Låt mig vara löjlig

Bild: Jörgen Auer

Ett vitt och i sitt slag ensamt moln är ute och seglar. Hur långt har det farit? Det vet vi inte. Hur långt ska det? Det vet vi inte. Hur länge har det färdats? Det vet vi inte, heller.

Moln säger sällan vart de tänker sig och aldrig ett ord om vad de sett på sin väg.

För det är ju löjligt att tro ett moln om tankar och idéer, om syn och hörsel. 

Ett moln är ett moln.

Men låt mig vara löjlig. Låt mig tänka att moln är som vi, kan tänka, känna, höra, se.

Så mycket de måste ha varit med om!

Tänk själv, förresten.

Sätt dig på ett moln och segla iväg. Se så.