Informationsskylt vid Örbacken
I 40 år har jag bott i Mantorp, och som något av en hobby haft att åka runt i Östergötland för att se på det vackra länet. Men inte förrän i dag svängde jag in till närbelägna naturreservatet Örbacken utanför Skänninge. Jag gillar alla naturreservat jag har besökt och Örbacken gör mig inte besviken, även om jag borde varit här mitt i sommaren, tror jag. Juni kanske är bäst.
Länsstyrelsens skyltar är tydliga och upplysande. Man lär sig något. Bra! Så här såg det ut när Yoldiahavet täckte södra Sverige. Havet var ett tidigt utvecklingsstadium i Östersjöns historia och varade i 600-700 år med början för sisådär 11 500 år sen, får man veta. Likaså att Yoldiahavet fått sitt namn av en liten ishavsmussla, Yoldia arctica, numera kallad Portlandia arctica. Jag som bor i Mantorp kan tillägga att vi där har en gata uppkallad efter havet: Yoldiavägen.
Bild: Jörgen Auer
Från parkeringen är det bara 200 meter att gå till det inhägnade reservatet. Några kor går och betar strax intill. Billjuden från E4 och väg 50 hörs visserligen tydligt, men man känner ändå att man är i naturen. Det är lite ödsligt.
Bild: Jörgen Auer
Men det är lätt att gå över det märkliga kalkkärret tack vare utlagda spänger och vägen är inte lång.
Bild: Jörgen Auer
Inte för att jag såg så många märkliga växter eller insekter av olika slag, men jag sökte inte heller efter dem. Jag bara tog mig runt. Nästa vår eller sommar kommer jag åter. Här lär finnas en mängd orkidéer, mossor, svampar, halvgräs, snäckor och insekter.
Bild: Jörgen Auer
Tillbaka vid bilen ser jag att man kan gå östgötaleden härifrån, och det är 9,6 kilometer till Lundbyvallen, 6,0 till Skogssjön. Och bara 150 meter till ett vindskydd. Det vill jag se.
Bild: Jörgen Auer
Ett sånt vill jag ha! Det skulle vara mysigt att sova i, eller bara vila en stund.
Bild: Selfie
Så då gör jag det. Och verkar ju må bra av besöket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar