Bild: Jörgen Auer
Ett ögonblick kännetecknas mestadels av sin tidsrymd och ingenting mer. Det skymtar till och försvinner. Om man inte fångar det, vill säga. Här har jag precis fångat ett ögonblick. Det händer ingenting, absolut ingenting, ändå är det ett ögonblick av mitt liv. Numera också ett förevigat minne. Exakt så här såg jag livet denna sekund där jag satt i en korgstol med mobilen i min hand: ett bord, några stolar, en skänk, tavlor, en matta, och solen som sken in genom fönstret i söder. Och så tv-n som återspeglar detaljer i miljön.
Vad ska man med ett sådant ögonblick och minne till, kanske du undrar? Vad nyttjar det till?
Ja, men det är väl bra att minnas hur tyst och lugnt allt var just den här dagen och hur gott och ombonat jag hade det? Är det inte ungefär så man vill att alla de bilder man tar ska uppfattas? Som delar av en verklighet, vare sig det händer mycket eller lite, eller ingenting?
Men en betraktare av bilden kan förstås tycka helt tvärt emot. Bara för att jag tycker att mitt ögonblick är värt att sparas så behöver ju inte andra tycka samma sak.
För övrigt anser jag att ögonblicken blir bättre om det händer något i dem. Som när den här bilden från rondellen i Vikingstad togs. Tänk så fint det hade varit med ett fågelsträck på himlen. Men man kan inte få allt.
En del av verkligheten är det dock.
