Jörgen Auer

onsdag 8 oktober 2014

En timme på ridskolan

Dagen rann över i kväll utan att någon hann fatta det.
Plötsligt bara.
Jag tog bilen och åkte iväg.
Månen var så vacker. Rund och stor.
Jag parkerade, gick ur bilen, in i stallet och läste på anslagstavlan.
Jaha, Gordon. Jag skulle rida Gordon. Efter Cecilia som red timmen före mig. Nu.
På väg mot ridhuset lekte jag lite med en söt och rolig hund och hälsade på ett par, tre personer. I ridhuset valde jag ut en passande hjälm och ställde mig att titta på pågående lektion.
Hur är det nu Gordon, eller Blixt Gordon, ser ut, tänkte jag. Stor, ja. Alltså måste det vara en av tre stora bland de nio hästar som reds. Så hörde jag instruktören Sanna nämna Cecilias namn och förstod vem Gordon var. Cecilia är en duktig ryttare, insåg jag och funderade på vad Gordon skulle tycka om mig.
Hur tänker hästar när de tänker, tänkte jag.
Har de ett eget, inre språk för bra och dålig? För det är klart att de känner skillnad på en bra och en dålig ryttare. Kan de tycka kul och inte kul? Kan de känna ryttarens rädsla och osäkerhet eller densammes trygghet och säkerhet?
Så var det dags. Jag bytte av Cecilia och satt upp. Justerade stigbyglarna. Eller remmarna till dem i alla fall. Sen glömde jag tiden för en timme. Sen var lektionen slut. Ridläraren Lotta, storasyster till Sanna, berömde mig. Tack, jodå det hade gått ganska bra. Gordon var lätt att rida. Visserligen stark, men lättriden och galopperade gärna. Även travet gick bra liksom den där sidledesförflyttningen jag inte kan lära mig namnet på.
Det finns många termer och uttryck i ridsporten som är svåra att ta till sig när man inte är uppvuxen och hemtam i sporten från grunden. Ridmässigt löser jag det genom att titta hur de andra i gruppen gör.
Efter lektionen var det mörkt ute. Kvällen var här.
Gordon leddes till stallet och betraktade mig undrande (jo, det är sant) på sin plats. Buffade till mig líte med nosen. Såg faktiskt lite gillande ut. Bättre än jag trodde, sa hästens brunnar till ögon.
Halv nio var jag hemma. Duschade. Åt några mackor. Tittade på Efterlyst i TV3. Satte mig vid datorn. Skrev den här texten.
Och tittade sen in till Facebook. Kanske finns det ett meddelande där från Gordon. Eller från någon av de andra ryttarna på Rappestad ridskola. Bäst att titta in där också.

tisdag 7 oktober 2014

En vägg för ett porträtt

Bild: Jörgen Auer

Höst? Ja, sannerligen. Och synnerligen färgad. Den här väggen finns i centrala Linköping i ett hus där jag har varit i dag för ett porträtt på en Linköpingsbo. Ett porträtt som kommer i Corren om någon dag.

måndag 6 oktober 2014

Rakning och klippning, tack!

Bild: Jörgen Auer

Här har vi varit i dag, Peter Jigerström och jag. Inne på Salong Fyra Tassar på Klostergatan i Linköping.

Bild: Jörgen Auer

Där träffade vi Gunnar Isdal Pétursson och hans fru Rebecca Hennermark. Och så Yoshi, förstås. Dvärgschnauzern. Om dem kan man läsa här på Corren.se eller så kan man förstås vänta till papperstidningen dimper ner i brevlådan i morgon bitti. Men man kan också få reda på här hur Gunnar kom tvåa på en tävling i hundtrimning i Belgien. Med Yoshi som modell.

söndag 5 oktober 2014

Färgsprakande och förtrollande

Bild: Jörgen Auer
Somliga träd leker kameleonter så här års

Bild: Jörgen Auer
Häradsvägen, Mantorp, klockan 9.15 i förmiddags.

Bild: Jörgen Auer
En del löv verkar gå mot sotdöden.

Bild: Jörgen Auer
Och ännu finns det blommor att titta på.

Bild: Jörgen Auer
Som sagt. Och det i prakt.

Bild: Jörgen Auer
Och alla maskrosor har inte jobbat klart än.

Bild: Jörgen Auer
Gula vägen? Till Braxstad går den.

Bild: Jörgen Auer

Tyvärr var inte hela dagen solig. Men skön ändå. Eller?

Bild: Jörgen Auer

Vem är du, människa, verkade den här vackra varelsen undra.

Bild: Jörgen Auer

Just det. Vem är du, människa? Vad gör du här? Vad vill du?

Bild: Jörgen Auer

Jag vill bara leva. Se och lära. Beundra. Känna.

Bild: Jörgen Auer
Som du förtrollar mig, värld. Som du förtrollar.

Bild: Jörgen Auer

Som sagt. Och det i prakt.

lördag 4 oktober 2014

Bilder från en lång promenad

Nej, nu känner jag för att visa lite bilder. Eller många, rättare sagt. Tagna under promenaden hem efter arbetsdagens slut i Mjölby i går kväll. Det började skymma vid starten strax före halv sex och det var mörkt vid hemkomsten till Mantorp två timmar senare. Brådska existerade inte i mitt sinnelag, däremot fanns en kittlande nyfikenhet. En både stillsam och vilsam glädje skänkte mig njutning.
Liksom förstås även alla träd, buskar, växter, blommor, löv, blad, vägar, gångar, stigar, ängar, hagar, kullar, vattendrag, åkrar, stenar, gärdesgårdar, kraftledningar! Kort sagt: allt.

Bild: Jörgen Auer

En flock gäss drog till synes organiserat över kvällshimlen och ropade något till varandera eller till mig. Det lät som däråt, däråt, nej häråt, häråt, däråt, däråt, häråt och de flög snart lite som de lät. Två ville åt väster, två åt öster, en kom efter och sju ville söderöver. Själv vek jag av lite norrut och hade bara 300 meter kvar. Kvällen var skön. Ljummen. Men doftade i alla fall lite höst. En lykta på gångstråket var trasig. I kvällsmörkret morrade en hund. En kvinnoröst sa: nej, tyst på dig. Långt borta hördes pendeltåget på väg mot Mjölby. Jag sms-ade: hemma och steg in genom dörren.

torsdag 2 oktober 2014

Om allt vore blått

Bild: Jörgen Auer

Om allt blott vore blått

och flott var mer som flått

nog ändras bilden då?

Flott? Jo, men visst, fast blå.

Jörgen Auer 2 oktober 2014

onsdag 1 oktober 2014

Vid vattentornet, Mjölby

Bild: Jörgen Auer

Oj, så fina kontraster det kan bli uppe vid vattentornet i Mjölby. Eller är det ett rymdskepp på startlinjen?