket lätt att fira också. Man behöver inte ens göra tummen upp själv utan kan fira dagen genom att klicka på en ikon för just tummen upp på datorn eller telefonen.

Det finns en mängd kroppsdelar och kroppsrörelser som kan och borde få en egen dag. Vad sägs om blinkningens dag? Hörsägens dag? Hårets dag eller frisyrens? Näsans dag, nysningens, hostans, harklingens, hummandets?

När kommer axelryckningens dag? Höftrullningen tycker jag också kan vara nåt. Liksom lårkakan, fotknölen och navelskådningen.

Könsorganens dag kanske vi kan fira lite själva i hemmiljö eller åka på spa och njuta loss.

Hm. Kom just på att vi på midsommar klär stången vilket många hävdar vara en gammal lantlig sed för att hedra det manliga könsorganet och fortplantningen och med det också välstånd och goda skördar framöver. 

Men idag gör vi alltså en kullerbytta.

Om vi kan.


Långskott över Depot

Bild: Jörgen Auer
Bilden visar just vad som står i rubriken. En bild från långt håll, närmare bestämt från hästhagarna på Uljebergs Säteri över Depot Mantorp, tidigare känt som Mobilia. Med City Gross och rubbet.
Hur långt kan det vara mellan säteriet och affärskomplexet? Ja, så där en kilometer fågelvägen.

söndag 30 mars 2025

Lite kring Bäckhult

Bild: Jörgen Auer
Strax framme, för där skymtar Bäckhult vid Drögen. Eller Bäckhult, Fagerhult, Kisa som det nog också heter.

Bild: Jörgen Auer
Lite skog tillhörande Bäckhults gård.

Bild: Jörgen Auer
Och nog är det väl tibast som sätter lite tidig vårfärg på skogsområdet?

Bild: Jörgen Auer
Här en annan, mer välkänd färgsättare.

Bild: Jörgen Auer
Inte så mycket färg, men kotten är fin ändå.

Bild: Jörgen Auer
Nära vattnet (Drögen) öppnar sig den här backen i Bäckhult.
Ja, den kan vara jobbig att gå uppför.
Vid lördagens besök var markerna torra. Även i skogen. Kanske kan söndagens förväntade regn göra skillnad.