Ännu en fin höstdag

Bild: Jörgen Auer

En bild från dagens Linköping, tagen från en liten berghäll vid Häggvägen nära Berga och Ånestadsskolan. Jag tror att byggkranen står i Berga. Solen är på väg ned. I skuggan är det småkyligt. 

Bild: Jörgen Auer

Vad är detta, då? Jo, dagg på spindelnät i morgondiset. På Tollstad källgårds ägor i Östra Tollstad.
 

Bild: Jörgen Auer

Så här såg det "morgonståndet" ut på lite längre avstånd. Familjen Norlings hästar fanns i närheten och stirrade undrande på mig när jag stannade och fotade nätet. De syns inte på bild här, men jag kan garantera att de var nyfikna. Inte rädda, bara nyfikna. Vad gör han? sa deras huvud- och ögonrörelser. 

Bild: Jörgen Auer

Jag var lika nyfiken jag när jag några timmar senare var på väg mot Linköping från Norrköping och fick syn på den här klara höstfärgen i närheten av Kimstad. Klart att jag stannade då.

Bild: Jörgen Auer

Det gjorde inte de här gässen i morse. Under resans gång ropade de till varandra och deras rop hördes vida kring. Jag tolkade ropen som: snälla, du kan väl säga vart vi ska? Snälla! Säg! 

Bild: Jörgen Auer

Vi ska fånga solen, blev svaret. Eller ropade ledaren: följa solen? Ja, så var det nog.   

Även jag följde solens gång. Personer jag mött i dag: Anna Lönestam, min dotter Pernilla, Per Bergsten, Rebecka Candevi, Christer Kustvik, Samuel Villius, Pelle Johansson, Fredrik Quist, Therese Trogen, Ann-Charlotte Irhede, Zenaida Hadzimahovic, Claes Nilsson, Inga Sundin, Anette Asplund, Hans-Jörgen Sundli, Eijvon Sundli, Maria Landqvist.

En kopp kaffe till

Bild: Jörgen Auer

Det har varit kaffets dag i dag. Det har jag tagit fasta på och tänker nu ta min elfte kopp för dagen. Fast nu är det förstås kväll, så då är det kaffets kväll. Den firar jag precis på samma sätt som under dagen. En kopp till, alltså.

Jag är kaffedrickare sedan väldigt länge. Otroligt länge, faktiskt. Redan som fyraåring, jo 4, smakade jag den svarta drycken. Visserligen var den då närmast ljusbrun eller beige, eftersom halva koppen var fylld med mjölk. Det var hästskötaren, tillika drängen Jompa på Bjälbrunna gård i Styrstad utanför Norrköping som bjöd mig. Vi hyrde ett hus av familjen Schenholm och jag var ofta i ladugården när jobbarna på Bjälbrunna hade rast, så självklart började jag också dricka kaffe. Dock med såväl mjölk som massor av strösocker.

Senare började jag fika med mamma som var hemmafru. Och när jag började skolan efter att vi flyttat in till Ljura fortsatte kaffesörplandet. Jag minns väl hur det var i fjärde klass när vi var på skolresa till Eskilstuna Zoo och rastade i Julita. Magister Erik Ramsten och jag satt vid ett bord och drack kaffe och åt smörgås medan andra barn drack läsk. Det var Loranga och Champis. Och någon hade saft, nån annan varm choklad. 

I tidiga tonår slutade jag använda mjölk i den svarta vätskan och på ett repmöte på 80-talet slutade jag använda socker (för det fanns inte att tillgå i den skog vi befann oss). 

Sedan dess har det bara fortsatt rinna kaffe ner i min strupe. Och nu kommer ännu en kopp.

Lite till från multiarenan

Bild: Jörgen Auer

Äh, jag tar väl och lägger ut några bilder till när jag ändå håller på. Inte knivskarpa, inte ens skarpa, men ändå bilder som visar lite av hur det gick till på multiarenan i Mantorp när Motala Ryttarförening och Mantorp Hästsportförening arrangerade hopptävlingar. Här är det Ekenryttarnas Agnes Claesson som hoppar fint med Laurie EH. Ekipaget kom åtta i den 1,30 jag bevittnade.

Bild: Jörgen Auer

Och det här är Wilda Asper, tävlande för Loviseholms SHK, Örebro, som mycket fokuserad kommer över samma hinder som Agnes. Wilda blev här trea med Quinn.

Bild: Jörgen Auer

Det här är inte uppvisning av Spanska ridskolan, däremot Andrea Falk från Åby RK som lekande lätt och elegant kommer seglandes med tioåriga Karamel de Bo W&S.

Bild: Jörgen Auer

Vinnaren i tävlingens högsta och svåraste klass, en 1,40, blev välridande och erfarne Fredrik Spetz från Norsholm. Han lotsade Mexico till seger före Lycketorps Julia Johansson på D Saucedo. Därmed var det slutrapporterat från tävlingen. Eller inte.

Bild: Jörgen Auer

Men nu är det slut. Det slutar med en grådisig bild på Emmie Jansson och Cassimo från Enköpings RS.

Bild: Jörgen Auer

Nej, Cecilia Rosander från Stora Sjögestad vill också vara med. Det är ju så roligt att tävla och Cacciatore gör det ju så bra. Dessutom var ju kompisen Therese Thor där och tittade. Lustigt nog sa hon nästan exakt samma sak till mig som Matilda Pettersson: Hej, Kul att se dig, Jörgen.

Tack, sa jag och kom på att även Mariette Norling tyckte det var roligt att se mig. Liksom Marita Hjelm, Sara Brink, Jennipher Hellqvist och Åbys Classe Pettersson.

Ja, jag tycker det är roligt att se dem. Det är roligt att vara på tävling, liksom det är att träffa andra. På avstånd, förstås.

Åby och Spetz först

Söndagsförmiddagen bjöd inte på något roligt väder i Mantorp när Motala Ryttarförenings och Mantorp Hästsportförenings arrangerade hopptävlingar avslutades. Roligare var ridningen.

Inte minst var det roligt att Åby ridklubbs elitlag vann seriehoppningen och kvalificerade sig till allsvenska finalen på Strömsholm 20-22 november.

I Åbys lag red den här gången Paula Unghanse, Siri Swärd, Emma Falk och Sissela Smith. I lördagens omgång red Andrea Falk i laget. Siri hade ingen bra dag på Giske, men det gjorde ingenting för lagets resultat eftersom de andra tre red felfritt och man får stryka lagets sämsta resultat. Åby nollade således och vann klart före Kumla som kom tvåa på sammanlagt åtta fel. Bilden nedan visar Sissela Smith, men inte i laghoppningen där hon red Casemiro CC, för då hade jag redan lämnat Mantorptravet, utan bilden är från 1,45-klassen där Sissela och Dior CC slutade tolva med just 12 fel.

Bild: Jörgen Auer

Andra söndagsresultat att notera är att Fredrik Spetz, Norsholms RF, vann högsta klassen, en 1,45-hoppning. Han och tioåriga Mexico (bilden nedan) var dock inte felfria, utan fick ett nedslag, precis som tvåan Lycketorps Julia Johansson på D Saucedo. Inte en endaste nolla således. Det kan väl betyda att banbyggaren Sara Brink byggt en väldigt svår bana. Tredjeplacerad blev Jennie Juhlin Lundström från Jump Club i Enköping som väl får anses som söndagens mest framgångsrika ryttare. Inte nog med tredjeplatsen på Quebec De Olid. Hon var dessutom både etta och tvåa i en 1,35. Vann med supersnabba Benelli och kom tvåa med Nilia VD Bisschop.

Bild: Jörgen Auer

På tal om Fredrik Spetz så blev det en rolig och söt prisutdelning eftersom hans lille son Axel ville vara med. Det fick han och Axel fick äran och det slitsamma uppdraget att ta hand om den chokladkaka i jätteformat som segern förde med sig. Förutom 5000 kronor, hästtäcke och något mer.

Bild: Jörgen Auer

Så här såg det ut vid prisutdelningen. Fredrik och Axel i samspråk om sina priser och när man får äta dem, medan tredjeplacerade Jennie Juhlin Lundström till vänster och tvåan Julia Johansson till höger funderar på vad de skulle ha gjort annorlunda för att själva ha fått chokladen. 

Kom lagom till 1,30-hoppning

Bild: Jörgen Auer

Aj då, det där ser lite svårt ut, verkar det som några av ryttarna tänkte innan det var dags för en 1,30-hoppning i lördagens version av Motala Ryttarförenings och Mantorp Hästsportförenings nationella hoppningar på Mantorptravets multiarena. Ett arrangemang i dagarna fyra som får goda vitsord av deltagarna. Bra banor, bra närhet, bra organiserat, var omdömen jag hörde. Tävlingarna fortsätter och avslutas i morgon, bland annat med en 1,45-hoppning på förmiddagen.

Bild: Jörgen Auer

-Hej, Jörgen, kul att se dig. Det var ett tag sen, sa glada och alltid lika trevliga ryttaren Matilda Pettersson från Bjärby gård i Norrköping (men hon tävlar för Strömsholm). Att hon här inte verkar veta vilket ben hon ska stå på, beror på att hon just kliver ut från banan efter inspektion av 1,30-klassen. Där lyckades hon emellertid inte alls med Balisco Line. Å andra sidan var hon tvåa med Parkour AK i klassen före (en 1,25) och sa sig vara nöjd med insatserna (förutom nämnda 1,30, antar jag).

Bild: Jörgen Auer

Den som vann den där 1,25-hoppningen var Alva Stålfors-Korsar från RK Udden i Kalmar. Hästen heter Capello S och ekipaget var tämligen överlägset. Hela fyra sekunder före Matilda och Parkour.

Bild: Jörgen Auer

Vann 1,30-klassen i två faser som jag bevittnade gjorde Ella Björklund från Västerås RS på hästen med det långa namnet Quadro vh Schaarbroek Z. Snyggt jobbat!

Bild: Jörgen Auer

Lika snyggt red rutinerade Jill Silvandersson, Norsholms RF, på sexåriga och långt ifrån lika rutinerade Joyko Keysershof och ekipaget tog andraplatsen. Jag berättade för Jill, som jag träffade första gången för så där 25 år sen, att jag bor i Mantorp och egentligen bara var ute och promenerade, men gick in på multiarenan för att kolla lite. Dock hörde jag av mig till Correns och NT:s sportchef Peter Mildaeus och frågade om inte Corren ville ha lite text från tävlingen, nu när jag ändå var där. Jo då, svarade Peter och bad mig skriva till tisdagstidningen. 

Det kan jag ju förstås. 

-Men du skriver väl på din blogg också, undrade Jill och sa att hon läser den ibland.

Bild: Jörgen Auer

När 1,30 var slut gick jag hem. Men passade på att ta en bild på Mjölbys Jennipher Hellqvist och Tingeling när de värmde upp inför 1,40. Ekipaget hade i fredags lyckan att vinna en 1,30-klass, och jag lyckönskade Jennipher till ännu en bra hoppning. Hemkommen kollade jag hur det gick för Mjölbyekipaget. Inte bra. Uteslutning. Andrea Falk, Åby, vann med Karamel de Bo W&S.

Succé i rosa hatt

Den förhatliga älglusflugan (även kallad hjortlusfluga) är besvärlig att ha omkring sig. För att inte tala om att ha på sig. Mig tycks den gilla särskilt väl och jag minns med fasa den där gången, jag tror det var 2011, som jag hade ett stort antal "klisterflugor" med mig hem efter en höstlig svamputflykt.

I går mötte jag dem igen. Nej, inte samma flugor som förra gången, men samma sort. Då var jag ändå inte långt inne i skogen, utan bara i utkanten och knappt det. Jag var nära att ge upp det arbete med att släpa grenar efter röjning som jag höll på med. Dock tog jag en rast och fann på bot.

Det här är vad jag hittade. En rosa hatt med flor för just flugor. Vi hittade de där någonstans (på en mack?) för flera år sen, men de har mest använts av barn för att leka med.

Nu tog jag på mig en sån hatt, stoppade ner floret ordentligt innanför jackkragen och började jobba igen. Inte en fluga!

Nu vet jag sen tidigare att ljusa kläder lär vara bra, för normalt vill den här elaka flugan ta sig in på mörka djurhudar och gömmer sig i kroppsbehåringen (pälsen). Så en ljus jacka var ju bra, å andra sidan hade jag den redan på morgonen och älglusflugorna hittade ju mig i alla fall, så... Men den rosa hatten var succé, eller det kanske bara var florets förtjänst?

De här flugorna fanns inte förr i Sverige, inte när jag var barn och inte när jag var ungdom, inte ens för tjugo år sen. Men nu finns de och sägs ha kommit öster ifrån. Från Finland som i sin tur fått dem från Ryssland. Att de heter som de gör beror på att de i första hand är ute efter älgar och hjortar för att kunna lägga sina ägg i deras hår och skinn. De biter sig fast.

Det besvärliga för oss människor är att de är oerhört svåra att få tag på och även att klämma ihjäl. Lite fästinglika är de. De har sugfötter och klänger sig fast, gärna i håret där de i alla fall på mig nästan uteslutande koncentrerar sig på nacken. Det är där de helst landar och kliver omkring. Ibland ligger/sitter de stilla ganska länge och man upptäcker dem inte på flera minuter. Det har hänt mig att jag hittat en och annan efter en kvart, 20 minuter sen jag kom in. 

Undrar hur de vet att de ska in på nacken? Varför dyker en älglusfluga aldrig upp rakt framför mig? 

Fast det där bekymrar mig inte nu när jag har min rosa hatt. Jag tror att jag ska ta mig en tur i svampskogen, för resten. 

Sköna dar på landet

Bild: Jörgen Auer

Septembers dagar kan vara alldeles underbara. Som onsdag, torsdag den här veckan. Så sköna.

Bild: Jörgen Auer

De här bilderna är från Bäckhult vid sjön Drögen. Nej, jag har inte badat. 14 grader är för kallt för mig. Jag tål det, men tycker inte att det är skönt. Så enkelt är det.

Bild: Jörgen Auer

Men även sköna, varma dagar går mot kväll. Solen drar sig undan och det blir genast betydligt svalare, ja kallare. 

Bild: Jörgen Auer

Snabbt mörknar det. Plötsligt är det becksvart, fastän klockan bara är strax efter åtta. Dags att sova? Nej, nu åker jag hem.

Riddarängens första

Bild: Jörgen Auer 

I dag hände det. Första huset på nya bostadsområdet Riddarängen i Mantorp började ta form. Kul.

Fortsättning följer. 

 

Vilken skön höstdagjämning

Bild: Jörgen Auer

Vilken dag! Höstdagjämningen till trots var det härligt sommarväder på Råssnäsudden i Motala. Visst, luften var höstlik och sval, och några gäss flög all världens väg, men solen värmde så gott att jag satte mig på en sten en halvtimme och bara njöt. Vätterns vågor kluckade mot uddens stenar. Och jag gick motionsspåret längs vattnet och lät mobiltelefonen tala. Resultatet blev de här bilderna. 

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Med längtan i bröstet

Bild: Jörgen Auer

Det kunde ha varit vilken kväll som helst

vilken jävla afton som helst

för det var det vanliga

skymningens toner

en väg att vandra

 

Bild: Jörgen Auer

Det kunde ha varit vilket hus som helst

vilken jävla byggnad som helst

men så var det absolut inte

de grönhuvade rören

lyser på silon i Skänninge

Bild: Jörgen Auer

Det kunde ha varit var som helst

vilken jävla ort som helst

men så var det inte

det var måne över Mantorp

och jag på väg hem

Bild: Jörgen Auer

Det kunde ha varit vilken natt som helst

vilken jävla natt som helst

men så var det inte

det var den senaste i raden

med ett längtansfullt bröst

Jörgen Auer 22 september 2020

I dag blev det Solberga

Bild: Jörgen Auer

Se här! En ny upptäckt. För mig. Jag hade gångvägen genom och förbi Spångsholm i dag och fick syn på en liten stenvalvsbro som jag aldrig tidigare lagt märke till. Men fick jag gå in där? Det vet jag inte, men jag ringde till Jennie på Spångholmens Bed & Breakfast som det stod på dörren att man skulle göra. Inget svar. Jag ville ju bara fråga henne om det var okej att gå vid sidan om huset och ta en bild på bron. När jag inte fick svar sa jag okej själv. Sen återupptog jag min promenad som jag bestämt skulle bli lång i dag.

Bild: Jörgen Auer

Jag passerade Svartån och fortsatte bort förbi Vimne Bränngård och de andra gårdarna innan jag svängde in mot anrika Solberga, känt sedan 1500-talet och sedan mitten på 1800-talet ägt av släkten Dankwardt-Lillieström. Väl framme vid gården svängde jag ner över den gamla träbron (som sedan ett par år är en konstruktion av såväl järn som trä.

Bild: Jörgen Auer

Åh, så fint det är kring Solberga med alla ekar i alléer och på ängar. Underbart. Men så är det också naturreservat där.

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Hemvägen var raka spåret. Ut till gång/cykelvägen Mjölby-Mantorp och sen pang på. Öster om Sya tog jag den här bilden på två träd längs bilvägen. Till höger om det högra skymtade vattentornet i Mantorp, 4 kilometer bort. Jag var snart hemma. En lång, men skön promenad. Och fin.