Min dator vill dö

Den här bloggen har datastrul. Och jag vet var felet ligger. Datorn är för gammal och slö, orkar inget och verkar vilja ge upp. I dag har den fått hjärtstopp nio gånger. 9! På en och samma dag. Så fort jag vill göra två saker samtidigt på nätet så lägger datorn av. Likaså när  jag skriver för snabbt eller när jag varit inaktiv mer än fem minuter.
Snart har den alltså gjort sitt denna Amilo från Fujitsu Siemens. Kanske begraver vi den i en järnkista i trädgården innan den dött helt. Så att de sparade meddelanden vi skrivit till senare generationers folk kan läsas.
Vad kan de vilja veta? Hm.
Vem som bott i huset? Vem som misskött trädgården? Vad det är för konstig manick som ligger i en kista av järn i trädgården?

Lämna skogen som den var

 Bild: Jörgen Auer

Körde bil mellan Ulrika och Kisa i dag. Åt båda hållen. Såg plötsligt en burk i ett träd.

 Bild: Jörgen Auer

... och en till...

 Bild: Jörgen Auer

... och en till... och en flaska

Bild: Jörgen Auer

... det var ungefär på en sträcka av en kilometer, mellan Högtomta (närmare bestämt från grusvägen mot Fagerhult) och Öknehult. Är det en konstinstallation? Tänkt ungefär som rondellhundarna?

Nej, troligen inte. Men vem? Och varför? Jag tror att någon vill tala om för alla idioter som slänger flaskor och burkar och annan skit i naturen att sluta upp med detta. Skräpet är farligt för djuren, ja för människor också. Hur är det nu skogs-Mulles ramsa går, den som alla barn får lära sig men som lite vuxnare ungdomar och massor av vuxna så tydligt verkar ha glömt? Jo: inget skräp får finnas kvar, lämna skogen som den var. Med tanke på det borde förstås inget skräp vara uppe i träden heller.

Ta alltså med ert skräp hem, släng det i de containrar för metall och glas som finns i alla tätorter. Längs den här vägen finns det till exempel i Kisa och i Ulrika.

Orädd tjäder och gloende älgar

 

 Bild: Jörgen Auer

På väg till Bäckhult såg vi den här tjäderhönan i dag. Den verkade inte alltför rädd eller skygg, men så körde jag sakta också genom skogen.

Bild: Jörgen Auer

På väg hem några timmar senare, vid halv åttatiden såg vi vid tre olika tillfällen ett rådjur (ja, tre totalt alltså) ta sig över vägen  på tre olika ställen och vid sidan av vägen stod två älgar och glodde. Länge. Vi stannade. De bara stod där. Jag lyfte kameran. De log.

Linköpings IBK vinner nästa år

 Bild: SvT

Deppigt värre hos Linköpings IBK när det i dag blev andra raka finalförlusten på herrsidan.

Bild: SvT

Uppsalalaget Storvreta vann nämligen den spännande SM-finalen med 5-4. Båda lagen kunde glädja sig åt att spela inför världsrekordstora publiksiffran 18 166 i Friends arena.

Damfinalen vann Pixbo med 6-5 mot Kais Mora.

Mitt tips: 2017 vinner Linköpings IBK guld. Och Pixbo tar damsegern igen.

Barnkanalen får en ny tittare

 Bild: Jörgen Auer

De här två femåringarna kan få upp mig tidigt på lördagsmorgonen. De ska vara med i Barnkanalen, nämligen. I Morgonshowen. Klockan 7. De heter Milton Svensson respektive Wille. Hästen Wille är inte så lugn som han ser ut på den här bilden, utan kallas vilda Wille av Milton och hans pappa.

Bild: Jörgen Auer

Pappa heter Björn och är tävlingsryttare i hoppning samt skicklig hästutbildare. Så här ser han ut i sadeln. Den inte helt skarpa bilden på honom tog jag i tisdags på Staby gård där Björn var för att rida en annan femåring, Carlito för världsmästaren Jur Vrieling som höll clinic på Staby utanför Tallboda.

Även Björn ses nog i teve, men det är Milton som är stjärnan. Eller Wille.

På tal om Wille så är han av rasen shetland och är enligt Milton: snabb, busig, stark, och vild.

Jag träffade Milton i går för att skriva om hans tv-medverkan till Corren, se lördagstidningen, och måste förstås titta på programmet nu när jag känner honom lite.

Ska vi leka "vilken färg"?

Blacklist. Det är vad jag kollar på nu. Eller inte. Jag sitter i tv-soffan, men tycker att serien är skit och tittar inte. I stället tänker jag på Red Machine, White trash, Yellow submarine, Green room, Blue eyes, Brownies, Pink Floyd och Orange juice. Och jag tänker på Svartmåla, gulmåra, brunkräm, rödvin, blåbär, vithaj, orangeriet och Skärblacka för att sedan kasta mig över tant gredelin.
Vilket färgrikt liv jag lever.

Flemmabesöket kommer så småningom

Bild: Jörgen Auer

Var ute vid Flemma gård i går, onsdag. Såg bland annat de här hästarna stå och titta ut över Roxen, eller nja, en av dem var mer intresserad av mig tydligen. Antagligen för att jag aldrig tidigare har visat mig på Flemma och den undrade säkert vad jag gjorde där. Det kan jag svara på: jag var där för ett reportage som kommer i Corren så småningom. Om två veckor, ungefär.