En skank vid Storsjön

Bild: Jörgen Auer

När en sjö är stor kallas den Storsjön. Den största av dem finns i Jämtland där jag är nu för att släktforska. Eller rättare sagt fota till min släktforskning. Jag vill fota kyrkor, gravstenar, hus, orter, bygder, ja vad jag finner. Och jag vill visa min snart 94-åriga mamma bilder från Offerdal där hennes mamma var född. I morgon bär det av mot Offerdal, men redan i dag mötte jag en gammal släkting vid Hackås kyrka, riddaren Örjan Karlsson Skunk.

Vi skakade skank. För just en skank är Skankesläktens (eller Skunksläktens) vapen.

Det finns en väg jag följer

Bild: Jörgen Auer

Veckans väder? Tja, kanske det. I alla fall får värmen gärna fortsätta. Själv fortsätter jag på den inslagna vägen. Jaså, och vilken väg är det, kanske någon undrar.

Jo,

Det finns en väg jag följer

det finns en stig för mig

den är ingenting jag döljer

och har en plats för dig.

Vänligt leva i stort som smått

söka glädja andra

det är mottot på min lott

vägen jag vill vandra.

Vart leder då den stigen

hur lång är den att gå?

Undrar ideligen

och har så svårt förstå.

Men nog syns vägen lätt

om roligt man kan ha

och nog verkar det rätt

att på vägen må bra.

Jörgen Auer, september 16

Äntligen - efter 18 år

Bild: Jörgen Auer

Nej, jag får nog börja om. Men bra att jag äntligen, efter 18 år har letat fram staffliet. Kanske kan det bli nåt?

Där uppe i det blå

 Bild: Jörgen Auer

Den svävar över oss en lång stund. Cirklar, cirklar och cirklar medan den tycks fundera på om vi är värda att jagas - och ätas.

 Bild: Jörgen Auer

Jag vet inte vad det är för fågel. Ormvråk är det första jag tänker, men den verkar så stor. Kan det vara en havsörn? Svara gärna, den som vet.

Bild: Jörgen Auer

Det här vet jag däremot vad det är. De hänger också uppe i det blå. Men de har verkligen inga tankar på att jaga oss. De är så nöjda att bara hänga där och se färgglada ut.

För övrigt försvann fågeln ur sikte efter tio minuter. Klädnyporna hänger vad jag vet kvar på sitt streck.

Min första bild just så här

Bild: Jörgen Auer

Jag tröttnar aldrig på att röra mig runt i Bäckhult i sällskap med kameran. Låt vara att det väldigt ofta är samma motiv, men jag försöker ändå hitta nya vinklar. Som den här. Samma sjö (Drögen) som vanligt, men just så här vet jag mig aldrig ha fotat tidigare. Så är det ju när man fotar, att bara genom att flytta eller vrida sig en anings aning kan man visa en ny bild av verkligheten. Och jag älskar det!

Höstmode på catwalken

Bild: Jörgen Auer

 Ormbunkar brukar alltid tillhöra de första att prova höstmodet. Och jag tycker att de klär bra i det. Eller? I alla fall när solen skiner på catwalken.

Då mår en människa bra

 Bild: Jörgen Auer

Ibland undrar man hur djuren har det. Alltså husdjuren. Bra för det mesta, tror jag. Som den här hästen. Det är klart den mår bra, det ser man ju på den där den går och betar i en hage med en kompis. Lugn och trygg. Att den kanske inte ser så bra med allt hår framför ögonen verkar den inte bry sig om. Och öronen är framåt, den är inte rädd för främlingen med mobilkamera i näven och som försöker tala inställsamt till den. Hade inte stängslet varit mellan oss är jag säker på att den kommit fram och hälsat.

Bild: Jörgen Auer

Den här är jag mer osäker på. Lugn och trygg, oh ja, men hade den kommit fram och hälsat? Nej, troligen inte. Livet är skönare om man bara får ligga där i hagen och smälta in i miljön. Nästan se ut som ensilaget bakom eller som marken och det beiga gräset. 

Visst är det skönt att se djur som har det bra. Då mår man bra som människa.