När och var går vi, Henka?

Bild: Jörgen Auer

Visst är det Malin Baryard-Johnsson som står i dörren på Smedstad ridsportcenter i Linköping. Det visste Henrik Skiöld, mångårig sportjournalist på TT i Stockholm och före det på NT i Norrköping.

Därför bjuder jag honom på lunch. Var ska vi gå, Henka?

Vem är ryttaren i dörren?

 

Bild: Jörgen Auer

Vem är den här ryttaren? Ja, det kan man undra. Platsen är i alla fall entrén till Smedstad ridsportcenter i Linköping. Du kan väl gissa vem det är, så ska jag nog hitta ett pris. Först rätta svar belönas i alla fall på något vis. Med en lunch, kanske.
Antingen kommenterar du här eller så väljer du att maila. Men snabbast vinner.

En kyrkohistoria

 Bild: Jörgen Auer

I dag har jag varit riktigt kyrklig av mig. I alla fall har jag tittat på ett par kyrkor. Ja, jag vet. Ibland blir jag sån. Men jag tycker att de är så fina, det är därför. Här är i alla fall Väderstad kyrka, sett från andra våningen på Väderstad centralkrog. Mycket god lunch, för övrigt.

Om kyrkan läser jag på svenska kyrkans sida att den stod klar 1837 och invigdes 1840. Men den var långt ifrån första kyrka i trakten. Den ersatte två gamla kyrkor i Harstad och Väderstad som var byggda på 1100-talet och omnämndes första gången på 1300-talet.

Bild: Jörgen Auer

Och det här är inte så långt därifrån. Appuna kyrka, längs vägen mot Bjälbo och Skänninge. Jag fick så klart stanna en sekund för att ta bilden, men jag klev inte ur, det regnade ju. På svenskakyrkan.se läser jag att det funnits en kyrka i Appuna redan på 1100-talet, ja tydligen en även före dess.

Den nuvarande uppfördes 1887 och är byggd i nygotiska och nyromanska stilen. Vid kyrkan ska det finnas en runsten som tidigare varit inmurad i sakristieväggen på den medeltida kyrkan. Den får jag titta på en annan gång, när det inte regnar.

Efter denna kyrkoresa åkte jag hem och jobbade fram några texter till Mera Linköping och Mera Norrköping. Dock inte om kyrkor.

Måndagens 157:e Linköpingsbild

Bild: Jörgen Auer

Det blev många Linköpingsbilder i går för ett reportage till sommarbilagan. Den här blev lustigt nog min 157:e. Ganska passande, eller hur?
Var bilden är tagen ifrån? Från vägen ut till Stångåns mynning i Roxen.

I vårt fagra Östergyllen

Bild: Jörgen Auer

Östergötland är underbart. Som här vid Åsunden, Kinda, från höjderna ovan Killingevid. Mer sånt.

Mot en ljusare framtid?

Bild: Jörgen Auer

Det är inte säkert att gräset är grönare där borta, eller att framtiden är ljusare där. Säkert är dock att kvällen är ljusare där för att inga berg skymmer solnedgången. Jag tror att jag beger mig däråt. 

Grattis, Caroline Weidar

 Bild: Jörgen Auer

Det här är Ljungsbrobon Caroline Weidar. I dag presenterar jag henne i Corren med anledning av hennes stundande 40-årsdag. Inte bara stundande, den sker i dag. Grattis, Caroline.

Bild: Ur Corren 26 maj

Och så här ser det ut i dagens Corren. Bilden är tagen på Hemköp i Ljungsbro dit Caroline kommer två dagar i veckan för att fylla på i godislådorna. Hon jobbar som butikskonsulent och oss emellan så är hon ganska trött på godis. Att äta det, alltså. I alla fall sa hon så till mig. Dessutom gillar hon att promenera, därav den övre bilden. Hon försöker gå en timme om dan. Det är gott.

Ett lyft för Linköping

 Bild: Jörgen Auer

Visst är väl det här ett lyft för Linköping? Ett cirkusnummer i den högre skolan. En stor kran som balanserar på ett hustak. Men kranen befinner sig hundra meter bakom huset i fråga och bygger nytt vid Folkets Park. Ett område som väl kan kallas som ett lyft, av somliga. Av andra inte. Bilden är tagen från Malmslättsvägen.

Bild: Jörgen Auer

Men det här är väl ett lyft för Linköping? Kungsgrillen på plats i Rydsrondellen?

Njae, lyft, ja, men inte i rondellen. I dag kom restaurangvagnen bara farandes förbi när jag var på väg hem efter att ha varit på släktkalas i Hackefors.

Kungsgrillen håller vanligtvis till vid universitetet måndag till fredag på lunchtid, övrig tid kan man boka grillen för olika evenemang, skriver Tarek och Karim på sin facebooksida.

Han tar säkert båten

Bild: En annan tvivlare

De stod och tittade på båten. Vet du, sa Jesus till Tomas och såg frågande ut. Men Tomas visste inte, vågade inte riktigt säga vad han tyckte eller tänkte. Han tvivlade ju. Hur skulle han då kunna veta? I stället väntade han på fortsättningen. En sådan kom.

"Vet du, kära Tomas, vad det är för dag i morgon?"

"Nej, jo torsdag. Det är väl torsdag?"

"Förvisso. Men i morgon är det 40 dagar sedan jag vaknade på nytt. Och vet du vad det betyder?"

Nej, det visste inte Tomas.

"Det är min sista dag här. I morgon far jag till himmelen."

Hm, jaså. Det låter, det, sa Tomas och vågade inte titta på sin vän - om det nu var han - han var ju död  I stället lät han blicken fara ut över sjön. Över det fiskrika vattnet blickade han och han följde de glittrande solstrålarna och såg bara gott i dem. Tänk, så enkelt livet och allt som det innehöll var innan han mötte Jesus och valde att följa honom. Då letade man inga förklaringar, utan gjorde som man blev tillsagd av dem som hade makten. Man lydde eller flydde. Men en jagad man är en jagad man. Så...

Tomas vände sig om. Jesus var borta. Nyss stod han här. Nu inte. Besynnerligt. Som alltid, vill säga. Så det var nog han ändå. Är nog han. Men hur i helv..., Tomas bet sig i tungan, hur kunde han förflytta sig utan att man lade märke till det? Det var nästan kusligt.

Och vad var det han hade sagt? I morgon far jag till himmelen.

Hur då? tänkte Tomas, men lät i samma stund blicken fastna på båten och solstrimmorna. Aha! För en gångs skull tvivlade han inte. 

Men oj! Klockan är mycket. Morgondagen är redan här. Bäst att ösa båten.

Det är inte lätt med blommor

 

 Bild: Jörgen Auer

Chokladskära har jag aldrig hört talas om. Inte förrän i går, vill säga. Vi var på Handelsträdgården Löfstad Slott och fick syn på den här skylten. Varpå jag lutade mig fram och doftade på blomman. Ja-a, det luktar faktiskt choklad, sa jag. Är inte det där Hibiscus, sa hustrun.

Bild: Jörgen Auer 

Mycket riktigt. Jag doftade på hibiscus. Så här ser den kära chokladskäran ut, vilket också påpekades av en anställd, ägaren? som befann sig alldeles i närheten.

Bild: Jörgen Auer

Vårt sjuåriga barnbarn Vera var också med och hittade småroliga saker att göra på handelsträdgården.

Många kom - och försvann

Bild: Jörgen Auer

Nu ska jag bli lite självisk för en stund och tar därför denna selfie, eller snarare carfie i en tvätthall. Jag vill skriva lite om mig själv för att jag är lite brydd. Jag undrar helt enkelt vad som pågår på min blogg, eller inte pågår. Och då är det läsarna jag tänker på. För ett par veckor sedan, strömmade det plötsligt till massor av läsare från USA och Ryssland. Om jag normalt har så där kring 100 läsare på bloggen, eller registrerade sidvyer, som det heter så var antalet plötsligt uppe i 500, till och med 600, 700 för något enstaka inlägg. 

Jag vet om sedan tidigare att läsarna ökar när jag skriver om ridsport, vilket inte är så konstigt eftersom de inläggen även ofta får en trailer på facebook så att rid- och hästintresserade kan komma in hit till bloggen och läsa. Men nu, vad var det som lockade så många utländska läsare? Plötsligt var det tre gånger så många amerikanska läsare som svenska och de ryska var i paritet med svenskarna i antal.

Jag begrep ingenting. Men fortsatte skriva. Och så i förrgår sjunker antalet drastiskt igen. Alla de amerikanska och ryska läsarna försvann. Varför?

Vad var det som lockade dem? Var det ett ord jag använde som de alla hade i sina datorer och som med ett pling talade om för dem att nu finns det någon på jorden som skriver om detta något? Vilket var i så fall ordet? Var det häst? Ryttare? Fälttävlan? Tävling? Rida, red, ridit? Var det hinder, var det dressyr? Vad? Vad? Vad?

Eller var det ordet Sverige? Fjäril? Blomma? Smedstad? MC? Vår? Sommar? Kyrkan? Påsk? Linköping? Norrköping? Uppsala? Stockholm? Östergötland? 

Jag vet inte.

Nu är vi kompisar

Bild: Jörgen Auer

Den här duvan väckte mig i morse. Klockan 05.11. När jag en och en halv timme senare tröttnat på att höra dess kuttrande och gick ut för att tysta den, ja då tystnade den självmant.

Så nu är vi kompisar. I alla fall till  morgon bitti.

Plötsligt händer det

 Bild: Jörgen Auer

Jag vill vinna och köper en trisslott av dig, sa jag på Gulfmacken i Mantorp. Christine bakom disken lyckönskade mig och sa att hon trodde på min nya metod. Att fotodokumentera hela proceduren.

 Även mack-chefen Anna Lönestam gillade min tanke och såg fram mot att få gratulera en storvinstvinnare. Särskilt en hon känner. Så jag hem och började skrapa.

Jag gick ut hårt. Började med hundratusen. Nu jävlar, ropade jag till hustrun som kom småjoggandes.

Ett klöver på på andra skrapet är bra, jäkligt bra, sa jag som nu trodde på just trenne treklöver. Alltså chans till storvinst i tv-studion. 

 Tredje blev en besvikelse. Sånt där småskit, vill jag inte ha, sa jag. Hustrun nickade. Eller om hon sa nåt. Näe, kanske. Just det. Näe, sa hon.

 Fjärde skrek vi högt. Eller var det bara jag? En miljon! Yes, nu börjar det likna nåt. Jag gjorde mig beredd att ringa några grannar som kunde dela vår glädje. Ska jag ringa mamma redan, tänkte jag.

 Femte gången med enkronan blev väl ingen succé. Men av erfarenhet vet jag att just femhundringarna är väldigt svåra att pricka in flera av. Jag har då aldrig sett fler än två.

 Efter sjätte skrapet jublade jag på nytt. Hundratusen, jo jag tackar. Och med tre dragningar eller skrapningar kvar såg det ljust ut för 100 000, tänkte jag. Eller om jag sa det, jag minns inte.

På sjunde kom ett nytt klöver och jag var nu övertygad om att det skulle sluta med tre klöver eller hundratusen X tre. Bara två skrap återstod, plus extrachansen. Jag väntar till i morgon, tänkte jag först men kunde inte motstå tanken på segervrål och segerskål.

 Åttonde skrapningen och jag skrek igen. En miljon! Underbart. Nu kan inget gå fel. Det här blir succé. Och allt bara för att jag fotodokumenterar dragningen. Fantastiskt!

Men nionde gången blev en flopp. Visserligen en ny 500, men jag nöjer mig inte med 500. Jag vill ha mer, mycket mer. Så vad kan det stå i extrachansen? Hundratusen? En miljon? Jag trodde på den senare.

60! Det står 60! Vad i helvete? Hur kunde det gå så? Anna hade ju sagt att hon trodde på metoden, Christine likaså. I morgon är det jag som går till macken och klagar. Och köper en lott. Kanske bäst att filma skrapningen, det funkar ju i TV 4 där jag flera gånger har sett vinnare som gått därifrån med en eller flera miljoner kronor. Nästa gång är det banne mig min tur. Eller nästa.

Även kanadagäss är fina

 Bild: Jörgen Auer

Kanadagäss må vara ett skit och skiter överallt där vi vill vara på sommaren. Väldigt gärna på sköna gräsplättar nära vattnet, som i vårt fall heter Drögen. Men även de här djuren kan förstås vara vackra att titta på. Särskilt när de har ungar.

 Bild: Jörgen Auer

De har det här paret nu. Fem stycken gulliga små som helst av allt vippar omkring på vattnet i trygg närhet till sina föräldrar.

 Bild: Jörgen Auer

Hackspettar är alltid kul att se. Och kul att lyssna på.

Bild: Jörgen Auer

För att inte tala om ekorren. En sån lustig liten krabat. Så kvick. Så nyfiken. Så sparsam. Och som här: så längtande ut till det okända utanför skogen. Vad finns det därute?

Tionde svenska hockeyguldet

Från TV 4

Så spännande den var, årets VM-hockeyfinal. Ända in i kaklet. Straffavgörande med mjällschampokungen och målvakten Henrik Lundqvist som svensk vägg och hjälte. Och Nicklas Bäckström och Oliver Ekman-Larsson som gjorde mål för Sverige. 1-1 var det efter full tid och förlängningsperiod.

Därmed var det tionde svenska guldet i hockey-VM fullbordat.

Vad är det jag ser?

Bild: Jörgen Auer

Det finns alltid mycket att se där ute, även om man först inte tycker sig se nånting. Men även det till synes ointressanta kan skapa spänning, stämning och liv i tillvaron. Fast det beror förstås också på vem som tittar och dennas tankar och fantasi. Och intresse.

Var fasen är jag nånstans?

Bild: Jörgen Auer

Det var ett tag sen som jag hade en tävling. Kring nyåret, tror jag. Så nu kör vi igen. 

Den första som kommenterar rätt svar här om var bilden är tagen får en trisslott av mig. En ny och obrukad lott förstås. Inga andra svar godkänns. Man måste kommentera här.

Om ingen kommenterar innan kl 18 i morgon söndag, ja då tar jag trisslotten själv och gör ett blogginlägg om hela proceduren. Från inköp till vinstjubel.

Nu räddar vi världen

Bild: Jörgen Auer

Alltså: när man har det så här som jag, då blir man tacksam och jävligt snäll. Därför föreslår jag att världens ledare tar emot min inbjudan och dyker upp i Bäckhult vid Drögen. Och sen är det färdigkivat. Sen blir alla snälla och glada och hjälps åt att rädda världen.

Tack.

Maskrosor är ju lika gula

 Bild: Jörgen Auer

Jag hade tänkt att jag skulle göra ännu ett inlägg om raps, eftersom den är så vacker. Men när jag tittade på dagens bilder från morgonpromenaden så upptäcker jag ju att maskrosorna är lika vackra. Och gula.

 Bild: Jörgen Auer

Men en rapsbild kan ju få komma med. En ganska intetsägande bort mot E 4:an någonstans bakom den ensamma björken i raps-"sjön". Om raps vore en sjö skulle den naturligtvis heta Rapsen eftersom de flesta sjöar just har ändelsen -en.

Bild: Jörgen Auer

Men se här! Nog är väl de här maskrosorna på stenen där i Kyrkarp mellan Veta och Klämmestorp lika fina som rapsen? Ja-a, det var väl ungefär vad jag fick ut av promenaden. Å andra sidan vet jag inte om jag gått riktigt färdigt än. Vi får se till kvällen. Nu: kaffe.

En doft av lavendel

 Bild: Jörgen Auer

En doft av lavendel smeker mina sinnen denna ljuva majdag. Inte så konstigt eftersom vi åkt till

 Bild: Jörgen Auer

Viby handelsträdgård utanför Mantorp. Väldigt fina blommor har man där, se blåkragen här

Bild: Jörgen Auer

eller hortensian som sätter färg på tillvaron här. 

Mer i dag? Eh, ingenting. Nada. No nothing. Jo, jag har varit på huset. Både på toan och uppe på taket. På den förstnämnda har jag gjort både ettan och tvåan, på taket har jag skrapat bort mossa. Men det finns mycket, mycket kvar. Suck. 

Nu ser jag på hockey i teve. Från Paris där kvartsfinalen i VM mellan Sverige och Schweiz spelas. Tänka sig: Paris. Om någon sagt till mig när jag var tonåring att man spelar hockey i Paris, ja då hade jag skrattat. Inte fan heller, hade jag nog sagt. Hockey spelas bara i Norden, i Kanada och USA, samt i Ryssland (Sovjetunionen), Tjeckoslovakien, Tyskland och norra Italien samt Japan. Och Österrike.

Nu tar sig rapsen

 Bild: Jörgen Auer

Det är bara två dagar mellan bilderna. Men du ser vad som hänt med rapsen sedan i måndags, va?

Bild: Jörgen Auer

Just det. Den blommar och gulnar för fullt. Därför ska det bli intressant att se hur här (Normlösa) ser ut om två dagar. Särskilt som det har regnat fint stora delar av onsdagen. Jag återkommer således. Nästa gång är det blå himmel också. Då blir det ännu finare.

Om det här verkligen är raps, vet jag dock inte. Det kan vara rybs. På oilpress.com läser jag om skillnader och likheter. Jag noterar att: båda arterna är ettåriga och finns i både sommar- och höstvariant. En rybsplanta är lite mindre och klenare än en rapsdito och bladen har en gräsgrön färg och är svagt skiftande. Rapsens blad har en mer blågrön färgton och har nästan inget hår. Blomställningen är inte heller lika. Rybsens blommor skjuter över knopparna, hos rapsen är det tvärtom.

Kommer på Ryktbart

Bild: Jörgen Auer

Här har jag inte varit tidigare. Ett besök där kommer i nästa Ryktbart. På tisdag i Corren och NT. Kanske i MVT också.

Skillnad på landet och stan

 Bild: Jörgen Auer

På landet är man fri och nära naturen. Till och med fri i skolan, som här på Vreta naturbruksgymnasium i Ljungsbro. Undra på att man är glad, då.

Bild: Jörgen Auer

I stan är man omgärdad av regler och skyltar. Om än inte riktigt så här tydligt som vid Ikea, Linköping, och en konstnärlig rondellinstallation. 

Efter vilt kommer - duva

Bild: Jörgen Auer

Om det gick vilt till i går med både älg och vildsvin så har det varit betydligt lugnare i dag. Vad har jag gjort? Plockat lite i garaget, slängt skräp. Handlat en tidning, tvättat bilen. Läst. Pratat i mobilen och sms-at. Samt sett Europas största duva: ringduvan. 

Den gick omkring på grannens gräsmatta och sneglade bort mot dammen i trädgården, men gick inte i, inte när jag såg på i alla fall. Först trodde jag faktiskt att det var en hund eftersom jag såg den på håll och tyckte den såg så stor ut, men vid närmare beskådan såg jag ju duvan. Ringduva kan ha en längd upp mot 45 centimeter, läser jag på wikipedia och vingspannet kan vara någonstans mellan 65 och 80 cm. 

Fyra duvarter häckar i Sverige, ser jag: skogsduva, turkduva, tamduva/stadsduva och ringduva. Den senare, alltså samma som på bilden, känns igen på den vita fläcken vid halsen - ringen.

 

Bild: Jörgen Auer

Ja visst, ja, jag tog en biltur också. Och noterade i Normlösa att rapsen är på gång. Om jag tar en bild på samma ställe om en vecka gissar jag att halva bilden är helt gul. 

Så jag återkommer och hoppas att himlen då är blå.