Bild: Jörgen Auer
Den här bilden går det att säga mycket om. Fotografen kan nog säga mest och vet plats, tid och omständigheter.
Andra, som inte var där kan ändå ha rätt i det de säger och har trots närvarobristen inga svårigheter att skriva en bildtext, ja till och med en novell om bilden.
Men även ett enda ord kan säga något om bilden och ber man betraktarna om blott ett ord för att beskriva den kan svaren bli: sjö, stenar, strand, kust, vass, stiltje, sommar, rofylldhet, eller spontana wow, underbart, härligt.
Tre ord: vilken underbar bild, åh så fint, jag vill bada, vilka sköna stenar, är det Vättern?
Fem ord: så jag längtar till sommaren, en plats att njuta vid, jag vill sitta på stenen.
Novell:
Hon satt på sin favoritplats med benen på båda sidor en varm sten och med fötterna i vattnet. I högerhanden höll hon en vattenflaska och huvudet var tillbakalutat. Ögonen slutna. Anniken Kohlbach njöt.
Hon hade nyss ätit lunch här på "sin" sten i Vättern. Plockmat från Coop. En halvtimme hade hon råd att sitta. Några minuter för sent kunde hon komma.
Åh, vad det var skönt att bara vara. Anniken älskade våren. Hon blev alltid på så fantastiskt humör då. Så sprudlande glad och tillfreds med allt. Då älskade hon allt och alla.
Men mest älskade hon Rognie. Åh, så hon älskade denne underbare man som stormade in i hennes värld nästan exakt för ett år sedan. Då hade han kommit springande i full galopp bakom henne på Stora torget och hann inte stanna helt utan fick ta tag om henne för att hon inte skulle ramla. Märkligt nog blev hon inte rädd.
- Sorry, but I think this is yours, pustade han och höll fram hennes japanska kortklämma.
- Oh, ja. det är min. Men var..?
- Just over there. When you crossed the street, sa han och pustade igen.
Han höll fortfarande om henne och stammade en ursäkt. De hade båda skrattat förtjust och tog ett steg från varanda.
Och blev störtkära på direkten. Så oerhört konstigt. Och underbart.
Anniken log på sin sten.
Röntgenläkaren Rognie Reims från Isle of Man var hennes stora kärlek och öde. Det visste hon. De hade nu varit ett par i tre månader och om 11 dagar väntar bröllop i Kristbergs vackra kyrka. Anniken kände sig redan som världens lyckligaste människa.
Och den här platsen! Råssnäs vackra udde, Vätterns vatten, stenarna. Allt. Hon älskar verkligen Motala och Rognie hade som väl är också tagit den östgötska sjöstaden till sitt hjärta. Ett vitt och ståtligt hus i Hyddmarken väntar på dem. Promenadavstånd till Råssnäs och Varamon.
Oj. Klockan är mycket. Dags att börja jobba i butiken igen. Anniken studsade mellan stenarna in mot land. Vände sig om och tänkte: min fina sten. Tack.
