Bild: Jörgen Auer
Det var som... Var det ett JAS-plan som hastigt dök upp över Mantorpstrakten i går kväll? Eller Viggen, Draken, eller vad? Ljudvallen gick det hur som helst inte igenom. Däremot ljusvallen.
Bild: Jörgen Auer
Ett kan vi enas om. Det var en fin kväll i Östergötland och den nedåtgående solen spred ett häftigt ljus över allt och alla. Det här är i närheten av Klämmestorpsskolan vid pass 21:15.
Bild: Jörgen Auer
Som sagt: solen spred ett häftigt ljus som klädde allt. Inte minst de här ekarna som å andra sidan alltid är häftiga. Sommar som vinter, vår som höst.
Bild: Jörgen Auer
Vissa moln blev rosafärgade över de gulgröna ärtfälten. Träden radade upp sig och stod tysta och tittade på. Långt där borta skymtade vattentornet i Mantorp.
Bild: Jörgen Auer
Vad ser ett träd? Troligen ingenting. Men de känner nog desto mer. Regnet, fukten, solen, torkan, blåsten, det är klart att träden känner det. Annars skulle de ju inte växa. Eller?
Bild: Jörgen Auer
Molnen gick som sagt var i rosa. Kanske bara för att matcha rallarrosorna när de såg att jag kom med min mobilkamera. Ivrig att hitta nåt att fota.
Bild: Jörgen Auer
Och hustaken på Vetagärdet nådde knappt över resliga rapsen. I alla fall inte när jag böjde mig en aning. En kvällsflanör passerade mig just då och jag märkte hur denne man sneglade på mina förehavanden och även vände sig om för att verkligen övertyga sig om att han sett rätt. Fotade jag verkligen ett rapsfält som blommat över? Ja, tydligen är jag inte riktigt klok. Det är ju de gula rapsfälten som är vackra. Inte de här tråkiga. Men flanören såg ju förstås inte vad jag såg. Undrar för resten om han också såg det där flygplanet? Nej, va? Det var ju en kvart tidigare som jag sett det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar