I minnenas skåp

Bild: Jörgen Auer

Tog en bild på mitt skåp på Corren i dag. Det här var min sista ordinarie arbetsdag enligt schema. Nu går jag på semester innan det blir dags för pension i juli. Men fram till dess tänker jag dock arbeta varje torsdag. Alltså ha dem som skrivdagar. I höst blir jag frilansare.

Men åter till skåpet. Vad kan ett sådant tänkas innehålla? Jag tömde ju mitt arbetsrum vid förra flyttningen i december eller när det nu var.

Översta hyllan: en personalmatrikel där det står att jag började som fast anställd på Corren (Östgöta Correspondenten) 1976-10-01, två inbundna böcker med personaltidningen Corrinten under perioderna 1976-1984, samt 1985-1991. Själv var jag redaktör för Corrinten 1982 till och med 1991. Hyllan innehåller vidare SAOL, Svensk handordbok:  Konstruktioner och fraseologi, ett par av mig författade humoristiska skrifter (i alla fall tänkte jag att de skulle vara det): intimiteter, Vi och Mitt mellan ögonen. Boken: Börja rida, skriften Hästen i politiken, en samling pärmar med bland annat Correns skrivregler, en med östgötska dialekten - men också fakta om Östergötland. Vidare i samma språkpärm: lite finska, t ex hauska tavata (trevligt att träffas). Lite indianska språk följer, som comanche: subetu Ma! Jag har talat. Och inte minst vad Vita hästen heter på comanchernas språk: Tosa Pokoo.

En pärm som det står IDROTT på och som bland annat innehåller mitt reportage från 1999 om tiokamp där jag provar en sådan - då kallad Tiokramp.

Jag hittar också en kamerablixt/lösa blad/texter/sju anteckningsblock/sax/hörselskydd/kamerahus/läsglasögon/tre tomma plastpåsar/skor/Norrköpingskrönikan i fyra delar (1917-1921)/ en laddare till bärbar dator/en vattenflaska/åtta block till/en jävla massa bilder, samt 24 enkronor, fem tior, fem femkronor och 18 obrukbara tioöringar! 

Samt en pump med nippel att pumpa fotbollar med. Den tar jag hem till barnbarnen.

Ur Corren 1999

När jag skämde ut Göran Billesons fina bilder med en alltför svag insats i tiokamp. Herre Gud så svårt det var. Jag minns det än med fasa. 110 meter häck var förfärligt. 100 meter slätt var enklast.

Hotellslott som används än

Ur farmors brefkortsalbum

 Fick syn på det här fantastiska hotellet i farmors gamla brefkortsalbum. Hotell Cascades, Imatra står det. Finns det kvar? undrade jag.

Och visst finns det. Men numera ingår det i finska hotellkedjan Rantasipi och heter Rantasipi Imatran Valtionhotelli. Det har även varit Imatras stadshotell. På wikipedia står det statshotell och vidare heter det om detta: ett jugendslott i Imatra i södra Karelen. Slottet byggdes efter ritningar av arkitekten Usko Nyström och stod färdigt 1903. Hotellet fungerade som militärsjukhus 1917. Under andra världskriget användes det av Karelska näsets arméstab. Mellan 1985 och 1987 återfick hela byggnaden sitt ursprungliga utseende. I dag är det en omtyckt spa-anläggning.

Vattnet på bilden rinner i Vuoksen.

Elever i Veta samlar pant

Bild: Jörgen Auer

Både intressant, kul och hjälpande är den pantinsamling som barnen i år 4 och 5 på Veta skola deltar i. De gör det i Pantutmaningen där en skola i Umeå har utmanat alla övriga skolor i landet på att samla pant för att hjälpa Syriens flyktingar. 

Jag var på Veta skola i Mantorp häromdan och hälsade på och träffade bland andra Rasmus Forsberg, Alexander Ahlin, Frida Andersson och Josephine Ulltjärn i fyran. Klicka gärna på länken till mitt reportage här ovan. Och det ska sägas att den som har tomma burkar och flaskor hemma och vill hjälpa till i insamlingen  kan höra av sig till Veta skola.

Ur farmors brefkortsalbum, Åbo

 Ur det brefkortsalbum som min farmor fick av farfar 24 januari 1915 hämtar jag i dag de här fyra vykorten från Åbo (Turku på finska). Den första visar Aura å och slottet (Auran joki ja linna).

 Vykorten är nödvändigtvis inte fotograferade före 1915, men själva albumet fick min östgötska farmor, född 1899, då av sin blivande make, finlandsfödde Niilo Nieminen som bytte namn till Nils Auer och blev svensk medborgare 1920. Dock tror jag att samtliga av de här fyra korten är från tiotalet, eller ännu äldre, som Auragatan här.

 Det här kortet skulle mycket väl kunna vara ännu äldre, eftersom det visar gamla Åbo (Vanha Turku) och Klosterbacken (Luostarimäki). Men jag tror i alla fall att det är taget på den här sidan sekelskiftet.

Jag har själv aldrig varit i Åbo där min farfar föddes 1896, men i Helsingfors och i Hämeenlinna där min farfar gick i skola. Till Sverige kom han för att jobba i textilbranschen. Han jobbade även fem år i Finland igen (på 20-talet) innan han återvände till Sverige och Göteborg. Och Norrköping. Men han jobbade också i Stockholm, Uddebo och Sölvesborg. På äldre dar kom han och farmor att bo i Norrköping igen och där avled de båda på 70-talet. Kortet här visar Aurajoki, Aura å i Åbo.

Utsikt från en fjöl

 

Genom en öppen dörr

ser jag spåren från förr

ladan byggd 29

ängen slogs med lie 

 

 

och nästan där intill

hasselns hängen som de vill

 

 

och när vattnet kluckar

hörs vår längtans suckar

 

 

 stenskodd stark och mogen

Bauerskt växer skogen

 

 

vid vägens bädd av grus

tre tjädrar håller hus

Innan kvälln till ända

jag till fjölen vända

 

Jörgen Auer 28 mars 2015

Kanske ses vi där

Bild: Jörgen Auer

Östgötaslättens väktare står stolta och raka i närheten av Pilgården. Omberg i bakgrunden ligger och väntar. Antagligen på vår och turister, cyklister, vandrare. På dig och mig, kanske.

Kanske ses vi där.

Bland gäss och hökar

 Bild: Jörgen Auer

Karl-Martin Axelsson från Länsstyrelsens miljöskyddsenhet drack kaffe hemma hos Rolf Båvius på Elgsjö gård i går. Det gjorde jag också. Vi pratade viltfåglar och skador på lantbruket kring Tåkern..Och åtgärder för att skydda odlingarna.

 Bild: Jörgen Auer

Vi åkte till Säby där Karl-Martin och Rolf visade den här höken av nylon som är ett hjälpmedel för att skrämma bort tranor och gäss från grödorna.

Bild: Jörgen Auer

Gässen syntes inte till. Jo, två. Och det var just vid Säby. För att de ska hålla sig borta från grödorna finns det bland annat tre viltbetesåkrar kring Tåkern. Förhoppningen är förstås att de ska nöja sig med dem. Eller åtminstone att skadorna på andra odlingar inte ska bli så omfattande.

Ett reportage om gåsagruppens arbete finns i dagens Corren.

Hela livet böjer

Bild: Jörgen Auer

Vägen böjer, så jag ser inte fortsättningen. Hela livet böjer så jag inte ser fortsättningen. Vad väntar bakom kröken? Rätar vägen ut sig?

Kanske. Men i så fall högst tillfälligt. Det kommer väl en ny sväng?

Lustigt. Först finns man inte, så finns man och existerar på den där svängande vägen tills man plötsligt inte syns igen. Livscykeln. Cirkelrund.

Å andra sidan finns det de som ser livet som en enda lång raksträcka. Härifrån till dit.

Och så finns det de som får punktering. Vare sig vägen är rak eller kurvig. Utan förvarning. Pang, bara. Eller så pyser luften sakta, sakta ur en.

Ånestad i dagens Corren

 Bild: Jörgen Auer

Correns fotograf Åke Karlsson på ridhuset i Ånestad för att föreviga ridskolechefen Magnus Andersson. I spegeln syns Lena Norman och hennes Porsche.

 Bild: Jörgen Auer

Magnus presenteras i dagens Corren. I 19 år har han drivit ridskolan i Ånestad och han kan en hel del om hästar, förstås. Och banbygge, för han är A-banbyggare. På alla större hopptävlingar hittar man honom, liksom på väldigt många mindre, lokala och regionala.

Bild: Jörgen Auer

Man tror det kanske inte, men han är faktiskt snabb också. Det var nästan så att inte Åke hann ifatt honom. Men det gjorde han, vilket man kan se i dagens Corren, eller på Corren.se. Vad som inte står där är att Magnus är väldigt glad och imponerad över det arbete som ungdomssektionen i Linköpings fältrittklubb lägger ner på att hålla koll på alla unga hästskötare som hjälper till i stallet. Och imponerad är han även över de 15 stallelever per år (där var och en jobbar var femte helg med ansvar för 50-talet hästar). Stalleleverna brukar få fina hästskötarjobb ute i Europa, berättade Magnus och sa att fem elever från Ånestad är ute i Europa och jobbar nu.

Gärna ännu mer färg

Bild: Jörgen Auer

Snart är det påsk. Riset hann före högtiden och så här kan det se ut i korsningen Torggatan-Apotekaregatan i Linköping. Snyggt. Och jäklar så det livade upp en kall och blåsig dag. Mera ris, mera färg. Tack.

Har jag inte varit i Oscarshäll förut?

Bild: Jörgen Auer

Utsikten från Oscarshälls servering i Kolmården är betagande. Bråviken där utanför ligger gråblågrön och grann. Väntande på vår och sommar.

Varför minns jag inte barn- eller ungdomsbesök här? Var jag aldrig här då? Här har ju varit servering länge. Om jag inte har varit här, så undrar jag varför. Varför i helvete inte? Hur som helst var jag i alla fall där för någon vecka sedan i sällskap med min gamle vän Hans-Jörgen Sundli. Synd bara att det inte var tillräckligt varmt för att sitta ute och äta. Dessutom håller man på med renoveringsarbeten på serveringen, så jag får vänta liksom Bråviken till sommaren. Då kommer jag tillbaka. 

Så här skrev jag i Correns och NT:s lördagsbilaga Paus om besölket i Kolmården

I brand en kväll i mars

 Bild: Jörgen Auer

I brand står Östergyllens himmel en kväll i mars...

 Bild: Jörgen Auer

I alla fall delar av den. Och hur vilsamt är det inte att ta del av dem?

Bild: Jörgen Auer

I stunden kan man önska solen inte ha så bråttom ned. Då är det skönt att ha kameran med.

-

Stanna, stanna, stoppa tiden

frys ett ögonblick

känn glädjen, fånga friden

 i var stund vi fick

 

Jörgen Auer 22 mars 2015

Omväxlande lördag

 Bild: Jörgen Auer

Väldigt omväxlande väder i dag. Men en sak som höll i sig hela dan

 Bild: Jörgen Auer

om så det snöade eller var solsken

Bild: Jörgen Auer

var kylan. Det blåste snålt. Förföriskt vackert emellanåt, men kallt och ogästvänligt. I alla fall i Östergötland. Bilderna här är i tur och ordning tagna i Mantorp, Sjögestad och Linköping.

I morgon blir det tillfälligt varmare. Passa på att motionera då.

Glaset är väl halvfullt?

Bild: Jörgen Auer

Det har kommit snö, ja, det är ju bara mars än så vi får naturligtvis vara beredda på ett och annat bakslag i väderleken. Men titta! Solen skiner ju också och snön försvinner snart. Tänk sol och värme i stället för snö och kyla. Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Annars i dag? Träffa barnbarnen.

Bild: Jörgen Auer

Och varför visar jag en bild på ett paket te? Jo, för att det ingick i min frukost. Inte hela paketet, men väl en påse blåbärste, eller mustikka som blåbär heter på finska, enligt texten. Vilket väl egentligen borde betyda svartbär eftersom svart är lika med musta. Blå heter sininen. Den enda färg som heter likadant på båda språken är beige. Och väldigt nära kommer orange (oranssi).

Men marken lyser vit - valkonen.

Fast snön är snart borta, som sagt.

Världsklass?

Bild: Jörgen Auer

Egentligen hade jag tänkt att det här skulle bli ett inlägg med massor av skyltfönster runt om i Linköping och annorstädes, men den idén får jag väl skjuta lite på. De här är i alla fall världsklass, eller hur?

Kommer i Corren, fredag

Bild: Jörgen Auer

Kyrkans hus i Mantorp med tillhörande klockstapel kommer i Corren i morgon. Det är naturligtvis ut- och tillbyggnationen som det handlar om. Jag vet inte mer än så, kollegan Karl-Johan Norén skriver just nu i ett angränsande rum här på Mjölbyredaktionen dit jag är utlånad i dag.

Vad jag gör? Skriver en text om en Linköpingstjej! för senare publicering samt gör dagens tips till morgondagens tidning för Mjölby, Boxholm och Ödeshög. 

Det var tänkt att jag skulle hjälpa Mjölby i dag, eftersom Norén insjuknat. Men han är tillbaka så nu är vi fyra stycken. Själv stack jag iväg till Mantorp en stund och tog den här bilden (och 60 andra) på Kyrkans hus.

Vi har avnjutit en god lunch tillsammans på Brasserie Biz bredvid Mjölby Träningsstudio. Och nu ska vi fika, Mia, KJ, Sune och jag.

Jag drömmer om Kina

 Bild: Jörgen Auer

Kom plötsligt på att jag längtar till Kina igen. Jag var i Peking 2011 och i Chongqing (bilden) 2012.

Bild: Ami Auer

Jag skulle vilja stanna där lite längre än bara en vecka och riktigt känna in landet. Åtminstone något av den ort och trakt jag besöker. Får se om jag kan åka dit för att skriva, kanske. En dröm, ja. Men vad vore vi utan drömmar? Döda.

Fregatten som blev korvetten Norrköping

Korvetten Norrköping, här målad av Jacob Hägg (fast det här är en papperskopia i min bastu), gjorde sin jungfrusegling 1858, men byggdes som fregatt. Fartyget byggdes på Karlskronavarvet och kom att bli svenska flottans sista segelfartyg utan hjälpmaskineri. HMS Norrköping var 45,5 meter lång, 12,2 meter brett. Övrigt att notera: djupgående 5,9 meter, deplacement: 1439 ton.

 

1861 seglade hon iväg till före detta svenska kolonin S:t Bartélemy i Västindien. I mitten av 1860-talet modifierades skeppet om till korvett och förde då 32 kanoner och 302 mans besättning.
Från 1902 användes Norrköping som logementsfartyg för skeppsgossekåren i Marstrand och det en gång så stolta skeppet höggs slutligen upp i Torekov 1939.
Såväl Jacob Hägg (1839-1931), född och begraven på Gotland men större delen av sitt liv boende i Stockholm och Karlskrona som östgöten Marcus Larson (1825-1864) målade Norrköping. Larsons målning "Fregatten Norrköping i Öresund" målades 1856, medan originalet till den här avbildade "Korvetten Norrköping under segel" måste ha målats senare med tanke på ombyggnaden som stod klar 1866.
Både Hägg och Larson räknas till de främsta svenska marinmålarna och Larson som en av de främsta svenska 1800-talskonstnärerna överhuvudtaget. Hans passionerade marinmålningar och landskapsmotiv fascinerar än och det gör även hans person. Östgöten från Lilla Örsätter i Åtvidaberg slog igenom tidigt och blev känd långt utanför Sveriges gränser. Han jobbar i Paris, han jobbar i Finland, han jobbar i Tyskland, han jobbar i St Petersburg. Tjänar grova pengar. Är oerhört produktiv och är med på många utställningar där han får medaljer och prisas var han än uppträder. Men han festar också. Hårt och ofta. Han dör utfattig i London 1864, blottt 39 år ung och begravs i England (Woking). Läs mer på Kulturarv Östergötland.
Hägg levde länge. Blev sjöofficer och bland annat chef för Kungliga Sjökrigsskolan 1890-1895. Han var befälhavare och amiral i Karlskrona 1900-1904 och han var föreståndare 1907-1927 för det som blev Sjöhistoriska museet. Han målade ännu i hög ålder och sägs ha gjort cirka 700 oljemålningar och akvareller. Lägg därtill 25 etsningar, 1600 laveringar och teckningar. Källa: Wikipedia.
Dessutom hann han med att en tid vara ordförande för Kungliga Svenska Segelsällskapet.
Hägg var född i Östergarns socken på Gotland och ligger begraven på Östergarns kyrkogård.
För att knyta ihop det här inlägget kan berättas att Sjöfartsverket 1982 lät bygga ett sjömätningsfartyg som fick namnet HMS Jacob Hägg, numera R/V Jacob Hägg. Registreringshamn: Norrköping.
                                              

En dag med sudoku

Fortsatt sjuk. Orkar inget. Inte ens vila. Jag löser sudoku i stället. Konstigt nog orkar jag det.

Skrivet från sängen

Däckad såväl lördag som söndag i influensaliknande tillstånd.

LHC regerar i damhockeyn

 Bild från Svt2

Visst blev det SM-guld igen för LHC - andra raka - när damfinalen i hockey avgjordes i den andra av tre matcher mot AIK. Seger 5-0 var några mål för mycket sett till spelet men hemmalaget LHC var vassare framåt , dessutom större och starkare och hade ju naturligtvis också

Bild från Svt2

otroligt säkra och skickliga Kim Martin Hasson i målet. Bland utespelarna stod kanadensiska Jenifer Wakefield i särklass. Men hela laget var bra och två raka SM-guld imponerar. LHC regerar, men får se upp för AIK och Modo nästa år. Kanske även för Djurgården som verkar vilja satsa på damhockey liksom även HV71.

Och visst var det kul att se så mycket folk i Stångebrohallen, 2978 åskådare, liksom även att Corren låtit trycka upp löpsedlar med SM-guld (fast det gör förstås varje tidning nu för tiden som har ett lag inom spridningsområdet som spelar SM-final).

Fullträff för Sanna

 Bild:Jörgen Auer

 Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Visst blev det en fullträff för Sanna Eklund när hon började med gruppträning och blev instruktör. Inte bara när hon sparkar Correns fotograf Johnny Gustavsson i skallen. Nej, det gjorde hon inte, men det ser så på den här bilden som väl kan sägas vara en fullträff också för mig.

Sanna porträtteras i dagens Corren och på Corren.se och har tack vare sin träning på Medley i Linköpings sporthall och tävlingen Every Drop Counts (i samarbete med Reebok och Intersport) vunnit en resa till Nya Zeeland. Grattis Sanna!

Till vardags jobbar hon som personlig assistent, men drömmer om att jobba som PT, personlig tränare i framtiden. Tidigare i sitt liv har hon bland annat utbildat sig till undersköterska, bildat familj (två barn) och spelat handboll i Derby, Mantorp och Malmslätt.

Linköpingsbilder, fredag 13

 Bild: Jörgen Auer

Jaha. Typiskt. Fredag den 13:e. Och jag hamnar hos polisen. Det var dock inte så farligt, och varför skulle det vara så? Nej, jag ansökte bara om nytt pass.

 Bild: Jörgen Auer

Pass. Ska jag ut och resa? Antagligen. Jag ska i vart fall inte in och resa. I dag nöjde jag mig med en promenad upp till garnisonen och Polisen och tillbaka ner till city och Corren. På vägen tog jag den här bilden någonstans från Ekkällan bort mot Stigbergsgatan.

Bild: Jörgen Auer

 På eftermiddagen tog jag den här bilden från ett hus på Ågatan. Varför? Jo, för att jag varit hemma hos en familj där jag ämnar skriva om en av familjemedlemmarna. Men det återkommer jag till nästa vecka.

Fredag den 13:e, då. Har den spelat någon roll för mig än så länge i dag? Nej, inte mer än att jag är lite småsnorig. Dock inte mer än jag trodde att jag skulle vara med tanke på gårdagens halsont.

Nu? Hemgång.

Bamse var sjuk i dag

Bild: Jörgen Auer

Har i dag sett Bamse sjuk, möjligen skadad. Jag har också sett Spiderman få spruta och bli omplåstrad, samt sett en isbjörn som ramlat ur sin säng få läkarvård. Allt detta hände på förskolan Bullerbyn i Linköping när Nallesjukhuset kom på besök. Åtta läkarstudenter var på besök för att låta barnen på Bullerbyn bekanta sig med doktorer och vården. Allt ingående i ett projekt inom Arbetsgruppen för folkhälsa.

Barnen var mycket intresserade och hade fått ta med sig gosedjur hemifrån, därav kom det sig att Spiderman och Bamse var på förskolan denna dag.

Barnen fick lära sig både det ena och det andra, bland annat vad flera av kroppens olika organ heter och var de sitter. De fick också reda på hur det ser ut innanför huden, hur tarmar, lungor och hjärta ser ut. och hur stora de är. Magsäck pratades det om också. Och så fick alla gosedjuren vård. Plåster, inte minst.  Något om detta kommer i fredagens Corren.

Några Linköpingsbilder, onsdag

 Bild: Jörgen Auer

Linköping, onsdag eftermiddag, vid 16-tiden.

 Bild: Jörgen Auer

 Kaveldun i Linköping, ungefärligen samma tid.

Bild: Jörgen Auer

 Somliga stod stolta som fjällskivlingar i eftermiddagssolen

Bild: Jörgen Auer

som dock sakta sänkte sig. Men i morgon kommer den tillbaka. Väl?