Bild: Jörgen Auer
Som ett snöklätt fjäll tornar tisdagskvällens moln upp sig över östgötaslätten. Det är stort och mäktigt, ser nästan farligt ut, men också ack så skönt och fascinerande. Och fjället rör sig, ändrar form, krumbuktar sig, krymper, växer, leker med mina sinnen och får mig att tänka på morgondagen. Hur blir den? Är fjället kvar då? Eller har det förvandlat sig till något annat? Ändrat färg, kanske?
Kanske finns det inte alls när jag vaknar. Kanske är himlen blå och öppet som ett hav. Kanske går det att segla på havet. Kanske ses vi där ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar