På Åtvidabergsbussen

 Bild: Jörgen Auer

Tog bussen till Åtvid i går och upptäckte att det finns jäkligt gott om bussar i Linköping. Vid resecentrum är det stundtals så tjockt av dem att ingenting annat får plats.

 Bild: Jörgen Auer

Eftersom jag reste i sk dubbeldeckare hade jag sällsynt bra utsikt från andra våningen och gator och nejder framstod liksom i ett annat skimmer än tidigare. Nerifrån min vanliga bil har man ju nästan ingen utsikt alls. Ibland ser jag ju bara skåpbilen framför mig och sitter och svär. Men här...

 Bild: Jörgen Auer

Även ute på vägen ser man ju så mycket bättre. Som här vid sjön Ören på riksväg 35.

 Bild: Jörgen Auer

Eftersom man ser så mycket nytt går resan fort och vi är snabbt framme.

Bild: Jörgen Auer

Åtvidaberg då? Ja, jobbar man så jobbar man. Men den som har tid på lunchen kan ju ta en promenad och se sig om i en vacker ort. Det går att göra den lunchvilan till ganska svettig eftersom det finns gott om upp- och nedförsbackar. Sköna hus att titta på också, i mycket varierad arkitektur. Gammalt och nytt i skön blandning. 1710 står det på den här tuppen.

 Bild: Jörgen Auer

Återresan då? Tja, man kan ju se fotbollsrondellen och gångbron från andra hållet. Allting från andra hållet blir det ju naturligtvis. De som åker buss här varje dag ser kanske inget speciellt med resan, men vi andra har ögonen öppna.

 Bild: Jörgen Auer

Fast det är lätt att nicka till när chauffören kör så lugnt och försiktigt och vips är vi i Linköping som får nytt ansikte så här en liten bit från ovan. Med bil ser man ju inte över de här husen i Hejdegården. Från bussen är det nästan så att vi skymtar Roxen.

 Bild: Jörgen Auer

Domkyrkan syns förstås väl lite varstans ifrån.

Bild: Jörgen Auer

Snart blir det avstigning. Men först hälsar vi på Åtvidabergsbussen på väg åt andra hållet.

Jag undrar om det finns en dubbeldeckare som kör Östergötland runt. En sådan mäktig resa skulle jag vilja göra.