Lever en sten?

Bild: Jörgen Auer

Om jag var en sten, om jag fick välja att vara vilken sten som helst, vad för slags sten vore jag?

Hm. Skulle det spela någon roll? Gnejs, granit, kvarts, fältspat, opal, diamant eller vilken annan mineral som helst, det kvittar väl? Och storleken kvittar väl också? En jättesten på Påskön eller ett litet gruskorn på en väg i norra Finland?

Men tänk om det har betydelse? Vi vet så lite om stenar. Rättare sagt: jag vet så lite. Lever de? Har de känslor? Kan de känna smärta? Nej, det har och kan de väl ändå inte? De finns väl bara där på sin plats i all evighet?

Det sistnämnda är inte riktigt sant. Häromdan tog jag nämligen en sten ur just högen på bilden. Vägde den i högerhanden, lyfte armen och hivade iväg stenen ett tiotal meter. I samma ögonblick som den tog mark på sin nya plats sköt en tanke fart hos mig: kände stenen fartvinden och  kommer den att finna sig till rätta, trivas ensam?

Ett naturligt svar är förstås: galning, en sten är en sten och en sten bara är. Flyttas den så är den ändå bara en sten.

Krossar man den så var den bara. 

I en människas tankar kan den däremot förvandlas och få rent mänskliga förmågor och gåvor. Och då lever den.

Dessutom finns det faktiskt något som heter levande sten och handlar om stenar i ett akvarium. Och stenen lever inte, förklarar wikipedia, men innehåller organismer som gör det.

Mera sol och guld

Bild: Jörgen Auer

Sval, men vacker kan jag nog kalla söndagsmorgonen där jag missade himlens röda start med en minut. Men man måste ju pinka ibland. När jag var klar var rödfärgen borta och solen tog sig upp.

Bild: Jörgen Auer

Hästarna var redan ute i sina hagar och såg fram mot ännu en solig dag. Precis som jag.

Bild: Jörgen Auer

I min trädgård upptäckte jag att de första tusenskönorna slagit ut. Tre stycken såg jag. Två vita, en rosa.

Bild: Jörgen Auer

En timme senare, en kilometer bort. Det gamla rucklet vid före detta Fridhem såg nästan fräscht ut. Nej, ta bort nästan och fräscht. Det såg ut.

Bild via TV6

Damernas femmil i skid-VM blev minst sagt tuff. Lösa spår, om det nu ens fanns några spår. Många åkare föll också, fastnade liksom i den lösa snön. Men den här kvartetten hade tätkänning hela loppet. Svenskorna Frida Karlsson och Ebba Andersson och norskorna Therese Johaug och Heidi Weng.

Bild via TV6

Även tätgruppen hade det jobbigt och fick i vissa banpartier ta blåkläderna på för att ta sig framåt. Frida Karlsson var den som tog täten större delen av loppet.

Bild via TV6

Och det blev Frida som vann guldet. På väg mot segern trampade hon tyvärr på Ebbas skidor så att kompisen föll och var borta från medaljchansen.

Heidi Weng spurtade förbi Johaug och tog silvret.

Loppet var skid-VM:s sista och det är bara att konstatera: Norge och Sverige vann samtliga grenar! Norge (Kläbo) på herrsidan och Sverige på damsidan.

Skön dag på Tinnerö

Bild: Jörgen Auer

Nånstans kring kvart över fem på eftermiddagen, blev jag överfallen. Solen kastade sig över mig. Och jag föll, föll, föll. Djupt in i mig själv, i min själ. I det som är jag. Tre minuter stod jag så, blottad, men ensam och jag njöt av att vara just jag. Hade det varit 1500 år sedan så hade jag kanske offrat något till solguden. Nu nöjde jag mig med att le. Och tänkte tillbaka på dagen, denna 8 mars.

Bild: Jörgen Auer

Jag hade varit i Linköping och fikat hos Maria och Claes samt beundrat deras nya växthus. På hemvägen tog jag omvägen över Tinnerö. Parkerade bilen vid Frökärret (så många bilar!) och tog en rogivande promenad förbi vatten och ängar, genom skogar och hagar i eklandskapet.

Bild: Jörgen Auer

Nästa gång jag kommer dit ska jag ha matsäck med mig och sitta ned på den här bänken och studera fåglarna. Eller så blundar jag och lyssnar på skogens viskningar och låter mig smekas av vänliga vindar.

Bild: Jörgen Auer

Den väg jag gick är lätt att gå. Och skön. Idag så skön att jag önskade ha en koja där att bo i. Eller vara ett träd i skogen. Passar jag som gran? Njae. Tall? Tveksamt. Ek? Nej. En däremot. En seg en.

Bild: Jörgen Auer

På andra sidan den här färisten öppnade sig landskapet. Flera människor med karta i händerna kom förbi. Om de hade likadana kartor ska jag låta vara osagt för de gick åt olika håll allihop.

Bild: Jörgen Auer

Och här i det öppna landskapet fanns ekarna i mera synligt, ensamt majestät. Raka, stora, kraftiga. Men somliga även krokiga, åldriga, alla vackra, sköna. 

Bild: Jörgen Auer

Och se där! Tinnerö gårds underbara rundloge dök upp i blickfånget. Fast för att ta just den här bilden blev jag tvungen att förflytta mig 50 meter från promenadvägen.

Från Tinnerö gård gick jag bilvägen till Frökärret. Och åkte hem.

Bild via TV6

I skid-VM i Trondheim hände det fantastiska att världens bästa skidåkare, norrmannen Johannes Höstflot Kläbo vann även femmilen. Därmed tog han sitt sjätte guld! Han tog guld i alla grenar! Jag bugar.

Bild via TV6

Men, vår William Poromaa gav honom faktiskt en fight ända in till upploppet. Fast Kläbo är ju bästa spurtaren i världen, så Poromaa fick ge sig.

Men silver!

Stort och oväntat.

Grattis, William Poromaa.

I morgon avgörs damernas femmil.

Sent på lördagskvällen stod det klart att finska trion Kaj ska representera Sverige i Eurovisionfinalen i Basel med Bara bada bastu.

Jaha.

Internationella kvinnodagen har det ju varit idag också. Hur uppmärksammade jag det?

Hm, jo jag tänkte allt på några kvinnor, ska jag erkänna. 

Mer säger jag inte.

Sol och Sundling värmde

Bild: Jörgen Auer

Vem kommer nu? undrade det här rådjuret i Bäckhult vid Drögen i dag och tittade betänksamt mot den nyanlände. En minut stirrade de mot varandra. Ett rådjur, en bil.

Bild: Jörgen Auer

Sjön Drögen låg i Staviken stilla som en planka. Det som såg ut som krusningar var avbrutna vassrör. I Mörkviken i söder låg ännu isen, visserligen förrädiskt tunn men ändå is. Det hade jag konstaterat när jag körde förbi på Ulrikavägen någon timme tidigare, på väg till Bäckhult.

Bild: Jörgen Auer

Utanför Bäckhult rörde sig vattnet i alla fall lite, så pass att man nog kunde kalla det för vågor. Små sådana. Några båtar syntes inte till. Hördes inte heller. Vad som hördes var naturens egna ljud, vatten som rör sig och kluckar mot en strandsten. Träd och buskar, torrt fjolårsgräs, flaxande fågelvingar och så enstaka bil på Ulrikavägen en kilometer bort. 

Bild: Jörgen Auer

Uppe i Bäckhult pågick våren. Hasselbuskarnas hängen dinglade i kapp och njöt av solsken och värme. Visst kändes vinden och det var svårt att hitta lä. Men det var 14 grader varmt. Några människor gick i shorts. Jag vände ansiktet mot himlen.

När jag återvände hem till Mantorp hettade mina kinder.

Bild via TV6 och Svt2

Guld igen! Visst. Tacka fantastiska Jonna Sundling för det. Det var hennes enorma upphämtning på sista sträckan som avgjorde VM-stafetten i Trondheim. Fast det är klart att de andra tre i det svenska laget också bidrog. Hade de (Emma Ribom, Frida Karlsson och Ebba Andersson) åkt långsammare än de gjorde så hade avståndet till ledande Norge varit för stort.

Bild via TV6 och Svt2

Troligen är bäst att tillägga. För som hon åkte, Sundling. När hon gick ut på sista sträckan var hon 37 sekunder bakom Norges Kristin Austgulen Fosnäs. 700 meter senare var hon bara 15 sekunder efter. Nere i målområdet följdes hennes framfart av smått chockade lagkompisar. Ebba Andersson trodde inte sina ögon.

Men det var sant. Jonna Sundling åkte ifatt norskan och såg till att Sverige vann ännu ett guld. 

Grattis, Jonna. Grattis Sverige.

Soligt, soligt, soligt

Bild: Jörgen Auer

Solnedgång någonstans i Mantorpstrakten. Mer exakt sett från den lilla åsen på Uljebergs Säteri.

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden är tagen på samma ås ungefär samtidigt som första bilden, men åt norr. Dagen är ännu ljus.

Bild: Jörgen Auer

Det börjar gro i markerna. Fast 

den här tisteln som finns i relativt stor upplaga på åsen verkar inte bry sig så mycket om årstider. Den håller lite färg även vintertid. Jag blir glad när jag ser den.

Bild: Jörgen Auer

Så vänder jag mig mot solen igen. Snart försvinner den för den här torsdagen. I morgon är den tillbaka igen. Så står det i alla fall på väderappen KLART som jag brukar kolla varje dag.

 

Bild via TV6

Till sist måste jag bara hylla Norge som tar VM-guld i stafett. Igen! 

Fast att Norge skulle vinna visste vi ju redan innan herrarna gav sig ut i Trondheims VM-spår. Schweiz tog överraskande silvret och Sverige (heja!) brons. Norrmännen är otroliga skidåkare och slutmannen Johannes Höstflot Kläbo är bäst av dem alla. Han tar ju alla individuella titlar, plus laggulden. Nu återstår bara femmilen för maskinen Kläbo.

Norge tar allt på herrsidan, Sverige allt på damsidan. 

Vilket det svenska laget gärna får bevisa i fredagens stafett.

I Trondheim är det nog bara medaljerna som glänser. Det lär vara mulet i dag.

Så inte här. Det blir en vårdag. Med solsken.

Guldfavoriter som höll

Bild via TV4

Den svenska guldkistan i skid-VM fick nytt tillskott idag när team-sprinten avgjordes.

Paret Maja Dahlqvist och Jonna Sundling infriade högt ställda förhoppningar. Därmed har samtliga fyra damlopp som hittills åkts slutat med svensk seger.

Bild via TV4

Mer oväntad svensk medalj blev det i herrarnas teamsprint. Oskar Svensson och Edvin Anger fixade brons.

Bild via TV6

Kom just på att jag igår glömde att nämna något om damernas 10 km klassisk stil. Så det kommer här. Hur loppet slutade? Med svenskt guld så klart. Jag sa ju att Sverige hittills vunnit samtliga damlopp. Ebba Andersson var den starka åkaren och lyckliga vinnaren. Frida Karlsson tog brons. Silvret till Therese Johaug.

Kurt Olsson-känsla

Bild: Jörgen Auer

Alltid lär man sig något, eller är med om något nytt. Sådant tillhör som väl är livets innehåll. I dag öppnades grinden till en hittills stängd värld för mig. Förrådsvärlden.

Bild: Jörgen Auer

I dag följde jag nämligen med en kompis som är i flyttbestyr från över 40 år i villa och har för mycket grejer till sin nya tvåa. Så han har hyrt ett förråd av Shurgard. Och ett sådant förrådsområde har jag hittills aldrig besökt. Förrän i dag. Med bil.

Bild: Jörgen Auer

Och som sagt, alltid får man vara med om något nytt. Eller nytt och nytt. Grejerna är gamla och det hände egentligen ingenting vid mitt besök, vi lastade av lite bröte bara i det 15 kvm hyrda utrymmet (det finns förråd här från 1 kvm till 27 kvm).

Och sen åkte vi därifrån.

Men ändå. En ny upplevelse. Lite Kurt Olsson-känsla var det allt när den stora grinden öppnades nära Bergsrondellen i Linköping. Jag var gäst i verkligheten.

"Och titta, nu öppnas grinden åt sidan och vi rullar in."

FOTNOT: Kurt Olsson var en komisk figur, spelad av skådespelaren Lasse Brandeby. Figuren sågs i svensk tv mellan 1987 och 1992 och blev oerhört populär.

Oj, vilken kamp!

Bild via TV6

Oj, vilken kamp och oj, så spännande det var när damernas 20 km skiathlon åktes i VM-staden Trondheim. Med svenskt guld genom Ebba Andersson som var två centimeter före Therese Johaug över mållinjen.

Bild via TV6

Men hade inte Jonna Sundling fallit i en kurva några kilometer  före mål så hade nog Ebba fått än svårare att vinna guld eftersom Sundling är betydligt bättre spurtare. Nu innebar fallet att guldhjältinnan från torsdagens sprint tappade för mycket mark och tid för att kunna vara och slåss om guldet. Men till en bronsmedalj räckte krafterna ändå, Sundlings första individuella mästerskapsmedalj på ett distanslopp.

Bild via Svt

Rejäl kamp var det också i Vasaloppet där blev en svensk trippel i herrarnas lopp och seger för blott 18-årige Alvar Myhlback som därmed är den yngste segraren genom Vasaloppets långa historia. I det allra första loppet 1922 vann 21-årige Ernst Alm. 

Bild via Svt

Alvars bedrift nu är av gigantiska mått, även om han redan förra året slutade trea. Men att som tonåring vinna det nio mil långa loppet mellan Sälen och Mora - det är stort.

Bild via Svt

I damernas lopp blev det inte någon kamp om slutsegern. Därtill var Stina Nilsson för överlägsen. Stina som vann VM-guld i sprint 2018 i Peyongchang och året därpå var med i VM i Seefeld och vann två stafettguld. Hon som sedan avbröt längdkarriären och började med skidskytte och var med och tävlade i väldscupen, dock utan framgång. 

Bild via Svt

Förra säsongen avbröt hon skidskyttesatsningen och började åka långlopp i stället. Men den klass hon visade i årets debut i Vasaloppet har hon inte kunnat nå upp till ännu i långloppscupen.

Hennes glädje nu var påtaglig. Tror jag det, 29-åriga Stina är född i Malung och i varenda dalkulla och mas bor en stor kärlek till det klassiska loppet.

"Det största att vinna", menade Stina som också sa sig ha haft fantastiska skidor.

Det hade även Alvar Myhlback.

Lika bra som vanligt i Boxholm

Bild: Jörgen Auer

Lika trevligt som alltid annars. Jag menar den traditionella frågesportstävlingen Boxholmsmästerskapen. Den avgjordes på Parketten under lördagseftermiddagen. Gamla Corren, dvs Annika Ekstedt, Ann-Charlotte Irhede och jag var med för, vet inte vilken gång, men tionde kanske.

39 tremannalag deltog och precis som brukligt var frågorna av mycket skiftande karaktär.  Arrangörerna, som jag tror är en blandning boxholmare från Boxholms OK och Svenska kyrkan har all heder av denna välskötta tävling som i år vanns av laget Gött och blandat före Gråspettarna med Åsbo Frågesportförening som trea. 

Bild: Jörgen Auer

Gamla Corren började illa. Och i halvtid låg laget på 22:a plats. Så långt ner vet jag inte om vi någonsin har varit tidigare. Dock ska sägas att vi vid åtminstone fem frågor var väldigt nära, men i valet mellan två bildalternativ gissade galet. Typ när vi svarade Diana som den Göta kanalbåt som sågs på en bild utan namnskylt på båten. Men vi skulle ha svarat Wilhelm Tham. Ack ja.

Efter fikapausen (tack för mycket gott kaffe, underbara kakor och fantastiska bullar) skärpte vi oss och spurtade bra. Avancerade fram till en hedrande elfteplats och valde Kexchoklad som pris. Prisbordet räckte till hela 35 lag. Bra jobbat av arrangörerna.

Bild via arrangören

Jag brukar inte ha reklam i bloggen, men idag känner jag mig tacksam för att det finns gott om företag i Boxholm som vill vara med och stötta den populära tävlingen där varje lag betalar 450 kronor för att få vara med. I dag samlade vi in över 15 000 kronor till Ukraina.

Bild: Klas Johansson

Ifall någon undrar om jag finns med på den här bilden kan jag svara: ja, i grå skjorta så där 15 meter rätt in i mitten på tävlingsledaren Klas Johanssons bild. 

Tack, Klas, Ann-Sofie, Mats, Ingrid och alla andra arrangörer och bagare. Gamla Corren kommer gärna tillbaka.