En nyttig sport

Bild: Jörgen Auer

Efter några dagars tillvaro i lugn och ro inomhus för att försöka kurera intensiv snuva och hosta och lite feber begav jag mig i dag ut i verkligheten igen. Men det var jobbigt, mycket jobbigare än jag kunde tänka mig. Jag blev fort trött och höll på att gå alldeles fel. Ändå höll jag mig enbart i lilla Mantorp. Men se! sån tur jag hade: någon hade tränat orientering, troligen Klämmestorpskolan och orienteringsskärmen fick mig att vässa tankeskärpan, ta fram mobilen, ta ett kort och ta mig runt banan.

Där ser man beviset för att orientering är en nyttig sport.

Vi borde göra som Lukas

Bild: Jörgen Auer

Det här är Lukas, ung katt av rasen Maine Coon. Han är inte bara coon, utan även cool. Väldigt cool, skulle jag våga mig påstå efter att ha sett honom ligga och vila i flera timmar medan ett gäng barn rumsterade om.

 Fast då höll han sig förstås två meter upp på en sån där kattklättrarhylla med olika vilonivåer. Då och då kikade han upp över kanten och kontrollerade att allt stod rätt till. Jag tog en bild på honom för att jag tänkte att den kunde komma till användning nån gång.
Som nu. För när jag tittade på bilden kom jag att undra över hans namn - Lukas. Det är ju ett bibliskt namn, så jag funderade på vad jag visste om personen som sägs ha skrivit Lukasevangeliet.
Ingenting. Jag visste ingenting. Fanns han ens?
Enligt alltombibeln.se har han funnits och sajten berättar att han kom från Antiokia i Syrien och var en grekisk-syrisk läkare.
Omkring år 50 kom han att bli en i kretsen kring aposteln Paulus och följde denne på flera missionsresor. Lukas sägs ha dött i Grekland 74 år gammal och man tror att han skrev sitt evangelium år 62. Han lär inte själv ha sett några av de händelser han beskriver om Jesus, men återberättade uppgifter från ögonvittnen.
Lukas skrev även Apostlagärningarna.
Katten Lukas kan inte skriva, inte läsa heller och kommer aldrig att lära sig något av det. Han bryr sig inte alls om bibeln eller religion. Behöver inte. Han lever bra ändå. För honom kvittar det om en människa är jude, muslim, buddhist, ateist, svart, gul, röd eller vit. Man eller kvinna. Och han skiter fullkomligt i vilken sexuell läggning de har. Han behandlar alla lika.
Alltså borde vi göra som Lukas. Och det är ju så skönt att vila.

Vad köpte vi av Kyra K?

Bild: Jörgen Auer

Dagens stora fundering hemma hos oss? Vilket klädesplagg är det som någon av oss någon gång tydligen har inhandlat eftersom vi uppenbarligen har en Kyra K-galge?

Jag har visserligen köpt ett par ridbyxor och strumpor på Sharpman i Hogstad för att rida lektioner hos Lotta Esping i Rappestad, men det här är ju en galge för en rock eller jacka. Så vem har köpt vad? Vi tänkte och tänkte hela förmiddagen. Utan att få svar. Så var kommer galgen från?

Kyra K, förresten. Varför står det så?

Jo, det står för Kyra Kyrklund, född 1951 i Helsingfors och dressyrryttare av rang. Hon vann till exempel VM-silver 1990 och världscupen 1991, båda gångerna med hästen Matador. Har deltagit i sex OS, senast 2008 i Peking och är adjungerad professor i ridkonst vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Hon är också en mycket skicklig tränare och utbildare och har hållit en mängd sk clinics. Hon bor numera på Snowhill Farm i West Sussex i England.

1992 startade hon klädföretaget Kyra K med inriktning på ridsport. Men kring 2010 upphörde samarbetet med tidigare partnern och producenten Piab och några nya kollektioner har inte Kyra K visat efter uppbrottet. Piab inledde i stället samarbete med Gersemi. Huruvida företaget Kyra K lever vidare i dag, kan jag inte svara på.

Gersemi ja, vad är det för namn? Jo, det kommer från den nordiska mytologin. Gersemi var dotter till fruktbarhetsgudinnan Freja och Od och därmed syster till Hnoss.

Hnoss betyder skatt och Gersemi smycke.

Källa: Wikipedia och hippson.se

Träsmak, sjöluft och Leksand

Känner att jag vill säga nåt. Men vet inte vad. Vad som helst. Rent av vad.
Nu, nu pockar det på och jag skriver: lerjord, skogsmark, havssalt, sjöluft, bergstopp, dalgång.
Jaha?
Var det allt? Jag som trodde att jag ville säga så mycket.
Vänta, nu kommer det visst mera.
Leksand.
Heja.
Nu har jag sagt det.
Träsmak vill jag också säga. Eller skriva. Gör så ännu en gång: träsmak. Detta efter att ha suttit vid datorn hela dan. 
Men nu måste jag nog lägga mig.
Nä, stadsbo vill jag också skriva. Och lantis.
Jag är en lantis.
Undrar om Leksand kan spela på lantis?
Det är klart de kan.
De skulle i ren glädje över SHL-platsen kunna spela på lergök också.

Margareta kan ha rätt om Forslöf

Jag yrar inte, tror jag. Men jag har feber. Har därför inte varit ute i solen i dag, utan ägnat mig åt helt andra saker. Som släktforskning. Min för några år sedan intensiva forskning har legat lite åt sidan ett tag. Men i dag passade det bra att ge mig på mormors farmors morfar Olof Andersson Forslöf igen. Olof, död i Långsele 1834 och född, ja när?
1779 står det på flera ställen, men inte var. Dock gifte han sig i Kall, Jämtland.
Enligt kyrkoböckerna för Kall föddes ingen Olof det året. Nu tror jag mig ha hittat ett släktsamband som gör att jag nog ansluter mig till min släktings Margareta Gullström-Linder, teori. Hon tror nämligen att någon prost en gång i tiden läst fel och tagit en fyra för en nia. 1774 föds nämligen en Olof i Kall.
Den där teorin ville jag inte tro på. Men nu har jag ändrat mig, eftersom jag hittat ett släktsamband som gör att jag håller troligt att Margareta kan ha rätt.
Men jag ska be att få återkomma om detta i morgon eller på torsdag när jag inte har feber.
För tänk om jag bara yrar.

Blåmesen är en ganska söt gäst

Bild: Jörgen Auer

Förra inlägget visade en blåsippa och jag håller tydligen en blå profil i dag eftersom jag nu lägger in en bild på en blåmes. Varför jag gör det vet jag inte riktigt, men kanske för att jag tycker fågeln är ganska söt. En trevlig gäst i trädgården är den hur som helst, denna  parus caeruleus, himmelsblå mes. Se mer om blåmesen på http://www.fageln.se/art/blames.aspx

Jag läser att den har ökat i antal efter 1985 och att den mest förekommer i södra och mellersta Sverige. Blåmesen sägs äta insekter, larver och puppor. Den gillar att hälsa på och käka lite vid fågelbord under vinterhalvåret och hackar gärna på talg och oljerika frön. Blåmesen äter även frön från rönn och björk. Hemma hos oss äter den jordnötter samt uppträder gärna i sällskap med talgoxar.

Bild: Jörgen Auer
Det här är också en trevlig gäst. En som vintertid livnär sig på bär och frukt, exempelvis rönnbär, hagtorn och äpplen. Annars är den insektsätare. Just den här kommer dock inte att äta något mer eftersom någon tydligen bestämt sig för att göra slut på den. Men en sidensvans (bombycilla garrulus) har det varit, konstaterar jag. 

Blåsippan ute i backarna stå

Bild: Jörgen Auer

Det här är en blåsippa. Men också en bild av vår. Ja, även av er. Den svenska allemansrätten ger oss nämligen rätt att promenera omkring i skog och mark. Men vi allihop har också skyldighet att vara rädda om naturen. Det gäller dig, mig, er, oss, det gäller dem också. Liksom hennne och honom.

Vi, ni, de, hon, han, du och jag, ALLA.