Bild via Svt
En dag utan nyheter. Finns det en sådan? Ja, jag har i alla fall försökt hitta en. Därför stängde jag av P4 Östergötland någon gång på onsdagsförmiddagen. Samt såg ingenting på tv och läste inga tidningar på nätet resten av dagen.
Så långt hade jag hört om en olycka i korsningen Söderleden/Lindövägen i Norrköping och så var det visst en älg på fel sida viltstängslet någonstans. Var det Borensberg? Men sedan?
Nej. Tomt.
Så skönt att slippa Trump och alla tokigheter i USA, tänkte jag, men kom plötsligt ihåg att jag långt i bakgrunden någonstans ändå hade hört något om ett amerikanskt hangarfartyg och Iran. Det måste ha slunkit med morgonens nyheter, som jag inte lyssnade på, men tydligen hört ändå.
Undrar vad som mer har hänt under dagen? Någon olycka till måste det ju ha varit. Jag gissar på E 4.
En ko som gått ned sig i ett vattenhål, en vårblomma upptäckt i Skåne, ett snöskred i Jämtlandsfjällen, ett boksläpp i Skellefteå, ett misstänkt mord i Upplands Väsby, en bedrägerihärva i Västra Götaland, ett stort kokainbeslag i Ystadstullen och en märklig fisk upptäckt i Marmarasjön. Kanske.
I telefonsamtal på kvällen får jag reda på att Island besegrade Slovenien i handbolls-EM och är klart för semifinal. Dessutom vann Kroatien mot Ungern, vilket betyder att Sverige inte är ett av de fyra semifinallagen.
Ja, det var dagen då jag inte ägnade mig åt nyhetsinsamling. Fast man vet ju ändå. För det är klart att det åtminstone var någon liten översvämning i Bangladesh och lönnmord i Mexiko. Och Trump sa troligen att hans (USA:s) siffror aldrig varit bättre än nu. Bensinen aldrig kostat så lite och reportern som nyss ställde en fråga är en idiot med låg IQ.
Ack ja.
Vännen, traventusiasten Tomas Thell är död. Så ledsamt. Han saknas av många.
Han visste allt om trav. I alla fall tyckte jag att det förhöll sig så. Vem som var morfar till den och den hästen, resultat, ägare, till och med vissa träningstider.
Jag gjorde ett reportage om Tomas inför hans 60-årsdag 2017. Han gillade det. Som mantorpsbor är klart att våra vägar korsats innan dess, oftast vid travtävlingar. Men vi blev lite närmare vänner efter 60-årsreportaget.
Tomas var en varmhjärtad och mycket snäll människa. Omtänksam. När jag var ute på mina långpromenader kunde det mycket väl hända att han fick syn på mig, öppnade ett fönster hemma i huset på Tollstadsvägen eller bildörren och ropade på sin närkingska: är du sugen på lunch?
Det sa jag inte nej till.
Med hustrun Barbara var Tomas en av gästerna på mitt 75-årskalas.
De gav mig en fin present. En övernattning och middag i deras fina sommarhus i Loftahammar (dit han och hustrun flyttade för gott så sent som i december 2025), plus en överraskning.
Det senare visade sig vara revy i Valdemarsvik. Mycket fin present, tycker jag och tackar än en gång.
Tomas var en jäkel på att organisera olika event och travresor. Själv var jag bara med på två: en till derbyt på Jägersro och en till Eskilstuna.
Det blev också på en travresa hans 68-åriga liv ändade i en hjärtattack. I Paris, dit han anordnat så många resor till stortävlingen Prix d'amerique. På något sätt känns det som lite tröst ändå att travprofilen från Mantorp dog på en travbana.
Mina varma tankar går i hög grad till Tomas familj. Kram.
Jörgen Auer
