Brant och grant i Mörkviken

Bild: Jörgen Auer
Nog är det brant alltid, för den som tänkt sig upp på nya naturreservatet Mörkviken längs vägen Ulrika-Kisa vid Drögen. Men det gick ändå smidigt att ta sig upp när Kinda kommun arrangerade visning av reservatet i kväll. Naturguiderna Lars Frölich och Anders Tingvall visade runt.

Bild: Jörgen Auer
Frölich vet var han sätter fötterna och fann lätt två blåskimrande (undertill) skogstordyvlar.

Bild: Jörgen Auer
Hade jag gått där själv hade jag sett träd. Kanske den här, men jag hade aldrig förstått vad jag såg. Det är storskogens egen orkidé, förklarade Frölich. Knärot, heter den.

Bild: Jörgen Auer
Tingvall som älskar mossor, hittade flera stycken. Även denna klibbticka visade han på och vi fick lära oss att en sådan gärna frodas på lågor, dvs liggande gamla träd.

Bild: Jörgen Auer
På tal om gammal. Den här tallen är minst 300 år, fick vi veta och hålen i den är gjorda av spillkråkor. En annan fågel som gärna bor i dessa hål är skogsduvan.

Bild: Jörgen Auer
En timme i naturen går fort i sakkunnigt sällskap. Det var både intressant och trivsamt, tack. På hemvägen smög kvällsdimman in över åkrar, ängar och sänkor, och förband minsta träddunge med skogens bryn. Det var så sällsamt vackert att jag stannade och njöt en stund. Andades dimma och rös av välbehag. Så slutade min dag.

Mycket sex i dag

Sex gånger har jag tittat ut genom fönstren i dag. Sex gånger har jag konstaterat att det regnar. Sex gånger har jag svurit. Sex gånger har jag tyckt synd om mig själv. Sex gånger har jag fyllt på kaffekoppen. Sex gånger har jag satt mig vid datorn.
Det här var den senaste av alla de sex gångerna - jag tittade ut, såg att det regnade, svor, tyckte synd om mig, fyllde på mer kaffe, satte mig vid datorn. Skrev.

För 100 år sen

Ur Corren 2 augusti 1910
Stora rasoroligheter bröt ut i Anderson county i Texas i slutet av juli 1910 med många dödade och skadade och 2 augusti hade nyheten nått Linköping.
Om de rättegångar som följde samma år kan sägas att alla papper brann upp vid en eldsvåda 1913 i Anderson County courthouse.

Ur Corren 2 augusti 1910

Det var inte mycket Correns läsare fick veta om illdåden i USA. Desto mer om den svenske kungens resa till Särö och Helsingborg. Ungefär som i dag, alltså. Vad är väl ett rasbråk någonstans mot kungen? Eller kronprinsessan?

Grattis, Green!

Från TV4
Grattis måste man säga till Emma Green som tog Sveriges enda medalj i friidrotts-VM. Silvret var välförtjänt för Göteborgstjejen efter fin hoppning och personrekord två gånger om. 2,01 gav alltså silver bakom Blanca Vlasic (2.03). Kul tävling att titta på, förutom att sändningen förstås blev avbruten av reklam stup i ett.

Det blir som gräset vill

Bild: Jörgen Auer
Jaha, här hade man precis gjort sig i ordning för att gå ut och klippa gräset. Då vräker plötsligt regnet ned och stod verkligen som spön i backen. visserligen små spön, men ändå. Gräset får vänta. Och det vill det väl.

Här ligger Cnorren

Tydligen har det blivit något fel på corren.se vad gäller mina krönikor under vinjetten Cnorren (dvs att det är jag som gjort något fel så att den senast i papperstidningen publicerade krönikan, inte visar sig på nätet - trots att den bevisligen låg där i torsdags kväll). Nåja, jag lägger den här också.

Snubblande nära

Var ligger världens centrum? Inte är det i Hageby Norrköping, som reklamen säger. Nej, Kägleborg i Fellingsbro, skulle jag vilja säga. Där var ju hela världen under torsdagen. I alla fall kändes det så när jag gick och letade efter OK Roxens "gipsgubbe" Albin Lillieström och snubblade på en tältlina och ramlade rätt in hos en grupp japanska orienterare som bugade sig och bad om ursäkt för att de råkade sitta just där. Sen ville de visa kartor för mig och jag bugade mig artigt och backade försiktigt ut ur tältet.

Nu är det så med orienterare att de tycker väldigt mycket om att vara nära varandra och när de sätter upp tält gör de det en meter bredvid ett annat tält. Så backar man ut ur ett, backar man in i ett annat.

Förlåt, ursäkta, jag gick fel, sa jag, men insåg snabbt att de inte förstod. De kom från Ryssland. Men de hade väldigt fina kartor som de ville visa.

50 olika nationaliteter finns representerade i O-ringen, det kryllar av folk överallt, och det talas på så många språk att man nästan tror sig vara i FN, eller nåt. Och det finns generalsekreterare precis som i FN. Inge Blomberg, heter han. I O-ringen, alltså. Den andre heter Ban Ki-Moon. Han springer inte orientering, så vitt jag vet. Det gör däremot hans landsman Tae Hyun Ha. Sydkoreanen springer på bra i H60 motion, ligger 26:a totalt och var fyra i Kägleborg. Efteråt ville han visa mig kartan. Det fick han göra för jag visste inte riktigt hur jag skulle hitta ut från världens centrum.

Men innan jag åkte till ytterområdet Linköping träffade jag Albin.

Nalafaheter?

Ur Corren 1 augusti 1910
Visst kan det vara svårt att lära sig alfabetet och att skriva. Även för tidningsfolk.