Bild: Jörgen AuerVilka överraskning snart sjuårige Otto Ahl bjöd på idag. Nja, bjöd och bjöd, men hans initiativ var hur som helst ett trevligt inslag i gatubilden i Mantorp. Han bestämde sig nämligen för att tjäna lite pengar och fick hjälp av mamma Karin att baka muffins (med strössel på) och så satte han sig (och mamma) en stund på Hargsvägen och sålde muffins för fem kronor styck. De här killarna kom cyklande och handlade. Själv hade jag tyvärr inga pengar med mig och fick inte smaka. Tyvärr.
Bild: Jörgen AuerSöndagen blev härlig. I alla fall några timmar mitt på dan. Klar luft och en hel del sol. Och eftersom vi bor i Mantorp så såg jag naturligtvis hästar på min söndagspromenad. Mantorp har inte bara travbana, utan runt omkring bor massor av ryttare. Här är det en avsutten Katarina Nordquist som är ute på vandring med en unghäst.
Bild: Jörgen AuerUppsutten var däremot Carolin Holgersson från Stall Tollstad. Hästen skulle kunna vara Möet Chandon TÖ, men säker är jag inte.
Bild: Jörgen AuerVad var det jag sa: Mantorp - och massor med ryttare och hästar.
Bild: Jörgen AuerMantorps resecentrum är dock hästfritt, vad jag vet. Här skenar bara järnhästen, som indianerna ju kallade tåget.
Visste ni för resten att det finns en film från 1924 som heter just Järnhästen (The iron horse), regisserad av självaste John Ford och att den är ett westerndrama om den första transkontinentala järnvägen genom den amerikanska vildmarken.
Idag är en järnhäst också ett arbetsredskap för småskaligt skogsbruk (kostar någonstans mellan 70 000 och 100 000 kronor i nyskick), och det finns de som kallar snöskoter för järnhäst. Några säger samma om cyklar, motions- eller vanliga cyklar. Och det finns en sång Järnhästen av och med Nynningen och Nationalteatern med text och musik av Ulf Dageby (finns med på albumet "Vi kommer att leva igen" från 1977), och en svensk titel på ett Lucky luke-album från 1981 är just Järnhästen.
Där ser man vad en promenad i Mantorp kan resultera i.
Visste ni för resten att det finns en film från 1924 som heter just Järnhästen (The iron horse), regisserad av självaste John Ford och att den är ett westerndrama om den första transkontinentala järnvägen genom den amerikanska vildmarken.
Idag är en järnhäst också ett arbetsredskap för småskaligt skogsbruk (kostar någonstans mellan 70 000 och 100 000 kronor i nyskick), och det finns de som kallar snöskoter för järnhäst. Några säger samma om cyklar, motions- eller vanliga cyklar. Och det finns en sång Järnhästen av och med Nynningen och Nationalteatern med text och musik av Ulf Dageby (finns med på albumet "Vi kommer att leva igen" från 1977), och en svensk titel på ett Lucky luke-album från 1981 är just Järnhästen.
Där ser man vad en promenad i Mantorp kan resultera i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar