Tack för alla år, Wiola

 Bild: Jörgen Auer

Tänk att bli så gammal! I dag begravdes Wiola Frodhe som skulle ha fyllt 103 i december, men som slutade sina många dagar 4 september i år.

Bild: Jörgen Auer

Wiola var min frus, Inger, moster och den sista kvarvarande av sju syskon, alla födda i Bäckhult, Fagerhult, Kisa, som nu är vårt sommarviste. Wiola begravdes i samma grav som sin 2003 bortgångne man Josef.

Hör upp, du i Överkroppa!

Leif-Holgert Sjuström är en av många som hört av sig till mig för att han liksom de andra vill läsa fler namedroppinginlägg.
Okej.
Ulla Andersklev, Brittlouise Nääsa, Sören Korv, Nisse Zatan, Jörgen-Yngve Larsson, Bruthus Raaph, Annicen Philsk, Simon Cemon, Raitan Poroskova, Muhammad Lögn och en rad andra: er alla vill jag önska en god natt.
Alla som bor i Ragnarsträsk, Överkroppa, Mjöln, Dragerstavik, Muntolva, Vikmohyttan och Stockholm önskas en trevlig fredag. Faraht Berzhodi, Måns Nyhöger, Lizen Lo, Raoul Rålök och Fridolina Socker önskas trevlig helg redan nu.
Ni som inte blivt uppräknade här, men som vet med er att ni alltid gör ert bästa och bara väntar på ett erkännande eller åtminstone en hälsning: er önskar jag allt gott i världen.
Kämpa på!

Mellan Orrholmarna och Bockön

Bild: Jörgen Auer

Sakta och nästan överdrivet försiktigt smyger hösten in över sjön Drögen i Kindabygden, Östergötland och Sverige. En ensam fritidsfiskare mellan Orrholmarna och Bockön njuter av stillheten och den varma septembereftermiddagen. Även jag som står på land i Bäckhult tar smakbitar av den njutbara verkligheten och drar ett djupt andetag. Ah!
Sänder en tacksamhetens tanke till morgonens och förmiddagens regnväder.

Dreaming of Kilroy

They say Kilroy was here. He wasn't.
Nobody been here today. Nobody. 
And tomorrow?
You'll never know.
At least not today.
Today is over and out in just an hour.
It's dark.

Close your eyes and sleep.
Deap. Dream, dream, dream.
Tomorrow you'll know.
Tomorrow you'll see.
Kilroy might be visiting.
And if, someone will write his name on a wall, on a tree, on a dusty car.
Kilroy was here.

Wtf can he be doing here? Besides writing?


Jörgen Auer 27 september 2016

I dagens Mera Linköping

Ur dagens Mera Linköping

I dagens Mera Linköping har jag besökt Linnégatan i såväl Linköping som Norrköping i serien Gatuliv. Därmed har jag gjort Drottninggatan, Hamngatan, Nygatan, Kungsgatan, Kompanigatan, Torggatan, Teatergatan, Söderleden, Repslagaregatan och Linnégatan.

 Serien Gatuliv publiceras även i Mera Norrköping och eftersom det finns ett 45-tal gator med samma namn i de båda kommunerna så finns det några kvar att välja bland.

Jag ber om ursäkt för att inte fotot här ovan håller högre kvalitet, men jag fotade av datorskärmen eftersom vi inte har tillgång till Mera Linköping i Mantorp.

På besök hos Atterbom

Bild: Jörgen Auer

Var i Uppsala i helgen. Hälsade bland annat på i det här huset, tillhörigt Skytteanum, där östgötske skalden  från Åsbo, professorn i teoretisk filosofi Per Daniel Amadeus Atterbom (1790-1855) bodde 1807-1810. Huset uppfördes annars 1782 som brygg- och bagarstuga under en annan östgötsk storhet, professor skytteanus Jacob Axelsson Lindblom (1746-1819) född i Skeda och ärkebiskop 1805-1819 (begravd på Vreta klosters kyrkogård).

Numera används huset som forskarrum av Statsvetenskapliga institutionen. 

Skytteanska professuren är en professur i vältalighet och statskunskap, uppkallad efter och inrättad 1622 av Johan Skytte.

Heja tallskogen

Bild: Jörgen Auer

På hemväg från Uppsala stannar vi vid vägkanten på 55:an. Måste pinka. Tallskogen hälsar oss välkomna med ett soligt leende. Åh, så lätt det är att gå här. Inget ris, förutom blåbärsdito, bara slät mark och mossa att vandra på. En härlig och uppiggande rast i stället för den smutsiga upplevelse vi fick på uppvägen vid en granskogssamling och alla sopor. Ändå skiljer bara någon kilometer mellan rastställena.

 Länge leve tallskogen. 

Är detta ett fuskverk?

Verk av Edgar af Brihnker

Är på födelsedagsparty för en sjuåring. En av gästerna visar sig vara konstnär. Självklart får denne frågan om han inte vill måla ett verk till jubilarens ära. Han gör så. Med krita. Efteråt beundras han av barnet ifråga som som säger: det är fuskigt att du kan måla så bra.
Ja, visst är det?

Uppåt väggarna i dag också

Bild: Jörgen Auer

Så där ja! Då var det färdigtapetserat. Nu kan jag ta mig an golvet. Snart. Det ser som att jag har börjat, men inte på riktigt. Har bara lagt ut några bräder för att mäta lite. Man måste ju vila också. Och stugan behöver vänja sig vid tapeterna. I dag höll de på att ramla ner av förvåning när de första regndropparna på bra länge försiktigt hälsade på. 

Jag sköljde av mina klistriga fingrar i regnduschen och gick bortåt lagårn för att pinka. Gjorde så. En skogsmaskin jobbade i närheten och då och då hördes träd falla, jo, och ta mark med en dov knall. Hela skogen reagerade.

Klistret på väggen

Bild: Jörgen Auer

Hur var det nu tapetdikten löd som tillskrivits Fröding? Jo:

I natt jag drömde jag klistra tapeter
jag drömde jag klistrade hundratals meter
På morgonen vakna jag dyster och däven
med klister på magen och penseln i näven.

 Troligen är väl dikten en travesti på Frödings berömda och långt mer finstämda dikt En Morgondröm som han även blev åtalad för 1896, men frikändes.

Om detta och bilden ovan kan jag väl säga att jag klistrar verkliga tapeter i vår lillstuga från Tomoku Hus i Insjön och har kommit halvvägs så här på torsdagsmorgonen. Så nu försvinner jag in i klistervärlden igen.

Och under min ungdomstid vill jag minnas en lite annorlunda version av tapetdikten: vi lärde oss den så här:

Jag drömde i natt jag klistra tapeter
jag drömde jag klistrade hundratal meter
När jag vakna på morron vad tror ni jag fann?
Jo, klistret på magen och penseln i han'.

Lyssna nu, kojävlar

Bild: Jörgen Auer

 

Okej, kojävlar, lyssna noga. Nu ska jag berätta om en grej som hände mig på flygvägen hit. Jag fick syn på en gädda i Hargsjön och den va ta mig faan så här stor. Ja, jag ljuger inte, den kan till och med ha varit ännu större.

Just det. När storskarven talar om hur stora fiskar han får, ja då skarvar han som han vill, då räcker vingarna inte till, för att travestera Thore Skogmans Storfiskarvalsen.

Bilden tog jag häromdan vid Krysskälla mellan Mjölby och Västra Harg.

Tack för kaffet, Raelstorp!

 Bild ur tisdagens Corren

Så här såg det ut och så här skrev jag om mitt besök hos "häst- och ridparet" Magnus Andersson och Elin Evaldsson på Raelstorps gård utanför Linköping.

Bild: Jörgen Auer

 Det här är en annan bild som inte var med i tidningen. Samma par, samma häst, i förgrunden ryggen på Benny, en engelsk springer spaniel. Sa jag tack för kaffet?

Dagens bild av Norrköping

Bild: Jörgen Auer

I dag har jag varit i Norrköping för reportage i serien Gatuliv som går både i Correns och NT:s Merabilagor. Där jämför jag mina upplevelser från tvenne gator med samma namn, till exempel Hamngatan som finns i båda städerna. Den har jag gjort tidigare liksom ett antal, kanske sju, gator till. I dag var det dags för en välkänd gata som i Linköping återfinns i  city men som i Norrköping ligger på Butängen. Från det området tog jag den här bilden i dag från Kolmårdsgatan och såg Matteus kyrka i bakgrunden med sina byggnadsställningar.

Bilden får bli min bild från Norrköping i dag.

Min enda bild av Linköping

Bild: Jörgen Auer

Är detta dagens Linköpingsbild? Ja, i alla fall min bild av Linköping i dag. För övrigt den enda jag har tagit med mobilen. Med kameran har jag däremot tagit betydligt fler, men de är för ett reportage till Mera Linköping och Mera Norrköping i min serie Gatuliv där jag jämför gator med samma namn i båda kommunerna. Den här gången handlar det om en gata som i Linköping ligger inte så långt från Trädgårdsföreningen, därav bilden.

Snart får vi mera sol

Bild: Jörgen Auer

Det är bäst att titta ordentligt på vår utsikt åt väster i Bäckhult. Det mesta av den ska nämligen tas bort av PD Hjelm entreprenad som är här och arbetar i skogen på uppdrag

Bild: Jörgen Auer

av Bäckhults gård (släktgården). Av det som syns på de här två bilderna ska samtliga tallar bort samt de stora granarna på nedre bilden. Enligt Johnny Hjelm ska arbetet kring vårt hus börja i morgon, måndag. Spännande. Efteråt kommer vi att få någon soltimme till. Och självklart lägger jag ut jämförelsebilder när träden är nere för räkning..

"Sommarvädret" är nog över nu, i alla fall om nätterna som är kyliga och neråt bara ett par plusgrader. När kommer första minusnatten?

Här går hon på pumpen

Bild: Jörgen Auer

Länge, länge har Inger önskat att vi ska åka till Eksjö och trästaden. I dag blev det äntligen av, som en en dag för tidig födelsedagspresent, och si där gick hon på pumpen direkt. Gjorde så på Fornminnesgården och trivdes så bra i trästaden att hon nästan ville bosätta sig där. Nu får hon nöja sig med att äntligen ha varit där. Och så förstås med den superba lunchen på helmysiga Vaxblekaregårdens restaurang. Vilken fullträff!

Eksjö levererade och vi tog emot. Tack och bock.

Vi kommer troligen tillbaka.

Två amerikanska poem i dag

Bild: Jörgen Auer

Den här morgonen läser jag i diktsamlingen One hundred American poems. Och dagens dikt blir Thirteen ways of looking at a Blackbird av Wallace Stevens (1879-1955). Hm, intressant. Så pass att jag även läser It must be abstract innan jag kliver upp.

Den här fredagen? ja, Eksjö kanske.

Vid Frökärret en magisk afton

Bild: Jörgen Auer

Dagens Linköpingsbild hämtar jag från Frökärret i Tinnerös naturreservat. Jag har varit på jobb i närheten för NTM-koncernens östgötatidningar och måste stanna för att kolla närmare på kvällen och tystnaden. Tyvärr kan inte mobilen riktigt återge hur vacker och magisk kvällen har varit. Vilken fantastiskt skön dag, för resten. Eller hur? 

Och nu undrar vi väl alla om det kan bli lika fint i morgon. Lika magiskt.
Jag ser torsdagens väderprognos på 24 Corren. Och jo då. Det ska bli ungedär likadant i morgon. Otroligt. För det är väl september?

Lägger sig platt för skönheten

Bild: Jörgen Auer

Nu lägger sig träden i Bäckhult platta för Drögens skönhet. Just det. Det är avverkning. Än så länge bara första dagen. Men den ger resultat direkt.

Bild: Jörgen Auer

Ju fler träd som faller för åldersstrecket, eller som av annan anledning måste tas ner desto större överblick av området får man förstås. Men det känns vid första anblicken ovant och lite som någon annanstans. Men nog är det Bäckhult.

Bild: Jörgen Auer
Och den här septemberveckan bjuder på värme a' la sommar. Att bada är inga problem. Riktigt skönt i vattnet. 19 grader, sa någon.

Jag tog Stovägen i dag

 Bild: Jörgen Auer

Nya gator på gång att bli med hus i Mantorp bär de här travanknutna namnen att lägga till övriga i det allt större Olofstorpsområdet. Där finns ju sedan tidigare bland annat Segerkransvägen, Hästskovägen, Varmblodsvägen och Insatsvägen.

 Bild: Jörgen Auer

Den här byggnationen äger rum just på Stovägen och i en viss vinkel kan man skymta Depot Mantorp (Mobilia) mellan husen.

 Bild: Jörgen Auer

Och så här ser delar av gatan också ut. Den grusade delen är Lärlingsvägen. Snart fylls området av villor och näraliggande gården Trojenborg får snart inte plats.

 Bild: Jörgen Auer

 Men uschalingen så torrt det är i marken på sina ställen. Rena öken.

 Bild: Jörgen Auer

 Och rena röken.

 Bild: Jörgen Auer

Men visst blommar det än.

 Bild: Jörgen Auer

Ja, på sina håll är det ännu riktigt vackert. Härligt!

 Bild: Jörgen Auer

Jag såg Mantorp ur nya vinklar (alltså av mig inte tidigare fotade). Här Riddarängens förskola från fel sida, så att säga.

 Bild: Jörgen Auer

En flicka på cykel. Tollstadvägsbacken upp över järnvägen. Själv står jag på Klockvägen.

Bild: Jörgen Auer

Klockvägen ja. Är det med vilje som yet har hamnat på sniskan? Snyggt, tycker jag.

Lekparken är viktigare

Himmel! Vilken dag det verkar bli. Frågan är hur man ska ta hand om den. Trött efter mycket bilåkande en vecka känner jag inte för att åka en meter i dag. Å andra sidan kanske det vore allra skönast i Bäckhult i dag. Fast det är ju varmt, soligt och skönt i Mantorp också och eftersom vi har besök av Pernilla och hennes dotter Stina Boel så...
Jag tror att jag går ut och leker med Stina Boel. Hon börjar bli så stor att hon har glädje av ett lekparksbesök. Eller ska vi kanske gå bort och titta på hästarna vid Mantorptravet? Vi får se vad hon vill göra.
Själv vill jag även gå igenom mina bilder från Jämtlandsresan. Men det är förstås inget som brådskar. Lekparken är viktigare.

En bild från Söderåsen

Bild: Jörgen Auer

Hemma igen. Men kvar på näthinnan och naturligtvis i såväl mobilkamera som systemkamera finns åtskilliga bilder. Som den här från Söderåsen i Offerdal där min mormor och hennes mamma och den senares föräldrar och även några tidigare släktingar kom ifrån

 Man förstår att de som jag måste ha gillat utsikten och undrar varför de lämnade bygden. 

Det får jag forska vidare på.

Vill åter till Jämtland

Bild: Jörgen Auer

Det är med ett visst vemod vi lägger Östersund bakom oss efter några dagars vistelse. Det är så vackert och hemtrevligt. Dessutom är jag ju släkten på spåren och förstår att jag måste komma tillbaka. Jag har åtskilligt kvar att besöka i Jämtland, inte minst i Huså och Fröå. Men det är också så där en tio mil från Östersund och ska man åka omkring i bil så drar det iväg. Man vill ju gärna ha tid och stanna också. Så kanske är det Åre som blir målet nästa gång. Vi får se.

Underbart i Östersund

 Bild:Jörgen Auer

Gör Jämtland. Släktforskar, fotar och fikar. Det sistnämnda på Svenssons kafé på Frösön. Mycket trevligt.

 Bild: Jörgen Auer

På tal om Frösön. Utsikten är fantastisk och underbar från Frösö kyrka och fyller en besökare med längtan och åtrå. Efter vad får läsaren själv försöka lista ut.

Bild: Jörgen Auer

Och nu, i denna kväll, får Tre rum restaurang & bar åter besök. Och ta mig sjutton om det inte är ännu godare än kvällen före. Tack, ni okända mästerkockar. Hoppas att ni får äta lika gott själva.

Hur går släktforskningen, undrar du kanske? Tack bra. Jag känner mig några steg närmare min mormor och hennes släkt som fanns här uppe. Närmare bestämt i Offerdalsbygden, hon född i Söderåsen, sagolikt vacker trakt.

En skank vid Storsjön

Bild: Jörgen Auer

När en sjö är stor kallas den Storsjön. Den största av dem finns i Jämtland där jag är nu för att släktforska. Eller rättare sagt fota till min släktforskning. Jag vill fota kyrkor, gravstenar, hus, orter, bygder, ja vad jag finner. Och jag vill visa min snart 94-åriga mamma bilder från Offerdal där hennes mamma var född. I morgon bär det av mot Offerdal, men redan i dag mötte jag en gammal släkting vid Hackås kyrka, riddaren Örjan Karlsson Skunk.

Vi skakade skank. För just en skank är Skankesläktens (eller Skunksläktens) vapen.

Det finns en väg jag följer

Bild: Jörgen Auer

Veckans väder? Tja, kanske det. I alla fall får värmen gärna fortsätta. Själv fortsätter jag på den inslagna vägen. Jaså, och vilken väg är det, kanske någon undrar.

Jo,

Det finns en väg jag följer

det finns en stig för mig

den är ingenting jag döljer

och har en plats för dig.

Vänligt leva i stort som smått

söka glädja andra

det är mottot på min lott

vägen jag vill vandra.

Vart leder då den stigen

hur lång är den att gå?

Undrar ideligen

och har så svårt förstå.

Men nog syns vägen lätt

om roligt man kan ha

och nog verkar det rätt

att på vägen må bra.

Jörgen Auer, september 16

Äntligen - efter 18 år

Bild: Jörgen Auer

Nej, jag får nog börja om. Men bra att jag äntligen, efter 18 år har letat fram staffliet. Kanske kan det bli nåt?

Där uppe i det blå

 Bild: Jörgen Auer

Den svävar över oss en lång stund. Cirklar, cirklar och cirklar medan den tycks fundera på om vi är värda att jagas - och ätas.

 Bild: Jörgen Auer

Jag vet inte vad det är för fågel. Ormvråk är det första jag tänker, men den verkar så stor. Kan det vara en havsörn? Svara gärna, den som vet.

Bild: Jörgen Auer

Det här vet jag däremot vad det är. De hänger också uppe i det blå. Men de har verkligen inga tankar på att jaga oss. De är så nöjda att bara hänga där och se färgglada ut.

För övrigt försvann fågeln ur sikte efter tio minuter. Klädnyporna hänger vad jag vet kvar på sitt streck.

Min första bild just så här

Bild: Jörgen Auer

Jag tröttnar aldrig på att röra mig runt i Bäckhult i sällskap med kameran. Låt vara att det väldigt ofta är samma motiv, men jag försöker ändå hitta nya vinklar. Som den här. Samma sjö (Drögen) som vanligt, men just så här vet jag mig aldrig ha fotat tidigare. Så är det ju när man fotar, att bara genom att flytta eller vrida sig en anings aning kan man visa en ny bild av verkligheten. Och jag älskar det!

Höstmode på catwalken

Bild: Jörgen Auer

 Ormbunkar brukar alltid tillhöra de första att prova höstmodet. Och jag tycker att de klär bra i det. Eller? I alla fall när solen skiner på catwalken.

Då mår en människa bra

 Bild: Jörgen Auer

Ibland undrar man hur djuren har det. Alltså husdjuren. Bra för det mesta, tror jag. Som den här hästen. Det är klart den mår bra, det ser man ju på den där den går och betar i en hage med en kompis. Lugn och trygg. Att den kanske inte ser så bra med allt hår framför ögonen verkar den inte bry sig om. Och öronen är framåt, den är inte rädd för främlingen med mobilkamera i näven och som försöker tala inställsamt till den. Hade inte stängslet varit mellan oss är jag säker på att den kommit fram och hälsat.

Bild: Jörgen Auer

Den här är jag mer osäker på. Lugn och trygg, oh ja, men hade den kommit fram och hälsat? Nej, troligen inte. Livet är skönare om man bara får ligga där i hagen och smälta in i miljön. Nästan se ut som ensilaget bakom eller som marken och det beiga gräset. 

Visst är det skönt att se djur som har det bra. Då mår man bra som människa.