Mest inomhus trots solen

Bild: Jörgen Auer

Dagen? Jo då. Inte illa. Vädret var ju med oss. Men jag har trots det mestadels befunnit mig inomhus eller i bil. Utom i morse då dottern Rebecka och jag tog en skön promenad i Mantorp. Vad såg vi? Hm, ja-a, vad såg vi? Inte så många människor, för vi var ganska tidiga och hemma igen klockan 9. Ungefär då övriga befolkningen i Mantorp gick upp. Tror jag. 

Annars har det blivit mest städning och plock för min del. Lite här, lite där, mest i en stor garderob. Jag försöker tömma huset. 

Skid-VM tittade jag naturligtvis på under dagen. Jag såg Jonna och Maja vinna guld i sprintstafett. Härligt! Jag såg också Karl-Johan och Oskar komma, var det femma? Nej, sexa. Men medan tjejerna ju tillhörde favoriterna att ta hem guldet, så fanns det väl ingen som hade tippat killarna som etta? Här var det ju vikt för Norge, Ryssland och någon mer, typ Italien eller Frankrike. Överraskande blev det Finland som knep silverpengen före Ryssland. Norge vann i stor stil eftersom det var Johannes Hösflot Kläbo som åkte avslutningssträckan.

Men i övrigt har jag bara plockat. Och pratat i telefon. Några nyheter har jag inte tagit del av, även om jag läste på Facebook att någon/några roat sig med att krossa glas (flaskor) på parkeringen vid City Gross. Om detta har jag inget att säga förutom att även jag har varit ung. Dock lyckades jag alltid dricka upp allt utan att kasta flaskan. Den eller dem placerade jag alltid i papperskorgar eller annan för tomma glasflaskor lämplig plats.

En sen nyhet nådde mig också via Facebook där jag noterade att hockeylaget Vita Hästen förlorade i förlängning mot Karlskoga och jag begriper inte att det ska vara så förbaskat svårt att vinna två matcher i rad. Eller tre. Gör det nu, snälla hästar.

I morn blir det sol. Då ska jag försöka vara ute en stund. Du som har tid till det, gå och gör sammaledes.

Nytt guld för Sundling

Bild SVT

Ja då! Vilka tjejer! Guld igen till Sverige när Maja Dahlqvist och Jonna Sundling vann lagsprinten. Sundlings andra guld i detta VM eftersom hon även vann den individuella tävlingen häromdan. Oerhört fin åkning av båda och Jonna verkar dessutom starkare än någonsin tidigare, vilket märktes i dagens fjärde sträcka där hon gick ifrån och likaså i den sjätte och sista där hon höll samma fart som ursinnigt forserande schweiziskan Fändrich men gav inte utmanaren någon meter extra inför upploppet. Härligt VM så här långt för de svenska tjejerna.  

Nä, nu kör vi!

Bild: SVT

Enheter i helheten

Bild: Jörgen Auer

Jag vet inte varför, men jag kände mig tvungen att stanna och ta en bild bort mot E4-an utanför Mjölby. Var det solen? Den bruna åkerjorden? Det gröna gräset? De gamla telestolparna? Bilarna? Träden? Skogen? Himlen? Allt det uppräknade tillsammans? Mer helheten än enheterna i helheten? 

Kanske var jag bara trött, jag hade vandrat långt på förmiddagen och blivit påblåst av en motvind så stark att vänsterögat sprängdes fullt av blod. Jag såg inte riktigt frisk ut, tyckte eftermiddagens spegelbild.

Vad den säger nu, vet jag inte. Jag vill inte höra, utan väntar till morn bitti.

Mer i dag? Äh, jo anledningen till att jag åkte till Mjölby var för att ta farväl av en tvåsitssoffa som hängt med några år samt tre fula och från början vita plaststolar till altanen. De får inte heller följa med i flytten.

Just det, jag ska flytta. Drar vidare på livets stig. Vart jag ska ta vägen tänker jag berätta nån dag här i bloggen. Men jag kan avslöja att det inte är så långt från där jag bor nu. Jag skulle kunna gå emellan med enstaka påsar eller kanske en stol.

1 april är det dags. Därför har dottern Rebecka varit här i dag och i morgon kommer de andra barnen, Pernilla och Martin. För att hjälpa sin gamle far att bli av med sånt jag inte vill ha. Ska det slängas? Ges bort till återvinningsbutiker? Tas om hand av något av barnen? Flyttas till Bäckhult? Ändå få en chans till hos mig? Vi får se i morgon hur dagen förlöper. Själv går jag. Det är min lott, min enhet i helheten.

Grattis, Jonna Sundling!

Bild från SVT

Så kul att min favorit Jonna Sundling vann VM-sprinten. Och som hon gjorde det! Hon utklassade ju finalmotståndet. Stor skidåkning av 26-åriga Jonna som därmed blir fjärde svenska dam att vinna ett individuellt VM-lopp. Marie-Helen "Billan" Östlund (Westin) vann 1987, Emelie Öhrstig vann 2005, Charlotte Kalla 2015 och Jonna Sundling alltså 2021. Jonna som verkligen fick revansch för kraschen i VM för två sen när hon var på väg mot medalj. En miss som hon nu erkände varit en riktig tändvätska för hennes fortsätta satsning.

Stort grattis till guldet.

Många bilar blir det

Bild: Jörgen Auer

Ny dag, ny bil. Den här gången är det biltransportspecialisten Axess logistics AB som gästar Mantorp och min serie Trailers på svenska vägar. En serie som jag skapat enkom för att stilla min nyfikenhet. Var kommer bilarna ifrån? Inte varifrån de har kört just i dag och vart de ska ta vägen. Nej, jag är intresserad av att veta var företaget bakom bilen hör hemma. I Axess fall verkar det vara Halmstad, men företaget har kontor även i Göteborg, Malmö, Södertälje, Drammen och Stavanger i Norge och Fredericia i Danmark.

Hemsidan axesslogistics.se berättar att företagets bakgrund hittas i Skandiatransport som grundades 1925. I dag bildar Skandiatransport, Autolink och Motortransport tillsammans Axess Logistics. På hemsidan skriver man: "Vi är det enda billogistikföretag som kan erbjuda generalagenter  och återförsäljare en total logistiklösning för den skandinaviska marknaden för nya importfordon."

På allabolag.se kan man läsa att Axess Logistics AB under 2019 hade 27 anställda och omsatte 721 miljoner kronor. Företaget ingår i en koncern med 12 bolag där moderbolaget heter Nordic Car Logistics AB som 2019 omsatte två miljarder kronor och hade 827 anställda.

I serien Trailers på svenska vägar har jag nu presenterat 134 företag, svenska som utländska, allt för att stilla min nyfikenhet. Många transportbilar blir det och alla ses de på svenska vägar och parkeringsplatser.

Ingen lärorik dag

Så här på nattkröken brukar jag tänka till på dagen som gått. Har jag lärt mig nåt?

Näe, tror inte det. Inte som jag kan säga har fastnat i alla fall. Jag försöker minnas vad jag läste i tidningen (Corren) i morse, men kommer bara ihåg det jag själv har skrivit. Det var om unga ryttaren Meja Rydmark. Fast lärde det mig någonting? Nej, jo var Trädgårdstorp ligger. Fast vänta nu, det lärde jag mig ju när jag var där och träffade Meja förra veckan. Just det. Nära Landeryd.

Vad stod det mer i tidningen? Jo, en väldigt bra minnestext om nyligen insomnade 91-årige Varg-Olle, skriven av journalisten Christer Gerlach. Där lärde jag mig nåt. För jag visste inte att Varg-Olle Nygren krossade Asien på motorcykel 2006 tillsammans med Ove Fundin och Posa Serenius och att Gerlach gjorde en dokumentär för TV 4 av den långa färden. Men just precis som jag skriver de här raderna börjar det snurra i mitt huvud och jag får för mig att jag kanske såg delar av dokumentären. Ja, bestämt. 

Någon mer hågkomst av tidningsläsandet har jag ledsamt nog inte. Ändå läste jag allt. Men kanske var jag trött? TV då? Nej, jag lärde mig ingenting där heller. Såg väl fel program. Slötittade på fotboll i 180 minuter (två matcher) och lät resten av ännu en pandemisk dag bara rinna undan.

Vissa dagar bara är. Jag kan svårligen tänka mig att jag framöver kommer att minnas tisdag 23 februari 2021 som en särskilt lärorik dag. Troligen är den som bortblåst redan i morgon. 

Nu är klockan för resten så mycket att det där med i morgon kan vi bortse från. För i morgon är redan i dag.

Onsdagen blir säkert lärorik. 
 

Meja hoppar bäst med ponny

Bild: Jörgen Auer

Grattis, Meja Rydmark till priset som årets hoppryttare, ponny. Priset delas ut av Östergötlands ridsportförbund och består av en statyett, vilken i normalfall delas ut på ridsportgalan. Årets gala blir av känd anledning inte av, men priset kommer hon att få ändå, 14-åriga Meja. Här ovan med stora hästen Violetta, eller Voilactee Lande som Meja också rider.

 -Jättekul att få pris, så klart, och gala får vi väl hoppas att det blir nästa år i stället, sa hon när vi träffades på Stall Trädgårdstorp utanför Landeryd där familjen Rydmark har sina tre hästar installade hos Anna Kursinski med familj.

Familjen Rydmark, det inbegriper också Mejas två år äldre syster Ella samt mamma Anna och pappa Daniel, båda kända före detta idrottare. Anna med Blomberg som efternamn spelade handboll i RP och juniorlandslaget, Daniel spelade hockey på högsta nivå och var med i Tre Kronor och har såväl OS-guld som VM-guld på meritlistan - samt SM-guld med både Färjestad och Malmö. Till det ska sägas att Mejas morfar Ulf Blomberg var med och vann två SM-guld i fotboll med Åtvidabergs FF.

Bild: Jörgen Auer

Här är C-ponnyn som hjälpte Meja till priset, 9-åriga Dolls Misty Blue.

-Mistan var Sveriges bästa 8-åring förra året, hon har aldrig stannat och jag litar helt och fullt på henne, berömde Meja med inte så lite kärlek i röst och blick.

För tillfället är Mistan skadad i ena benet, men det ska inte vara någon fara för hennes fortsatta tävlande. Dock är det tveksamt om det blir med Meja.

-Planen är inte klar. Vi har inte bestämt vad vi ska göra. Det är ju en C-ponny och snart för liten för mig.  Kanske ska hon säljas. Jag har redan börjat tävla på stor häst och hoppas få tävla mer med Ellas D-ponny "Storm" också, sa Meja som tränar för Hannes Melin.

Visst är Meja en skicklig ryttare - liksom även Ella som för övrigt kvalade in till SM med Storm (Chois Fharraige Réalt) som tyvärr ådrog sig en hovledsinflammation veckan före SM - och visst är hon i stallet varje dag. Men hon går i skolan också, i åttan på Folkungaskolan i Linköping där hon går dansprofil.

Men, hur ser fortsatta skolgången ut? 

-Alltså, jag tycker inte om skolan, svarade Meja med ett skratt och menade att hon helst av allt vill hålla på med hästar och ridning på heltid.

Sol över Marshall

Bild: Jörgen Auer

Solen lyser över en parkering någonstans i Sverige, närmare bestämt i Mantorp där den här lastbilen väntar på sin chaufför som är inne och handlar på City Gross. Den blir därför nästa gäst i min serie Trailers på svenska vägar. Marshall står det  på den här och det visar sig att den kommer från Ryssland och Moskva.

Technologies in action står det under Marshall och om jag har  fattat rätt så riktar Marshall in sig på verktyg och maskin- och bilkomponenter. Fjädrar är tydligen en specialitet som går bra, säger hemsidan marshall-parts.ru

Enligt en googleöversättning av ryska språket på hemsidan är marshalls fjädrar "idealiska för användning på ryska vägar", där de säkert sätts på svåra prov. Företaget använder sig av högkvalitativt stål, får man också veta. Men hur många som jobbar där nämns tyvärr inte, inte heller hur omsättningen ser ut eller hur mycket man kör till och från Sverige. Inte får man heller reda på om det ryska Marshall har något gemensamt med någon annat eller andra av de många företag runt om i världen som heter Marshall. 

Vårjackan på i dag

Bild: Jörgen Auer

Minsann var det inte vår i luften i dag! Jo, precis. Frågan är var ni har er? Väg, menar jag då. Själv gick jag Vetarundan i Mantorp, men la till Spångsholm under resans gång så det blev ett par kilometer till. Visst, lite blött var det på några få ställen, som här i Klämmestorps allé, men inte så att det störde särskilt mycket. Så här vackra dagar är det svårt att störa mig, för jag njuter av allt. Solens rara värme, luftens friskhet, jag behöver er.

Vilka mötte jag? Talade jag med någon? Jo, då. Elisabeth Stenbom, Siv Klingsell och, ja, det var väl de.

Bild: Jörgen Auer

Erinrar mig nu att jag glömde Tomas Bojmar. I går, alltså. Honom mötte jag i går när sonen Martin och jag var ute nån timme. Då kom Tomas som var ute på pokemonjakt med sin son och några av pojkens kompisar. Tomas såg vältränad ut, men så vet jag också att han löptränar. Jag har nog sett honom. Ja då. Man ser mycket och många. Niklas och Linda Allvin, till exempel. Löptränar. Yes. Så gör också Martin och Sandra Eriksson och många andra. Viktor Sandberg också. Peter Beurling.

Bild: Jörgen Auer

Här vid ladan var det så varmt att jag till och med stannade, Knäppte upp vårjackan och lutade mig mot väggen och vände ansiktet mot solen. Blundade. Hörde fågelsång. Talgoxe. Dess skarpa toner vräkte sig fram och lät påskina att det blir mildväder hela veckan och veckan därpå.

Kan det vara sant? 

Vilken sport är svårast?

Bild från Svt

Är slalom den svåraste sporten att utöva? Kanske. För mig är den i alla fall självklar på svåra listan. För jag har aldrig provat. Å andra sidan har jag inte provat på fallskärmshoppning heller, varken som tävlingssport eller födelsedagsöverraskning. Konståkning är också på svåra listan liksom samtliga gymnastikgrenar (och det sista säger jag trots att jag hade mycket bra betyg i just gymnastik i skolan). 

Stavhopp och häcklöpning borde också vara med. De två vet jag också efter att ha provat hur svåra de är för just mig.

Av de uppräknade avgjordes VM i slalom i dag. På bilden är det Österrikes silverman Adrian Pertl som obegripligt tog sig igenom och förbi käpparna. Pertl ledde efter första åket, men fick i det andra ge sig för norrmannen (förstås) Sebastian Foss Solevåg. Svensken Kristoffer Jakobsen låg fyra efter första, men grenslade en käpp i andra och kom aldrig i mål.

Kom just på att tungviktsboxning inte skulle passa mig särskilt bra. Men jag vill inte heller vara med i en match i mellanvikt, inte ens flugvikt. Jag vill aldrig boxas. Inte brottas heller för den delen. Å andra sidan har min vilja ingenting att göra med frågan om vilken sport som är svårast. Nja, jo på sätt och vis, vill man inte så kan man inte. 

Kanske handlar det om rädsla också. Jag är rädd för att köra ett race i roadracing. Inte heller har jag lust att sätta mig i en Formel 1-bil och blåsa iväg. Nej, inget med motorer för mig. Aha, tänker du kanske och föreslår segling. Nej, jag kan ingenting om hur man kryssar eller länsar och vet inte vad skota hem betyder. 

Sista dagen på skidskytte-VM var det i dag också. Man åker skidor ett antal kilometer och stannar då och då på bestämda platser och skjuter med gevär mot måltavlor med en svart platta på. Svenska deltagare vann inga medaljer i dag, men har varit framgångsrika tidigare. Dock inte så framgångsrika som Norges deltagare. Det roliga i dag var att en österrikisk tjej vann damernas distanslopp (med fyra skjutstationer). Lisa Theresa Hauser bommade inte ett endaste av 20 skott och vann före tre norskor,

Kan skidskytte vara något för mig? Nej, men i svårighetsgrad kommer skidskytte långt efter slalom, om du frågar mig. Jag har ju i minne hur bra jag sköt en gång under militärtjänsten på I 4 i Linköping 1970. Visserligen inte på skidor, men ändå. Vi skulle springa fram mot pappfigurer (lede fi) och kasta oss ner och skjuta och jag sköt faktiskt redan innan jag landat och träffade min papp (inte pappa) mitt i bröstet. 

Och en skidtävling över 5 kilometer samma vinter och samma regemente vann jag! Det berodde visserligen mest på att det var klisterföre och alla de andra valde att sakta glida fram, medan jag såg min chans att äntligen nå en framskjuten placering och gav mig djävulen på att vinna och sprang (som Kläbo, ungefär) på skidorna. Hela vägen sprang jag och inte ens plutonens bäste skidåkare Jansson från Mackmyra hann ifatt mig även om han försökte mot slutet. Dock var han mycket tyngre än jag och hade det fruktansvärt tungt med en halvmeter snö under skidorna. Jublande sträckte jag armarna mot skyn när jag staplade i mål.

"Ett varv till, du måste ha fuskat", vrålade löjtnant Sahlin.

Jag fick spelet och var nära att spetsa honom med stavarna och han såg på mina ögon att jag verkligen hade kämpat. Och Jansson som kom strax efter räckte ut en hjälpande hand: "Nä, Auer har inte fuskat, jag har sett han framför mig hela banan", sa han.

Tack.

Tyskt besök från Halle

Bild: Jörgen Auer

Fick syn på den här bilen i dag på parkeringen vid Depot Mantorp (Mobilia) och tog genast fram mobilen. För Röckert har jag aldrig sett tidigare. Inte så att jag kommer ihåg det i alla fall. Så nu blir Röckert nästa i min serie Trailers på svenska vägar, en  serie som jag vill göra för att jag är så nyfiken på var alla de här stora transportbilarna hör hemma.

Företaget som äger den här bilen heter Röckert Internationale Spedition+Logistik GmbH & Co KG och hör hemma i delstaten Nordrhein-Westfalen i Tyskland. Det är det folkrikaste förbundslandet i Tyskland  med 18 miljoner invånare och med stora städer som Köln, Essen, Dortmund, Düsseldorf, Duisburg. här ligger också Aachen, Bielefeld, Bochum, Bonn, Gelsenkirchen, Mönchengladbach. Och små städer som Halle (21 700 invånare 2018) där just Röckert hör hemma.

Företaget som främst kör läkemedel, farligt gods och livsmedel, startade 2005, hade 27 anställda 2018 och omsatte samma år 4,55 miljoner US-dollar. Siffror som står att läsa på dun&bradstreet, dnb.com

Hemsidan heter roeckert-logistics.de

 

Skönt och slarvigt i dag

Bild: Jörgen Auer

I dag gör auerska temadagarna gemensam sak med temadagar.se och firar slarvighetens dag. Varför? För att det kan vara skönt att slippa städa, damma, skura, tvätta eller överhuvudtaget plocka i ordning efter sig. Världen går inte under för att du eller jag låter grejerna ligga en stund!

Så här såg det ut hemma hos mig för en timme sedan. 

Har jag alltså plockat i ordning?

Nej, men jag har ätit upp bananen, kastat skalet, slängt semlekartongen (eftersom jag ätit upp den från i går kvarvarande vetesemlan), läst färdigt tidningen (Corren) och flyttat kaffekoppen till tv-soffan, fel tv-bordet. Jag har halvliggande i soffan sett lite slalom och väntar på skidskyttestafett, damer. 

Efter den blir det nog promenad. En slarvig sådan där jag går i ojämn takt och sparkar lite småsten omkring mig, kanske spottar en gång och snyter mig i dikeskanten så där med ena handen på näsan som gubbar brukar göra. Inte heller har jag någon direkt utstakad väg att gå, utan irrar omkring lite hit och dit och bjuder in mig själv på fika till någon. Har inte bestämt vem än. Kanske är det du.

Lyckonumrens dag

 I dag är det lyckonumrens dag. Jo, det är det visst. I alla fall enligt auerska temadagarna. Därför väntar jag med spänning på kvällens dragning i Euro Jackpot. Jag vet att jag vinner. Mina turnummer är nämligen 1,2,3,4,5,6,7,8,9 ja, alla siffror och nummerkombinationer upp till 100, nej 1000. 

I lördagens Lotto har jag också några rader och där känner jag på mig att 3 är i storform, liksom även 26 och 27. Däremot är jag väldigt tveksam till 4 som verkar helt ur form. 18, nja, men 17 och 30 kan överraska. 11 är en chansning som mycket väl kan gå hem. Återstår en sjunde så varför inte just 7.

3-7-11-17-26-27-30 blir min rad.

Men, lämnade jag verkligen in den? Å andra sidan spelar det mindre roll eftersom det är i dag som är lyckonumrens dag. 

Brinnande bilder på nytt

Bild: Jörgen Auer

Ibland får man lust att göra om saker och ting. Som att lägga in bilder från dagar man är osäker på om man gjort det man bort. Likt de här himlabrinnande bilderna från Mantorp, tagna 21 januari 2020 strax efter klockan 16. Det ser nästan ut att slå gnistor om Gulfmacken. Undrar om Anna Lönestam och de andra på macken lade märke till den här speciella tisdagen. Kanske, men jag är ganska säker på att de inte kommer ihåg den. Så bra att jag påminner dem. 

Bild: Jörgen Auer

Det här var ju bara 100-200 meter längre fram på Riksvägen. Med vattentornet synligt mitt i flammorna och vi som rörde oss i eftermiddagsskenet den dagen tyckte det var nåt magiskt över tillvaron.

Bild: Jörgen Auer

Och så var det ju, naturligtvis. Är inte tillvaron alltid magisk, egentligen? Visst, det känns tråkigt och jobbigt ibland, men bara att vi finns till är ju magiskt. Och har förmågan att tycka och känna. Den här bilden togs på Trumpetarevägen. Och vintern var tydligen grön.

Bild: Jörgen Auer

Hemma på Prästgårdsvägen. Och himlen glödde av glädje och verkade vilja ta Mantorp i famn. Eller hade redan gjort och drog sig bort mot Mjölby. Det var vackert så det skrek inombords hos var och en som såg det och lite till mans (och kvinns) tänkte vi nog: kom snart tillbaka. 

Men tiden gick och inget hände. Inte förrän fredag 6 november.

Bild: Jörgen Auer

Då tände eftermiddagen på igen, om jag så får säga. Inte lika rejält som nio månader tidigare och inte med samma intensitet, men ändå så att målarduken brann och spillde över.  

Bild: Jörgen Auer

Sen fick jag vänta året ut och ett stycke in på nya året. Närmare bestämt till måndagen 11 januari i år då jag begav mig ut lite tidigare på promenad. Bilden togs 08:22 från Stockeby bort mot Östra Tollstad där kyrkan tålmodigt stod och väntade på soluppgången. Det kändes nästan som att kyrkklockorna snart skulle hälsa välkommen med ett sjudundrande bulleribång. Men det var tyst. Det enda som hördes var ljudet av mina skor mot det vintriga underlaget. Lycklig log jag.   

CargoPlanet från Sofia

Bild: Jörgen Auer

Den här snygga bilen har jag mött några gånger, men utan att kunna fotografera den. I dag lyckades jag eftersom den stod stilla på parkeringen vid Depot Mantorp (Mobilia). Alltså passar det bra att den och det företag den hör hemma hos får bli nästa gäst i min serie trailers på svenska vägar, där jag i kortform nu har presenterat över 130 företag, utländska som svenska. 

CargoPlanet.eu hör hemma i Bulgariska huvudstaden Sofia och startades 2007, det kan man läsa på snygga hemsidan cargoplanet.eu som har texter på såväl bulgariska som engelska.

Företaget löser transportproblem åt flera av Bulgariens största företag, men bryr sig lika mycket om mindre företag, får man veta liksom att underleverantörerna är pålitliga. Man kör över hela Europa och även Ryssland och mellanöstern.

Bild: Jörgen Auer

Hur många anställda CargoPlanet har står inte att finna på hemsidan, men den informationen hittar jag i stället på den amerikanska företagssajten zoominfo.com som uppger antalet till 21 samt också berättar att omsättningen 2019 var 4 miljoner dollar.

Klassmorfar en stund i dag

Från ´94 Cup Daily

I dag fick jag för en kvart känna mig lite som klassmorfar åt 7c på Palmbladsskolan i Uppsala. Eller rättare sagt var jag uppkopplad via nätet (Microsoft Teams) och pratade lite textskrivning med klassen som håller på att skriva nyhetsartiklar på svenskan.

En kvart rinner iväg väldigt snabbt - på en kvart faktiskt - och vi hann inte så mycket. Men jag hann i alla fall ge något tips om hur man kan börja en artikel och vad man kan tänka på. Lite talade vi om rubriker också och det var i det sammanhanget jag visade en rubrik från fotbolls-VM 1994 i USA, där tidningen ´94 Cup Daily gavs ut av International Sports Publishing. Jag var själv på plats i USA under VM, det är därför jag har tidningarna nu.

Jag ville visa den i mitt tycke geniala och roliga "svenska" rubriken efter Sveriges 3-1-seger mot Saudiarabien i Dallas (puh, så jäkla varmt och klibbigt det var där). En härlig bild på Martin Dahlin i luften när han nickar i mål hade fått rubriken HOW SWEDE IT IS. Så bra. Om du inte vet det så heter uttrycket ju: How sweet it is (Så sött det är, eller Så ljuvt det är.

VM 94 är naturligtvis ingenting som sjundeklassare i dag har någon större anledning att känna till, men en kille sa direkt: Sverige blev trea, va?

Precis. Så var det.

Sen var klassen tvungen att få tid att fortsätta sitt skrivande så vi fick säga hej då och tack för i dag. Kanske har de fler frågor en annan gång, ifall fröken Rebecka tycker att det passar. Och ja, det är min dotter, det var därför jag kände mig lite som klassmorfar.

Om dagen i övrigt kan jag säga att jag träffade ganska många på dagens promenad. Några jag pratade lite mer med var Bengt och Ingrid Kristiansson. Så också med travtränaren Göran B Andersson som jag slog följe med några hundratal meter när han var ute och luftade en av sina hästar. Även Linda Berndtsson och hennes mysiga spanska vattenhund Zolia fick jag sällskap med ett stycke av vägen, liksom slutligen även med Anneli Sköld och hennes snälla och trevliga hund Zack (med pudel och Shih tzu i sig). Tack för pratstunden och sällskapet, allihop.

Petco från Sovata

Bild: Jörgen Auer

Så här mitt i det vackra vintervädret kan det vara dags att presentera ännu en bil i min serie Trailers på svenska vägar. I dag med en bild från förra sommaren. Den visar en rumänsk bil, tillhörig transportföretaget Petco SRL.

Uppgifter om företaget hittar jag på dels se.kompass.com/c/petco-srl samt emis.com/php/company-profile/RO

Företaget grundades 1999 och hör hemma i Sovata i östra Rumänien, närmare bestämt i Transsylvanien, i distriktet Mures. 

Sovata är en mindre stad (strax över 10 000 invånare) som mellan 1876 och 1918 tillhörde kejsardömet Österrike-Ungern. Området är berömt för sina salta sjöar, här finns inte mindre än fem stycken och under både 1800- och 1900-talen var Sovata känd som kurort.

Petco SRL (där Societete cu Raspundere Limitata helt enkelt betyder aktiebolag) sysslar med vägtransporter av styckegods och flytande gods samt lagring av detsamma och har även fordonsuthyrning på programmet. 15 personer var anställda på Petco under 2019 och samma år ökade företaget sin omsättning med 14 procent till 1,7 miljoner dollar. Under 2020 utökade företaget sin fordonsflotta med ytterligare två stora lastbilar.  

Milda Matilda hoppade fint

Bild: Jörgen Auer

Här går det undan! Hästen med ett av de skönaste namnen, 15-åriga Milda Matilda far fram över hindren i Hjärtanshoppet på Smedstad ridsportcenter, fint lotsad av ägaren Malin Möllerfalk. Detta var i söndagens sista klass, en 1,40-hoppning i två faser (A:0, A:0) och LFK-ekipaget kom glädjande nog på en fin tredjeplats med felfri runda.

Hjärtanshoppet var en efterlängtad tävling bland ryttare såväl som bland funktionärer. 

-Vi har inte tävlat sen vecka 45, berättade Malin Möllerfalk som även tog en andraplats i lördagens 1,40 med Milda Matilda.

Den hästen är hennes stjärna, men hon har fyra andra i stallet, kanske kan någon av dem nå samma kapacitet som stjärnan.

Även Malin, 32, är förstås en stjärna. Man måste betänka att hon har ett vanligt jobb också. Då jobbar hon i köttdisken på ICA Maxi i Linköping. 

-Det är där jag får min fasta inkomst. Sen har jag några elever också. 

Bara leva på hästverksamheten, kanske?

-Nej, jag tror inte det. Steget till att utöka verksamheten så att jag bara kan leva på den är enormt stort. Då måste vi skaffa ridhus och utöka hagmarkerna samt ha fler elever och kanske personal också. 

Bild: Jörgen Auer

Malin, här med två av sina hästar vid ett stressigt hästbyte mellan två klasser, menade att Milda Matilda aldrig kommer att säljas. Hon har betytt så mycket för Malin. Så länge hästen känns fräsch kommer Malin att tävla henne. Så småningom kommer hon att pensioneras och betäckas, eller tvärtom. 

Mer från tävlingen: kul att vara på tävling igen. Det tyckte ryttarna Viktor Melin, Iza Wallin, Meja Rydmark, Roberto Cristofoletti (men han mindes med glädje att det var 27 grader varmt i Italien i januari), lika roligt tyckte tävlingsledarna Lotta Andersson och Emma Tilly att det var med tävling, så också pressansvariga Maria Grundström och fotografinryckande Åsa Murhed. Ja, det tyckte alla. Och vem man än såg så log de. Fast det kan förstås berott på att jag såg/ser lite rolig ut.

Om resultaten kan jag säga att Mantorpsryttarnas Katrin Norling under lördagen vann dubbelt i en 1,20-hoppning. Hon segrade med Fernando-Ukato och var tvåa med Hulliebullie. I en 1,30 blev hon tvåa med Fernando-Ukato.

Hedda Wallin, Mantorps hästsportförening, gick på söndagen nolla med Ba Blue (1,30), lika felfri med Glenn (1,30), och sjua med Carrero TZ (1,40). På lördagen felfri med Ba Blue (1,20), Carrero TZ och Cuyama (1,30).

Lördagens 1,40 såg även Norsholms Carolina Andersson och Cruzier J som fyra.

Sammanlagt gjordes runt 400 starter.

Halt på Vättern i dag

Bild: Jörgen Auer

Ridå! Och det redan vid starten. Ja, så var det i dag när jag begav mig till Vättern för at åka skridskor. Jag ville se isen, solen och delar av Motala. Jag ville inte till Varamon, även om den bästa isen lär finnas där. Nej, jag vill inte trängas med flera hundra andra. Därför frågade jag en bekant om jag fick låna bryggan för att därifrån bege mig ut på isen. Ja, det fick jag. Och vid badstegen hittade jag då den här ridån.

 

Bild: Jörgen Auer

Så här ser den ut på lite avstånd. Visst är det snyggt? Och jag gick naturligtvis inte ner där, då hade jag nog kommit ner på isen fortare än kvickt.

Bild: Jörgen Auer

Men ut på isen kom jag och den var riktigt bra just vid denna brygga på Dynudden. Men bara bitvis. Snabbt insåg jag att jag fick nöja mig med att åka runt, runt på en yta som en tiondels hockeyrink, ungefär. Men det går det också.

Bild: Jörgen Auer

Men visst såg det bra ut även längre ut mot sjön och jag såg några som spelade hockey längre bort ganska nära stranden. Så jag tänkte att dit kan jag väl åka. Jag prövade, men gav upp tanken när isen visade sig vara väldigt knagglig bort mot dem. 

Bild: Jörgen Auer

Förutom att åka runt, runt en timme på liten yta och göra några åttor och andra balansakter passade jag förstås på att fota lite. Det var egentligen därför jag åkt till Vättern. För att jag ville fota isen, bron och hade tanken att åka under bron in mot hamnen. Men tiotalet meter närmare bron här så var/är det omöjligt att åka skridskor längre. Gå går däremot.

Bild: Jörgen Auer

Här följer några fler isiga bilder från dagens besök i Motala och Dynudden.

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Selfie

Som helhet: en strålande dag. Jag kom inte så långt på isen, men fick lite motion och träning ändå. Lagom kom jag sen hem för att se Hanna Öberg vinna, nej, hon vann inte. Långt ifrån, kom bara tia i dagens VM-sprint i skidskytte, men blev med det bästa svenska. Norges Tiril Eckhoff vann 

Däremot blev det VM guld till Sandra Näslund i skicross. Starkt gjort i comebacken efter skada. 

Dagens sorgebesked i den svenska sportvärlden var beskedet att Varg-Olle Nygren har somnat in i sviterna av covid -19, 91 år gammal. Varg-Olle, speedwayåkare i Vargarna och individuell SM-guldmedaljör redan 1949 (enda gången).

Olle Nygren var internationell i sex olika motorsporter, han körde motocross, isracing, enduro,  bilracing, TT och speedway. I den senare deltog han i fem VM-finaler  och blev trea som bäst, 1954. Två gånger slutade han fyra. Redan på 50-talet flyttade han till England där han också tävlade för flera klubbar. Han avled i dag i Ipswich.

Polskt besök i Mantorp

Bild: Jörgen Auer

Plötsligt en dag förra veckan fick jag syn på den här bilen i Mantorp. Aha, tänkte jag, den blir utomordentlig till min serie Trailers på svenska vägar där jag hittills presenterat över 130 olika transportföretag, svenska som utländska. Jag vill bara ha reda på var företagen hör hemma och eventuellt hur det går för dem. Det sista är inte alltid så lätt, som i det här fallet. Det visar sig nämligen att detta är en polsk firma. 

Bild: Jörgen Auer

Företaget heter Firma Transportowa Bohdan Niemira. Det sista är namnet på ägaren, Bohdan Niemira och han och hans företag hör hemma i Nowogard i nordvästra Polen, 60 kilometer nordost om Stettin. Firman etablerades 1993 och sysslar med vägtransporter, kör mycket till Skandinavien vilket ju också framgår av texten på bilen. Verksamheten riktar sig mycket till varuhus och affärskedjor liksom detaljhandeln. Man sysslar även med underhåll och reparation av motorfordon, i alla fall står den uppgiften på en företagssajt som heter se.kompass.com

På en annan sajt, dun & bradstreet - dnb.com/business hittar jag en uppgift om att firman endast har en anställd och en siffra som uppger 230 000 dollar. Men om den siffran står för resultat eller omsättning är jag inte man att klara ut.

Pokljuka-Ponsiluoma

Från SVT

Dagens stora sporthändelse: att svenskt skidskytte åter, efter 63 år fick en individuell världsmästare på herrsidan, Martin Ponsiluoma vann nämligen dagens VM-sprint i Pokljuka, Slovenien. Grattis, Martin. Mäktigt. 

Frågan är om han nu kommer att kallas Pokljuka-Ponsiluoma? 

1958 vann Adolf Wiklund.

 

Bild: Jörgen Auer

Själv missade jag dock Ponsiluomas bragdlopp. Jag var på reportage i Linköping. Före det gick jag en riktig långpromenad - Mantorp runt. Det tog tre timmar. Men så träffade jag lite folk också. Inte minst Eva Kellander som det var trevligt att språka med en kvart. Bilden är från Bygdevägen nära Mobilia, eller Depot Mantorp som det numera heter. Men det finns inga Mantorpsbor som säger så, alla säger Mobilia eller Mobban.

Bild: Jörgen Auer

På eftermiddagen åkte jag alltså till Linköping för att göra ett reportage till nästa vecka. De här katterna är inte i reportaget, men de bor på platsen där jag var. Jag vill inte säga var jag befann mig, men har du nån gång sett de här två så vet du.

Suddig bild: Okänd

Här anas faktiskt både en ryttare och en häst, men den som kan lista ut vad ryttaren heter med hjälp av den här bilden är förbannat skicklig. Minst sagt.

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden är lite bättre, men det är fortfarande svårt (förutom för ryttarens kompisar, familj och de som bor på gården i fråga, eller på annat sätt har kommit i kontakt med ryttaren i fråga). Jag kan avslöja att handboll och hockey är ledtrådar liksom Folkungaskolan. Men det återkommer jag till nästa vecka när reportaget publiceras i Corren.

Gnistrande kallt och vackert

Bild: Jörgen Auer

Gnistrande och kallt. Vackert. Så har det varit i dag. Morgonen var lite väl kall, tyckte jag nog. Så jag väntade till halv 12 innan jag begav mig ut på en runda. Nej, jag åkte inte skidor, jag har inga faktiskt. Till nästa vinter kanske? Nu går jag bara. Mestadels i Mantorp.

 

Bild: Jörgen Auer

Dock finns det andra som åker skidor. Här en åkare som testar spåren på Vetagärdet i Mantorp. Enligt Lotta Persson som jag träffat på just här ett par gånger, är spåren lite över kilometern långa. Jättebra alternativ till Syas fina spår där det kan bli lite trångt eftersom de alltid är populära. 

Bild: Jörgen Auer

Under pandemin har det även blivit betydligt fler människor som valt promenader som motion. Fördubbling räcker inte. Inte på min mest omtyckta runda i alla fall. Det är den så kallade Vetarundan där man viker om hörnet vid Veta kyrka och går ner till Klämmestorps gård (eller går åt andra hållet). Inne i Mantorp beror det ju lite på var man bor hur man väljer gångväg. Man kan också välja att lägga till motionsspåret i skogen som en del av promenaden. I skogen finns ju också numera en trevlig tipspromenad tack vare femteklassen på Klämmestorpsskolan. 

I dag mötte jag bland annat Anneli Sköld som dagen till ära fyllde år, grattis, och var ute och gick med ett barnbarn och sin hund. Jag mötte även Anna Kellander och hennes kompis Nirosha Viding. Trevligt.

Bild: Jörgen Auer

Efter denna trevliga och kyliga promenad var jag hemma i det hem som ännu en tid är mitt. Blått och vitt som laget mitt. Just det - IFK Norrköping (jag tror för övrigt på en fantastisk säsong). Kanske var det därför jag åkte till Norrköping sen och tillbringade eftermiddagen där. Hos makarna Sundli. Tack för gott fika! Egentligen skulle jag ha varit i Norrköping redan klockan 10 för att spela lite bandy, men den motionen blev inställd i dag på grund av för få deltagare. Men nästa gång...

Tyvärr missade jag därför Nils van der Poel och hans VM-guld på 5 000 meter skridsko i Heerenveen. Det första svenska VM-guldet på distans sedan 1976.