Vad och vem kan det vara?

Bild: Jörgen Auer

Den som söker, han finner, heter det i Bibeln (Matteus 7:8). Och det kan vara sant. Kan bli sant. Fast man måste kanske leta länge? I dag letade jag efter tillfälle för ett konstfoto. Eller snarare var det nog efter något att fota som sedan kanske kunde ha en möjlighet att bli till ett konstfoto. Alltså: ett motiv som kunde tyckas vara lite annorlunda, lite udda, något betraktaren inte omedelbart kunde tala om vad det var som skapade effekten. Att det var jag som tryckte på avtryckaren står ju under bilden, men vad är det jag fotat?

Så tänkte jag där jag gick på min jakt och var på min vakt.

Plötsligt glimtade det till framför mig och jag hade hittat vad jag sökte. Ett föremål i koppar (kaffekanna är det) och det som glimtade till var spegelbilden av dagsljuset i några fönster på rad. Fint.

PS. Vad står det då i Matteus 7:8? Jo, följande: 7) Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8) Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Och nu knackar det till råga på allt på min dörr. Vem kan det vara? Jag får nog ta fram kaffekannan.

Brott och skratt

Bild via Svt

Hur roligt är det egentligen med stölder för miljardbelopp? Det undrar i alla fall jag efter att ha sett på Morgonstudion där programledarna Olivia Elander och Pia Herrera skrattade i kapp med Ann-Linn Guillou och Amina Adelai, producent respektive redaktör för en kommande dokumentärserie om Sveriges största konstkupper. Hahaha, så roligt. Tjuvar som sågar sig genom tak och arbetar till vardags som barnskötare eller banktjänsteman. Ja men, det är ju verkligen roligt. Eller?

Nej, att stjäla annans egendom är brottsligt och förtjänar straff - inte skratt. 

Bild via Svt Öst

Annat som irriterade på onsdagsmorgonen var utterskyltarna i Linköping. Så urbota fånigt. Vad är det för paragrafryttare på Transportstyrelsen som åkt förbi och reagerat? För inte kan det väl finnas en vanlig, vettig medborgare som irriterat sig på skyltarna i fråga och hört av sig till Transportstyrelsen? Nej, det tror jag inte på. Sådana människor bor inte i Östergötland. Vi vill inte ha dem här.

Tydligen är det så att endast varningsskyltar för älg, hjortdjur, ren, får, häst, ko och vildsvin får finnas. För de djuren kan vara farliga för trafiken.

Så jävla dumt. Jag vill påstå att varenda djur som kommer upp på vägen är en trafikfara eftersom de flesta av fordonsförarna bromsar in eller styr undan för framförvarande djur. Grävling, hund, katt, hare, ekorre, björn, varg, räv, lo. Och utter.

Jag håller gärna lägre hastighet där jag vet att det finns utter.

Några vardagsbilder bara

Bild: Jörgen Auer

En solig tisdag från ett Linköpingsfönster, jag fotar rakt fram, lite åt höger och lite åt vänster.

Bild: Jörgen Auer

En byggkran dansar någonstans, är det Ebbepark? T1, kanske? Jag vet inte, men den står där stolt.

Bild: Jörgen Auer

Miljötak är fint. Och bra. De renar luften, bidrar till biologisk mångfald i staden samt mycket mera. Här är en bra länk för den som vill veta mera: sempergreen.com.

Bild: Jörgen Auer

En fikapaus i gassande sol är inte dumt. Visst är det september, men det kan sannerligen vara varmt även nu. Känn själv i morgon.

Bild: Jörgen Auer

Inne, ute, inne. Lamporna lyser både här och där. Är de inne? Är de ute? Jag skriver. Det är kväll.

När som helst

 Jaha, snart blir det operation igen. Med snart menar jag när som helst inom de närmaste timmarna. Det kan bli i kväll, men jag kan också få vänta till i morn bitti.

På Ronden i dag sas det först att jag skulle bli hemskickad efter lunch. Minuterna efteråt kom en tvärvändning. Risken är nämligen stor att det snart uppstår ett nytt stopp i stomin som jag fick 1 februari 2022 efter en tumöroperation. Och det vill jag ju inte. För tarmvred är inte roligt. Jag är inne för andra gången nu på 14 dagar.

Så nu väntar jag på operation. När som helst.

I väntan måste jag fasta. Dessutom måste jag få väntans tider att gå. Tack då för att det finns mobiltelefoner. Och tv. Jag ligger och tittar på hyllningarna för Henrik Dorsin och stortrivs.

Men när som helst.

Stiliga Linköpingsvyer

Bild: Jörgen Auer

Så stilig byggnad, tänker jag från ett fönster på Universitetssjukhuset i Linköping där jag står högst upp, Plan 19 och blickar ut över staden. Byggnaden i blickpunkten är Linköpings gamla vattentorn, uppfört år 1910 på Kanberget och i dag ett spektakulärt bostadshus. Som vattentorn tjänstgjorde det av Axel Brunskog ritade huset mellan 1910 och 1957. Brunskogs byggnad är 45 meter hög och byggd i mörk fasadtegel med ljusare mönstertegel. Vattencisternen rymde 900 000 liter vatten.

När Linköping lät uppföra ett nytt vattentorn i Majelden fick Axel Brunskogs barnbarn Lars Brunskog uppdraget att utreda om det gick att bygga om det uttjänta tornet till bostäder. Jo då.

I dag består bostadsrättsföreningen Vattentornet av 14 bostäder. 

Bild: Jörgen Auer

Här ses Bsf Vattentornet till vänster tillsammans med annan Linköpingsdominant - domkyrkan till höger i stadsbilden. Kyrkan uppfördes redan på 1100-talet och har byggts på och till i omgångar. Den ursprungliga kyrkan tros ha varit blott hälften så stor som dagens och genom århundradena har kyrkans utseende förändrats många gånger. Det 107 meter höga tornet byggdes under åren 1877-1886. Nu, från 2022 till 2025 äger en större renovering rum av just tornet.

Bild: Jörgen Auer

Linköpings domkyrka med sjön Roxen i bakgrunden, en annan tid på dagen. Men sedd från samma fönster. Den här sista bilden är tagen på morgonen när solen kastar sig över Roxen. Och domkyrkan.

Blött, blött och EM-guld!

Bild: Jörgen Auer

Fredagen fortsatte som natten. Vilket vill säga att dagen blev blöt. Så här såg jag världen i morse från plan 19 på US i Linköping.      

Bild: Jörgen Auer

På eftermiddagen såg det betydligt bättre ut. Lovande, rent av. I alla fall när den gyllene solen färgade himlen gulröd under gråa moln.

Bild via Svt

Gyllene medaljer plockade det svenska landslaget åt sig vid EM i hästhoppning i ett soligt Milano. En historisk seger eftersom det var Sveriges första lagguld i EM i sporten. Så nu är vi regerande olympiamästare, regerande världsmästare och regerande europamästare! Stort, tycker jag. Tyvärr missade jag Rolf-Göran Bengtsson, när jag via tv-n ville föreviga den svenska glädjen efteråt. Han höll på med efterarbetet efter att ha ridit felfritt. Henrik von Eckermann, Jens Fredricson och Wilma Hellström fick tjuvstarta guldfirandet utan den svenske åldermannen, 62.

Bild via Svt

För övrigt kan det bli fler svenska medaljer. Jens Fredricson på Markan Cosmopolit leder nämligen den individuella tävlingen som har final på söndag. Von Eckermann och Iliana har också medaljvittring på en sjätteplats.

Augusti en skitmånad

 Äntligen slut på augusti 2023. En riktig skitmånad för min del. Jag har inte mått bra, har tvingats avstå från bröllop, restaurangbesök, middagsbjudningar och fotollsmatcher och avslutar månadens sista dag på Akuten US Linköping.

Fel? Magen har krånglat. Ont. Aj, aj. Troligen ny ileus (tarmvred) som jag ådragit mig ännu en gång. Därtill har jag senaste dagarna blivit så svag att jag inte ens orkar gå och hämta post i brevlådan 150 meter bort! Jag, långgångaren kan nu inte ens gå korta sträckor.

Men så där är det väl kanske när man kommer upp i åren? Utförsbacken kan vara bra mycket kortare än man anat.

Saltbrist, säger en sköterska som tagit del av blodprovsresultaten. Aha, det förklarar kramperna som jag också har dragits med i händer och fötter.

Resten vet jag inte än, men blir I alla fall kvar på US över natten. Dock har jag någon minut efter midnatt ännu inte skickats till avdelning.