Om I och G på Bråborg

 Bild: Jörgen Auer

Man lever som en blind ibland. I alla fall gjorde jag det. För inte har jag några minnen av att ha sett den här stenen under tiden som jag bodde i Norrköping. Men nu, i går såg jag det och förundrades över historiken som lägligt nog fanns till hands bredvid porten över vilken stenen hänger på Tesdorphska huset vid Gamla torget.

Ah, tänkte jag. Så intressant. Från slutet av 1500-talet således. För det var ju då som det kungliga paret vistades på slottet Bråborg vid Bråvikens södra strand. Eller rättare sagt: drottningen Gunilla Johansdotter Bielke (1568-1597) lät i alla fall här uppföra ett slott 1588-1590 och bodde på Bråborg från 1595 fram till sin död 1597. Kungen dog redan 1592.
Bland senare ägare kan nämnas parets son hertig Johan av Östergötland (1589-1618) och Karl X Gustav. 1719 brändes slottet av ryssarna och byggdes sedan aldrig upp igen utan stenarna i ruinerna användes till att bygga upp det brandhärjade Norrköping på nytt.
Bråborgs vallgravar och delar av grunden finns fortfarande kvar. Någon kilometer från ruinerna finns dagens Bråborgs gård.

Kors och tvärs i Östergötland

 Bild: Jörgen Auer

Efter en ganska lugn, men tidig start på dagen som började klockan 06 med en timmes tidigare promenad än vanligt eftersom jag hade både jobb och möte i Norrköping.

 Bild: Jörgen Auer

Där jag för övrigt passerade Östra Station. Tänk, det är 50 år sen som järnvägen till Söderköping lades ner. Jag minns att jag åkte med rälsbuss till Sörping någon gång som pojke och fikade. Ett gäng var vi, kanske fem killar.

 Bild: Jörgen Auer

Men i dag åkte jag inte tåg. Jag tog bilen för att hinna till ett möte på NT inför Linköpings! stadsfest senare i augusti. Och sen hade jag ett jobb att göra. Ännu ett gatureportage till annonsbilagorna Mera Linköping och Mera Norrköping.

 Bild: Jörgen Auer

Efter det åkte jag till Linköping för samma gatujobb där. Ja, alltså reportaget går ut på att göra en lättsam jämförelse mellan gator med samma namn i de båda stora östgötska kommunerna. På Farbror Melins torg lade jag märke till att det tydligen pågår någon slags utställning om Mötesplatser i Linköping. Och torget är ju onekligen en.

Bild: Jörgen Auer

Jag hann med en sväng till Mjölby också eftersom jag så gott som hade blivit lovad att beställda tapetrullar skulle vara klara att hämtas i dag. Men jag fick vända om tomhänt. Fast det gjorde inte så mycket eftersom jag tycker om att se mig omkring i Östergötland.

Där vägarna mötas och gräset gror

 Bild: Jörgen Auer

Hur kommer vi att minnas sommaren 2016? 

Kommer den att gå till historien som den varmaste hittills? Den där sommaren då vi kunde bada sent om kvällarna och det var så hett och torrt att det enda vi kunde säga var vatten.

 Bild: Jörgen Auer

Den där sommaren då vi hade släktträff och grillade där vägarna mötas och lekte där gräset gror?

 Bild: Jörgen Auer

Eller den där sommaren då Ola Salo gästade Allsången i Kisa och den vackra hembygdsgården som hemlig gäst och där Arja Saionmaa deltog. Är det minnet?

 Bild: Jörgen Auer

Den där sommaren då vi gjorde en bukett av blåklint och vår egen Östgöta Sädesblandning

 Bild: Jörgen Auer

Den där sommaren då jag fick se min syster Ami som matros.

Bild: Jörgen Auer

Den där sommaren då vi åkte båt ut till Harstena.

 Bild: Jörgen Auer

Den där sommaren då vi åkte dit med Ami Auer och Kalle Geisler.

 Bild: Jörgen Auer

 Den där sommaren då den här svanfamiljen gjorde oss påminda om att vi inte är ensamma om  utrymmet på jorden.

 Bild: Jörgen Auer

Den där sommaren då jag övningskörde med Frida Jacksson -det var hon som övningskörde - till Övralid och vi ställde oss på trappan och såg Vättern som Verner von Heidenstam gjorde. När han inte satt där framme på bänken och tittade, vill säga.

 Bild: Jörgen Auer

Den där sommaren som var så torr, så torr.

 Bild: Jörgen Auer

Den där sommaren då den här ridande gruppen syntes i närheten av Vretagymnasiet.

Bild: Jörgen Auer

Den där sommaren då vi var på auktion på Schedevi slott utanför Rimforsa.

 Bild: Jörgen Auer

 Den där sommaren då jag plötsligt fick se min före kollega på Corren, Torbjörn Gustavsson, Presleydenten, komma bärandes på en skyltdocka just på nämnda auktion. Hon heter Sonja, sa Torbjörn och förklarade att hon skulle bli sällskap åt Elvis i samma storlek.

 Bild: Jörgen Auer

 Den där sommaren då vi funderade över maneternas liv och leverne. En sån märklig organism. Kanske tänker den likadant om oss? Kan den tänka? I så fall hur?

 Bild: Jörgen Auer

Men mest kommer vi väl ändå att minnas sommaren 2016 för de varma, sköna dagar vi fick? Eller för något helt annat? Vår nya gäststuga? OS i Rio? 

Eller minns vi den för terrordåd världen över, våldtäkter och andra vidriga brott?

Dödskalle och mullvadar

Det ligger ett älgskelett i skogen. Huvudet endast. Eller delar därav. Överkäken ser vi. Varför ligger det här, frågar vi oss själva och funderar på tjuvjakt, självdöd eller jägare som inte plockar upp efter sig. Men älgjakten var väl i så fall förra hösten? Hur länge "lever" skallskelettet? Och varför är allt annat på älgen borta än just det vi ser?
Vi var i skogen för att leta kantareller, men hittade endast sex stycken! trots att vi var på våra speciella ställen. Skogen här i Kinda verkar vara för torr. Jag tror på sen svamp i år och vi får återkomma om ett par veckor och kolla läget. Jag ska titta till vår döda älg då också och se hur den mår.
En annan fundering jag har är varför vi kan se så många döda mullvadar i år. Är det också torkans fel? Jag har säkert sett fyra döda mullvada denna sommar. Normalt ser jag ingen.
De ligger där bara och ser ut att sova. De har inte blivit överkörda av bilar och har inga synliga bevis på bit- eller klösmärken. Är det en farsot lik mjältbrand? Eller vad?

Nu måste jag börja jobbplanera

 Bild: Jörgen Auer

Så är en stor del av sommaren 2016 över. Barbarnen, här representerade av William har åkt hem. Men William hann i alla fall med ett sista dopp i Drögen i morse, även om han här står ovan ytan. 

En sommar går fort. Men det kan allt vara kul att börja skolan igen också. Eller börja jobba.

Även jag som är jobbande pensionär tycker att det ska bli kul att börja jobba, skriva igen. Nu gällwr det att börja fundera på vad Ryktbart (i Corren, NT och MVT) ka handla om när det snart drar ihop sig till "höstpremiär". Och vilken gata ska jag skriva om till Mera Linköping och Mera Norrköping? Och har jag nåt till Corren Bostad? Vill Correns familjeredaktör att jag ska skriva nåt? Och har jag frågorna klara till Linköpings stadsfestival?

Nu måste jag börja planera. Nu.

Jag har inget att göra?

 Bild: Jörgen Auer

Jaha, vart ska dagens väg leda mig? Det vet jag uppriktigt sagt inte. Men ut i skogen, kanske? Till Kisa? Nja, det senare är nog ett måste. Precis som förmiddagsfika, om än något sent sådant.

Men sedan? Jag vet inte. Jag kanske stannar inne och skriver, känner att jag behöver komma igång.

Den där beslutandeprocessen inom en är ganska skoj att studera. Hur lätt man ibland ger upp och hur envist man kan hålla fast vid tidigare beslutad kurs och ärendelista.

Så vad gör jag i dag? 

Kisa för att handla? Kisar mot solen? Spacklar? Börjar bygga en altan? Letar svamp? Dricker några öl och tar det lugnt? Leker med barnbarnen? Läser en bok? Paddlar? 

Jag vet inte.

Bara hövolmarna saknades

 Bild: Jörgen Auer

Tisdagen, min tisdag, blev omväxlande. Långpromenad i morgonens svala temperatur inledde dagen. De här korna befann sig vid Hydinge utanför Sya och hade ingenting

 Bild: Jörgen Auer

emot att bli fotograferade och verkade glada om än lite förvånade över att se mig gå förbi. Och stanna till, förstås. Hästarna ögnade mig ett ögonkast, inte mer.

 Bild: Jörgen Auer

Förmiddagen ägnade jag sedan att övningsköra med sonen Martins sambo Frida. Hon fick köra tur och retur Motala och var glad för det. Vi åkte till Övralid också och fikade på Farfarsstugan. Tyvärr blåste det lite för hårt för att vi riktigt skulle uppskatta besöket. Men Frida lovade att återkomma med Martin. Och jag åker ju hit en gång om året. Minst.

 Bild: Jörgen Auer

På eftermiddagen åkte jag och Inger till Mjölby för att titta på tapeter till nya stugan på vårt sommarställe i Kinda. Vi kunde inte bestämma oss men fick låna med oss tre rullar för att kolla på plats i stugan.

 Bild: Jörgen Auer

Naturligtvis hann jag med att titta på mitt kära Östergötland också. Slätten låg som en Krouthéntavla. Det var bara hövolmarna (hässjorna) som saknades.