Gott nytt år!

Bild: Jörgen Auer

Jag vill önska alla läsare och besökare på min blogg ett riktigt gott nytt år. Tack också för det gångna året. 

Låt oss försöka göra 2025 så bra vi bara kan. För oss själva, för våra vänner och för alla andra.

Lovande på näst sista dagen

Bild: Jörgen Auer

Något fick mig att stanna bilen en stund i dag och samma något fick mig att kliva ur fordonet för att ta den här bilden vid Togölen mellan Ulrika och Kisa.

Bild: Jörgen Auer

Jag var på väg till Bäckhult vid Drögen och kom också dit. Jag frös. Det var visserligen plusgrader, men ändå kallt och rått.

 Bild: Jörgen Auer

Åh! Den välkända utsikten, fast ändå inte. Just exakt på centimetern här har jag aldrig tidigare stått för att ta en bild av sjön och Orrholmarna utanför Bäckhult.

Bild: Jörgen Auer

Mycket närmare sjön än så här är svårt att komma. Om man inte vill i, vill säga. Och det kände jag inte för.

Bild: Jörgen Auer

Årets näst sista dag och ingen snö, det känns lite märkligt. Som om något är fel. Men blå himmel är aldrig fel. Jag känner alltid att blå himmel lovar något positivt och bra. Kanske glädje?Fred på Jorden? Vänskap? Kärlek? 

Bild: Jörgen Auer

Och vad lovar grönt? Hm, något bra för miljön, hoppas jag. Något nyttigt för både natur, människa och djur. Kanske lovar grönt att jag får vara med ett tag till? Till att börja med 2025 och förhoppningsvis ytterligare en tid.

Bild: Jörgen Auer

Jag avslutar denna dag och kväll med ännu en bild från lilla Togölen som låg så stilla och fin i dag. Inbäddad som den är i grönska så skön.

Friska vindar på Vättern

Bild: Jörgen Auer

Vättern verkade vred i dag. I alla fall blåste det ganska hårt in mot Råssnäsudden i Motala.

Bild: Jörgen Auer

Trots den kraftiga vinden var det skönt att promenera. Men så var jag också ordentligt klädd med långkalsonger, mössa och vantar. 

Bild: Jörgen Auer

Jag vet inte hur många gånger jag gått på Råssnäs, men tycker det är lika fint under alla årstider och dagar. Och alltid finns det något att fota.

Bild: Jörgen Auer

Och medan vinden ven och tjöt stod vindkraftverken och njöt. Kom man för nära vattnet blev man blöt.

Bild: Jörgen Auer

Efter Råssnäs blev det fika på Café Nostalgi i Vadstena. Trevligt. Och Elvis hängde på väggen.

Bild: Jörgen Auer

Vadstena ja. Det var något särskilt med slottet i dag. Eller var det bara jag?

Roligast i dag: att Finland besegrade USA i JVM-hockeyn.

Visst Sverige vann mot Schweiz, men det var mera väntat. Finland var nederlagstippat mot de av kommentatorer och experter alltid så enormt uppskattade amerikanarna, men vann välförtjänt.

Ettårskalas och tv-hockey

Bild via TV4

Min stora händelse under lördagen var att få vara med på ett ettårskalas. Alltså en ettårig människa. Kul. Trevligt och gott.

I övrigt: LHC spelade hemma mot HV 71 i SHL-hockeyn. Och förlorade med 4-6.

Jag såg matchen i tv och gillade vad jag såg. Av matchen som match, menar jag då. Det var fart och fläkt, många mål och en hel del grannlåt i spelet. Men jag tycker att hemmalaget slarvade mycket mer än gästerna och några gånger var det förvånansvärt öppet i LHC:s försvarsspel.

Ett taggat HV tog vara på chanserna och ville mer än LHC. I och med segern tog sig HV också förbi LHC i tabellen och är för första gången den här säsongen över kvalstrecket. LHC däremot är nu under samma streck.

Men det återstår många matcher och hela 72 poäng kvar att spela om.

Dock måste klubben tajta till försvarsspelet, annars är risken stor att laget blir kvar på kvalplats. 

Fjärde gången Gump

Ur Forrest Gump

Kan film göras bättre än Forrest Gump? Svårligen. Den har humor och allvar i skön blandning och är full av kärlek, värme och vänskap. Jag såg den för säkert fjärde gången under fredagen och filmen berör mig lika mycket var gång med glädje och lite tårar.

Ur Forrest Gump

 

Den sista resan berör

Ur Den sista resan

Annandagen är ett annat namn för andra dagen. Så här års andra dagen efter julafton.

Annars finns också påskafton. Även pingsthelgen har ju en sådan dag. Hur som helst brukar dessa annandagar för min del inte innehålla så värst mycket mer än vila och promenader numera. 

Möjligtvis kan de innebära att jag är åskådare. På idrottsarenor eller biosalonger.

Årets annadag jul gjorde jag inte annat än vilade. På dan, alltså. På kvällen var jag åskådare och såg i tv hur Sverige vann mot Slovakien i JVM-hockeyn med 5-2.

Ur Den sista resan

Filip Hammars och Fredrik Wikingssons uppskattade film Den sista resan stod också på repertoaren för dagen.

En mycket fin och kärleksfull skildring där de båda tar med Filips åldrade och livströtta pappa Lars till dennes älskade semesterland Frankrike.

Filmen berör och jag vill påstå att Den sista resan lätt platsar i toppskiktet i svensk film.

Vackert på juldagen

Bild: Jörgen Auer

En bild bara. Juldagen 2024. Mantorp, Östergötland, Sverige.

Julkul och motion i Kisa

Bild: Jörgen Auer

Julhelg betyder inte bara julklappar och stillasittande vid dignande matbord. Viktigare är gemenskap och glädje. En promenad tillsammans är inte dumt, däremot välbehövlig. Motion och frisk luft skadar inte.

Jag och de mina gick bland annat  fem kilometer i Kisa på julaftons förmiddag. Runt halva orten ungefär. Efter start på Södra Prästgatan gick vi genom skogen till Bäckskolan. Här ses vi på Urkhagsvägen på väg in i Kullaområdet. I snö. Inte mycket, men tillräckligt för att glädja oss när vi vaknade på morgonen och tittade ut. Vi ville ha en vit jul.

Bild: Jörgen Auer

I Kulla är det inte bara vitt. Jag tycker om färgsättningen i området och blir glad av den. Likaså gillar jag alla tallar och nivåskillnaden i området. Från Kulla tog vi oss över Ydrevägen och gick i makligt tempo genom Mjällerum. 

Bild: Jörgen Auer

Industrivägen korsades och vid Kasbäcksvägen (bilden) fick vi grönt ljus tillbaka till centrum. 

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden är tagen på Södra Prästgatan. Långt bortom Kisa kyrka ses höjderna ovan Råstorp. Där har jag sommarbekanta i Yxsmedshult. 

Förutom promenad roade vi oss under julaftonen som många andra även åt Kalle Ankas jul, julklappsutdelning och julklappsspel. Men i det sistnämnda bytte vi det sedvanliga tärningsspelet mot levande enarmade banditer och hade hjärtans roligt. Lite rörelse blev det också eftersom vi turades om att vara banditer.

Tre av oss hade olika föremål i en tygpåse om halsen. En fjärde spelare agerade med en arm som banditspak och sedan gällde det för övriga att i turordning dra i spaken. De tre med påsarna plockade då upp ett föremål var ur respektive påse. Tre lika var vinst och spelaren fick välja julklapp. Så höll vi på tills alla hade var sin julklapp. Roligt.

Är alla snälla i dag?

Bild: Jörgen Auer

Så här i snälla jultider med julklappar, god mat, skönsång och frid och fröjd från och åt alla håll och kanter kan man undra varför det existerar så mycket våld människor emellan? Alkohol och droger är oftast med i bilden när det pratas om våld i nära relationer. Men det är så mycket mer. 

Det finns människor (oftast män och pojkar) som vill andra illa, som vill stjäla och råna, skada och ha ihjäl, som vill trakassera och mobba såväl fysiskt som mentalt, som finner nöje i att misshandla och våldta. Och som i flera fall  inte tvekar att ta till vapen. Dessutom som det verkar utan tanke på att helt oskyldiga tredje man kan drabbas. 

Var kommer sådana beteenden ifrån? 

Om det bara fanns ett svar på den frågan och jag visste det, ja då vore jag en känd och ofta anlitad expert i media.

Men svaren är många och hakar i varandra. Jag är långt från insatt i problematiken, men har förstås en åsikt och tror att det handlar om utanförskap, tidig kriminalitet (ibland en nedärvd sådan), droger, pengar och makt. Lägg till det en i många fall bristfällig eller helt saknad uppfostran och utbildning.

Vad menar jag med nedärvd kriminalitet? Jo, att en ung människa med dålig självkänsla saknar bra manliga förebilder och väljer i stället att följa i sin kriminella pappas och/eller storebrors fotspår.

Grupptrycket från kompisar kommer vi heller inte ifrån. Det kan vara svårt, näst intill omöjligt att säga nej. Särskilt i fall där ett nej betyder uteslutning ur gemenskapen och kanske också hot och våld mot din person och din släkt.

I dag är det julafton. Är alla människor snälla då?

I väntan på julafton

Bild: Jörgen Auer

Hästarna står stilla i hagen och väntar. På vad, kan man undra? Ja, vad väntar en häst på? Är det bättre bete, mera att äta, få springa, en kompis att tillbringa dagen med, att det ska hända nåt utöver det vanliga, bli kväll? Julafton?

 Bild: Jörgen Auer

Sedan 1 december har jag fått ett paket om dagen av mina kära barn i en sorts kalender, kan man säga. Det hela var en fars dagpresent. I de flesta paket har det legat lotter, så även i dagens. Och nu blev det vinst, 2x30 kronor. Så nu är jag uppe i sju vinstlotter. Men högvinst? Nej, inte än. På julafton kommer den nog.

Bild: Jörgen Auer

Söndagen gjorde jag ingenting mer än höll mig levande. Jo, jag var som hästarna. Väntandes.

Jag väntade på att dagen skulle gå, på solnedgången, på aftonen, på natten, på dan före dan och på julafton.

Julie fick träffa släkten

Bild via Svt

Det blev 33-åriga Julie Evans från Alexander i Arkansas som vann Allt för Sverige 2024 och därmed fick träffa sin svenska släkt.

Bild via Svt

För ett år sedan hade hon ingen aning om sin svenska bakgrund. Men när hennes pappa dog gjorde hon ett dna-test och fick reda på att hon var 36 procent svensk. Då ville hon veta mer om sin svenska bakgrund och anmälde sig till Allt för Sverige. Och blev uttagen. Samt vann tävlingen där vinnaren får träffa sin dittills okända släkt i Sverige.

 

En god fredag

Bild: Jörgen Auer

Det var en bra fredag, en god fredag. Jag fick håret klippt av Kirk Pettersson i Mantorp, jag åt god lunch i Linköping med Correns chefredaktör Christer Kustvik, hälsade som hastigast på Lennart och Inger Klausen, numera Vadstenabor, även de var hungriga i dag.

Bild: Jörgen Auer

Mer? Jag talade kort med några journalister och vänner på Corren under ett besök i tidningshuset. Tog också en liten runda i city med bilen innan jag åkte hemåt via Malmslätt och Västerlösa. Hemma löste jag några korsord och inväntade sedan kvällen då sonen Martin kom på besök.

Vi käkade kebabtallrik.

 

Sjukhus och kalkon

 Torsdagen gick i sjukhusets tecken. Jag var där två gånger, på förmiddagen på månatligt besök på stomimottagningen och på eftermiddagen på onkologen för att lämna tillbaka den pump jag haft på mig under 48 timmar för att få den cytostatika jag tilldelas var 14:e dag. 

Om jag mår dåligt av behandlingen? Inte alls.

Övrigt denna varma och något blöta decemberdag? Tja, lite julhandlande i Linköping. Och på hemfärden slank jag in på Sjögestad motell för att äta dagens rätt. Jag fick den sista kalkonsteken. God, förstås.

Mer? Inget. Inte mer än slötittande på tv.

Aha, var det ett stekelbo?

Bild: Jörgen Auer

 Vad är det här för växt? Är det ens en växt? Ja, det var vad jag undrade häromdan på en promenad runt Uljebergs travträningsbana.

Så jag klickade in på appen Google lens och visade min bild. Appen svarade att nystanet är gjort av stekelarten sömntornstekel (diplolepis rosae).

Wikipedia uppger att det var Carl von Linné som först beskrev stekelarten (1758).

Allt om trädgård har tydligen skrivit om sömntornstekeln 26 juni 2017 och berättat att steklarna tidigt på våren lägger ägg i sådana här tornar eller galler (tovor, nystan) i rosenknoppar. Främst vilda nyponrosor. 

Som kuriosa kan sägas att i gamla tider hände det att människor drygade ut piptobaken med den här röran. Huruvida de plockade bort larverna innan eller rökte dem också framgår inte.

Har jag glömt något? Ja, det skulle väl vara att sömntornstekeln ingår i familjen gallsteklar.

Lite trav i skogen

Bild: Jörgen Auer

Det är så fint och vackert ibland att se på när travekipagen tränar på Uljebergs fina träningsbana. Här är det Jessica Åhs och King Mr Theo som kommer förbi.

Bild: Jörgen Auer

Även jag har "tränat i dag". Det skedde i Linköping där det blev 5 km-promenad i Rydsskogen tillsammans med gamla sportkollegerna Rooney Jerrevång och Pitas Högfeldt på Corren. Faktum är att vi dryftade lite trav på färden. Närmare bestämt vinstpengar. En av oss vann nyligen lite pengar efter delaktighet i en småländsk fullträff. Inte jag.

Och nej, det är inte vi som haft sönder skogen.

Naturen tilltalar mig

Bild: Jörgen Auer

Naturen talar till mig. Tilltalar.

Ibland sjunger den också. Spelar.  Som igår och idag när det har blåst och vinden susat. Jag fick för mig att tallen här ovan var dirigent och den nakna grenen en g-klav eller åtminstone not av något slag.

Bild: Jörgen Auer

Solen hjälpte till. Inte så mycket i musiken, men färgerna! De kom och gick i intervaller, ja lika ofta som  förskoleteckningar.

Bild: Jörgen Auer

Kunde jag måla så hade jag kanske målat måndagen så här. Först en blå svepande rand, sedan en rand i gulvit ton och så lite mörkare obestämt i botten. Samt avslutat med några streck någonstans mitt på.

Visst ja, skymten av ett kyrktorn också.

Finlands femte guld

Bild via Svt

Aj då! Det blev Finland som tog VM-guldet i innebandy (herrar). För femte gången. Det såg annars väldigt mycket ut som att Sverige skulle vinna enkelt efter ledning 4-0 efter 25 minuter. Men Finland jobbade sig i kapp till 4-4 och i förlängningen kom också segermålet.

Bild via TV6

Det blir väldigt mycket tv och idrott under helgerna. I alla fall för mig som under söndagen även såg skidskytte, handboll och längdskidåkning.

I tv-vänliga och populära skidskytte i österrikiska Hochfilzen blev det svenska tredjeplatser i stafett för såväl dam- som herrlaget.

Frankrike vann före Norge på herrsidan, medan damernas tävling vanns av Tyskland före Frankrike. De svenska herrarna åkte upp sig från tiondeplatsen efter första sträckan. Även damerna gjorde en stark upphämtning.

EM-finalen i handboll var fram till halvtidsvilan en jämn historia. Norge ledde då med 13-12 mot Danmark.  

I andra halvlek krossade norskorna moståndet och vann med 31-23.

Den vackra bilden kommer från Davos där den stora skrällen var att Therese Johaug inte vann 20 km klassisk stil, utan fick nöja sig med tredjeplatsen. 

Vann gjorde 36-åriga Astrid Öyre Slind som därmed tog sin första seger i världscupen. Även finskan Kerttu Niskanen var före Johaug.

Svenskorna då?

Bara två startade och båda hamnade längre ned i resultatlistan - Moa Ilar kom på 18:e plats och Sofia Henriksson 23:a. En besvikelse.

Men bergen var fina.

I skidskytte blev det svenska tredjeplatser i stafett för såväl damer som herrar.

Ingen tanke alls

 

Bild: Jörgen Auer

Va? Redan mitten av december? Du skojar?

Den konversationen var jag med om under lördagen och jag tror nästan att jag upplever den varje år.

Men det är ingen som skojar med oss. Tiden rinner iväg så snabbt. Märkligt. En timme som ibland kan kännas så lång. Särskilt om jag väntar på något eller någon som jag har starkt positiva känslor för. Kommer de inte snart? 

Det bästa man kan göra under väntetiden är att sysselsätta sig med något som man också har positiva tankar om och kring. Det sämsta är nog att sätta sig vid fönstret och spana efter de/den/det som komma ska. Då segar sig tiden. En titt på klockan säger då ingenting. Har det bara gått fem minuter?

Konstigt, det där.

Jag undrar om det inte bland annat var sådana funderingar som de antika och lärda grekerna, Platon och andra,  diskuterade.

De tävlade i funderingar och exemplifierade dem med fakta och möjligheter. 

Är en glad tanke snabbare än en ledsen? Positivt kontra negativt. Och är den tid då ingen tanke alls existerar snabb? Finns den ens? 

Visst svarar många, jag själv också, ingenting på frågan: vad tänker du på? 

Men kan en frisk människa i vaket tillstånd låta bli att tänka?

Jag tror inte det.

Men nu ska jag försöka sova. Inte tänka på någonting alls.

Sundling överlägsen

Bild via Viaplayå

Vilka längdskidåkare vi har. Här avgör Jonna Sundling sprintstafetten i Davos med ett jätteryck i sista backen. Plötsligt var hon 50-75 meter före konkurrenterna. Vid målgång stod stafettkompisen Emma Ribom och väntade med öppna armar. Ribom hade med sin åkning sett till att Sverige hade så bra position som möjligt inför sista sträckan.

Och Sundlings fina form håller. Utan tvivel är hon bäst i världen.

Norge tog andraplatsen, Schweiz kom trea.

Bild via Viaplay

Även de svenska herrarna (Johan Häggström och Edvin Anger) fick en framgång i Davos och tog en tredjeplats bakom Norge och Schweiz.  Säsongens första pallplats i världscupen för det svenska herrlaget togs med en tå. Eller rättare sagt en tålängd när Edvin Anger och italienaren Federico Pellegrino gjorde upp på upploppet. 

Angers sträckta ben vann.

Tack för den underhållningen.

Tyskland nära skrälla

Bild via Svt

Sverige var illa ute i kvartsfinalen i innebandy-VM. Tyskland höll sensationellt jämna steg med storfavoriten och hade oavgjort 2-2 med sju minuter kvar.

Då lossnade det äntligen framåt för de spelförande svenskarna som vann med 5-2.

Men Sverige måste spela betydligt bättre än så här om man vill ta sig förbi semifinalen där segraren mellan Tjeckien och Slovakien väntar. Båda länderna räknas som bättre än Tyskland som gjorde sin bästa match någonsin mot Sverige.

Trevliga grannar

Bild: Jörgen Auer

December och snön ligger vit och ... Nej. Snön lyste med sin frånvaro i Östergötland i går. I alla fall hos mig i Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Men hästarna på Uljeberg verkar inte bry sig så mycket om vare sig snö eller regn. Inte om sol, heller. Känner de skillnad i väder? Det vet vi inte och får nog aldrig veta. 

Bild: Jörgen Auer

Jag vet däremot att det är trevligt att ha hästar som grannar i alla typer av väder och årstider och klockslag. Hm, trevligt räcker inte, lägg till mysigt och kul. 

 Bild: Jörgen Auer

För det mesta tycks hästarna stå stilla och leta gräs att äta. Men visst rör de på sig. Det händer att de springer i kapp och ibland nafsar de och småbråkar. De kan till och med stegra sig mot varandra, då blir det spännande. Vem vinner?

Några nya vyer

Bild: Jörgen Auer

Jag har berättat det förut och gör det gärna igen. Jag tycker om nya utsikter, nya vyer.

I dag såg jag sådana i Linköping från gamla kanslihuset på T1-området. Utsikten var förnämlig och vid. Tyvärr var vädret för grått för att kunna se riktigt långt, men jag fick förklarat för mig att härifrån kan man i klart väder se Linghem.

Rakt nedanför mig och öster om Kaserngatan löpte Tränggatan som en liten och stilla farled genom området.

Bild: Jörgen Auer

Och vred jag på huvudet lite åt höger (söder) syntes Universitetssjukhuset som det stora och mäktiga komplex det också är. Det här var första gången som jag såg US breda ut sina huskroppar just så här. Det kändes lite som om jag betraktade stadens slott.

Bild: Jörgen Auer

Och där! Lite åt vänster från min position syntes Linköpings Arena, fotbollsstadion med sina höga byggnader. Med kamerans hjälp kom arenan lite närmare och det var nästan så jag tyckte mig se Linköpings FC göra mål.

Bild: Jörgen Auer

På sena eftermiddagen besökte jag för mig mer välkända trakter inne i Mantorp (bilden togs på Vetavägen). Jag var hungrig och köpte nåt att äta på restaurang Teyari. Fläsknoisetter med pommes. Jättegott.

På tv: Nyheter, lite handboll, och filmen We're the Millers.