Tumultet på Uljeberg

Bild: Jörgen Auer

Det var en helt vanlig dag i huset Hagen på Uljebergs Säteri. Det var varmt och en hyresgäst öppnade därför ett fönster i det kombinerade vardagsrummet, biblioteket, matsalen. Det gillades av en pelargon i kruka, en stilig lampa med hästskärm, ett rött keramikäpple och en av polymerlera tillverkad häst vid namn Jörgen.

Den friska luften fyllde rummet och gav den något vintertrötta pelargonen ny livslust och Jörgen som namngetts av konstnären EvaMarie Törnström själv sträckte ut sin långa hals för att komma så nära fönsteröppningen som möjligt. Äpplet såg moget ut och inbjudande ätbart och lampan, ja den var bara tjusig.

Hagen fick besök, tre personer, och allt andades frid och fröjd. Det vill säga fram till gästerna skulle ge sig av efter en timme och öppnade dörren. I samma sekund kom ett korsdrag från helvetet och drog som ett blixtnedslag genom rum och hall.

Pang, knak, brak, kras, tjoff, det gnällde och gnall, allt-i-ett. Jordens undergång i miniatyr, fullbordad av dörrens försiktiga klick.

Magi.

En första blick in i rummet sa att fönsterbrädan var tom så när som på en spänd lampsladd, av Jörgen syntes inte ett spår, äpplet var borta och pelargonen liksom kruka försvunnen.

Så klarnade bilden: krukan låg sönderslagen på golvet, blomma och jord nästan som i rabatt, Jörgen hade trillat ner på andra sidan den gulbruna gardinen och i förskräckelsen tappat svansen. Det röda keramikäpplet hade flugit ut och låg på en stensträng intill husväggen och den stiliga lampan hängde upp och ner längs samma vägg, men oskadd kvar i den spända sladd som ännu höll emot i sin kontakt. 

Ja, så gick tumultet på Uljeberg till. Och ja då. Lampan höll och tändes

Kors i taket, Wikström

Bild: Jörgen Auer

Jag tycker verkligen om äldre kyrkobyggnader och stannar ofta till för att fotografera dem. När jag i september förra året hade vägen förbi Kristberg vid Borensberg var det därför självklart att besöka kyrkan därstädes. Hemkommen tänkte jag lägga ut en bild på Facebook från besöket. Men det är väl bäst att lära mig något om kyrkan först tänkte jag och loggade in på http://www.svenskakyrkan.se/borensbergspastorat

Döm om min förvåning när jag förstod att kyrkan har unika takmålningar från 1700-talet. De hade jag aldrig hört talas om tidigare och ville se dem. Så någon vecka efter första besöket var jag i Kristberg på nytt och blev alldeles tagen.

Bild: Jörgen Auer

Så fint! Och så mycket! Fantastiskt. Dess likhet finns inte i Östergötland. Ändå är det en östgöte bakom verken, kyrkomålaren Anders Wikström från Söderköping som levde 1681 till 1752 och som 1725 utförde målningarna i koret och 1728 i långhuset.

Bild: Jörgen Auer

Det är bibliska motiv vår östgötske målarmästare bjuder oss på och jag var helt förstummad vid mitt besök. Jag undrade också hur det kan ha sett ut när han utförde sina verk. Hela kyrkan måste väl ha varit full av träställningar och så satt eller låg Wikström högst upp?

Bild: Jörgen Auer

Målningarna är utförda i sen barockstil och föreställer som sagt motiv ur den bibliska historien. Här syndafallet.

Bild: Jörgen Auer

Så här målade Wikström Jakobs stege.

Bild: Jörgen Auer

Det här är predikstolen i Kristberg, byggd på 1600-talet, dock inte målad av Anders Wikström förrän vid renoveringen 1725-1728.

Wikström visade sina färdigheter även i andra kyrkor, efter vad känt är dock bara takmålningar i Hjorteds kyrka, delvis bevarade, brudbänkar, läktarbarriärer i Ringarums kyrka. I Tingstad kyrka målade han predikstolen, byggd av mäster Göran.

Anders Wikström målade också i S:t Laurentii kyrka i Söderköping, Värna kyrka, Västra Husby kyrka och bönekapellet i Börrum.

Något tidigare än kyrkoprojekten lär han ha varit verksam i Fyllingarum (i Ringarum)

där generalen och friherren Jacob Burensköld lät bygga ett karolinskt lusthus.

Och då gjorde jag det

Ur Corrinten 1986

Jo då. Nog har jag ridit. Till och med vunnit hopptävling och fått pris av dåtidens expert och kommentator Anders Gernandt. Tävlingen var stora Norrköpings Horse Show i Himmelstalundshallen med många världsstjärnor på plats, där en fullsatt arena, 3400 tror jag, fick se mig vinna en shovklass i ett pausprogram. Massmedia cup med ridnoviser från östgötsk massmedia. Men tro inte att publiken höll igen!

Fullt ös med rop och skrik. Och spänning!

Som siste startande fick jag med snabba hästen James från Linköpings fältrittklubb och Ånestadstallet bästa tiden.

Jag var en mycket stolt segrare.

Gosse, har du verkligen inte ridit förr frågade Gernandt och uppmanade mig att fortsätta rida. Han avslutade med:

Kyss bucklan!

 

Våren kommer

Våren kommer, våren kommer. 

Och en häst. Vår häst.

Våren kommer med hästen.

Hästen kommer med våren.

Vår häst. Vår vår. Årets vår.

För svårt för mig

 Jag sitter med ett svårt korsord framför mig och blir förbannad. Det är inte roligt när man måste googla varannat ord! Alltså är korsordet för svårt. Så svårt att det blir dumt och rent löjligt att försöka tänka fram svaren. Så stopp och belägg för sån skit!

Men, ja, det står på tidningens frontsida att svårighetsgraden är den högsta så en köpare och ickelösare får skylla sig själv.

Fan också.

På väg någonstans

 Han låg i sängen och väntade på den sömn som inte verkade vilja infalla. Han tänkte på allt och ingenting, på ingenting och allt och försökte sedan upprepa allt vad han alldeles nyss funderat över.

Plötsligt såg han sig gå ombord på ett stort skepp. Han bar på två resväskor i ljusblått och en tunn, svart ryggväska. Själv hade han ljusblå jeans, en tröja i ljusgrönt och den lilla, fräcka kepsen av irländskt snitt. En gång vände han sig om och lät blicken fara som om han försökte ta in allt han såg. Deras ögon möttes. Han såg sig som ung, som medelålders och nu som gammal. Ett helt liv rullade förbi. 

Kanske var det sista resan?

Han undrade vad det kunde vara i väskorna? Kläder, förstås. Troligen något att läsa och något att äta och dricka. Väskorna verkade lätta. 

Ah, han bar på minnen, naturligtvis. Visst, han hade varit med om några tunga sådana också, men visste sig också inte vara den som tyngdes av dem. Han hade lätt för att minnas, men lika lätt för att glömma. Smärta väger mycket till en början, men nästan ingenting när man väl kommit underfund med och accepterat den.

Så många roliga, soliga, tokiga, brokiga minnen! Han ville ropa till sig själv där på båten: hallå, öppna väskorna! Men nu såg han sig knappt i folkmassan, huvudet guppade lite för var långsamt steg och plötsligt var han borta. En stor dörr stängdes och det blåvita fartyget (var det en färja?) lade snart ut.

Vinden var ljum och västlig. Solen på sitt bästa humör, himlen klarblå. Det var en underbar dag. Han undrade hur nästa morgon skulle te sig.

Skulle te sig. Skulle, te, sig.

Korsordskungen

Vilken dag! Vilket drag! Vilka tag! Har var ju närmast otrolig i dag. 

Korsordskungen.

Det var så han kände sig där han låg i sängen på långfredagens kväll. Kungen av korsord. Hur många hade han löst denna dag? Åtta? Nio? Kanske tio. Korsorden liksom for omkring honom Och det var inga lätta grejer, heller. Exemplar efter exemplar av gamla Aftonbladet och Upsala Nya Tidning raddades upp framför honom av glada vänner och kvarten/halvtimmen senare lämnade de sängen och slängdes på golvet med rutorna fyllda av hans kråkfötter. Med rätta svar, förstås.

När började han lösa korsord? Så fort han lärde sig läsa härmade han sina föräldrar och de löste korsord vareviga dag.

J̌a, så var det.

Så många löste han inte då. Men år förändrar oss och lär oss svårare och svårare ordkombinationer och med tiden får man sina konstruktörsfavoriter. Lär sig förstå hur de tänker. Deras klurigheter.

Han skickade aldrig in några svar. Det var ingen glädje för honom att vinna en bok eller vad de nu kunde vara. Nä, glädjen såg han i att så snabbt som möjligt finna rätt bokstav för den ruta han befann sig vid och kunna koppla ihop meningen den ingick i.

Tänk, hur lätt skulle det inte vara för honom att bli kongen av Sverige. Korsordskonungen. Men just nu tog  det mot och det snurrade av tidningar på väg  förbi honom utan att han brydde sig. Han var trött.

I morn skullen han ta upp tanken igen och hoppades på korsord med långa meningar att lösa. De korsorden med gulfärgade, eller grå rutor med texter som: han slår ett slag för en lyckad golfrunda, ska bli svaret.

Nä, sov nu, kung i morn.

God natt.

Vad ser man på slätten?

Bild: Jörgen Auer

Visst är det fint med de vidsträckta vyer man kan få se på östgötaslätten? Man undrar ju också hur långt man ser? Och vad det är man ser.

Vindkraftverk ja. Plus en kyrka mellan de två högra verken. Vilken kyrka, då?

Bild: Jörgen Auer

Det vet jag. Först fick jag studera bilden en stund, hade mina aningar, och visst är det Älvestad kyrka. Som faktiskt ligger på en liten höjd. Dessutom togs bilden bara på någon kilometers avstånd. På slätten kan man ju annars urskilja kyrkor och andra hus på bra mycket längre avstånd än så. Jag vet när jag från Älvestad kyrka just upptäckte Uljebergs Säteri i Viby  - en mil bort.

April är april

Bild: Jörgen Auer

Nej, bara för att solen skiner betyder det inte att våren är kommen. Men april är april och allt kan hända. Genom åren har månaden kunnat växla mellan snöstorm (jo) och sommarvärme och så regnfyllda dagar att hälften vore nog.

Någon som vet vilket vatten denna bilden visar? Bilden togs i dag.

Jo, det är Svartån. Bakom träden till vänster drar E4 förbi och bilden togs från en stillastående bil på väg E973 mellan Mantorp och Öjebro (Forsa).

Målet som till VM bär

Bild via Viaplay

Här är målet som tar Sverige till sommarens VM. Viktor Gyökeres håller sig framme och krutar in bollen bakom Polens målvakt Grabbara. 3-2 till Sverige.

Bild via Viaplay

Det förlösande målet ur annan synvinkel.

Bild via Viaplay

Och svenskt jubel. Jag hade glädjen att få vara en månad 1994 i USA och få jobba med fotbolls-VM och den sportsliga bevakningen. Den här gången stannar jag hemma.

För övrigt startar Sverige VM med match i Mexiko som också är arrangör liksom även Kanada.

 

Längtan efter form

Jag längtar färg och form,

sol och en varm månad.

Min längtan är enorm,

trängtar vattnets blånad.

Vilken form jag menar,

och vilken månad mest, 

den tanken mig försenar

när jag vaknar nu som bäst.

Men var försvann min styrka

och varför dröjer maj?

Ett svar jag önskar yrka

om inget finns blir jag så skraj

Varmare i morgon?

Bild: Jörgen Auer

Onsdagens kvällshimmel vid Uljebergs Säteri, Mantorp. Bra mycket trevligare att tänka på vid läggdags än dagens "omänskliga" blåst.

Sover vi bättre om vädret varit bra? Jag tror inte att det finns forskning på den frågeställningen, eller jo, det finns det nog, men jag kan inte svaret. 

Ja eller nej?

Jag röstar ja.

Själv har jag annars frusit hela dagen, dock inte nu. Det kan tyda på att det blir varmare i morgon.

Snödroppe kär

Bild: Jörgen Auer

Snödroppe där, snödroppe kär

så fint du växer där du är

Vi äro tre systrar vi

som hade vägarna förbi

Snödroppe där, snödroppe kär

en bukett vi plockar här

Den tar vi med oss hem till mor

och vår söte lillebror

Förunderliga jag

Bild: Jörgen Auer

Månen, så förunderlig. I kväll bara som en fläck i ett fönster. I alla fall från min plats i tv-soffan. Först tar jag den för en dekal och undrar vem som klistrat fast den på insidan. Har jag haft barnbesök? Det har jag förvisso, men Albert är bara två år och näppeligen varken fönster- eller gardinklättrare.

Så ser jag det. Det är ju månskäran. På sin rätta plats  långt ovanför oss  i den mörka kvällen. Men gardinens spegling i fönstret lurar mig till att tro något annat.

Är inte allt förunderligt? Tidens gång. Djur och växter. Människan. 

Vem är jag? Hur blev jag sådan? Kan man förklara mig som den samlade produkten av  den kärlek mina föräldrar och syskon, barn och barnbarn, vänner och arbetskamrater gett mig? Ja, det borde vara jag, lägg till det allt jag hört, sett, läst, känt och upplevt. 

Visst är det jag. Förunderliga jag.

Säg något kul idag

 

Bild: Jörgen Auer

Sa jag något kul idag, igår?  Hm, ja kanske. Jag, liksom de flesta av oss mår så mycket bättre när vi är på gott humör. När vi trivs, har roligt, gör någonting andra och vi själva uppfattar som positivt. Det behöver inte vara stort och ha global betydelse, nej, nej, utan kan ha väldigt lokalt intresse, tillochmed bara vara självuppfyllande.

Som att till exempel ta en bra bild. 

Åh, så vackert! 

Är det skryt att tänka så om en bild man själv har tagit? Nej, det tycker jag inte. Är du nöjd med din bild så är det väl bara bra? För självkänslan.

Med en fin självkänsla mår man gott och kan kanske bjuda på något roligt att säga också. Jag vet av egen erfarenhet att det vid sjukdom är svårt att vara på gott humör varje dag. Men även försök att hitta en positiv känsla, den glada sidan av livet, kan vara värd att kämpa för. 

För man mår så mycket bättre då.

Bild via Svt

Idrotten kan liksom kulturen skapa positiva känslor. Idrotten med sin glädje, kamp och spänning. Som när Hanna Öberg spurtbesegrar franska Julia Simon i skidskyttets världscup.

Då glömmer man lätt bekymmer och dras med i kampen och dess avslutande  glädjeyttringar.

Rulla hurts

Bild: Corren

Många stolligheter har jag varit med om. Liksom roligheter. Här ses ett riktigt stolleprov när jag på Correns sportredaktion förevisade "nya sporten" rulla hurts till arbetskamraternas stora förtjusning.

Faktiskt var det så under min tid på sporten att jag tyckte min viktigaste uppgift var att göra de andra glada.

Hur det var att åka rulla hurts? Ganska skoj. Och undan gick det.

Mycket färg att glädjas över

Bild: Jörgen Auer

Jag älskar verkligen blå himmel och sol.  Och nu verkar det som om vi får några vackra vårdagar. 

Bild: Jörgen Auer

 Jag älskar tulpaner också och vill helst ha det varje dag. Det blir förstås lite väl dyrt i längden, men säg att jag köper mig en ny bukett varje måndag? Ja, så gör jag.

Bild: Jörgen Auer

Färgrik himmel är också fint. Härom kvällen var den här utsikten gul, ikväll gick den i orange med röda inslag. Plus grå. Fint ihop.

Mer färg väntas snart i naturen. Skönt. Jag är förväntansfull.

Fem mil dimma

Bild: Jörgen Auer

Lördagens bästa? Kanske inte, men det var ändå trevligt att nästan se solen en stund vid kvällningen. De gula molnen skvallrade om nedgång.

Bild: Viaplay

På tal om moln så var det inte så lätt för vare sig utövare, åskådare eller tv-tittare att följa damernas femmil på skidor i Holmenkollen där kraftig dimma bestämde sig för att ligga kvar hela tävlingen. Frida Karlsson triumferade i stor stil och bakom henne tog Linn Svahn och Jonna Sundling de två övriga pallplatserna.

Bild via Svt2

Nog var det väl lite skrällartat att Edsbyn vann herrarnas SM-final i  bandy över Villa Lidköping. Var det inte det så gäller skrällen i alla fall och i högsta grad resultatet: 8-2.

Även i damfinalen blev det förlust för Villa. Sandviken vann med 6-2.

Bild via TV4

På lördagskvällen var Bytt är bytt tillbaka i rutan och jag gillar både programmet och de föremål som visas upp. René Nyberg och Li Pamp är samspelta programledare och säsongens första gäster visade sig från sina bästa sidor: Tareq Taylor och Sofia Ståhl respektive Meira Omar och Oskar Nordstrand.

Sundling vann - Kläbo skadad

Bild Viaplay

Kul och minst sagt händelserik världscuptävling i Drammen när längdskidåkarna körde sprint i stadsmiljö. Jonna Sundling tog sin 17:e världscupseger och spurtbesegrade norska konkurrenten Kristine Stavås Skistad.

Tävlingen blev dramatisk med flera uppmärksammade fall. Inte minst när suveränen Johannes Hösflot Kläbo gick omkull i semifinal och slog huvudet hårt i marken. Han fördes till sjukhus där han enligt uppgift blev kvar för observation.

Ansgar Evensen såg till att det ändå blev norsk seger i herrfinalen. Det var hans först världscupseger.

Linn Svahn försvann också i semifinal, trea, men i sin kvartsfinal svarade hon för en fantastisk uppåkning efter fall och blev tvåa.

En stopp i skogen

Bild: Jörgen Auer

Jag tycker om att se mig omkring. Det finns så mycket att se. Så mycket vackert. Så mycket som man inte sett förut, ibland märkligt nog fastän man passerat på exakt samma ställe flera gånger.

Hur kan jag ha missat den skogsvägen, de björkarna, det huset?

Kanske borde vi stanna upp oftare, ta det lite lugnare och titta mer noga. Då skulle vi troligen se så mycket mer.

Den här bilden tog jag under onsdagen. Jag var ute en sväng med bilen, körde väl bara i 40 eller så och njöt av skogen, grusvägen och de byggnader jag såg. Kommen just hit till en sidoväg av gräs stannade jag, öppnade högerfönstret, inandades skogsdoften och fotade.

Och log.

Ännu ett arbetspass

Bild: Jörgen Auer

Som vindkraftsdriven brinner solen ned för dagen. Den har gjort sitt arbetspass ännu en gång och gör förhoppningsvis ett nytt nästa dag.

När gjorde jag ett rejält arbetspass senast? Oj, det måste vara länge sen. Fem år kanske?Och jag kan inte längre. Sjukdom hindrar mig.

Men jag vill.

Skön söndag med stafettseger

Bild: Jörgen Auer

Söndag morgon. Det blir fint idag, tänkte jag och fick rätt. Skönt. Två timmar satt jag vid en södervägg. Njöt. Löste korsord i UNT som jag fick av dottern Rebecka och hennes man Robert som var på snabbvisit efter en 50-årsuppvaktning i Kaga bygdegård på lördags kvällen (grattis Caroline).

Bild via Svt

Mycket sport i tv som vanligt. Så myckett att jag missade Frida Karlssons världscupseger på 10 km klassiskt i Lahtis före Linn Svahn. Däremot såg jag Sveriges skidskyttedamer vinna stafetten i Kontiolax. Kul.

Övrigt? Minns inte.

Rätt låt och skidåkare

Bild via Svt

 Två vinnare från lördagen. Först kvällens segrare Felicia som tog en ganska överlägsen seger i svenska melodifestivalen och som därmed representerar Sverige i den stora finalen i Wien i maj.

Vann rätt låt? Absolut. Den fick ju flest röster.

Bild Viaplay

Vinnare efter sin 16:e världscupseger var även snabba skidåkaren Jonna Sundling. Svenskan tog hem sprinten i Lahtis och gjorde det före Linn Svahn och tyskan Coletta Rydzek.

Vann rätt åkare? Absolut. Sundling ledde från start till mål.

Här blir livet lätt novell

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden går det att säga mycket om. Fotografen kan nog säga mest och vet plats, tid och omständigheter. 

Andra, som inte var där kan ändå ha rätt i det de säger och har trots närvarobristen inga svårigheter att skriva en bildtext, ja till och med en novell om bilden.

Men även ett enda ord kan säga något om bilden och ber man betraktarna om blott ett ord för att beskriva den kan svaren bli: sjö, stenar, strand, kust, vass, stiltje, sommar, rofylldhet, eller spontana wow, underbart, härligt.

Tre ord: vilken underbar bild, åh så fint, jag vill bada, vilka sköna stenar, är det Vättern?

Fem ord: så jag längtar till sommaren, en plats att njuta vid, jag vill sitta på stenen.

Novell: 

Hon satt på sin favoritplats med benen på båda sidor en varm sten och med fötterna i vattnet. I högerhanden höll hon en vattenflaska och huvudet var tillbakalutat. Ögonen slutna. Anniken Kohlbach njöt.

Hon hade nyss ätit lunch här på "sin" sten i Vättern. Plockmat från Coop. En halvtimme hade hon råd att sitta. Några minuter för sent kunde hon komma.

Åh, vad det var skönt att bara vara. Anniken älskade våren. Hon blev alltid på så fantastiskt humör då. Så sprudlande glad och tillfreds med allt. Då älskade hon allt och alla. 

Men mest älskade hon Rognie. Åh, så hon älskade denne underbare man som stormade in i hennes värld nästan exakt för ett år sedan. Då hade han kommit springande i full galopp bakom henne på Stora torget och hann inte stanna helt utan fick ta tag om henne för att hon inte skulle ramla. Märkligt nog blev hon inte rädd. 

- Sorry, but I think this is yours, pustade  han och höll fram hennes japanska kortklämma.

- Oh, ja. det är min. Men var..?

- Just over there. When you crossed the street, sa han och pustade igen.

Han höll fortfarande om henne och stammade en ursäkt. De hade båda skrattat förtjust och tog ett steg från varanda.

Och blev störtkära på direkten. Så oerhört konstigt. Och underbart.

Anniken log på sin sten.

Röntgenläkaren Rognie Reims från Isle of Man var hennes stora kärlek och öde. Det visste hon. De hade nu varit ett par i tre månader och om 11 dagar väntar bröllop i Kristbergs vackra kyrka. Anniken kände sig redan som världens lyckligaste människa.

Och den här platsen! Råssnäs vackra udde, Vätterns vatten, stenarna. Allt. Hon älskar verkligen Motala och Rognie hade som väl är också tagit den östgötska sjöstaden till sitt hjärta. Ett vitt och ståtligt hus i Hyddmarken väntar på dem. Promenadavstånd till Råssnäs och Varamon.

Oj. Klockan är mycket. Dags att börja jobba i butiken igen. Anniken studsade mellan stenarna in mot land. Vände sig om och tänkte: min fina sten. Tack.

Ljusare trots molnen

Bild: Jörgen Auer

Nu går vi verkligen mot ljusare tider. Så även om vi tittar i backspegeln en molnig dag som här mellan Sya och Mantorp. Ja, bilden togs under tisdagen.

Vad är det de bygger kan man undra vid nästa bild, men svaret är ingenting. Det är en bakdel till en lastbil (tror jag) som står på andra sidan det stängsel som finns mellan Mjölbyföretagen Jem & Fix (där jag var under dagen) och K Bygg.

Bild: Jörgen Auer

 

Bild: Jörgen Auer

Undrar vad alla heter

Bild via Svt

Det är när jag ser sådana här bilder från Vasaloppet, med så många människor på ett och samma ställe, som jag börjar fundera på vad alla heter.

Några av dem dyker upp i intervjuer lite senare så då får man ju svaret. Men resterande 13 000?

Jag ska inte söka reda på de rätta namnen, men tänker gissa lite vad de kan tänkas heta. Att det finns en Inge Andersson är väl så gott som sant. Men Ingold Anderzoni? Njae.

Och Brittis Frukt? Herman de Prost, Ralf Schnurr, Özmer Korda, Lasse Kockenberg, Märta Blank Svartman, Rosa Röding, Curt Gyllencrona, Rafael Strahler, Veronica String, Lisette Strunka, Jörgen Reua, Erik Ljura, Uffe Kalas, Lina Barsk, Syster Mogengren, Simon Tvivlarén.

Och var kan de tänkas komma från? Vad kan man tänka sig för hemorter?

Stockholm, Svarslösa, Hembacka, Pryssel, Dortdorf, Istanspor, Västerkalla, Stigruna, Blackskära, Trolle Hätta, Abendzeit, Ekstammen, Bauerswald, Oljeberget, Smidby, Klämunda, Gråte, Korsbära och Linköping.

17 brytbussar inte nog

Bild via Svt

Gjort idag. Nej, jag har inte åkt Vasaloppet, inte heller skjutit. Men jag har tittat på loppet som tyddligen var väldigt jobbigt för många. 17 bussar till de 3000 som bröt loppet, räckte inte. Då förstår man att det måste ha varit tufft.

För resten: du har väl sett programmet Brytbussen? Mycket bra. Finns på Svt play.

Nja, ingen större kväll

Bild via Svt

Meira Omar med låten Dooser Daram var en av vinnarna i lördagens Mello i Sundsvall. Meira Omar vann finalkvalet, varifrån även Robin Bengtsson med Honey, honey blev klar för final nästa lördag.

Före kvalet gick obegripligt nog Lilla Al-Fadji direkt till final med Delulu. Även Sanna Nielsen tog sig vidare med typ samma låt hon alltid sjunger. Årets version heter Waste your love.

Var det en bra mellokväll?

Varken bättre eller sämre än någon av de fyra andra deltävlingarna. Sämst var förstås inslaget med cypriotiske Klitos Klitou som väl endast hö-hö-högubbar och pojkar i åttan kan tycka vara roligt. 

Väntar på mirakel

Jag väntar på ett under, sa den sjuke.

Ett under par, skojade golfaren.

Underligare har jag hört, sa den övergivne.

Nej, alltså ett mirakel, sa sjuklingen.

Ah, hole in one, skrattade golfaren.

Oh, min Rakel, suckade den övergivne.

Jag är sjuk, förklarade den sjuke.

Har du utslag, undrade golfaren.

Sjukt, men allt går över, sa den övergivne.

Tar inget för givet

Bild : Jörgen Auer

Sjuk och tänker på livet,

tar inget för givet,

lever hängivet,

vad är alternativet?

Längtar himlens blå,

trängtar våren så.

Jag är en väntande skärva.

Hinner jag?

 

Burma heter ju...

Ur Nordisk skolatlas 1964

Det händer att minnet sviker, men också att det helt plötsligt dyker upp igen. Ja, jag har hört talas om korttidsminne, långtidsminne och episodiskt minne.

Jag tänker skriva några rader om ett minne  som gömde sig för mig.

Så här var det.

Ibland när jag inte kan sova så roar jag mig med att försöka räkna upp svenska städer eller sjöar i nattens mörker. Ibland tar jag mig världen runt på samma sätt. Och nej, någon skolatlas eller mobiltelefon får inte vara med i leken.

Nåväl, jag höll på med världens länder och befann mig i sydöstasien där jag plötsligt stannade. Burma, sa jag. Så heter det ju inte nu för tiden. Det var ju engelsmännens namn på det som idag heter... Just det. Vad då?

Det var som förgjort. Jag kom inte på det. Hittade inte kunskapen. Minnet. Ändå prövade jag med att byta begynnelsebokstav och liksom smaka på varje kombination jag fick fram: curma, durma, gurma, purma. Jag ändrade uttalet också. Slarvade, sluddrade, men inget hjälpte. Jag höll på säkert en halvtimme, men nej. Jag kom inte närmare lösningen. 

Somnade ändå.

Vaknade och sa inombords Myanmar.

Visst. Hur enkelt som helst. Av bara farten kom jag ihåg Aung San Suu Kyi också. Landets nuvarande statskansler som i åratal satt i husarrest och som fick Nobels fredspris 1991.

Men hur jobbade hjärnan fram Myanmar? Jag sov ju. Detta är ett bevis på att hjärnan är aktiv även när vi sover. Som en påslagen dator. Den letade i alla vinklar och vrår och plötsligt: men se där ligger ju Myanmar.

Sista dagen på OS

BIld via Svt

Sista OS-dagen fick Ebba Andersson visa sin styrka och vann i överlägsen stil femmilen.

Grattis till guldet.

Bild via TV4

Grattis till guldet säger jag också till lag Hasselborg som curlingens final mot Schweiz med 6-5.

Bild via Svt

Tack för många fina skidtävlingar säger jag till amerikanskan Jessie Diggins som nu gjorde sin sista OS-start. Hon kör vidare i världscupen säsongen ut, men 22 mars i Lake Placid gör hon sin sista start. I sin 15:e säsong.

Bild via Svt

Den amerikanske målvakten Connor Hellebuyck storspelade och var tungan på vågen i hockeyfinalen mot Kanada. Grattis!

Bild via Svt

2-1 slutade finalen och här avgör Jack Hughes i förlängningen för USA. Kanadas målvakt Jordan Binnington hinner inte riktigt med.

Noterbart: de svenska experterna har genom hela turneringen varit närmast löljligt imponerade av de transatlantiska spelarna och deras skicklighet. Likaså av det svenska lagets slagkraft. Före turneringen.