tisdag 31 december 2019

Känns bra att säga tjugotjugo

 Bild: Jörgen Auer
Tack och adjö 2019 och välkommen 2020. Fast båda de här bilderna är tagna 2019, närmare bestämt i dag. Den här första i morse så där några minuter efter 8 i morse när jag färdigtränad för dagen lämnade Mantorp Gym.

Bild: Jörgen Auer
Den här däremot är tagen på eftermiddagen när solen gick ned bortöver Mjölby till. Sen blev det mörkt. Och lugnt. Jag hoppas att Sverige i övrigt höll sig lika lugnt som det var hemma hos oss. Visst, en dotter var på besök med sin dotter och vi hade jätteroligt. Men vi drack inte en massa alkohol, vi bråkade inte, vi höll sams, åt gott och trivdes. En kvart före tolvslaget är vi emellertid bara två kvar, de andra har somnat (men kanske vaknar de när det snart börjar panga på).
I morgon får vi känna på den första dagen år 2020. Det känns bra redan nu att säga det 2020. Jag säger det som tjugotjugo. Kul.


måndag 30 december 2019

2020 måste vi våga mer

Så här på årets näst sista dag tänker jag på Greta Thunberg. Vilken tjej! Tänk om en annan haft lika stor påverkan på jordens folk vid 16 års ålder. Vad hade jag haft att ge alla andra, i alla åldrar?
Hm, ingenting.
Jo, en massa laguppställningar på herrfotbollslag och även några hockeydito. Men mer än så? Nej, ingenting.
Jag var ingen Greta Thunberg, jag. Vid 16 var jag bara en vanlig skitunge som ingenting begrep. Jo, kanske lite om vänskap och kärlek. Med betoning på lite. Och så kunde jag rabbla en massa kungar och årtal i historien. Huvudstäder gillade jag också att skryta lite med ibland. Men mest av allt spelade jag fotboll och hockey. När jag inte gick i skolan eller festade loss. Jag började festa just som 16-åring. Inte så att vi drack varje dag, nej, men varje helg. Det var det vi gjorde på lördagarna. Ibland på fredagarna. Vi drack och spydde.
Absolut inte hade jag koll på klimatet. Det var jag förstås inte ensam om på den tiden. Ingen fattade någonting. Alltså brydde man sig inte.
Klimat, sa man och kliade sig i huvudet. Antagligen uttalade vi det fel också. Som två ord, kli och mat, kli-mat. Det var väl sånt man gav till grisarna? Klimat- och miljöpåverkan var okända ting, somt slängde vi i sjön och somt i skogen. Inte hade vi en tanke på att det egentligen var vi som var grisar. På 70-talet bättrade vi oss, vi var ju vuxna nu och hade egna barn och började lyssna på vad Mulleskolan sa och fick rapporter om giftskandaler med nedgrävda tunnor i marken och andra tunnor i hav, sjöar och andra vattendrag. Och visst kom det väl en massa avfall med vindar från Polen och Tyskland? Men gjorde vi nåt?
Egentligen inte. Jo, vi (de flesta av oss) slutade slänga skräp i skog och sjö. Men bilindustrin skitade ned, all industri skitade ned. Över hela jorden. Dock började regeringar lite varstans vakna och diskutera åtgärder för att stoppa nedsmutsningen och begränsa användandet av kol, fossil gas och olja. Inte minst för att stoppa den globala uppvärmningen. Sedan 1990-talet har flera av världens ledare mötte flera gånger för att sluta avtal om begränsning av utsläpp.
Men det går ju så satans långsamt!
Inte ens nu 2019 har åtgärderna varit tillräckliga.
Då kliver den 16-åriga Greta Thunberg fram. Det gjorde hon redan 2018, för övrigt och fortsätter kliva på. Hon blir förbannad, helt enkelt för att ingen lyssnar ordentligt, för att förändringar tar för lång tid och hon är rädd för att jorden snart ska gå under. Hon skriver, hon talar, hon skriver mera, talar mera, hon skolstrejkar, hon får med sig andra miljömedvetna, hon talar i tv i flera länder, hon talar till regeringar och vid olika klimat- och miljökonferenser och möten.
Hon vill något, hon gör något.
Jag hoppas att vi alla tar henne och vad hon säger (vilket är vad större delen av miljö- och klimatforskare världen över uttrycker) på allvar. På största allvar. Låt oss göra 2020 till det år då vi tar till oss varningarna om det hotade klimatet och börjar var och en av oss att leva sparsammare och räddhågat. Men också mer vågat. Våga säga ifrån. Våga säga till. Våga vara med. Vi måste våga ta till oss insikten om att vi måste vara rädda om Jorden. Vi har ju bara en. Och den vill även våra barn kunna leva på, liksom, deras barn. Våra barnbarn. Och deras barn. Framtiden är redan här.

lördag 28 december 2019

Sol och hästar i Mantorp

 Bild: Jörgen Auer
28 december. Äntligen några minusgrader och sol. Alltså dags att gå en sväng i Mantorp. Vad har jag inte fotat tidigare? Ja, det är nog mycket. Den här kombinationen, till exempel. Blågult och två ekar nära Klämmestorpsskolan. 300 meter bort ses Mantorptravets kansli-, restaurang- och läktarbyggnad.

 Bild: Jörgen Auer
Travet ja, dagen till ära kommer några ponnytravare över Västerlösavägen från travbanan. På väg för att känna på grusvägen mot Klämmestorp och vidare bort mot Veta.

 Bild: Jörgen Auer
De försvinner längre in i Klämmestorps björkallé, en väg jag själv tänker ta.

 Bild: Jörgen Auer
Molnen har dragit sig undan, kanske bara rullat ihop gardinen och jag kommer inte att bli förvånad om det är grått och regnigt snart igen.

 Bild: Jörgen Auer
Så möter jag ponnytravarna igen. De är på återväg. Hej, hej.

Bild: Jörgen Auer
Från norr, på andra sidan den 300-400 meter breda åkern hörs det ständiga susandet från förbipasserande E4-bilister. Borde man inte införa en bilfri dag i veckan, eller varannan vecka, så att det blir tyst och stilla även för dem som bor nära trafiktäta vägar? Jo.

 Bild: Jörgen Auer
Här är det lugnare. Jag stannar till i Spångsholm i korsningen Vetavallvägen och Svåsvägen. En bil kommer på den senare för vidare färd mot Sya. Solen tycks ha stannat över Grimstorp. Själv går jag hem. Härifrån tar det bara en kvart. Promenaden i dag tog två timmar. Men så mötte jag också Elisabeth Stenbom och pratade bort en kvart. Vad vi pratade om? Ja, julfirande och katter. Lite häst blev det också. Det blir gärna så i Mantorp.

fredag 27 december 2019

Fantomen och jag

Vad fick du i julklapp? har man frågat mig. Och jag har svarat: boken Dödspilotens son, skriven av gamla Corren-kollegan, journalisten och författaren Åke Stolt. Mer? Jo, ett porträtt av ett barnbarn, godis, historiska magasin, trisslotter och så köpte jag min vana trogen Fantomens julalbum till mig själv, denna gång genom barnbarnet Vera som sålde jultidningar och lite annat till jul.
Fantomen, den vandrande vålnaden, läste jag mycket som barn och jul är ju barnens högtid så varje jul går jag nu som vuxen i ny barndom några minuter när jag lägger mig i närmaste soffa och läser om min barndoms seriehjälte.
Den här gången agerar Fantomen i Gudarnas tempel på hans bostadsö Eden när en grupp tyska dykare ledda av fröken Mina Braun jagar historiska sensationer.
Spännande.
Så: Hej på en stund.
PS. Visst låter väl för övrigt Dödspilotens son som ytterligare ett avsnitt om Fantomen?

onsdag 25 december 2019

Mina verser i flera tidningar

Corren 24 december
Visst ja, Sportens jultävling. Så här ser den ut i Corren 2019 och tävlingen går också i Norrköpings Tidningar, Folkbladet, MVT, Kinda-Posten, Vimmerby Tidning och finns även på webben. Verserna kommer från mitt huvud och min penna (mina tangenter). Svårt? Inte alls. Det är lätt för att så många som möjligt ska kunna vara med.


tisdag 24 december 2019

Nu tar vi igen oss

 Bild: Jörgen Auer
Julafton är i det närmaste över. Klapparna överlämnade. Ritsch, ratsch, fillibom bom bom (ett jäkla liv).
 Nu tar vi igen oss.

Bild: Jörgen Auer
Om man inte har fått en käpphäst, förstås. För då går det i rasande fart över stolar, tomkartonger och chokladaskar. 
Nej, jag har inte fått någon käpphäst. Däremot ämnar jag rida på annandagen. Då blir det islandshäst i Kulltorp. Och i morn bitti blir det Mantorps Gym. Precis som i morse. 
Men nu - nåt starkt.

måndag 23 december 2019

Är det jul även utan snö?

 Bild: Jörgen Auer
God jul! 

 Bild: Jörgen Auer
Mantorp ligger och väntar på julafton. Men var är snön?

 Bild: Jörgen Auer
Utan snö och vinter hjälper det tyvärr inte ens med Mantorps form av vinterljus.

Bild: Jörgen Auer
Nog bäst att göra som de här två gästerna från Uppsala, sentida släktingar till Pelle Svanslös och Maja Gräddnos. Zaga och Zelda heter de här ungkatterna som efter att ha rasat omkring närmast rasade omkull för att omgående somna sött. God jul!

söndag 22 december 2019

Nya gator på gång i Mantorp?

Bild: Jörgen Auer
Det är nåt på gång i Mantorp. För visst ser det ut som en gata här? För dig som
inte riktigt vet var bilden är tagen, kan jag berätta att det är på området mellan Skördevägen/Riddarängsvägen och järnvägen, Södra Rydja kallat.

Bild: Jörgen Auer
I dag med "infart" från återvinningsstationen vid nämnda gatukorsning. Det är också där en kommande infart till området kommer att byggas. Exakt vad som ska byggas på området känner jag inte till, men bostäder, såväl villor och radhus som gruppbostäder är planerade. Jag lär återkomma i ärendet. Det som nu sker på Södra Rydja torde vara markberedning. 

lördag 21 december 2019

Nu tänder vi Diana

Bild: Jörgen Auer
Låt mig få tända ett ljus. Eller varför inte tusen juleljus? 
En lastbil på parkeringen utanför City Gross i Mantorp fångar min uppmärksamhet. Eller fångade, för det var i tisdags, 17 december. Perfekt objekt till min serie Trailers på svenska vägar. Mig veterligen är det första gången som jag ser en bil från, eller i alla fall en bil med reklam för Diana Candles.
Ändå har företaget Diana Candles funnits i 50 år. Jag har således inte haft ögonen med mig, för Diana Lys A/S som företaget heter är förhållandevis stort och självklart en av Skandinaviens ledande producenter av stearinljus. Två fabriker i Danmark och en i Lettland skvallrar om att det finns resurser, på hemsidan får man reda på det mesta som är värt att veta om Diana.Till exempel att företaget har 285 anställda, varav 200 i Lettland  och en omsättning på i runda tal 30 miljoner euro. Dessutom tillverkas ungefär 15 000 kronljus i timmen, bland mycket annat. Här finns allt i ljusväg: blockljus, klotljus, julgransljus och dekorationer.  Paraffinkonsumtionen uppgår till 5 000 ton om året och motsvarande siffra för stearin ligger på 4 500 ton. Fabrikerna finns i Hald och Hoejslev i Danmark samt i Ventspils i Lettland. Hemsidan heter diana-lys.dk

fredag 20 december 2019

Lite om utslungande

Jag är en fri man och kan göra vad jag vill. Bläddra i lexikon, till exempel. Det är roligt. Jo, jag tycker så.
I dag kastar jag mig hit och dit i Hemmets konversationslexikon, förlaget Åhlén och söners uppslagsbok band 1, som behandlar ord från A till Elyseépalatset.
Jag ser en svartvit bild på sträckande ejdrar och under bilden står just det och att det är en målning av Bruno Liljefors.
Ejakulation läser jag också. Det vet jag vad det är, men vill gärna veta vad man skrev om det då när bandet utgavs - 1938.
Sädens utslungande från det manliga könsorganet, förklarar mitt lexikon.
Ejektor, hittar jag strax därefter och det har förstås ungefär samma betydelse: utslungningsapparat för slagg och dyl., tex från ett pannrum.
Jaja.
Nåt som däremot inte slungar ut så mycket är Eiriksjökull  som visar sig vara en utslocknad vulkan på v. Island, stigande till 1798 meter och med ett 100 kvm stort firnfält.
Hm, jaha, då måste jag byta band för firnfält som jag inte vet vad det är står ju inte i den här boken.
Bokbyte, således.
Så där. Nu har jag bytt till band II, som behandlar ord mellan Elyseépalatset till Kropp.
Firn är ett mellanting mellan vanlig snö och is, som förekommer i de snötäckta högfjällen ovan snögränsen och består av kristalliniska snökorn.  Firnområdet  är den del av en jökel, där snön samlas och begränsas av snögränsen, får jag veta.
Nu slungar jag inte mer.

torsdag 19 december 2019

Färggranna Norrköping

Bild: Jörgen Auer
Norrköping, torsdag eftermiddag. Vilket skådespel! Gående på Gamlebro över Motala ström fick även jag se Norrköping Light Festival som det tydligen heter sedan femte året i rad (förr hette det Stad i Ljus) och som pågår 29/11 2019 - 31/1 2020. En fin promenad med mina systrar Titti och Ami, blev det.  

Bild: Jörgen Auer
Färgskiftningarna i ljusdesignern Patrik Nystrands installation Luminosity var många och Louis De Geer Konsert & Kongress till vänster om ljusspelet ändrade karaktär lite, det också, tycker jag. I alla fall syntes det mer eller mindre, beroende på färg.

Bild: Jörgen Auer
Hur länge jag var på Gamlebro? Inte lång stund alls, men två minuter, kanske. Inte heller såg jag alla de 25 olika ljusinstallationerna i hela festivalen, långt ifrån. Men jag såg tillräckligt för att kunna säga att jag gillar det.

Bild: Jörgen Auer
Ja, det är samma gamla fabriksbyggnad, men ur annan vinkel och inzoomad. Fin även så. Sedan 1990 har Norrköping jobbat med sitt vinterljus (vilket är namnet på Linköpings motsvarighet), men från början hette det alltså Stad i ljus. 

Bild: Jörgen Auer
Alltså, så fina färger att man nästan blir tårögd. Nästan. Så här borde det vara på fler ställen, fler orter.

Bild: Jörgen Auer
Det här vet jag uppriktigt sagt inte om det ingår i festivalen, men det är i alla fall fint och stämningsfullt när det lyser i valven under Bergsbron.

Bild: Jörgen Auer
Och Strykjärnet (Arbetets museum) är ju alltid som en festival, bara den. På den här bilden vet man ju knappt inte var upp tar slut och ner börjar. Eller?


Bild: Jörgen Auer
Utanför fastigheten Trehörningen vid Västgötegatan står den här majestätiska ägen, Henry Moose. Hoppas verkligen att inget jaktlag tänker skjuta Henry.

Bild: Jörgen Auer
Cykeldisco under Gamlebro består av en hög ur strömmen upptagna cyklar! Som ju blir fina så här, men som naturligtvis aldrig borde ha hamnat här. Nästa år kan man kanske hänga upp cykeltjuvarna i stället? Norrköping Light Festival kan ses varje dag mellan klockan 16 och 24.

onsdag 18 december 2019

Ett besök på Kulltorp

 Bild: Jörgen Auer
Det här är Anna Andersson, 41-årig egenföretagare i hästnäringen. Hon driver Kulltorp Islandshästar mellan Ljungsbro och Klockrike - men har även ponnyer, getter och minigrisar, de senare dock inte för att rida på. I söndags gästade jag det gamla soldattorpet, numera ombyggt till en modern bostad, och stallarna i Kulltorp för ett reportage till Ryktbart, min snart tioåriga ridsportserie. Reportaget presenteras i dagens Corren och troligen i någon annan av östgötatidningarna och kanske också i Vimmerby Tidning och Västerviks-Tidningen. Jag får ingen förhandsinformation om hur många av NTM-koncernens tidningar som väljer att publicera Ryktbart, och kan själv bara tipsa om att enstaka reportage kan passa i samtliga tidningar.

 Bild: Jörgen Auer
En av dem som rider lektion på Kulltorp är Malin Svanberg från Motala. Här på islandshästen Brasse. Malin rider i ett kompisgäng där även Jennie Boquist, Eva-Lotta Nilsson och Annika Stjernström ingår. Alla fyra menar att islandshästen är så trevlig att rida, mest för att den är stabil i psyket, inte så lättskrämd, och har flera gångarter: tölten är härlig, menade till exempel Eva-Lotta.

Bild: Jörgen Auer
En annan är 12-åriga Ella Lloyd som jag följde med ut i hagen när hon hämtade Tritla för att rida en lektion under ridläraren Hanna Carlssons ledning. Hanna som hyr det gamla soldattorpet av Anna som själv numera bor på Kolstorp utanför Borensberg. Ella behövde inte fundera länge på frågan vad som var det bästa med ridning: Bara att få vara nära ett djur med egen vilja är fantastiskt. 
Bra sagt, Ella.

Corren 18 december
Och så här ser det ut i dagens Corren. En längre version finns på Corren.se (prenumeranter).

Corren 18 december

tisdag 17 december 2019

Mälardalen och Nordbergh

Bild: Jörgen Auer
Fick syn på den här bilen i dag och tänkte genast: så bra, ännu ett bidrag till min serie om Trailers på svenska vägar. En serie som tittar lite närmare på det företagsnamn som står på lastbilen eller släpet. Jag vill veta var företaget hör hemma och hur många som arbetar där. Den här bilen stod på parkeringen vid Depot Mantorp (Mobilia), men ändå...
Egentligen gäller det här inlägget två företag: Mälardalens Frukt & Grönt, samt Tommy Nordbergh åkeri (vilket det står i det blå fältet på bilen).
Låt mig börja med Mälardalens Frukt & Grönt i Västerås som bedriver handel med frukt, grönsaker och livsmedel och som enligt allabolag.se hade 37 anställda 2018 samt en omsättning på 109, 7 miljoner kronor. Mälardalens trevliga hemsida malardalensfrukt.se (med lättsamma videor) berättar att företaget startades 1973 av Sven-Gunnar Erberth som 1995 efterträddes av sonen Johan Erberth. Företaget har under 2019 levererat över 4 000 olika artiklar och har som slogan: Kortaste väg från jord till bord. Mälardalen levererar färskvaror till butiker, restauranger och storkök (främst i Västerås och dess närhet). 2018 blev Mälardalens Frukt & Grönt utsett till årets företagare i Västmanland.
Tommy Nordbergh Åkeri AB i Hjärnarp (Ängelholm) skrev jag om 14 april 2018, men kan göra det igen. Företaget startades 1963 och har i dag tillgång till 170 lastbilsekipage och närmare 400 anställda. Kärnverksamheten finns i tempererade livsmedelstransporter, både varmt och kallt. Huvudsätet ligger i skånska Hjärnarp, men man har terminaler i Mjölby, Mariestad och Västerås och har flera samarbetspartner. För dem räcker det dock med en, eller som det står på tnordberghs.se: "Det räcker med en samarbetspartner kring allt som har att göra med transporter, lagerhållning och distribution", menandes Tommy Nordbergh, förstås.
På hemsidan står att företaget 2016 omsatte över 600 miljoner kronor. Senare siffra har allabolag.se som skriver att Tommy Nordbergh 2018 omsatte 810 miljoner och hade 380 anställda.
I januari 2019 öppnade Tommy Nordbergh ny terminal i Västerås för omlastning, terminalhantering och lagring av gods. Den terminalen används även av Tempcon Group, huvudägare till Tommy Nordberghs Åkeri (akeritidning.se).

måndag 16 december 2019

Grattis till segern, Jen!

Bild från SVT
Jennifer Buhrow, så heter vinnaren i den nionde upplagan av Allt för Sverige, programmet där svenskättlingar från Nordamerika reser runt i Sverige och gör upp om segern i en serie utslagstävlingar där segraren får träffa sin för henne eller honom hittills okända svenska släkt. Jag har följt tävlingen via teven alla år och har kanske missat ett eller två avsnitt, men jag gillar verkligen programmet och de trevliga personligheter vi får träffa. Inte minst 38-åriga Jennifer, eller Jen som hon kallas, skådespelaren, mimartisten från Chicago.

Bild från SVT
Mycket av säsongens sista avsnitt spelades in på sagolikt vackert belägna Skokloster vid Mälaren.

Bild från SVT
Den jämna finalen utkämpade Jen mot jämnåriga Melissa Walls, den första kanadensiska tävlanden i serien. Universitetsprofessorn Melissa (i Minnesota) som förutom svenskt ursprung även har indianskt. Hon tillhör ursprungsbefolkningen Ojibwa som är den tredje största urbefolkningsgruppen i Kanada och USA. I Kanada finns ungefär 175 000 personer med detta ursprung, medan siffran för USA hamnar på omkring 150 000 personer (Wikipedia). 

Bild från SVT
I Sverige hör Jen Buhrows släkt till största delen hemma i Värmland, närmare bestämt Västra Ämtervik om vilket Jennifer sa just så här som texten säger på bilden.

Bild från SVT
Och till den här med utsikten över sjön Mellan-Fryken hör hennes ord: Och nu har jag den. 

Bild från SVT
Festen med den svenska släkten hölls på Västra Ämterviks hembygdsgård. Jennifer som i Chicago har en väldigt liten, släkt, har nu en betydligt större. Förutom personerna här visar det sig att hon även har ett flertal släktingar också i USA, till och med några i Chicago. Kul.
Tack SVT för en känslofylld säsong. Och tack alla svenskamerikaner, ni bjuder på er själva och är så himla bra på att uttrycka era känslor för vårt vackra Sverige och era avlägsna anor.

söndag 15 december 2019

Ganska nära Klockrike

 Bild: Jörgen Auer
I dag, denna söndag, syntes något ljust långt borta i horisonten. Vad var det? Och var befann jag mig? Ja, jag var åt Klockrike till och det ljus där borta var åt Linköpingshållet till.

Bild: Jörgen Auer
Aha! Solen! Jajamen, i dag visade den sig. Visserligen inte så länge, men någon timme eller två. Men nu är det bara en vecka kvar till fjärde advent så låt snön komma nu, tack. Och mera sol.
Vadå? Vad jag gjorde i Klockriketrakterna? Hm, ska jag avslöja det? Nej, men den här bilden är tagen nära Kulla.

lördag 14 december 2019

En sån fin Svahn!

 Bild från Svt
Vilken skön Svahn! Förstaårssenioren Linn Svahn, 20, vann debuten i världscupsprinten i Davos efter att ha visat sig oerhört stark (längst till höger) i sista backen, precis som i semifinalen, och höll övertygande undan på upploppet före anstormande Sophie Caldwell, USA, och norska Maiken Caspersen Falla. 

Bild från Svt
I tv-intervju några minuter efter den överraskande segern sa Linn från Östersunds SK att hon hade två mål inför säsongen. Ett var att vinna ett distanslopp, vilket hon prickade av i Volkswagen Cup i Idre förra helgen, och ett annat var att vinna en världscupseger. Det sista klarade hon alltså i sin första världscupstart. Imponerande!

fredag 13 december 2019

Något om Tollstad

Bild: Jörgen Auer
Den här bilden är tagen en under denna höst sällsynt vacker morgon i Östra Tollstad. Många som inte bor i närheten har inte en aning om var denna lilla ort ligger någonstans, så för dem kan jag berätta att den ligger nära Mantorp i Mjölby kommun, Östergötland. Sverige således. Och i teve har i alla fall kyrkan (vars tornsiluett ses till vänster) varit flera gånger när gudstjänster har sänts därifrån. 
Men det är inte så lätt att känna till platsen om man inte har varit där förut. Och Östra Tollstad? Finns Västra Tollstad? Jadå, men inte alls i närheten, utan i Ödeshögs kommun, öster om Hästholmen och nära Vättern. Precis som sin namne i öster omnämns Tollstad i medeltida skrifter som Tolfstadha (e), och sägs komma från mansnamnet Tholf (Thorulf) och stad (ställe, plats). Tätorten Hästholmen ligger i det som var Västra Tollstads socken, liksom Alvastra klosterruin och naturligtvis Västra Tollstads kyrka (tack Wikipedia). Dock torde det väl vara frågan om tvenne män med namnet Tholf. Eller är det samme? En medeltida storman? Ingen vet.
Storleksmässigt är distriktet Östra Tollstad lite större, eller 47 kvadratkilometer mot 30,38 i Västra Tollstad. Å andra sidan har Västra Tollstad fler invånare, något över 600 mot Östra Tollstads 500.
Men Norra Tollstad, då? Och Södra? Hm, ja mig veterligen finns de inte. Tholf red inte så långt, kanske? Och enbart vågrätt. 

torsdag 12 december 2019

Danska Solution i Mantorp

Bild: Jörgen Auer
Dags för ett nytt inlägg i serien Trailers på svenska vägar. Den här gången handlar det om det danska företaget Solution Fleet som hyr ut trailers till skandinaviska transportörer och speditörer för att: "minimera administration, reducera risken och optimera transportkostnaderna", enligt företagets sida på Linkedin: https://se.linkedin.com/company/solution-fleet.
Solution Fleet A/S hör hemma i Padborg och har endast varit verksamt ett par år, bildades i februari 2017 ur Trailer Solution Holding A/S. Resultatmässigt gick inte 2018 särskilt bra, utan visar minus 1,1 miljoner danska kronor. Bruttoförtjänsten skrevs till 375 000 DKK. Antal anställda 2-4. Siffrorna kommer från företagssajten https://lasso.dk/firmaer
Bilden togs i Mantorp.

Se så vacker jag är

 Bild: Jörgen Auer
Jag har undrat en tid varför inte mathämtarna kommer? Men så plötsligt, flaxade det till och vårt rönnbärsträd fick besök av ett 50-tal fåglar, mest björktrastar. Men en och annan sidensvans var där och som vanligt ville de visa upp sig. Se så vacker jag är, det här är min bästa sida, sa de och poserade framför kameran.

Bild: Jörgen Auer
Men mest var det som sagt björktrastar. De sa inget, bara kastade sig över bären och lät sig väl smaka.

Bild: Jörgen Auer
Konstigt nog tog de inte alla, var de för sura?