fredag 31 juli 2020

Möte med ponnytravare

 Bild: Jörgen Auer
Så mysigt det ser ut när ponnytravskolan på Mantorptravet är ute och tränar på "vanliga" vägar. Jag mötte ett par ekipage i går, torsdag, på grusvägen mellan Veta kyrkby och Klämmestorps gård.

 Bild: Jörgen Auer
För att inte vara i vägen tog jag mig friheten att gå in en meter på Veta Örnsborg, som trevligt nog får en välbehövlig uppsnyggning av ny ägare. Jag lovar att jag inte trampade ner någonting.

 Bild: Jörgen Auer
Jag gick vidare. Kommen ner till Klämmestorp hann travgänget ifatt mig på sin återväg.

Bild: Jörgen Auer
Naturligtvis ville jag ha en bild på travarna också i Klämmestorps vackra björkallé. Den gör sig alltid på bild. Liksom hästar och vagnar gör. Och människor. Allt som rör sig.

onsdag 29 juli 2020

Besök på sköna Söderö

Bild: Jörgen Auer
Åkerbos Nellie Ferm in action på terrängträning på vackra Söderö. Vattnet stänker om ekipaget. Nellie är en av 20-talet ryttare som anmält sig för två dagars träning på Söderö för välrenommerade tränaren Anna Hassö. I dag fyller Nellie för övrigt 14 år. Grattis!

Bild: Jörgen Auer
Grattis säger jag också till Hanna Gripenblad från Åtvidaberg. Hon blir 20 just i dag. Även hon deltar i träningen på Söderö och berättar att hon gör sitt sista år på ponny, men är högst osäker på om hon kan tänka sig att sälja 12-åriga Brownie.
-Det är ju det där med känslomässiga band, vet du, säger hon och berättar i samma veva att hon verkligen gillar träningen för Anna Hassö.
-Superbra. Hon har sån erfarenhet och ser både stora och små detaljer som jag kan rätta till. Och så gillar jag också att rida i terrängen. 
Men tävlingsmässigt? Njae, då blir det nog hoppning för Hanna. I fälttävlan måste man ju också träna mycket dressyr och det är hon mindre intresserad av.
Hannas mamma Maria är med och stöttar dottern på kursen och berättar att hon red Brownies mamma Bambi som blev hela 27 år gammal och var en helt fantastisk häst.

Bild: Jörgen Auer
Som ridsportsskribent måste jag erkänna att jag tycker det är väldigt roligt att Maria Beck-Friis Tomé och Söderö gård mellan Kisa och Åtvidaberg har börjat med terrängridning. Markerna finns (cirka 2 300 hektar med såväl ängsmark som barrskogar), hästar finns (förra året inköptes sex irländska hästar, vana vid terrängridning) och meningen är att Söderö ska kunna erbjuda ridning i terräng med fasta hinder för grupper. Så många andra banor finns det ju inte i Östergötland och varje ny bana gläder en utövare och entreprenör som Maria Beck-Friis Tomé.  
-Om något år eller två hoppas vi ha en stabil kundkrets som återkommer för att rida och bo här och jag hoppas också att vi kan starta regelbundna träningstider och även erbjuda andra naturupplevelser som jakt, kajak, simning, bad, säger Maria som är uppvuxen på Söderö och själv har en gedigen ridutbildning och har tävlat i både hoppning och fälttävlan upp till medelsvår nivå.

Bild: Jörgen Auer
Hon har även jobbat i hoppstall i Tyskland ett par år. Under förra året genomgick hon Ridsportförbundets banbyggarkurs Steg 1 i fälttävlan. Dessutom har hon jobbat hos Anna Hassö, så kontakten dem emellan är väl etablerad.
-Jag gillar verkligen Annas sätt och hästhållning, förståelsen för hästen som djur, och hon är min stora förebild inom hästeriet, något av en mentor, menar Maria och visar runt i det gamla fina stallet från 1896 som nu är både stall och ridhus.
Det var efter ett besök och ridupplevelse på Irland som hon började fundera på om en liknande verksamhet inte skulle kunna fungera hemma på Söderö också. Maria veterligen finns det ingen annan i Sverige som har terrängridning för grupper på det viset. Turridningar, ja, men terrängridning i grupp med hopp över fasta hinder? Nej. Det ska även sägas att rutinerade fältävlansryttaren Frida Gustavsson arbetar för Maria på Söderö. De två red för övrigt i samma ponnygrupp på Åtvidabergs ridklubb när de var barn. Jag tog faktiskt en bild på dem inne i ridhuset, men de rörde lite på sig samtidigt så jag har ingen bra bild på dem tillsammans. Tyvärr.

Bild: Jörgen Auer
Här ses för övrigt Maria till vänster, hennes dotter Lucia, och Hanna Gripenblad få instruktioner av Anna Hassö. Under mitt besök i förmiddags hann Anna med två grupper före lunch. Eftermiddagen innehöll också två grupper intresserade. De fick det nog lite blötare än de tidiga grupperna.

Bild: Jörgen Auer
Anna Hassö ja, rutinerad som få och med två SM-guld på meritlistan, därtill ett silver och ett brons samt VM- och EM-deltagande. Utöver det diplomerad beridare, populär tränare, en tid också landslagstränare för det finska fälttävlanslandslaget, numera bor hon och har sin verksamhet på Springfield Farm utanför Kristianstad i Skåne (före detta i familjen Zettermans ägo). När hon inte är ute i landet och leder träningar, vill säga.
På bilden här ses hon med  Hanna Gripenblad.



tisdag 28 juli 2020

Himmelska höjder

Bild: Jörgen Auer
Oh, himmel. Som vore de målade av vår store östgötske konstnär  Marcus Larsson 
tornade molnen upp sig på måndagskvällen.

Bild: Jörgen Auer
Men bara en stund. Snart styrde de i stället ut sig till en jättefågel och verkade gå in för landning utanför Mantorp.

Bild: Jörgen Auer
Men landningen kom av sig och sen blev de bara snälla och fromma invid månskäran kär.

Bild: Jörgen Auer
Ingen ovanlig kväll, inte speciell, bara kväll så snäll. 

måndag 27 juli 2020

Några trevliga bilder

Bild: Jörgen Auer
Nej, de här soliga bilderna är inte från i dag, söndag. Även om de mycket väl kunde ha varit det eftersom förmiddagen var så solig. Däremot är de från lördagen då jag gjorde några förflyttningar.

Bild: Jörgen Auer
Ja, jag är medveten om att jag fotat den här gamla transformatorstationen (jag tror att det heter så) förut. Den står mellan Spångsholm och Gottlösa och jag finner den så vacker. Särskilt nu när den står så stolt i sin gröna skrud och spanar ut över slättlandskapet. Eller försöker den gömma sig? 

Bild: Jörgen Auer
Och där borta skymtar Mjölby. 

Bild: Jörgen Auer
Mjölby ja, så här fin och grann står Sparbankshuset mitt i stan vid torget.

Bild: Jörgen Auer
Ännu blommar blåklint, men blåare än så här har jag sällan skådat den. 

Bild: Jörgen Auer
Blåklint och prästkrage trivs ihop och är så fina tillsammans.

Bild: Jörgen Auer
Fina tillsammans är även de här två fyrbeningarna. Eller hur? De finns i Mjölby kommun, de också.

lördag 25 juli 2020

Plan igenom "ljusvallen"

Bild: Jörgen Auer
Det var som... Var det ett JAS-plan som hastigt dök upp över Mantorpstrakten i går kväll? Eller Viggen, Draken, eller vad? Ljudvallen gick det hur som helst inte igenom. Däremot ljusvallen.

Bild: Jörgen Auer
Ett kan vi enas om. Det var en fin kväll i Östergötland och den nedåtgående solen spred ett häftigt ljus över allt och alla. Det här är i närheten av Klämmestorpsskolan vid pass 21:15.

Bild: Jörgen Auer
Som sagt: solen spred ett häftigt ljus som klädde allt. Inte minst de här ekarna som å andra sidan alltid är häftiga. Sommar som vinter, vår som höst.

Bild: Jörgen Auer
Vissa moln blev rosafärgade över de gulgröna ärtfälten. Träden radade upp sig och stod tysta och tittade på. Långt där borta skymtade vattentornet i Mantorp.

Bild: Jörgen Auer
Vad ser ett träd? Troligen ingenting. Men de känner nog desto mer. Regnet, fukten, solen, torkan, blåsten, det är klart att träden känner det. Annars skulle de ju inte växa. Eller?

Bild: Jörgen Auer
Molnen gick som sagt var i rosa. Kanske bara för att matcha rallarrosorna när de såg att jag kom med min mobilkamera. Ivrig att hitta nåt att fota. 

Bild: Jörgen Auer
Och hustaken på Vetagärdet nådde knappt över resliga rapsen. I alla fall inte när jag böjde mig en aning. En kvällsflanör passerade mig just då och jag märkte hur denne man sneglade på mina förehavanden och även vände sig om för att verkligen övertyga sig om att han sett rätt. Fotade jag verkligen ett rapsfält som blommat över? Ja, tydligen är jag inte riktigt klok. Det är ju de gula rapsfälten som är vackra. Inte de här tråkiga. Men flanören såg ju förstås inte vad jag såg. Undrar för resten om han också såg det där flygplanet? Nej, va? Det var ju en kvart tidigare som jag sett det.

fredag 24 juli 2020

Grönsvedsgölen en pärla

Bild: Jörgen Auer
En sån fin och härlig svampletartur vi var ute på i går. Rebecka och jag hittade till Grönsvedsgölen nära Öknehult i Kinda kommun. Vi hittade visserligen inga kantareller och ingen annan svamp heller, för den delen. Men blåbär. Och vi njöt av vandringen kring den vackra gölen.

Bild: Jörgen Auer
Märkligt att man hör så lite talas om den här gölen som är så vacker. Kan det bero på att den är något besvärlig att ta sig fram till? Kanske. Men några gör det, det såg vi bevis på och var själva bevis.

Bild: Jörgen Auer
Ja, som du ser är det fint här. Mycket blåbär också, som sagt. Var den ligger? Mellan Kisa-Ulrikavägen och Öknehult. Inte så långt från sjön med det hemska namnet Krampen.

Bild: Jörgen Auer
På ett par ställen finns det klippor att sitta på också. Perfekt till en fikastund. Eller sola-njutastund.

Bild: Jörgen Auer
Terrängen omkring består huvudsakligen av blåbärsris, mossor och tallskog.

Bild: Jörgen Auer
Men någon annan än vi känner till Grönsvedsgölen. Tyvärr glömde denna någon att ta med sig burkpanten hem. Tråkigt att se. Men glädjande nog tog jag inte med burken, utan du som slängt den där kan åka och hämta den och gör du det så är du förlåten. Bra va?

onsdag 22 juli 2020

På Järnlunden med LKAB

 Bild: Jörgen Auer
Var på kajakfärd med dottern Rebecka med familj på Järnlunden i dag. Trevligt.

 Bild: Jörgen Auer
Solen sken så alldeles och "havet" välte inte och inte ven stormen, men vattnet gav med sig lite när vindarna tog i och skapade vågor som bråkade lite med oss. Men...

Bild: Jörgen Auer
Nej, jag satt inte i nån dubbelkajak. Det gjorde ingen av oss. Barnbarnen William, 13 och Vera, 11 kämpade på och var envisa. Som jag. 
Och just det. Kajakerna hade vi bokat av Jan Christer Persson på Linköping Kajak AB, min gamle kollega från Corren. Vi gjorde åtskilliga reportage ihop och hade mycket roligt under våra många år på tidningen. Kanske hade vi allra roligast när vi under något år gjorde en serie Linköpingsreportage som gick under namnet Stadsliv. Små, enkla reportage om hålet i gatan och sånt. Nära ting.
Tack, för både de åren och för kajakturen, JCP.  Tack också till din hustru och Correnkollegan Eia Persson och dotter Katrin för fika och trevligt samtal och alla andra som hjälpte till att förgylla dagen.

tisdag 21 juli 2020

Somliga mer somriga

Bild: Jörgen Auer
Somliga dagar är somriga dagar. Somliga mer somriga än andra. I alla fall så som vi brukar vi betrakta sommaren. Då ska det vara soligt och kvällarna ska vara ljumma och sköna. Helst ska blommorna, vilda som odlade, blomma hela sommaren lång. Och spindelväven ska gå att fota. 

Bild: Jörgen Auer
Det är lustigt det där med solen. Så fort den skiner känns allt så mycket bättre. Smärtor vi dras med inombords försvagas liksom och vi kan le åt allt och alla. En ärtåker blir härligt gul.

Bild: Jörgen Auer
Ibland ser man förändringar i väderleksförhållanden så tydligt. När ljus blir mörker och tvärtom. När molnen tjocknar och rullar in över oss. När det börjar regna.

Bild: Jörgen Auer
Regnet ja! Tänk så vi skiftar i våra omdömen om regnet. Ibland svär vi ve och fasa över det, ibland tackar vi någon/något för det och säger: tack, gode Gud. Äntligen! 

Bild: Jörgen Auer
Jag tycker inte att naturen blir vackrare i regn. Men av detsamma. 

Bild: Jörgen Auer
Och regndiset fascinerar. Det döljer något eller mycket. Hur är det nu skogen ser ut där bakom? Är det en ås eller annan höjd där bakom eller inte. 


Bild: Jörgen Auer
Ja, just det ja. Så där ser ju skogen ut. Och titta, där kommer en båt. Så härligt det är i solen!

Bild: Jörgen Auer
Men se så tunn aspfjärilen ser ut! Är den sjuk? Så här tunn och nästan genomskinlig brukar den inte se ut. Eller är det en annan art, som bara råkar ha samma färgteckning som aspfjärilen men är genomskinlig? Ack, ja. Djur- och insektslivet omges alltid av frågor. Hur, när, var, varför?

Bild: Jörgen Auer
Och de där kvällarna när det inte regnar! Visst är de underbara? Ja! Tänk om alla kvällar kunde få vara så fina och sköna. Helst året om.  

Bild: Jörgen Auer
Så går solen ned. Gömmer sig tills nästa dag, eller nästnästa. Men den kommer tillbaka. Liksom regnet. Så är det. Så ska det vara, och så får vi hoppas att det förblir. I evighet.

söndag 19 juli 2020

Ljus början, mörkare slut

 Bild: Jörgen Auer
Söndagen började tidigt för min del. Strax efter 05 nånting var det besök på utedasset. Därifrån noterade jag solens uppgång bredvid den 1929 byggda ladugården i Stora Bäckhult.

 Bild: Jörgen Auer
Jag gick ner till sjön och bara satt där. Njöt av tystnaden och drog djupa andetag. Det var som en yogastund, eller besök i ett tomt kyrkorum.

 Bild: Jörgen Auer
Ja, bättre ändå. Och hela söndagen förflöt ungefär i samma stil i Östergötland. Det blev en lång yogastund med många tankar som svävade fritt i universum. Somliga av dem svävar ännu.

 Bild: Jörgen Auer
Men orosmolnen tornade upp sig, slog sig samman och himlen blev allt mörkare på kvällen. Kvavt blev det också. Det var nåt på gång.

 Bild: Jörgen Auer
Som sagt.

Bild: Jörgen Auer
Och till sist kom ovädret med regn och åska. Men inte fullt så mycket regn och dunder som jag förväntade mig. Men mörkt blev det.