Usch, vilken. pärs och vånda. Jag tror det var i går, mobilen satte djupa spår.
Så här var det. Jag hade suttit uppe mycket sent en natt, så sent att det blev tidigt. Jag rev och slet bland papper, slängde gamla räkningar och reportage. 03.45 var jag färdig och försökte sova en stund. Det blev mer en blund.
N̈är jag sömndrucken öppnade ögonen letade fingrarna efter mobilen. Den brukar jag ju alltid avsluta kvällen med, en sista nyhetskoll. Men nu fanns den inte där. Nåja, jag skulle strax gå upp för frukost.
Näe, mobilen var som uppslukad. Den fanns ingenstans. Men jag hittar den nog när den börjar ringa. Det ringer folk varenda dag nämligen och tror att jag är på prathumör. Jag har sagt till dem att jag i första hand är skribent, så ett sms kan vara bättre.
Nåväl, jag gick upp, letade igenom lägenheten flera gånger, öppnade till och med skåp och lådor där jag inte varit på den här sidan nyåret.
Men ingen mobil. Fast snart ringer den ju, tänkte jag. Ha, så jag bedrog mig.
Otroligt nog ringde det inte på hela dan!
Här någonstans drabbades jag av en black out. För jag kunde ju ha satt mig vid datorn och skrivit till nån som sen ringt . Då hade jag ju hört telefonen. Men jag tänkte inte på möjligheten. Jag tänkte ingenting.
Jo, jag satte på en tvättmaskin. Och just som vattnet började sippra, tänkte jag för sjuttioelfte gången: hur fanken kan en mobil vara som uppslukad?
Nej! Tänk om den ligger i tvätten!
De närmaste 120 minuterna blev en riktig plåga. Jag våndades så. Klarar en mobil en så behandling? Och alla bilderna!
Men varför ringer ingen, då?
Så blev det tyst. Tvätten var färdig. Jag vågade inte öppna luckan utan fikade i stället. Då först kom jag på att använda mic av datorn, kontaktade sonen som ringde.
Jag hörde den vackra melodi jag lagt in som signal (Dvoraks Songs my mother taught me) och gick till uppspelningsplatsen. En stor svart plastsäck som skulle till bränning nästa dag.
Just det. Jag måste ha avslutat nattens gedigna pappersarbete med att även kasta i telefonen!
En sån lättnad. Ruelsen jag kände i väntan på tvätten är nog bland nummer tre i topp i våndor jag varit med om. Ändå var och är det ju bara en mobiltelefon.
