måndag 27 april 2026

De långa nätterna

 Det är inte timmarna som är tunga. Det är minuterna. De segdrar sig fram genom natten, seglar tysta som stora, mörka skepp genom rummet och jag undrar hur det resoneras på commandobryggan.

Är vi på rätt kurs, rätt köl, rätt hav och har vi manskap nog för att ta oss till morgonen? Verkar det inte längre än vanligt i natt?

Vi sömnlösa, lättväckta, fårskocksräknande stackare som natt efter natt längtar efter att anlända i tid till morgonens anhalt:  frukoststationen, vi är visserligen vana. Men det finns gränser.

Jag har sovit dåligt eller lite sedan barnsben, men nattens svårmod, oro och sökande efter minsta svaghet för att bräcka vakenhetens mur tar nog priset. Jag väntar och väntar, men muren är tjock som en riddarborg och släpper inte igenom mig.

Fundering efter fundering. Tanke på tanke. Minut för minut. Natten släpar. 

Så plötsligt kommer ljuset. Jag har inte vaknat, jag har inte sovit. Dvalan uteblev. Men mitt skepp är snart i hamn. Frukosten är nära. 

Dags att kliva fram.

torsdag 23 april 2026

Mycket kraft i den arenan

Bild: TV4 play
Det var ordentlig kraft i Skellefteå Kraft arena och första hockeyfinalen mellan Skellefteå och Rögle (4-1). Gästerna mäktade inte med ett endaste skott på mål i tredje och sista perioden.

Bild via TV4 Play
Kämpen Pär Lindholm var tillbaka i hemmalaget efter lång skada och var en av isens huvudfigurer. Snyggt mål (3-1) gjorde han också.
Men allra bäst på isen var Oscar Lindberg. Hur bär han sig åt för att vara ständigt spelbar?

onsdag 22 april 2026

Nytt tumult på Uljeberg



Bild: Jörgen Auer

Hjälp!

Nu vet i fan om jag vågar släppa in nån mer från Mjölby kommun eller LAH Mjölby. De river ju lägenheten!

I förmiddags kom kommunen med tre personer som skulle byta till digitalt lås hos mig för att underlätta deras tillträde.

Jag satt i köket och löste korsord. Såväl låsbytet som korsordet gick bra.

I alla fall fram till dess att det plötsligt brakade till och det blev ett förfärligt oväsen i ett till köket angränsade rum. Det sjöng i medaljongen skulle man kunna säga. Så lät det nämligen när en gardinstång av metall flög i golvet för ett orsakat korsdrag mellan rummet och ytterdörren.

Inget gick sönder. Och kommunpersonalen var snabba att ställa allt i ordning. Jag blev bara så full i skratt av det lilla tumultet och undrar om det sker ytterligare ett nästa gång någon kommer.

Men så kan det väl inte vara?

Äldre Quitti verkar yngre

 Monica Quitti Kaur är bekymrad, nästan bedrövad där hon sitter vid det rosenfärgade sminkbordet i sin loge och betraktar den spegelbild som hon närstuderat i tio minuter. Hon vänder och vrider på sig och vid varje sådan vändning suckar hon. För visst är det en ny rynka där vid sidan av vänster öga.

Hon, stjärna i Bollywood och vida känd för sin skönhet håller på att bli gammal. Inte lastgammal, men äldre. Visst, hon har inte fyllt 40 än, men nästa år...

Hon ryser.

Och minns. Första filmen. Sätta Segel. Hon var bara 11 år då och blev snabbt hela Indiens barnstjärna. Fick åka runt överallt i det väldeliga landet och uppträda i tv, radio, tidning efter tidning.

Sedan rann allt bara på. Hon växte. Tog teaterlektioner. Nya filmer. Älskade Vän, Sana Sana, Argan List.

Och så den stora succén, Sjunde Paradiset. Då var hon 16. Bombnedslag, kallades hon för sina kurvor. Vilket motspelaren, den betydligt äldre Vittorio Senza (en sån bock) utnyttjade.

Åh, hon hade spelat mot och med de främsta: Shranash Ariyan Kumar, Shamron Sienad Patel, Raja Kumari, Qulai Avatarim.

Qulai gifte hon sig med och livet lekte. Han var en skönhet, hon var en skönhet. Indiens vackraste par skrev tidningarna. De spelade film efter film mot varandra: Det blommar i himlen, Bortom sans och förnuft, Kärlekens pris, Sjunde Paradiset (2), Det brinner i Goja, Fjärran flykt. Och sen katastrofen Rubinen som försvann.

Det var nämligen inte bara rubinen som försvann. Även Qulai var borta en dag och lämnade efter sig ett brev och slutade filma. Han skulle se Afrika, sa han.

Nej! Nej, nej. Nej! Där är ju en början till rynka snett nedanför vänsterörat också! Fuck.  

Stanna tiden. Inte 40. Snälla. De senaste åren hade hon fått konkurrens på skönhetstronen av de unga och lovande skådespelarna Matinda Sultan Singh och Simone Mahal. Ännu räknades nog Monica som nummer ett

Sjunde Paradiset (3) var de alla tre med i.  Av bara farten fick de stora roller i komedien Calcutta dancing och följde upp med Boogie Woggie Mumbai. Båda stora succéer. Dessutom dök gamle charmören Vittorio Senza upp igen. Nu över 60 och grå. Men cool - och rik. Han friade. Hon svarade ja.

Förra årets krigs-och kärleksdrama Pakistani border var en storfilm av nära nog amerikanska mått. Filmen gav eko världen över och Monica fick huvudrollen i franska De dagar som följde.

Och det är där vi möter henne nu. I spegeln.

Hon är helt klart bekymrad över sitt åldrande. Å andra sidan har hon vidtagit åtgärder. Inte bara i form av smink. Hon har med hjälp av en norsk vän och älskare, Kleven Sköiter Korsby ändrat årtal (förutom de två sista filmerna) på alla de ställen ute på nätet där det går att ändra.

På WikiMedia står det numera att Sätta Segel spelades in tre år senare än vad som verkligen skedde. Monica Quitti sägs vara född 1990. Inte 87.

Och Vittorio Senza är så nöjd med sin unga och vackra skönhetsdrottning.

tisdag 21 april 2026

På väg till Bollywood

 Snart kommer en indisk mycket osann historia här. Från Bollywood.

lördag 18 april 2026

Tumultet på Uljeberg

Bild: Jörgen Auer

Det var en helt vanlig dag i huset Hagen på Uljebergs Säteri. Det var varmt och en hyresgäst öppnade därför ett fönster i det kombinerade vardagsrummet, biblioteket, matsalen. Det gillades av en pelargon i kruka, en stilig lampa med hästskärm, ett rött keramikäpple och en av polymerlera tillverkad häst vid namn Jörgen.
Den friska luften fyllde rummet och gav den något vintertrötta pelargonen ny livslust och Jörgen som namngetts av konstnären EvaMarie Törnström själv sträckte ut sin långa hals för att komma så nära fönsteröppningen som möjligt. Äpplet såg moget ut och inbjudande ätbart och lampan, ja den var bara tjusig.
Hagen fick besök, tre personer, och allt andades frid och fröjd. Det vill säga fram till gästerna skulle ge sig av efter en timme och öppnade dörren. I samma sekund kom ett korsdrag från helvetet och drog som ett blixtnedslag genom rum och hall.
Pang, knak, brak, kras, tjoff, det gnällde och gnall, allt-i-ett. Jordens undergång i miniatyr, fullbordad av dörrens försiktiga klick.
Magi.
En första blick in i rummet sa att fönsterbrädan var tom så när som på en spänd lampsladd, av Jörgen syntes inte ett spår, äpplet var borta och pelargonen liksom kruka försvunnen.
Så klarnade bilden: krukan låg sönderslagen på golvet, blomma och jord nästan som i rabatt, Jörgen hade trillat ner på andra sidan den gulbruna gardinen och i förskräckelsen tappat svansen. Det röda keramikäpplet hade flugit ut och låg på en stensträng intill husväggen och den stiliga lampan hängde upp och ner längs samma vägg, men oskadd kvar i den spända sladd som ännu höll emot i sin kontakt. 
Ja, så gick tumultet på Uljeberg till. Och ja då. Lampan höll och tändes

tisdag 14 april 2026

Kors i taket, Wikström


Bild: Jörgen Auer
Jag tycker verkligen om äldre kyrkobyggnader och stannar ofta till för att fotografera dem. När jag i september förra året hade vägen förbi Kristberg vid Borensberg var det därför självklart att besöka kyrkan därstädes. Hemkommen tänkte jag lägga ut en bild på Facebook från besöket. Men det är väl bäst att lära mig något om kyrkan först tänkte jag och loggade in på http://www.svenskakyrkan.se/borensbergspastorat
Döm om min förvåning när jag förstod att kyrkan har unika takmålningar från 1700-talet. De hade jag aldrig hört talas om tidigare och ville se dem. Så någon vecka efter första besöket var jag i Kristberg på nytt och blev alldeles tagen.

Bild: Jörgen Auer
Så fint! Och så mycket! Fantastiskt. Dess likhet finns inte i Östergötland. Ändå är det en östgöte bakom verken, kyrkomålaren Anders Wikström från Söderköping som levde 1681 till 1752 och som 1725 utförde målningarna i koret och 1728 i långhuset.

Bild: Jörgen Auer
Det är bibliska motiv vår östgötske målarmästare bjuder oss på och jag var helt förstummad vid mitt besök. Jag undrade också hur det kan ha sett ut när han utförde sina verk. Hela kyrkan måste väl ha varit full av träställningar och så satt eller låg Wikström högst upp?

Bild: Jörgen Auer
Målningarna är utförda i sen barockstil och föreställer som sagt motiv ur den bibliska historien. Här syndafallet.

Bild: Jörgen Auer
Så här målade Wikström Jakobs stege.

Bild: Jörgen Auer
Det här är predikstolen i Kristberg, byggd på 1600-talet, dock inte målad av Anders Wikström förrän vid renoveringen 1725-1728.
Wikström visade sina färdigheter även i andra kyrkor, efter vad känt är dock bara takmålningar i Hjorteds kyrka, delvis bevarade, brudbänkar, läktarbarriärer i Ringarums kyrka. I Tingstad kyrka målade han predikstolen, byggd av mäster Göran.
Anders Wikström målade också i S:t Laurentii kyrka i Söderköping, Värna kyrka, Västra Husby kyrka och bönekapellet i Börrum.
Något tidigare än kyrkoprojekten lär han ha varit verksam i Fyllingarum (i Ringarum)
där generalen och friherren Jacob Burensköld lät bygga ett karolinskt lusthus.