Lina och Tanqueray på Ryktbart

Bild: Jörgen Auer

I morgon blir det montétrav på Ryktbart i Corren. Med Lina Johansson och Tanqueray, här på väg tillbaka mot starten efter en provstart inför ett kvallopp 31 januari på Mantorptravet.

Bild: Jörgen Auer
 Jag hälsade även på Lina i stallet dan före. Eller rättare sagt i tränaren Oskar Svanbergs stall på Mantorptravet. Här står lärlingen Lina och ser till så att Leonas Youline blir klar för träning.

 Bild: Jörgen Auer
Och efteråt blir det förstås skötsel som vanligt när man tränat med en häst, precis som det alltid är vare sig man jobbar på trav, är hoppryttare eller "bara" ridmotionär och hästägare.

Bild: Jörgen Auer
Tillbaka till kvalificeringsloppet. Snön vräkte ned. Men vad gjorde det? Lina och ryttarkollegan Jenny Malmqvist fick göra det de gillar allra bäst - rida. Men båda kör även vanliga travlopp. Lägg märke till att ryttarna i monté står upp i sadeln, vilket de gör hela loppet. Gissa om det frestar på? Mer om monté står att läsa i tisdagens Corren och läggs ut på Corren.se under förmiddagen.
Sa jag att Lina är dotter till travtränaren Tomas Johansson?

För 25 år sen - JAS-kraschen

Ur Corren 3 februari 1989

Just det. Det är klart att tidningen skrev om den här spektakulära kraschen vid den sjätte provflygningen av JAS 39 Gripen. Som för övrigt Corren uppmärksammade i går på 25-årsdagen: http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/artikel.aspx?articleId=6721564.

Cnorren: Det går som ett sus genom länet

Nyligen var det ju gala för det östgötska ridsportfolket på Konsert & kongress i Linköping. Det påminner mig om att jag har varit på de flesta - alla tio? Hur som helst skrev jag en krönika inför en sådan 2005. Men den handlar även om skidåkning, Gunde Svan och Billan Westin. Krönikan avslutade med en dikt. 2005-01-29 publicerades följande Cnorren:

Skidåkare är ofta ett tystlåtet släkte. I alla fall var det så. Förr. För länge sedan. När tävlingsskid-åkarna kom från Norrland eller Dalarna och hette Lasse eller Nisse. Jo, sa de efter att de vunnit VM eller så. Jo, nog för att jag vann, men int’ va dä så märkvärdigt. I övrigt var de tysta.
Sen kom Gunde Svan.
Med ens förstod man att skidåkare var som vanliga människor. Ehhh, som vanliga ovanliga. Glada och pratsamt trevliga prickar som hade mamma och eget museum (det har väl alla?) och bara råkade vara så mycket bättre på att åka skidor än alla andra. Råkade är fel ord. Gunde råkade inte. Han visade tidigt talang. Och som han tränade. Stenhårt. Han skyndade och skyndade. Blev bäst.
Billan var också bäst. Marie-Helen Westin (Östlund) hette hon. Heter. Hon som gjorde den fria stilen till en skönhetsupplevelse när hon tog VM-guld på 20 km 1987. Det var som om hon dansade sig fram genom den tyska skogen i Oberstdorf som stod susande och bildade hedersvakt i givakt när hon forsade förbi.
De senaste dagarna har det gått som ett sus genom Östergötland också. Jag har hört suset i Linköping, jag har hört det i Sya, och jag har hört det i Motala. Ett sorl. Det är visst nån som säger nåt.
Men vad? Är det inte ett sorl av förväntan? Jo, men visst, och den som lyssnat noga har efter en stund kunnat urskilja bruset i suset. Snö. Snö. Snö, hör man. Det finns snö i Boxholm. Så är det, och de tålmodiga tävlingsskidåkarna i Östergötland suckar äntligen, äntligen, packar takboxarna fulla med skidpaket (skidor, pjäxor, mössa, smörgåsar) och far till Boxholm i morgon. Tålmodiga, snart gråtfärdiga skidledare får äntligen se sina åkare, unga som gamla, i tävlingsspåret hemmavid.
Ett annat sus i länet kommer från hästfolket. De har också nåt på gång har man förstått. Fest, fest, fest, hör man. Det är ridsportgala i Linköping. Inte tävling, utan gala. Så är det och de tålmodiga ryttarna och hästägarna suckar äntligen, äntligen, mockar hästboxarna rena och ger skyddslingarna ordentligt att äta och far till Linköping fram emot kvällningen. Där ska de bästa prisas. Årets bästa den och årets bästa den och även årets bästa den. Rent av blir det också ett pris till årets bästa den. Själv vill jag vända mig till flertalet och prisar årets bästa dem. Alla dem som på olika sätt valt att viga sina liv åt hästen får därför några nyskrivna rader:

Till hästfolket

Om än som jag,

av annat slag

de äro nog

vid hästens bog,

de veta hur

att detta djur

ge bästa vård

på enslig gård,

och rida sen

med kärleken.

Jörgen Auer 28 januari 2005.

För 25 år sen - riktigt varmt

Ur Corren 2 februari 1989

Januari 1989 var rekordvarm med en medeltemperatur på +3,8 grader! Månadens värme konstaterades vara den varmaste januari sedan observationerna startade 1860. Inte undra på då att meteorologen Åsa Warg på Malmen såg så här glad ut när Corren kom på besök 1 februari samma år - då det visade sig vara 5,9 grader (ungefär som i dag, 25 år senare alltså).

Formbesked av Frida Hansdotter

Härligt, Frida! Så kul det var att se "eviga tvåan" Frida Hansdotter vinna dagens slalom i Kranjska Gora och ta sin första seger i världscupen. Det kan betyda mycket för hennes självkänsla inför OS i Sotji. Grattis.
Ja, det var väl dagen så här långt. Med fyra, fem plusgrader är det slirigt ute och jag har stannat inomhus och sett slalom och sprintskidor, fikat. Ja, och tittat på Amazing race, också. Bandyfinalen i morse lämnade jag därhän, det var för tidigt. Nu? Jag vet inte. Kanske borde man ändå våga sig ut. Med rejäla kängor som tål lite smuts så klarar man sig. Om Frida Hansdotter och de andra svenska tjejerna kunde åka så bra (Maria PH femma, Anna Swenn-Larsson sexa) i ymnigt snöfall så borde väl jag kunna gå i lite slask och blask?

En vinternatt på Övralid

Bild: Jörgen Auer

Nu längtar jag efter vår och sommar och drömmer mig tillbaka och framåt i en och samma dröm. I natt drömde jag om Övralid. Att jag var där och satt på bänken och tittade ut över Vättern, men konstigt nog var det sommaren 2014. Dessutom bodde jag där och var bara så där en 37 år gammal, eller ung. Jag klippte gräs, spelade krocket och kubb, gick promenader och bar halmhatt och drack flädersaft och sprang ikapp med några barn innan vi avslutade med höjdhopp! Jag landade med en duns och upptäckte att jag låg på golvet bredvid sängen. 

Jag upptäckte också att det ännu var vinter och gick ut och skottade. 

För 25 år sen - Kungshögaskolan

Ur Corren 1 februari 1989

De här ungdomarna från Kungshögaskolan fanns med i Corren för att prata om att de trots miljöproblem på skolan med sura mattor och allt vad det nu var ändå var ganska nöjda med sin skola. Klimatet eleverna emellan var bra, kanske för att Mjölby inte är så stort och för att de flesta känner varandra, elevrådet tilläts vara självständigt. Att skolan var bra hade man förstått när några av elevrådets representanter varit med på ett möte hos länsskolnämnden i Linköping där alla gymnasieskolor i Östergötland fanns representerade.  

Om bilden kan väl säga att jag personligen känner igen åtminstone tre av de förevigade: Måns Langhjelm, blivande fotograf och bildredaktör på GP, Mårten Ström (från känd idrottsfamilj i Mantorp) numera lärare på Veta skola, och så måste det väl vara Anders Gransö och inte Gransjö? Sedan länge boende i Fornåsa.

Claes Johansson fotade (och skrev en artikel om elevrådets syn på saken.