Bild via TV5
Hur i helvete ska Christoffer Nyman och hans IFK Norrköping kunna vända på detta?
Det osar, närmast stinker Superettan om östgötalaget.
Underläge 0-3 efter första kvalmatchen mot Örgryte.
IFK har väl inte gjort tre mål så värst många matcher under denna bedrövliga säsong. För tre mål är ju vad som behövs i returmötet på Parken på lördag för att det ska vara lika. Och sen ett till för att ha gjort fler än kvalmotståndaren.
Nej, det går inte. IFK kan mycket väl vinna returen, men jag tror inte laget om att göra mer än två mål.
Dessutom kontrar nog ÖIS in ett mål med vasse anfallaren Noah Christoffersson som avslutare. Han var riktigt bra i första matchen, men jag kan inte förstå hur han och ÖIS kunde kontra så lätt mot IFK. Var Norrköpingslaget så säkra på seger mot Superettans tredjelag att de inte videostuderat motståndarnas spel och taktiska upplägg?
Det verkade så.
Bild via TV5
Bilden visar hur Noah Christoffersson rullar in 3-0 (IFK-målvakten David Andersson och svage mittbacken Max Watson är bortlurade). Starkt av Örgryte att kontra med en man utvisad.
Norrköping hade mycket boll sista halvtimmen, men anföll på samma sätt varje gång. Inlägg på inlägg i förhoppning om att hitta lagkapten Nyman.
Men Nyman var hårt uppvaktad hela matchen och kom aldrig loss. Ändå var han bäst i IFK som nu förlorade sjunde matchen i rad.
Det säger också en del om den anrika Norrköpingsklubben som efter kvalreturen nästa lördag förmodligen får räkna sig som Superettanlag.
Tyvärr.
Jag är född och uppvuxen i Norrköping och har alltid varit stolt över att ha spelat i IFK:s pojklag. Stolt över A-lagets prestationer, stolt även över att heja på och stödja klubben i form av medlemskort och inköpta tröjor och halsdukar genom åren.
Men i år har jag inte varit lika stolt, utan i stället besviken och förbannad efter matcherna: det här är inte mitt IFK.
I mitt IFK Norrköping ger man allt och i mitt IFK vinner man.
