De står upp för yoga till häst

 Bild: Jörgen Auer

Bra mamma!, Deivid Eddeborn konstaterar lite överraskad och stolt att hans mamma Christine faktiskt kan hon också. Båda är på kursen Yoga till häst på Vimne Bränngård utanför Spångsholm, något jag berättar om i dagens Corren.

 Bild: Jörgen Auer

Här visar Christine, med så gott som noll hästvana, att hon till och med kan och vågar stå upp under gång. Matilda Johansson leder islandshästen Isafold.

 Bild: Jörgen Auer

Matilda som även visade hur en perfekt sträckt arm-benrörelse ska se ut på hästryggen.

 Bild: Jörgen Auer

Jag kan flyga, jag kan flyga. Eller i alla fall rida. Det är Ida Otterborg som är i full koncentration under kursen och låter sig "sövas" av Åsa Bergman Johanssons lugna röst.

 Bild: Jörgen Auer

Det skulle nästan kunna vara Folke Filbyter, men det här är Deivid Eddeborn från Mjölby på Vile.

Bild: Jörgen Auer

Åsa hade full koll på sina elever. Här Deivid och Matilda, hennes dotter och hjälptränare.

En galakväll att minnas

 Bild: Jörgen Auer

Showkanalen höll igång ordentligt på östgötska ridgalan i Konsert & kongress i Linköping. Här är det sångerskan Johanna Beijbom som tar ton och får med sig publiken. Ni vet kanske att Johanna är en av tio finalister i danska melodifestivalen? Jodå, så är det. 17 februari avgörs den danska tävlingen. Johanna Beijbom är dock inte ny i festivalen. Fyra gånger har hon varit med och körat. En gång för Malta, en för Georgien, en för Danmark och så var hon med och körade när Loreen 2012 i Baku sjöng hem segern till Sverige med Euphoria. Men nu är hon för första gången med och tävlar som solist. Gör det med en sång som heter  A.S.A.P. en förkortning som står för As soon as possible.

 Bild: Jörgen Auer

 I det stora publikhavet satt (800 personer), till en början i alla fall innan de rycktes med av musiken, Johanna Öst och Sandra Petersson.

 Bild: Jörgen Auer

 Plötsligt var det dags för kvällens första prisutdelning och årets ledare blev till stor glädje för många supportrar, Emma Tilly från Rappestad ridskola. Emma som för övrigt för ett par år sedan hade en mycket duktig elev - jag.

 Bild: Jörgen Auer

 Glada ryttare som har den största respekt för varandras kunskaper om ridning och hästar var hoppryttaren Matilda Pettersson från Åby ridklubb och Bjärby gård, Norrköping och Malin Hansson, dressyrryttare i Linköpings FK och lärare på Smedstad Ridsportcenter.

 Bild: Jörgen Auer

Alldeles intill mig, på andra sidan serveringsgången, satt bland andra Amelie Axén som fick vänta väldigt länge på sin mat - mycket god -  och kastade sig över den när den väl kom.

 

 Bild: Jörgen Auer

 På min vänstra sida satt Jacob Clarén. Tack för trevligt sällskap, Jacob. Han var på galan i sällskap med sin sambo Johanna Öst, till höger i Jacobs mobilbild. Spänningen var stor eftersom Johanna var nominerad i kategorin årets fälttävlansryttare. Det blev dock inte Johanna utan hennes klubbkamrat i Mantorpsryttarna, Mateusz Dziurla från Gottlösa. Grattis, Mateusz.

 Bild: Jörgen Auer

 Den här glada nunan tillhör Filippa Hermansson, galans yngsta pristagare. Elva år gammal vann hon sin första statyett i klassen, årets hoppryttare, ponny. Filippa bor i Norrköping och rider för Skogslottens RF. Hon fick även ta emot ett stipendium till Håkan Markörs minne.

 Bild: Jörgen Auer

Bara tjejer? Nej, då. Det fanns många glada män och killar på plats. Ju längre kvällen led, desto gladare blev de. Eller hur Mats Carlsson och Magnus Liwing?

Bild: Jörgen Auer

 Attityd visade Tindra Holmertz, 12. Men det ska erkännas att det var jag som sa åt henne att ställa sig så. Skickliga Tindra vann en statyett som årets dressyrryttare, ponny. Mycket välförtjänt. Hon är en stor talang och går i syster Amandas fotspår. 

När jag lämnade galan vid 23-tiden var det rejält tryck, tack vare Johanna Beijbom och de andra medlemmarna i mycket säkra och skickliga Showkanalen. Jag frågade Tindra Holmertz vad hon tyckte om galan:

- Det är alltid kul på gala, sa hon.

Hur många galor har du varit på?
- Det här är min andra.

Bild: Jörgen Auer

Till sist en bild inifrån publikhavet där det inte var så lätt att se Showkanalen på scenen när en massa människor ställde sig upp och skymde utsikten. Filippa Hermansson såg dock bra. Jag är inte helt säker vems axlar hon sitter på, men gissar på pappa Henriks.

En färgstark lördag

 Bild: Jörgen Auer

Lördagen hörde färgerna till. Och domherrarna. Även om den här är ensam på bilden. Färgerna på marken finns egentligen inte där, utan på ett dörrfönster i vårt hus i Mantorp.

 Bild: Jörgen Auer

 Lika röd som domherren står den här hundträckskorgen nära Vifolkaskolan. Men vem har "slängt" en stol här? Och en hink? Åk med det till tippen, vet jag.

 Bild: Jörgen Auer

Ensam på konstgräsplanen i Klämmestorp hölls den här rosa fotbollsspelaren och trixade. Gång på gång lades bollen upp på nacken. Först två, tre dutt och sen upp. Elegant.

 Bild: Jörgen Auer

 Inne i Klämmestorpshallen var det innebandy. Unga spelare från flera östgötska lag fanns på plats. Mantorpslaget får förlåta om vi höll lite extra på Bergs IK där vårt bonus-barnbarn William Jackson spelar. Tre matcher såg vi. I den tredje var han målvakt och höll nollan. Då blev han så här glad.

Bild: Jörgen Auer

 När vi gick hem från hallen hade dimman tilltagit. Det kändes rått, grått, smått vått och faktiskt riktigt kallt och eländigt. Så pass att vi rös och drog upp dragkedjor och vek upp kragar och huvor. Vassen var frostnupen, vit. Kan det vara möjligt att vintern tänker slå till nu efter flera veckors mildväder? 

Det blir som det blir och i kväll blir det ridsportgala i Konsert & kongress i Linköping med en massa färgstarka ridprofiler i länet.

I dag skriver jag om Åsa

 Bild: Jörgen Auer

Här sitter Åsa Christoffersson på Kärlekens bänk i Linköping med familjens labrador Rufus.  Varför gör hon det? Jo, hon poserar för ett reportage i Corren, med anledning av sin förestående pensionering från Corren och Östgöta Media där hon senast varit anställd som kulturredaktör. Men hon har många år bakom sig på Corren och har jobbat som reporter, redigerare, nyhetschef, redaktionschef, chef för Linköpingsredaktionen. Reportaget är infört i dagens Corren och ser ut som följer:

 B-ettan ser ut så här: En bild tagen hemma hos Åsa, där det för övrigt var väldigt trevlig After Work i går. Tack, Åsa med familj, för några trevliga timmar. Och tack, alla gamla Correnmedarbetare och andra som var där. Det var trevligt att träffa er alla.
Tack, Åsa för många roliga år tillsammans på Corren.

Så här presenterades reportaget på Familjesidorna. Och ni ser väl Kulla-Gulla-böckerna? Åsas mamma Elisabeth var nämligen tecknare och illustratör och när hon behövde en modell för bokomslagen, ja då målade hon helt enkelt av sin söta dotter.
Nu går Åsa i pension och kommer att saknas i spalterna av många. Inte minst för sina välskrivna krönikor. Av mig med. Ha det nu så gött i Värmlandsskogarna, Åsa. Vila och bli stark av skidåkning och vedhuggning och vad det nu kan vara.
Marcus Nyenger tar vid som kulturredaktör på Östgöta Media.

Roligt i Calgary 88

Ur Corren februari 1988

Det här hade jag glömt bort. Inte OS i Calgary 1988 eller att jag var där. Men att jag skrev om avslutningen. Nu håller jag på att gå igenom gamla texter, mappar, lådor, kartonger i mitt "arkiv" hemma. Och då hittade jag den här artikeln. Lite kul, tycker jag nog att den är. Särskilt när Gunde går förbi i folkmassan och en svensk ropar: Grattis, hur känns det, Gunde?

Den svensken är en Mjölbybo. Oddbjörn Knutson.

Visst minns du det här, Odde? Och allt annat roligt over there? Big Al's med kulhålen i väggen och vårt framträdande i blågult? Otroligt!

Lönnebo och jag på plan

Ur Corren

Någon som kommer ihåg det här? Troligen 1990-1991. Jag gör det inte, men var ändå med och spelade. Så intressant var tydligen fotbollsmatchen mellan Östergötlands präster och östgötapressen. Det stora var väl att biskopen Martin Lönnebo var med. Ja, och så jag då. Tydligen skruvade jag en hörna i mål, i alla fall berättar texten så. En text som jag anar att det var jag själv som skrev. Jag har ett svag, mycket svag aning om den där skruvade hörnan, men långt ifrån något fullständigt minne av målet. Än mindre av matchen. Som ju i alla fall spelades på Idrottsparken i Norrköping. Det borde man ju minnas att man har spelat där.

Och det har jag gjort flera gånger. Bästa minnet är när jag som pojke i en förmatch till en IFK-match i allsvenskan gjorde mål på straff mot Eneby. Själv spelade jag just i IFK Norrköpings poklag och jag tror att det var i dåtidens yngsta pojkserie, 12-14 år, som matchen spelades i. Jag var även med i 14-16-laget och var med och tränade med juniorerna innan jag la bollskorna på hyllan. Om jag spelade någon träningsmatch med juniorlaget minns jag inte. Men jag minns mer än väl hur vi med Gunnar Nordahl som tränare fick vara med i A-lagets träning i Norrköpings ridhus på Dagsbergsfältet. Dumt nog tyckte Gunnar att vi skulle spela match därinne i sanden. Med medicinboll!

Då var det inte nådigt att sätta fram fötterna när de vuxna spelarna kom rusande och satsade för fullt. Jag stukade båda fötterna. Det där berättade jag för Gunnar många år senare när jag intervjuade honom i huset i Åby, men då ville han inte riktigt kännas vid medicinbollen. 

-Nej, det där känner jag inte igen, sa han. Ta en kaka till, du.

I denna veckas Mera

 Ur Mera Linköping 24 januari

Har ju glömt att redovisa den här krönikan som var införd i tisdagens Mera Linköping, Correns bilaga. Så även i NT:s bilaga Mera Norrköping. Krönikan handlar om en framtida, om 500-1000 år, storkommun i Östergötland. En kommun som säkerligen även inbegriper Söderköping. Fast det senare skrev jag inte. Det tänker jag nu.

Ur Mera Linköping 24 januari

I samma nummer var mitt besök på Fridtunagatan i Linköping och Norrköping med. Ett besök jag gjorde för över en månad sedan för min serie Gatuliv, där jag tittar lite på gator med samma namn i de båda östgötakommunerna. Hittills har jag besökt Drottninggatan, Kungsgatan, Nygatan, Hamngatan, Repslagaregatan, Kompanigatan, Torggatan, Teatergatan, Linnégatan, Hagagatan och Fridtunagatan. Ja, jag kan ha glömt någon. 

Finns det några kvar att besöka. Jo då, det finns kring 45 gator med samma namn i de båda kommunerna. Men alla kommer jag inte att besöka. Men det här året ut i alla fall.
För att läsa hela Mera Linköping, se här

Inget hemma hos hemma hos

Bild: Jörgen Auer

En bild från ett kommande reportage. Nej, inte "Hemma hos" till Correns bilaga Bostad, utan till Familjesidan. På lördag, närmare bestämt. Var jag har varit vill jag inte berätta än, men kan säga så mycket som att det är en synnerligen trevlig och omtyckt person jag var hemma hos. Se där, nu blev det hemma hos ändå. Fast vi var även ute med hunden.

Se upp i skogskrökarna!

Bild: Jörgen Auer

Man säger att det inte är vinter i Östergötland. Kanske det. Men i de djupa östgötska skogarna, som här på vägen mellan Ulrika och Kisa ligger det ännu snö kvar. Och på sina håll även is. Lite vanskligt blir det allt om man får möte med en mäktig timmerbil i de mörkare partierna i skogskrökarna. Så se upp! Särskilt tidiga morgnar om du nödvändigtvis måste åka just den här vägen.

Konstigt med solbad redan i januari

Bild: Okänd

Ta mig fanken om det inte var väder för solbad i dag! Jo, men visst. I lä. Och lite löpning för första gången på flera månader. Dock inte i lä. Underbart, hur som helst.

Till dig som tycker dig känna igen bilden kan jag säga: stämmer. Den är något år gammal, eller sex, sju månade och är tagen i Bäckhult, därav den röda fasaden. I Mantorp bor jag i ett blått hus, blått och vitt som laget mitt: IFK Norrköping.

 Är inte temperaturen nu märklig? Jo. Inte känns det som slutet av januari i alla.  Mer som slutet av mars, eller början av april. Men snart kommer februari. Huga. Då blir det nog kallt?

Nu tänkte jag kolla hur mycket vinter det går att se mellan Mantorp och Kisa och tar vägen över Ulrika. Finns det snö? Is på vägen? Är det halt? Sörjigt? Ingen aning. Kanske stannar jag och vänder ansiktet mot solen en stund.

Pallplatser och kebabtallrik

Bild: Jörgen Auer

 Man kan undra i vilket förhållande de står, det som rubriken här talar om: pallplatser och kebabtallrik. Hör de ihop, alls?

Njae, egentligen inte. Inte mer än att det blev kebabtallrik för vår del i dag. Ja, så var det. Kebabhouse i Mjölby gör alltid bra jobb.Dessutom blev det ju svenska pallplatser i världscupen på längdskidor i dag. Stafett. Silver till herrlaget och brons till damerna. Det ser ganska lovande ut inför VM i februari. 

Gjort mer i dag? Ja, skrivit en artikel till Correns bilaga Mera. Eventuellt ska den även gå i Mera Norrköping, bilaga till NT. Vad artikeln handlar om? Kost och hälsa.

Ännu mer? Ja, då kan jag väl säga att jag kollat igenom bilderna till ett Ryktbart från Vimne Bränngård utanför Spångsholm, nära Mantorp. Några såg skapliga ut. 

Ryktbart är, som några av er vet, Correns ridsportserie som jag pysslat med sedan 2011, och som publiceras var 14:e dag.

Nu? Nu blir det nog bastu snart. I morgon ska jag börja träna så smått. Jag har ingen brådska, men vill nå upp till den form och kondition jag hade för fem år sedan. Och ska jag nå det målet, ja då får jag nog ligga i. Men nu har jag sagt det.

En dag för underverk

Bild: Jörgen Auer

Vilken härlig dag! Helt underbart väder i Östergötland i dag. En dag som jag mestadels tillbringat framför teven, tyvärr. Men så blir det när man gillar att titta på skidåkning och skidskytte. Dock begav jag mig till en gård utanför Spångsholm i förmiddags för ett kommande reportage till Ryktbart, Correns, och numera även NT:s och MVT:s ridsportserie. En serie jag började med 2011 och som fortfarande håller i sig. Var 14:e dag.

Jag tog bilen dit, men parkerade den vid gamla bruket i Spångsholm och promenerade till gården. Solen sken, det var kring nollan, klockan var kvart i nio. På tillbakavägen stannade jag på bron över Svartån i Spångsholm och tog den här bilden på svanar och änder i ån. Rakt bakom dem och bortom åkröken ses Gudhem.

Bild: Jörgen Auer

Vilken gård var jag vid, undrar du kanske. Svaret är Vimne Bränngård. Och nog brände solen.

Flera bilder därifrån kommer så småningom. Men inte förrän det blir dags för publicering i ovan nämnda tidningar. Troligen tisdag 31 januari. 

När vädret är som det varit i dag, ja då blir i vart fall jag så där nöjd och lycklig inombords att jag tror mig själv om underverk. Jag tror till och med på underverk i allmänhet en dag som i dag. Således inbillar jag mig vinna stora pengar på Lotto i kväll.

Ta inte våren för given

 Bild: Jörgen Auer

Vad ska man säga? Tja, bra väder. I alla fall när det gäller bilkörning och promenader. Och visst kändes det lite konstigt mitt på dagen när det var sju, åtta grader varmt och ängarna låg gröna! Så brukar det inte precis vara i januari. Men det var härligt med en promenad i solen och jag fick våldsam lust att ge mig ut på en löptur. Fast jag tänker nog hålla mig till måndag. Då ska jag börja ett nytt liv. Kanske.

Bild: Jörgen Auer

Men ta inte för givet att vintern ska förbli så här. Det kan skifta rejält. När som helst kan det vända och bli kallt, isigt, snöigt, halt, sörjigt, farligt och som på bilden  från 21 januari 2015 betydligt svårare att framföra ett fordon. Så var vaksam! Än så länge, om den rådande väderleken står sig, är det väl särskilt på tidiga morgnar och sena kvällar/nätter som det kan bli kallgrader och hala vägbanor. 

Annars? Jo, tack. Bra. Gjort i dag? Ingenting. Förutom att ha varit i Mjölby och handlat på Lidl. Det du. Det tillhör inte vanligheterna.

I morgon? Ja, då blir det islandshästar. 

På "vårpromenad" i Mjölby

 Bild: Jörgen Auer

Tog en på tok för tidig "vårpromenad" kring Svartån i Mjölby i dag.

 Bild: Jörgen Auer

Det var milt och skönt. Jag fick till och med lätta på jackans blixtlås emellanåt.

 Bild: Jörgen Auer

Och vid Älvkulla blev jag informerad också. Ja, inte bara där, utan det finns flera informationsskyltar kring Svartån. Tack, Mjölby kommun.

 Bild: Jörgen Auer

Så här stod det.

 Bild: Jörgen Auer

Att inte fler människor var ute, förvånade mig. Pensionärer, och de som var lediga av en eller flera anledningar från skolor och arbeten, var höll de hus?

 Bild: Jörgen Auer

Ganska fin dag för fotografering också. Trots avsaknad av vinterns snö och vårens grönska. Hembygdsgårdens många hus på Norrgårdsholmen är alltid trevliga att skåda. Särskilt när Svartåns vatten är öppet och stilla. 

Bild: Jörgen Auer

Och visst ligger bostadsområdet Hövitsmannen väldigt fint, liksom Prästgårdsliden längre bort. Tack för en fin promenad, Mjölby. Jag tror att jag återkommer.

Lite högre i Linköpingstrafiken

 Bild: Jörgen Auer

Somliga ska då köra ända fram! Det står ju Sky på väggen, så...

Bild: Jörgen Auer

Samma förare. Följ pilen. Kör upp. Och det är ju flyg på skylten också.

Vid tallängen i Ekängen

Bild: Jörgen Auer

Även om bilden visar "tallängen" så var det Ekängen jag var i igår. Exakt var vill jag inte säga än, men jag kan säga att jag träffade en minst sagt trevlig och sympatisk människa som dessutom bjöd på något gott. Att vi träffades beror på personens arbete och att jag ämnar skriva om besöket till Correns bilaga Mera. Men reportaget kommer inte med till nästa Mera på tisdag 24 januari, utan får stå på tillväxt åtminstone vecka till.

På tisdag 24 kommer däremot ännu ett reportage i min serie Gatuliv där jag jämför, eller snarare redogör för mina besök på gator med samma namn i Linköping och Norrköping. Den serien kommer i såväl Mera Linköping som Mera Norrköping.

Lite mera om Bjällbrunna

 Ur Corren 17 januari 2017

Så här såer Correns B-etta ut i dag. Med min bild på Ebba Schenholm hållandes en tavla på legendariske hingsten Cordon Bleu på Bjällbrunna. Ebba äger gården som är belägen strax öster om Norrköping och där faktiskt jag har bott som barn. Inte i stora huset utan i rusthållet, 100 meter från stallet.

 Ur Corren 17 januari 2017

Några få minnen har jag av Bjällbrunna. men Ebba och hennes bror Christian har fler. Dessutom har de tillgång till en massa gamla bilder, bland annat i den här kartongen. Så här presenterades reportaget på sportsidorna.

 Ur Corren 17 januari 2017

Och den som vill läsa texten kan göra det här, eller på Corren.se

 Ur Corren 17 januari 2017

och naturligtvis visar jag andra halvan också.

Bild: Eric Auer

Den här bilden är med i tidningen i dag, men kommer inte från Schenholms bildskatt, utan från min. Det är nämligen min mor Eva Auer på bilden från 1951 med en av de mera kända Bjällbrunnahingstarna från den tiden, ardennern Junit.

När Ebba fick se bilden visste hon genast var någonstans den togs. Hon kände igen byggnaden bakom ekipaget och sa: Ja, det är mellan stallet och rusthållet.

Jag ska påpeka att min mamma inte har någon hästbakgrund alls och den här bilden är den enda jag känner till med henne och en häst. Men visst ser hon lite proffsig ut? 

Vår familj hyrde Bjällbrunna rusthåll under några år på 1950-talets början innan vi flyttade in till Ljura och Albrektsvägen 1954.
I morgon kommer reportaget i NT. Undrar vad mamma tycker om det?