Bild: Jörgen Auer
Det var en helt vanlig dag i huset Hagen på Uljebergs Säteri. Det var varmt och en hyresgäst öppnade därför ett fönster i det kombinerade vardagsrummet, biblioteket, matsalen. Det gillades av en pelargon i kruka, en stilig lampa med hästskärm, ett rött keramikäpple och en av polymerlera tillverkad häst vid namn Jörgen.
Den friska luften fyllde rummet och gav den något vintertrötta pelargonen ny livslust och Jörgen som namngetts av konstnären EvaMarie Törnström själv sträckte ut sin långa hals för att komma så nära fönsteröppningen som möjligt. Äpplet såg moget ut och inbjudande ätbart och lampan, ja den var bara tjusig.
Hagen fick besök, tre personer, och allt andades frid och fröjd. Det vill säga fram till gästerna skulle ge sig av efter en timme och öppnade dörren. I samma sekund kom ett korsdrag från helvetet och drog som ett blixtnedslag genom rum och hall.
Pang, knak, brak, kras, tjoff, det gnällde och gnall, allt-i-ett. Jordens undergång i miniatyr, fullbordad av dörrens försiktiga klick.
Magi.
En första blick in i rummet sa att fönsterbrädan var tom så när som på en spänd lampsladd, av Jörgen syntes inte ett spår, äpplet var borta och pelargonen liksom kruka försvunnen.
Så klarnade bilden: krukan låg sönderslagen på golvet, blomma och jord nästan som i rabatt, Jörgen hade trillat ner på andra sidan den gulbruna gardinen och i förskräckelsen tappat svansen. Det röda keramikäpplet hade flugit ut och låg på en stensträng intill husväggen och den stiliga lampan hängde upp och ner längs samma vägg, men oskadd kvar i den spända sladd som ännu höll emot i sin kontakt.
Ja, så gick tumultet på Uljeberg till. Och ja då. Lampan höll och tändes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar