Jag hann till Malexander

Bild: Jörgen Auer

Min bästa bild för dagen.Tagen strax intill Mjölsefallsvägen.  Här rinner också Bringesån som förbinder sjön Övre Föllingen med Lillsjön och Örlången. Naturreservatet Toppkullaberget ligger också här.

Bild: Jörgen Auer

Men tillåt mig backa ett par timmar och mil. Då befann jag mig i Bäckhult vid Drögen. Skogen stod lugn och rofylld, trygg, rent vacker.

Bild: Jörgen Auer

Lite is och snö låg dock kvar och kan få tillökning inom kort om jag fattat SMHI rätt. Kan, inte ska.

Bild: Jörgen Auer

Även isen på Drögen låg, åtminstone här och var. Men det skulle nog vara både lättare och säkrare att simma till Orrholmarna, än åka skridsko.

Bild: Jörgen Auer

Lunchen, sen sådan, intogs på Capri i Kisa där buffén var synnerligen god. Capri har byggts om sedan mitt förra besök och ägaren Fadi är mycket nöjd med utfallet. Jag med.

Bild: Jörgen Auer

Jag ville se solnedgången i Malexander och skyndade dit. Men hala vägar sänkte farten. Dessutom svängde jag ju in på Mjölsefallsvägen eftersom jag känner till Bringesån och ville fota där. Dock hann jag till Malexander precis i tid.

Bild: Jörgen Auer

Och solen som varit uppe hela dan var trött och sänkte sig långsamt ned över Sommen.

Bild: Jörgen Auer

Så gick ännu en dag. Den får betyget tre stjärnor av fem möjliga. Undrar om fredagen blir något liknande? 

 

Lite Mjölby och annat

Bild: Jörgen Auer

Det här är en bild från tisdagen och Mjölby. Jag hade ärende till Synsam och passade efteråt på att fika på Espresso House i Gallerian. Snygg och trevlig miljö. Semla till kaffet var gott.

Bild: Jörgen Auer

Del av det fina och som jag fattat det populära bostadsområdet Svartå strand.

Bild: Jörgen Auer

Och det här är naturligtvis lika fina Burensköldsbron. 

 Bild: Jörgen Auer

Kungsvägen är inte farbar för motorfordon under pågående arbeten. Men gående kan ta sig igenom.

Bild: Jörgen Auer

 Onsdagsbild från Motala och restaurang Sjöglimten. Att det inte syns några matgäster  beror på att jag åt sen lunch efter ett röntgenbesök på Motala lasarett.

Bild: Jörgen Auer

Jag vet inte varför, men på hemvägen tog händerna kontroll över bilen i Sjökumla och vred om ratten åt höger. Mot Västra Stenby. Någon kilometer före samhället stannade jag till ett par sekunder och sa hej till dagens sol.

Bild: Jörgen Auer

Nytt sekundstopp blev det just före Hagebyhöga. Och omvägen/utflykten fortsatta mot Vadstena.

Bild: Jörgen Auer

Solen hade inte riktigt sagt god kväll än när jag rattade genom Vadstena. Men hjärnan tog över körningen och styrde hemåt, utan fler stopp.

Stoppen får komma under torsdagen. Vart ska jag då?

Eller ska jag vara hemma och sola?

En sorgens dag

Bild via TV4

Tisdagen blev en sorgens dag i Örebro och Sverige efter ett skoldåd som i sin omfattning  gör det till den värsta masskjutningen i modern svensk historia. 

Chefen för lokalpolisområde Örebro, Roberto Eid Forest bekräftade vid en presskonferens att dagens skolskjutning på en Komvuxutbildning krävt tiotalet dödsoffer. Dessutom skadades ett antal människor och vårdas på sjukhus.

Enligt polisen sägs dådet ha utförts av en ensam gärningsman och den man misstänker vara mördaren antas vara en av de döda. Omständigheterna kring dennes död är ännu inte bekräftade, men uppgifter att han skjutit sig själv finns.

Stenar som underhållning

Bild: Jörgen Auer

Stenar. Stora som små. Tänk, så länge de har funnits! Och de bara ligger där. Om vi inte flyttar på dem, vill säga.

Bild: Jörgen Auer

Det här är en typisk flyttad sten. Dessutom någon gång rest och delad för att bättre anpassas till vad nu människorna behövde den till. Stenen här ingår i en gränsmarkering på Uljebergs Säteri, Mantorp. I dag skiljer den och dess lika orörliga stenkompisar hagmark från en grusad travträningsbana. 

Mossa (eller är det lav?) har genom århundraden ätit sig fast på stenen.

Bild: Jörgen Auer

Just dessa fastvuxna växtformer bildar nästan något som liknar karta på en del stenar. Eller små konstverk. Jag kan ibland bli stående länge vid en sådan sten för att försöka "läsa" den. Ungefär som man gör vid runstenar.

Bild: Jörgen Auer

När jag inte studerar stenar eller konstiga grenar i skogen eller letar fotomotiv kan det hända att jag lyssnar på mina gamla vinylplattor från 60- och 70-talen. I dag lyssnade jag på Fats Domino, Doors, Animals, Elvis och The Beatles.

Ja, just det, jag släktforskade också. 

En sån intressant människa!

Bild: Jörgen Auer

Ibland står de bara där i sina hästhagar och funderar. Eller, det vet jag inte, men de ser i denna mycket stilla position ut som om de funderar. Fast, det lanske bara är vi människor som har en sådan utvecklad hjärnfunktion att vi kan fundera? 

Om jag kliver in i hagen och bara ställer mig och stirrar och lyssnar, vad skulle jag tänka då?

Hm, så tyst det är. Fast jag hör ju trafiken från E4. Och även när den tunga trafiken dundrar förbi på "vår" mindre väg, som till Västerlösa och Malmslätt bär. Det är långt fler stora bilar än man kan tro som tar den vägen. Det är för att det finns många stora gårdar utefter vägen. Och i Västerlösa finns Svenska Foder med spannmålslagring. Hur många långtradare och tankbilar kan det vara per dag som kommer förbi Uljeberg? Hm, jag vet inte men tror att det kan vara 25-50 om dan. Jag ska räkna dem en dag. Undrar om det är lika många åt båda hållen? Det är ju inte säkert att de som ska till Västerlösa vänder där och åker tillbaka. Fortsätter de på länsväg 1025 kommer de ju till Malmslätt och kan lätt ta sig vidare in till Linköping. Eller så ska en del bilar inte alls till Västerlösa, utan tar av mot Normlösa. Hm.

Om man ställer sig i en hästhage och glor en stund kan man nog ge sig den på att någon av de fyrbenta som vistas i just denna hage blir nyfikna och snart kommer fram till en och då tror jag att de undrar lite: vad gör människan?

Jag undrar oclså. Ifall en häst, eller annat djur som ser mig har ett flockbestämt "ord" för människa. Så att alla hästar i samma stall tänker samma när de ser oss? Aha, en sån!

Vad tittar en stillastående häst på i sin hage? Där finns ju ingenting och ofta verkar det ju som om hästarna tittar långt, mycket långt bort. 

Ser de trädens små rörelser i vinden? Ser de fåglarna som hoppar omkring högt upp i trädkronorna? Ser de kajorna som gillar att vara i hästhagarna? Hör de korparna ropa?

Ser de solen? Längtar de efter varmare tider? Eller rentav kallare? Vänder de huvudena mot solen som vi? Vill de gå in när det regnar?

Bild: Jörgen Auer

Idag tyckte jag i alla fall att  travhästarna på Uljebergs säteri verkade undrande när jag kom bärandes med några taktegelpannor. Flera gånger gick jag förbi dem med två pannor, en i vardera handen. Jag blev utstirrad och de fyrbenta har nog aldrig sett tegelpannor, för de verkade otroligt nyfikna och intresserade: vad gör människan?

Jag stannade och pratade med två av dem. De sa som vanligt ingenting, men såg kloka ut när jag pratade och sjöng. Ja, jag sjöng. Ingen skönsång, men sånt verkar inte hästar bry sig om. De tittade bara nyfiket på mig, lyssnade nyfiket också och förundrades. 

"En sån intressant människa".

På östgötsk resa

Bild: Jörgen Auer

Vilken fin lördag! Det tyckte även de här två som jag hittade på Råssnäsudden i Motala. 

Bild: Jörgen Auer

Också den här bilden är från min favoritudde. Jag tog mig en lång tur i länet i dag och gjorde ett par, tre stopp.

Bild: Jörgen Auer

Längst uppehöll jag mig på Råssnäs där jag självklart tog ett varv i motionsspåret. I rask takt, ska sägas. Soligt, men inte varmt. Jo, med ansiktet vänt mot solen kändes det lite varmt om kinderna. Men från Vättern kom en västlig och frisk, något isande vind.

Bild: Jörgen Auer

Resan gick vidare. Norrut på väg 50. Dock svängde jag tämligen snabbt av vid skylten Lemunda. Övralid var målet. Bilden här ovan är tagen strax före Nedralid.

Bild: Jörgen Auer

Men det här är naturligtvis Övralid. Huset som nationalskalden Verner von Heidenstam lät uppföra 1923-1925. Också en av mina favoritplatser i Östergötland, en plats som jag besöker varje år sedan 15 år tillbaka för att njuta av den bedårande utsikten mot Vättern.

Bild: Jörgen Auer

Men i dag nöjde jag mig med den här bilden. Jag har tagit så många bilder från Övralid genom åren att jag helst inte vill upprepa mig. Och den här vinkeln har jag inte tänkt på tidigare. Tror jag.

Bild: Jörgen Auer

Medevi brunn var nästa anhalt. I en halvtimme strövade jag omkring bland de gamla och många byggnaderna. En imponerande anläggning.

Bild: Jörgen Auer

Mot Tjällmo. Grusväg. Hela vägen. Vilket fick mig att tänka på 50-talet och min barndom. Då fanns det ännu gott om grusvägar. Vägar som då och då vattnades av en särskild tankbil. Jag kan fortfarande minnas doften av en nyvattnad väg. 

Bild: Jörgen Auer

Den här fina gården körde jag förbi. Tyvärr stod det inte på gps-kartan vad gården heter. Men att den ligger i Sverige ser man ju.

Bild: Jörgen Auer

Mycket vatten i Vättern är det ju alltid. Och även här längs grusvägen var det rejält med vatten. Eftersom jag inte åker här särskilt ofta så vet jag inte om det alltid ser ut så här eller om det är översvämning.

Bild: Jörgen Auer

På andra sidan vägen vet jag emellertid att där rinner Ringarhultsån. För så står det på en skylt vid vägen. Ån rinner mellan Degerön och Tjällmo och binder ihop Torsjön med Hålldammen vid Hättorp.

Bild: Jörgen Auer

Hättorps gård. Fint. Och här är det färdiggrusat. Vid Hättorp några kilometer söder om Tjällmo kommer man ut på Borensbergsvägen.

Då kom jag ut på mer kända trakter igen och styrde hemåt via Borensberg, Skeppsås, Normlösa.

Bild: Jörgen Auer

Innan det var dags att låsa upp dörren hemma i Mantorp fick min vän bilen en välbehövlig dusch på Gulf-macken.

Jag tyckte bilen sa tack.