Många minnen blev det i Sandvik

 Bild: Inger Auer

Det var syskonträff häromdagen. Tisdag-onsdag ute på Södra Finnö. Värdparet Karl-Axel Geisler och Ami Auer tog emot och vi hade sååå trevligt och mysigt. Stort tack för såväl initiativ som utförande. På bilden är det storasyster Britt-Marie Falk, Crister Auer, Jörgen Auer och lillasyster Ami Auer.

 Bild: Inger Auer

Om vi var nära havet? Visst. 100 meter. I Sandvik. Kalle, Kinna Auer och Ingvar Falk stod inte i vägen för mig. Är man så nära Östersjön är väl klart att man ska bada. Även om det bara är 16 grader. Fast de här bilderna har inte så mycket med bad att göra, mera fotosession.

 Bild: Jörgen Auer

Och så här ser syskonens respektive ut: Kalle Geisler, Christina Auer, Ingvar Falk och Inger Auer. En skönt avslappnad kvartett, eller hur?

Mera från träffen: bröderna Auer tog två längre promenader samt badade tillsammans. Kalle och Ami visade ingen pardon i kubbtävlingen, maten var suverän, Norrköpingsminnena flödade, Ingvar berättade sanna Stockholmshistorier, en fågel flög in i ett gästrum, en av oss glömde bort att han hade ett munspel med sig, men kom på det vid avfärd på onsdagsförmiddagen, Ami blev mycket överraskad av munspelarens kunskaper - det gladde mig. Under tisdagskvällen skrämde jag för övrigt hela samlingen med älgflugeminnen ur verkligheten.  

När vi skildes försvann två bilar mot Stockholm, en tredje tog vägen över Valdemarsvik för vidare färd mot Hannäs, Åtvidaberg, Kisa och Bäckhult. Och Ami och Kalle pustade ut.

Mycket ska göras i morgon

Bild: Jörgen Auer

Nu kvällas det. Låt oss återuppta arbetet i morgon. Altan ska snickras på, en vattenläcka måste åtgärdas, en artikel skrivas, en grop fyĺlas igen, och utöver det måste funderas.

Samt göras kaffe.

En folktom morgon i Linköping

 Bild: Jörgen Auer

Jag måste visa några bilder från Linköping i lördags. Jag var på reportage för Mera Linköping och passade på att fota min väg. Vad som slog mig direkt var hur tomt det verkade vara överallt. Okej att klockan bara var halv tio, men ändå? Kaserngatan.

  Bild: Jörgen Auer

 Storgatan.

  Bild: Jörgen Auer

Klostergatan.

  Bild: Jörgen Auer

 Klostergatan.

  Bild: Jörgen Auer

Drottninggatan.

  Bild: Jörgen Auer

Repslagaregatan.

  Bild: Jörgen Auer

Drottninggatan/Hamngatan. Oj, en människa!

  Bild: Jörgen Auer

Hamngatan.

  Bild: Jörgen Auer

Nygatan. 

  Bild: Jörgen Auer

Stångån med Kind.

  Bild: Jörgen Auer

Tornet.

  Bild: Jörgen Auer

Östgötagatan.

  Bild: Jörgen Auer

Biblioteket och Domkyrkan.

 Bild: Jörgen Auer

Sen åkte jag hem.

Stort tack för altanen

Bild: Jörgen Auer

Så där ja. Nu är altanen klar. Nästan. Återstår "bara" att göra kjol även på nersidans gavel och så att sätta dit ett räcke också. Det får bli höst- eller vårjobb.

Roligt har det varit i alla fall så här långt. Men utan svärsonen Robert hade det inte varit färdigt. Och absolut inte utan grannen Bengts goda råd och anvisningar, samt utlåning av kap- och cirkelsågar. Så stort tack, båda två.

Här drar jag mig till minnes hur jag i sjätte klass sa hemma att jag ville bli snickare och gå i yrkesskolan. Det fick jag inte. 

"Du ska läsa vidare och ta studenten" sa far.

Så blev det. Realskola och gymnasium. 

Snickrandet fick vänta. Tills nu.

Rosenskimmer och andra tillstånd

 Bild: Jörgen Auer

 En dag lämnade jag tillfälligt det ljuva och rosenskimrande livet i Bäckhult vid Drögen.

 Bild: Jörgen Auer

För att bli stående vid sjön Krampen. Dock ingen längre stund som tur är. Jag sneglade in i skogen om jag kunde se var träden på timmerbilen hade stått innan de fälldes. Det kunde jag inte.

 Bild: Jörgen Auer

Ingen rök utan eld, heter det. Men det är fel. Det är torrt, så torrt i marken och åkern ryker som aldrig förr när traktorn "seglar över havet".

 Bild: Jörgen Auer

Men regnet kom. Hela torsdagen nästan. Och fredagsmorgonen var fuktig. Och vacker.

 Bild: Jörgen Auer

 Till och med ladugården i Bäckhult är vacker en sådan morgon. Och källartaket. Stövlarna knarrar.

Bild: Jörgen Auer

Vi bilade till Norrköping. Norra Promenaden log och försökte locka oss mot världens ände.

Bild: Jörgen Auer

 Varför stannade jag inte och klev av? De andra kunde ha klarat sig utan mig. Jag vill ju egentligen bara gå omkring som en vandrare. Se, lyssna, lära, notera, fota, skriva. Samt dricka kaffe och kanske en öl. Här fotar jag strömmen från Hamnbron, ser husen utmed Fleminggatan. Och suckar lite.

Bild: Jörgen Auer

Har jag tagit den här vyn förut? Nej, tror inte det. Från Vattengatan är det. Långt borta anas kranar i hamnen. Därifrån har jag ungdomsminnen av ryska båtar. Dem ska jag berätta någon gång.

Men nu återvänder jag nog till mitt rosenskimrande liv.
Och Emelie Schepp. Prio ett.

Vi måste värna landsbygden

Landet, dvs landsbygden, visst är det nåt visst med det? Naturen, miljön, arvet. Vi måste vara rädda om det. Vara beredda att offra lite för att bevara landsbygdens fantastiska värden. Eller är det redan för sent?
Bilden tog jag på biblioteket i Kisa och den får mig att minnas alla sommartorp och hus vår familj hyrde när jag var barn och tonåring. Vi bodde i Sävsjö nära Tryserum, vi bodde i Hässelkulla utanför Västra Husby, på närbelägna Knutstorp vid Asplången, utanför Gryt, nära Ekön och i Kopparbo vid Bråviken.
Dessutom levde jag mina första fem år på Bjärby och Bjällbrunna utanför Norrköping och numera, sedan 1975, tillbringar jag somrarna i Bäckhult vid Drögen i Kinda kommun.
Så nog vet jag vad landet är och hur landet ligger.

Årets bild i Bäckhult?

 Bild:William Auer

Barnbarnet William satt på stranden och tittade ut över Drögen. Tillfälligt ensam.

 Då fick han syn på nåt i vattnet, ute vid flotten. Var det en and? Nej. Kanske en hund?

Bild: William Auer

Alls icke. Det var ett rådjur. Kvickt som attan kastade sig tioåringen över mammas  kvarlämnade mobil och tog ett par bilder.

Bra, William! Och så kul! Jag har aldrig i hela mitt liv sett ett simmande rådjur. Inte ens på bild eller film. Förrän nu. Årets bild i Bäckhult?