måndag 6 februari 2023

Tankar under träden

Bild: Jörgen Auer
Himlen var alldeles gul. Och eftersom jag redan sett att travträning pågick så sökte jag mig till den speciella tall jag sett ut för några dagar sedan som väldigt lämplig för att ta bild på en travhäst från. Jag ville ha ekipaget under den stora och utskjutande grenen var min tanke.
Och så kom hon. Jag såg att det var en kvinna, men är inte riktigt säker på vem, men tror att det var Julia Andersson som styrde. Hästen vet jag inte vad den heter och det spelar mindre roll. Bilden är huvudsaken.
Och den blev ganska bra. 
Hela måndagen var bra. Det blev bland annat en skön och riktigt varm vinterpromenad som fick både mig och medvandraren Jakob att börja prata om våren. Ner till Uljebergs undanskymda damm och den gamla eken gick färden. Där fick han telefon från Island, nej från Köpenhamn, men hans Mikaela hade just kommit dit från Island. Tåget krånglade visst.
Men nu när jag skriver det här, åtta timmar efter besöket vid dammen och den stora eken, ja då är hon tillbaka i hemmet. 
Mer i dag? Hm. Pusslet förstås. Och ja, jag hittade några bitar till. Tio kanske. Så nu är det nog bara 500 kvar. Av 2000. Nä, det är nog bara 400 kvar. 
Det tråkiga med pussel är de kan ta så attans lång tid och förhindrar allmänt tänkande. Det sistnämnda är också det bästa med pussel. Man glömmer tid och rum, tänker bara på att hitta bitarna. Hjärnan får vila från det man annars tänker på och matas med i radio, tv och tidningar: elände och död. Med pussel är tankarna endast som följer: kan det vara den här då? Eller den här? Nähä, den här då? Nej, nej, nej. Nej, nej, nej. Men där är den ju, ja! Nej. Nej, nej, nej. Inte den, inte den och inte den heller.
 Faan, nu har jag tittat på varenda jäkla bit och ingen passar. Jaså, ligger det en på golvet också! Jaja, den ser ju helt galen ut, den kan omöjligen passa. Va? Jo! Ja! Yes! 
Pust och stön. Leende.
Att jag inte har sett den förut? Och nu värker fingrarna också. De är inte vana vid de här rörelserna. Jag måste nog vila mig. Vad? Är klockan snart nio? Men jag började ju så fort jag kom in, vid fem. Har jag bara hittat tio bitar på fyra timmar? 
Det kan man göra ett gammaldags mattetal av. Jörgen lägger ett 2000 bitars pussel. Under måndagseftermiddagen 6 februari hittar han tio bitar på fyra timmar. Om han med oförminskad takt, fyra timmar om dan, fortsätter pussla, hur lång tid tar det för honom att lägga återstående 400 bitar? Och vilken dag är han färdig med pusslet?

Bild: Jörgen Auer

Inga kommentarer: