tisdag 28 februari 2023

Östgötasken är också fint

Bild: Jörgen Auer
Alla verkar bli alldeles saliga över att se norrsken, men det här är väl inte så mycket sämre? Syntes i dag från Uljeberg, Mantorp strax före klockan 18. Vad kallas det? Östgötasken? Violettsken? Blandsken? Eller bara himmel? Kanske är det en form av norrsken, vad vet jag.

Bild: Jörgen Auer
Det är fint så här också. Bilden tagen åtta minuter senare från samma område med kameran riktad bort mot Mantorp Park och Gottlösa. På tal om områden så tog jag en långpromenad i dag efter att först ha parkerat bilen i centrala Mantorp. Gick ut till och runt Östra Tollstad och kringelikrokade mig fram. Tillsammans med morgonpromenad och en dito eftermiddag landade jag på en och en halv mil. Det är jag nöjd med. 

Bild via TV6
Nöjd var också den här trion på skid-VM i Planica, Slovenien, Vinnaren på 10 km fristil, den populära amerikanskan Jessica Diggins omgiven av två svenskor, Frida Karlsson, silver, och Ebba Andersson, brons. Svenskorna sa sig vara glada över Diggins första individuella VM-guld och belåtna över sina medaljer. Men nog hade i alla fall Ebba hoppats på mer än brons?
Nästa år 17-19 februari får Jessica Diggins tävla i världscupen på hemmaplan för första gången. Då avgörs nämligen en deltävling i hennes hemstat Minnesota, vilket blir första gången på 20 år som USA arrangerar en världscuptävling. Veckan innan arrangerar Kanada en deltävling.
Nästa VM avgörs i Trondheim 2025.

måndag 27 februari 2023

En bil från Wargowo

Bild: Jörgen Auer

Bilden är tagen 14 februari och visar en bil från det polska transportföretaget Anwil Transport, grundat 1996 enligt hemsidan anwiltransport.com. Där står bland annat att företaget har 300 anställda samt förfogar över 240 bilar. Vad man främst sysslar med är att transportera gods vid kontrollerade temperaturer och man kör över hela Europa samt delar av Asien.
Tack för de uppgifterna säger jag och använder dem till min serie "Transport på svenska vägar", en serie som inte har till uppgift att jaga scoop om transportbranschen, utan endast är ute efter att tala om var företagen hör hemma någonstans. Till dags dato har jag i korthet presenterat över 200 företag, svenska som utländska. Varför, kan man undra och svaret lyder: för att jag är nyfiken och tror mig veta att det finns fler människor som undrar över alla tusentals transportfirmor på vägarna: var sjutton kommer de ifrån?
Anwil har huvudkontor i Wargowo två mil norr om Poznan i vojvodskapet Storpolen (vojvodskap är ungefär som Sveriges län) där man inalles rumsterar om i 36 000 kvadratmeter lokalyta.
Enligt sajten rocketreach.com omsätter Anwil Transport Sp. z. o. o. Sp. k. 70 miljoner dollar, sajten zoominfo säger 50 miljoner dollar. Dock är jag osäker på om de talar om samma år. Jag tror inte det.

söndag 26 februari 2023

Mycket glädje i dag

Bild: Jörgen Auer
Det är lite märkligt och märkbart vilken inverkan solen har på en, på mig i alla fall. Bara att se solen när man drar upp rullgardinen har en fantastisk effekt på mig. Jag blir glad och motiverad inför dagen, även om jag vet att jag inte ska göra just ett endaste dugg.

Bild: Jörgen Auer
Jag börjar alla mina dagar med en promenad. För att få upp ångan, komma igång till både kropp och själ. Omgivningen med natur och djur ger mig inte oanade krafter, utan mer glädje och livslust. Fast det är väl nästan samma sak som oanade krafter, förstås.

Bild: Jörgen Auer
Nya fotovinklar är också en källa till glädje och nyfikenhet. Var kan jag se nåt jag inte sett förut? Var bildar träd och grenar, stenar och block, buskar och gräs en enhet som passar på bild? Som här där Viby kyrkas torn syns mellan tvenne tallgrenar.

Bild: Jörgen Auer
Just Viby kyrka har jag fattat förkärlek till. Jag tycker den gör sig bra varhelst jag fotar ifrån. 

 
Bild via TV6
I dag hade vi glädjen att se svenska framgångar på längdskidor igen. Det var från VM i den vackra VM-platsen Planica i Slovenien där Emma Ribom och Jonna Sundling tog guld i sprintstafett. På bilden är det den senare som på sista sträckan tar sats för det sista guldrycket och drar ifrån norskan Tiril Udnes Weng. Sundlings andra guld i detta VM.

Bild via TV6
Så här glada var de två guldtjejerna efteråt. Kompisarna Emma Ribom och Jonna Sundling, de som var etta och tvåa på sprintdistansen häromdagen. I omvänd ordning, alltså.
Det ska naturligtvis påpekas att Sandra Näslund i dag vann VM-guld i Skicross i närmast överlägsen stil. Dessutom blev det ett guld till för svenskan som i par med David Mobärg vann lagtävlingen. Mobärg var för övrigt bronsnamnet i herrarnas individuella tävling. Men då genom brodern Erik Mobärg. VM åks i Bakuriani i Georgien. 

lördag 25 februari 2023

Ida, Ebba och Frida

Bild via Svt
Nu har hon gjort det igen, Ida Dahl. Vunnit, alltså. Långloppsskidåkaren från Mantorp, numera Mora, som har flera segrar i Ski Classics bakom sig vann Tjejvasan i dag. Ett ganska kort och lätt lopp för de som specialiserat sig på långa lopp med massor av tuff uppförsåkning. Men ändå. Och Ida som gjortsig känd för att vara stark, men inte så spurtsnabb, var just det sistnämnda i dagens lopp med mål i Mora. Hon vann med en stortå före norska konkurrenten Magni Smedås.

Bild via Svt
Efteråt förevigades hon så här i Mora tillsammans med kransmasen Albin Gezelius och var förstås nöjd med sin prestation och sitt lopp. Men Idas stora mål i Dalarna i år är att vinna Vasaloppet om en vecka. Tjejvasan var bara en förövning. 

Bild: Jörgen Auer
Jag halkade senare under dagen iväg till Brunneby Musteri och där varande loppis. Trevligt att där stöta på gamla FN-kollegan Lennart Flodin, dalmas som sedan länge bor i Östergötland och numera återfinns i Korskrog med sin Annika. Loppisbord hade de också.

Bild: Jörgen Auer
På hemvägen passade jag som den stigfinnare jag är  på att passera Skeppsås och den vackra kyrkan därstädes. Solen sken så mycket att jag hade bråttom hem för att ta en promenad innan det vackra vädret sa adjö för den här gången. Visst nej, det var ju inte därför jag hade bråttom utan för att jag skulle hem och se skidåkning från VM. Så var det.

Bild via TV6
Damernas skiathlon stod på programmet (skidgrenen där åkarna byter skidor och åksätt efter halva distansen) och förhandsfavoriten Ebba Andersson motsvarade högt ställda förväntningar. Dessutom hade hon glädjen att se svenska kompisen Frida Karlsson åka in på silverplats. Och i målområdet kunde hon gratulera den liggande norskan, långloppsåkaren Astrid Öyre Slind som överraskande tog brons i sin VM-debut. 
Den svenska och nordiska dominansen i skidspåren är dock inte bara till glädje. Skidåkningen skulle må bra av att flera länders åkare kunde blanda sig i medaljstriderna. Jag tror dock att de får svårt i detta VM. I stafett bör det förstås bli en medalj till andra länder än Sverige och Norge. Brons.

Bild: Jörgen Auer
Men efter Ebba och Fridas succé gick jag ut i  vad jag trodde var tidigt vårväder. Solen sken visserligen, men det ska sägas att det blåste ganska mycket också. Däremot ska det visst bli åtta-tio grader varmt om någon dag eller två. Dags att fika ute, kanske?

PS. Om någon undrar varför det här inlägget börjar med Ida Dahl och inte med Ebba Andersson vars bedrift väl måste smälla bra mycket högre än Tjejvasan så beror det på två saker: den ena är att jag skrev i kronologisk ordning, den andra är att Ida kommer från Mantorp. Och jag är lokalpatriot.

fredag 24 februari 2023

Jag är inte ni

Bild via SVT

Ragnar Dahlberg, nyligen fylld 80, var en av gästerna i fredagens version av Cyklopernas land i svt1. Han talade lite om den rådande ålderismen och ogillade bland annat att bli kallad ni lite varstans av yngre personer, exempelvis i butiker.
Jag blir också kallad för ni ibland, senast i dag, men upplever det inte som så hemskt som Ragnar och andra. Men visst höjer jag på ögonbrynen och undrar vem, eller snarare vilka som tilltalas. Jag tittar mig omkring varje gång någon säger ni till mig. För mig är ni flera stycken, nämligen. Dessutom är det en påminnelse om en helt annan tid, en tid när man inte sade du till en annan person som man inte kände. Du-reformen kom till 1967 efter att nyutnämnde generaldirektören Bror Rexed vid Medicinalstyrelsen lade bort titlarna med personalen. Varför ni-ordet återigen tagits i bruk för att tilltala en person vet jag inte riktigt, men tror att den som använder ordet bara försöker vara hövlig. 

Men det funkar inte. Vi som blir tilltalade blir bara förvånade. Eller arga.

torsdag 23 februari 2023

Vilken uppvisning av svenskorna!

Bild från TV6
Hon såg så cool ut på startlinjen, vår svenska skidstjärna Jonna Sundling och man undrar lite vad hon tänkte inför sprintfinalen i Planica-VM. Visste hon redan då att hon hade ännu mer att ge än det hon visat i kvarts- och semifinal? Ja, antagligen. En svensk medalj var också redan säkrad eftersom finalfältet bestod av fyra svenskor och två norskor. Jonna tänkte nog på guld.

Bild från TV6
Och som de levererade de svenska tjejerna! Se bara här hur de alla fyra drar ifrån sina motståndare. Och ledare i flocken: Jonna Sundling, med tidigare OS- och VM-guld på meritlistan. Tvåa är Emma Ribom, trea Maja Dahlqvist och fyra Linn Svahn.

Bild från TV6
Den ordningen behölls in över mållinjen och Jonna Sundling är världsmästare på nytt och försvarar sin VM-titel från Oberstdorf 2021. Emma Ribom var klar silvermedaljös och tillsammans blir de ett vasst segerpar (?) till sprintstafetten på söndag. För det blir väl de två som får åka?
Men Sverige skulle antagligen vinna om vi ställer upp med Maja Dahlqvist och Linn Svahn också. Så bra är våra tjejer i sprint. Bäst i världen. 
Och allra bäst är Jonna Sundling.     

onsdag 22 februari 2023

Vem tog bilderna?

Bild: Kameran själv
Nu har telefonkameran slagit till igen och tagit en bild som det verkar alldeles av egen kraft. Omöjligt, säger du, njae jag är inte så säker på det. Jag kan nämligen gå ed på att jag inte har riktat mobilen mot de här plattorna som finns utanför Blomstertorget i Ullstämma, Linköping och inte lånade jag ut telefonen till någon annan under min halvtimme på plats.
Kanske har jag en telefon med de allra senaste tekniska finesserna? För det är klart att i en framtid, och inte allt för avlägsen sådan så kommer mobilerna att kunna ta bilder själva. Med tanke på hur snabbt utvecklingen rusar iväg så är väl inte det för långsökt att tro på självutlösande bilder. Att kameran helt enkelt tar bilder när den finner sådana motiv som passar just dess ägare. Å andra sidan hade kanske inte jag valt att ta bild på de här plattorna.

Bild: Jörgen Auer
Den här har jag däremot tagit själv, med hjälp av telefonkameran naturligtvis. Ja, det är månen som syns där uppe i det blå. Bilden är tagen genom ett skitigt fönster i Uljeberg, Mantorp klockan 17:47. Varför visar jag den? Den är väl inte särskilt bra? Nej, men jag har med vett och vilja tagit den helt på egen hand. 


tisdag 21 februari 2023

Omöjligt att bli färdig

Bild: Jörgen Auer

Suck. Klar, men ändå inte och sanningen går skrämmande och skoningslöst upp för mig: jag kommer aldrig att bli färdig med mitt Ravensburgerpussel på 2 000 bitar. Det är nämligen omöjligt eftersom det fattas en bit och den stora asken innehåller således 1 999 pusselbitar.
Men alla de 1 999 ligger på plats. Äntligen! Jag började för över en månad sedan, men kan nu börja ägna mig åt något annat. Inga mer pussel för mig, tack. Även om det var skönt att låta hjärnan enkom ägna sig åt pusselbitsläggande. I framtiden kommer jag att akta mig väldigt noga från att vilja roffa åt mig ett pussel nästa gång det blir julklappsspel.
Undrar förresten om den som la dit just det här tyska pusslet i klapphögen kände till att det saknades en bit? Var det kanske därför det ställts undan och lagom till jul plockats fram igen för att användas till spelet. Och vid det laget var den saknade biten glömd för länge sedan.
Eller kan jag ha tappat en bit? Nej, jag har haft järnkoll på alla 1 999 bitarna..
Sa jag att Ravensburgergruppen som även ger ut böcker och har mycket annat för sig på spel- och hobbymarknaden går väldigt bra? Jo, 2020 omsatte Ravensburger AG (Aktiengesellschaft) hela 632 miljoner euro.

FOTNOT: Hahaha. Järnkoll! Där ser man hur fel en sådan koll kan vara. För dagen efter, dvs onsdag lyfter jag på mattan under bordet - och där ligger den saknade biten!
Så nu är jag färdig.

måndag 20 februari 2023

Kommer dagen tillbaka?

Bild: Jörgen Auer
Så går en dag och kommer aldrig åter. Eller, kan vi verkligen vara säkra på det? Just denna dag som vi kallar måndagen 20 februari 2023 kommer förstås inte tillbaka med just det namnet. Men dagen i sig, med händelser borde kunna gå att upprepa. Kanske inte så att varje vindpust kommer från exakt samma håll som i dag, men annars skulle det väl gå att upprepa det som timat har. 
I alla fall min dag. 
Jag gjorde nämligen just ingenting. Jag höll mig hemma och hemikring, träffade bara en granne som hastigast. I övrigt tillbringade jag dagen med mig själv. Vaknade, gick på toan, tog morgonpromenad, läste en tidning, åt frukost, fortsatte läsa, löste korsord, la pussel, gick på toan, drack förmiddagskaffe, tog ny promenad i terrängen, gick och kollade postlådan, diskade, fortsatte med pusslet, åt pannkakor, drack vatten, fortsatte med pusslet, åt lite choklad  Allt det skulle jag kunna göra om på exakt samma sätt. Och för en dags skulle lyssnade jag inte på radio och tittade inte på tv. Däremot tittade jag genom fönstret på ett par hästar. De går där varje dag.
Så nog kan en dag komma åter. 
Jag är beredd.
 

söndag 19 februari 2023

Mycket glitter i dag

Bild: Jörgen Auer
Min bästa bild för dagen tog jag i Motala under en lunchpromenad (för övrigt efter en mycket god lunch på Hamnkrogen). Solen sken från en klarblå himmel och kastade gyllene strålar i Vätterns lika klarblå vatten och allt var frid och fröjd. Nej, det blåste kalla vindar utifrån Vättern och det blev nog bara någon kilometers vandring därför. Dock i trevligt sällskap av sonen Martin som också gillade maten och Hamnkrogen. Och utsikten.    
              
Bild: Jörgen Auer
Motala kyrka gör sig också på bild och är väl klart vackrast på den här bilden i alla fall. Men Motalabesöket varade inte så länge. En timme inalles. Plus en kvart, möjligen.

Bild: Jörgen Auer
Söndagen började annars för min del i Linköping där jag gästade Rooney Jerrevång efter att ha varit på hockey med honom och Lasse Johansson på lördagseftermiddagen. Vi såg en dålig match mellan LHC och Örebro (2-3) varefter min värd och gamle sportchef på Corren (Rooney) och jag gick til Bierhaus på Apotekargatan och åt en måste jag säga väldigt god schnitzel (kanske min bästa någonsin). Söndagsmorgonen inleddes med en kall men uppfriskande och solglittrande promenad genom Tornhagen, Folkets Park-området (bilden) och Gamla Linköping. 
Naturligtvis passade jag på att ta några bilder i Linköpings bästa och mycket populära turistattraktion Gamla Linköping, här följer några av dem:

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild via SVT
Nej, det här är inte bild från Gamla Linköping. Utan en bild på min tv därför att det blev en närmast sagolik svenskdag i skidskytte-VM í Oberhof. I herrarnas masstart fick självaste VM-kungen och vinterns suverän, norrmannen Johannes Thingnes Bö bara brons. Och vilka hade han före sig? Jo, två svenskar! Sebastian Samuelsson som redan vunnit två individuella bronsmedaljer i VM slog nu till rejält och tog guldet efter ett mycket spännande och dramatiskt lopp och en mäktig långspurt. Silvret gick till Martin Ponsiluoma. Fantastiskt!
Att bilden på segrare Samuelsson ser ut som den gör beror på dåligt väder i Oberhof samt solsken hemma hos mig.

Bild via SVT
Det var ingen hejd på svenskheten i dag i Oberhof. För i damernas masstart blev det en ny triumf för mästerskapsfenomenet Hanna Öberg, som ju även vann guld häromdagen i distansloppet och dessutom åkte och sköt sig till en silverpeng i sprint samt ett stafettbrons. Även här blev det ett spännande och dramatiskt lopp som avgjordes på sista skjutningen samt förstås på den sista kilometern skidåkning.

Bild via SVT
Medaljtrion verkade glädjas åt varandras framgångar. Hanna strax efter målgång i samspråk med norska tvåan Ingrid Landmark Tandrevold och trean Julia Simon, Frankrike. 
Sammanlagt i skidskytte-VM tog Sverige nu hela elva medaljer, så många har vi aldrig tidigare plockat åt oss. Norge var visserligen lite vassare med 13 medaljer, men då räknas ju alla in som Bö tog förstås och med fem guld var han VM-kung. VM-drottningen heter Hanna Öberg. 

lördag 18 februari 2023

Varför i helvete?

 ... Måste vi stå ut med en massa dåliga försök till humor i en tävling som ska handla om vilken musik som passar bäst i en tävling för hela Europa?

fredag 17 februari 2023

Dubbelt så flitig

Bild: Jörgen Auer
Dubbelt så flitig jämfört med i torsdags har jag varit i dag. Vilket betyder att jag tog två bilder. Först en i Gamla Linköping där jag tänkte mig en lång promenad i solsken och bilder och motiv ur en massa olika vinklar. Vad blev det av det? Regn. Vilket jag inte var klädd för. Så jag sökte mig under tak i stället och kunde i alla fall ta den här bilden och höll mig torr.
Men inomhus var jag. Långfikade på Dahlbergs med syster Ami och hennes sambo Kalle. Trevligt.  

Bild: Jörgen Auer
Dagens andra bild togs i Mjölby där jag också tänkte mig en härlig och lång promenad i solens sken. Vad blev det av det? Regn. Så jag öppnade bilfönstret i en korsning och tog snabbt en bild på Mjölby kyrka så att jag åtminstone kan visa att jag var där.
Nu väntar finalen i På spåret.
I morn tar jag nog minst tre bilder. 

torsdag 16 februari 2023

En enda bild

Bild: Jörgen Auer
Det här måste betraktas som en mycket ovanlig bild. Varför? Jo, för att det är den enda bild som jag har tagit i dag. En bild på en hel dag. Det har inte hänt sen jag låg på nyopererad på Vrinnevisjukhuset. Jo, just det ja, en gång till, när jag ett par månader senare låg nyopererad på US i Linköping. Då lät jag också bli att fota en dag.
Varför så få bilder i dag, kan man undra? Jag var ju ändå ute och promenerade sju kilometer. Visserligen, men vädret var för intetsägande vill jag påstå och vägarna för kända och allt omkring mig kändes bara grått. 
Tråkigt? Inte alls. Men grått. Ingen fest, inget stoj, ingen fart, bara helt vanligt. I alla fall ända fram till jag fick besök av tre pojkar och deras mor, medan systern var på travskola.
Jag kan säga att den kardemummalängden försvann snabbt.
Jaja, men vad visar då dagens enda bild? Ja, det är faktiskt Pizzeria Mantorp som håller på att renoveras (har varit så under ganska lång tid). När det är tänkt att vara färdigt vet jag inte, men det blir nog fint och fräscht. Huset är annars byggt 1908 läser jag  i Bengt-Arne Bengtssons bok Mantorpsbor, utgiven 2019. Byggherren Erik Selander fick aldrig se sitt verk färdigt, ty han avled innan Villan var färdig.
Under fredagen tar jag nog fler än en bild, gissar jag. Ett besök i Gamla Linköping står på dagordningen, bland annat. Så var redo med fika, Sofia och Jessica!

onsdag 15 februari 2023

Fina medaljörer och god seffla

Bild via SVT
Vilken mästerskapsidrottare hon är, skidskytten Hanna Öberg. 27-åriga Hanna har vunnit OS-guld i distans 2018 och VM i samma gren 2019 och häromdagen blev det ett nytt VM-silver på sprint för henne och i dag slog hon till och tog guld på just distans igen. Detta efter bra skidåkning och fint skytte med endast en bom på de 20 skott som gäller för tävlingens fyra skjutningar (två liggande och två stående). Hon har sedan tidigare även ett OS-guld i stafett 2022, plus såväl silver- och bronsmedaljer i OS och VM.

Bild via SVT
Ändå bättre sköt Linn Persson som har hittat storformen lagom till VM. Inte en endaste bom hade hon och Linn som häromdagen vann brons på sprinten fanns i dag med i guldstriden, men fick ge sig för en bättre och snabbare skidåkare som Öberg. En silvermedalj var ändå otroligt bra av den 28-åriga värmländskan som aldrig vunnit någon individuell mästerskapsmedalj tidigare. Nu har hon två. I stafett har hon tre medaljer. 

Bild via SVT
Jag gillar verkligen hur VM-studion ser ut. Väldigt mycket blågult där. Snyggt. Och så med stora porträtt bakom på medaljtrion, Linn Persson, Hanna Öberg och italienska Lisa Vittozzi. Rörande också att se hur rörd "demontränaren" Wolfgang Pichler blev av de svenska framgångarna. I studion i dag fanns även förra skidskytten och experten Helena Ekholm och programledaren Yvette Hermundstad.

Bild: Jörgen Auer
I väntan på skidskytte åkte jag under förmiddagen till Hogstad för att fika hos lifestyleföretaget Sharpman. Eftersom jag ändå var där så tittade jag naturligtvis in i den stora butiken också.      
Det finns alltid mycket att titta på där. Inte minst skor och kängor. Själv stannar jag alltid till och kollar lite på de fina kläderna från Barbour. Jag har i många år funderat på om jag ska köpa en vaxad jacka (oljerock) eller inte. Jag slår nog till snart.

Bild: Jörgen Auer
Jag gillar Sharpman. Där finns något för hela familjen. Visst, riddelen är stor men även där finns kläder för den kräsne och den 1500 kvm stora butiken har gott om grejer för fritid överhuvudtaget, inte minst för hund. Men man kan också hitta snygga inredningsdetaljer. Äh, åk dit själv och titta, vet jag.

Bild: Jörgen Auer
Fikat är en avdelning för sig. Förstås. Och ett trevligt alternativ till närliggande Väderstad. I Hogstad äter man våfflor. Det finns matiga sådana, för ett par veckor sedan var ja där och åt raggmunksvåffla. Det funkade. I dag var min tanke att jag skulle prova Seffla. Sagt och gjort. Mmm. Smarrigt.
Seffla? Just det. Det är en kombination av semla och våffla och den kan rekommenderas. Egentillverkad mandelmassakräm, vispgrädde, våffla och glass. 
Det är nästan så att jag vill åka till Hogstad i morgon igen.
För dig som inte vet var Hogstad ligger så kan jag berätta att det ligger så där fem kilometer söder om Mjölby. Sväng av E4-an vid Mc Donaldsavfarten (Viringe) tillika södra infarten till Mjölby och korsningen med riksväg 50 (mot Boxholm eller Motala-Örebro). Kör 600 meter mot Motala, ta av mot Hogstad.

 

tisdag 14 februari 2023

Lite gult, runor och brons

Bild: Jörgen Auer
Jag noterade på min sedvanliga morgonpromenad att Alla hjärtans dag inte började i rött, utan gick i gult. Att färgen skulle ha betydelse eller inte för dagens utveckling och händelser reflekterade jag emellertid inte över. Det blir som det blir, särskilt om man inte försöker göra något åt det. Men tro för allt i världen inte att min dag blev dålig. Nej, nej. Bara lite händelselös. 

Bild: Jörgen Auer
Men jag såg solen gå upp. Hur många på jorden hade tid att göra det i morse? Sen gjorde jag visserligen inte just något mer under dagen än att handla på City Gross och klura kring ett pussel. Jo, ringa ett telefonsamtal, läsa Corren, lösa ett par korsord, gratulera några födelsedagsvuxna på Facebook och några där i olika sammanhang framgångsrika vänner, skriva ett par kommentarer därstädes också, samt även där byta profilbild - den förra var nog sex, sju år gammal. Och i min ålder förändras utseendet varje månad, känns det som. Nya rynkor fårar ansiktet allt mer. Fast det är i sin ordning, så blir det ju med tiden. Man åldras.

Dagens fundering från min sida rör runstenar, ristare och runor. Jag vet inte riktigt varför jag funderat på detta, men kanske för att det i markerna kring Uljebergs säteri där jag bor finns väldigt gott om sten, små som stora och en del av dem är fornlämningar. Någon runsten har jag inte hittat - än. 
Men nu till funderingen: Om det nu var så att det fanns några personer som kunde futharken, alltså vikingatidens alfabet, varför ristade de bara på särskilt tillyxade stenar. Och varför så få ord? Jag menar, varför hugga loss på en större sten och stöpa om den så att den gick att bära bort, eller dras med block och talja eller av oxar/hästar eller ett par, tre man och sen låta resa den med de där korta raderna om vem som reste stenen och vad fadern eller sonen hette och var denne dog (i österled)? Ja, varför ristade de inte in runorna på en redan färdig platt och större sten? Då hade de ju kunnat rista in så mycket mer?  När jag vandrar omkring på Uljeberg ser jag massor med lämpliga större stenar, men inte en enda runa? Varför? Bodde det inte människor här under vikingatiden och tidig medeltid?
Fast jag förstår ändå inte varför ingen kom på tanken att skriva en längre text på en redan befintlig och större upprättstående sten med flat sida. Där fanns ju pats för en hel berättelse? Tänk så intressant det hade varit för oss efterkommande. Eller var det kanske så att de stora, fasta stenarna betraktades som gudar eller heliga och inte fick röras? Men i så fall skulle man väl inte haft sönder dem för att göra mindre runstenar, heller? Hm. Mystiskt det där. 


Bild via SVT
Just det ja. Jag tittade på skidskytte-VM också. Och gladdes åt att Sebastian Samuelsson åter tog brons, hans andra i detta VM. Första disciplinen han ställde upp i, masstarten blev en rejäl flopp efter gevärskrångel. Men sen tog han brons i jaktstarten och i dag var han i medaljstriden igen på distansloppet och blev trea, endast fyra tiondelar från silvermannen Sture Holm Lägreid. Vem som tog guldet?  Vinterns suverän, norrmannen och VM-kungen Johannes Thingnes Bö, naturligtvis.

TILLÄGG: Jag har tydligen fel i min runologiska fundering, i så fall ber jag om ursäkt och du får ta min fundering för vad den är, just bara en fundering, dock felaktig.
 Jag hittar nämligen på hedniskatankar.com bland annat följande: 
Jörgen Auer ser inte längre än näsan räcker. Han är oupplyst. Det finns VISST långa ristningar på ”färdiga” block, stenytor eller vad han nu vill – men saken är den att Sverige är stort, mycket är täckt av mossa, övertorvat och forskningen har inte upptäckt allt ännu. Man kan jämföra med Brandskogsskeppet och de ”många” Hällristningarna runt Enköping eller Himmelstalund i Herr Auers Östergötland, alldeles utanför Norrköping.
 

måndag 13 februari 2023

Kisa ännu en gång

Bild: Jörgen Auer

En timmerbil är en vanlig syn i Kisa där det ibland nästan kan kännas som om där finns fler långtradare än personbilar. Men större delen av den tunga trafiken ses vanligen på Storgatan, tillika en del av riksväg 23/34 genom Kisa. Den här timmerbilen är på väg ner till Storgatan och vidare transport bort till Södra Timber. Bilden är tagen i korsningen Ulrikagatan-Grönedegatan under en eftermiddagspromenad.

Bild: Jörgen Auer

Jag vet inte hur många gånger jag har påpekat att jag gillar Kisa och tycker att det är väldigt vackert där. Som här i skogsgläntan mellan Fimongatan och Dagsverksgatan.

Bild: Jörgen Auer

Det är ganska många i Kisa som har bra utsikt från sina bostäder. Som här uppifrån Brostorpsgatan bort mot Hargs gård och vidderna bortom.

Bild: Jörgen Auer

Det är ganska bra skjuts på vattnet i Lillån nu. I dag var det extra skönt också att promenera i maklig takt läng Kärleksstigen. Så maklig att det blev en liten avstickare till åkanten också.

Bild: Jörgen Auer

Vatten kan man, precis som med eld, stå och titta på i evigheter. Jag kan i alla fall. I dag var det intressant att se hur forsen pressar ner gräs och vass och försöker forma om dem. Jag är långt från säker men tror med hjälp av appen Google Lens att gräset heter flotagräs. Rätta mig gärna, den som vet vilken sorts gräs det är.

Bild: Jörgen Auer

Den här utsikten älskar jag och lägger därför in ännu en bild från Borgarberget, även om bilden är från i  lördags. Visst är det vackert?