Bild: Jörgen Auer
Brann det i Mantorp i kväll? Nej, i alla fall inte vad jag känner till. Men jag vet att när jag kom hem vid 18:30 hade jag den här utsikten över biltaket och första tanken var just att det brann.
Bild: Jörgen Auer
Kom hem, skrev jag. Vilket betyder att jag måste ha varit borta. Stämmer. Jag var på resande östgötafot och började den resan i Väderstad. Dock inte på ortens största företag, som man kan tro av den här bilden. Nej, jag var på Centralkonditoriet där jag stämt möte med Sten Lundberg, den förre studierektorn på Ljungstedtska skolan i Linköping. Ja, just han, den forne Akelelöparen. Vi lärde känna varandra när han började frilansa på Corren som sportskribent, en syssla han prövade på under tiotalet år med början runt 1995. Han minns den tiden med glädje, säger han. Jag tog nån bild på oss tillsammans, men den blev så fruktansvärt dålig så den visar jag inte.
Bild: Jörgen Auer
Däremot kan jag visa ett stycke av den vackra allén vid Kyleberg där jag sedan passerade på väg mot Omberg, ett favorittillhåll jag ofta återvänder till. Känner jag mig rastlös, ja då bär det ofta av över kullen vid Vättern. Och åker jag inte dit, ja då styr jag kosan nån annanstans i Östergötland.
Bild: Jörgen Auer
Naturligtvis gjorde jag några stopp på berget. En gång för att titta på utsikten vid Västra Väggar. En annan för att titta på vågorna vid Stocklycke hamn (ja, det blåste ganska mycket) och en gång för att pinka. Favoriten Älvarums udde avstod jag från av nostalgiska skäl som jag inte vill gå in närmare på.
Bild: Jörgen Auer
En gång stannade jag av näst intill religiösa skäl. Det var så vackert, det var så fint. Molnen öppnade sig och starka solstrålar lekte med luft och Vättern och blottade liksom en ny och ljusare sjö i sjön. Mina ögon glädjetårades av synen och mina lungor fylldes av en luft så klar.
Gud, hör min bön, sa jag men överröstades av vinden som tog i så det knakade i branten. Sen åkte jag vidare och kom inte ihåg vad det var jag tänkte be om. Alltså var det nog inte så viktigt. Antagligen nåt ouppnåeligt. Så brukar det vara.
När jag kom hem stod Mantorp i lågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar