Gammalt och blommigt

Bild: Jörgen Auer

Det är nåt visst med gammalt. Förutom att det är gammalt, alltså. Se bara på mossan på taket där borta. Underbar. Likadan mossa är det på det som på långt håll ser ut som ett fågelbord eller takbeklädd utfodringsplats för viltet. Men se det här är faktiskt bo eller tillhåll för Uljebergs stegar. Ja då. Så är det. Nej, inte steglitser, du läste rätt: stegar. De bor här. Hänger där under taket. Jag har sett dem. Dock har kameran dragit ihop bygget så att det bara ser ut att vara två, tre meter långt. I verkligheten är det närmare tio-femton meter. Och mossigt. Fint.

Bild: Jörgen Auer

Ja, och växter, alltså. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att lära sig. Är det här hägg? Jag har skaffat en app vid namn Plantsnap och med den kan man visa en bild för och så berättar appen vad växten/plantan/blomman heter. Jag vet inte vad jag gör fel, men får inte riktigt till det. Dock var hägg det första svar jag fick på den här bilden. Eller nej, svaret var prunus padus, vilket jag läser mig till ska vara hägg, men ju mer jag läser desto mer tvivlar jag. Å andra sidan går det knappast att ta miste för hägg luktar så gott, läser jag. Det minns jag från promenaden, men tyvärr tog jag bilder på fler vita växter och är osäker på vilken bild som tillhör vilken blomma. Ack, ja.

Bild: Jörgen Auer

Men det här är jag hundra på. Häst, equus ferus caballus tamhäst) och nej det är inte växten som heter så, den bryr jag mig överhuvudtaget inte om här. Här är det hästen, eller hästarna som fångar mitt intresse. Jag försöker vissla som en fågel på dem, men ett sådant fågelläte har de aldrig hört så de bryr sig inte. Då kommer en korp och flyger över oss och jag härmar den. Nej, jag kan inte flyga, men jag kan (nästan) låta som en korp. Det är bara att säga korrrp på ett lite lustigt sätt ett par gånger i rad (korpen är ju mig veterligen det enda djur som kan säga sitt mänskliga namn). Hästarna tittar allihop på mig ett par sekunder men bestämmer sig sedan för att jag inte är korp, utan bara en helt vanlig tvåbening, så då blir det till att försöka få tag i ett grässtrå igen. Jag fortsätter min vandring.

Bild: Jörgen Auer

Jaha, vad är nu detta? Det är väl styvmorsviol? Visst, jag har faktiskt rätt. Plantsnap säger att det är viola tricolor, hurra! Men är allt det? Alltså, är det inte bara det där gula och vita (fast det är ju bara två färger, inte tre)? Hm, jag beskär bilden och visar det som befinner sig över vitan och gulan för Plantsnap. Jag får svaret Purple dead Nettle och läser att den är känd som rött dödsnät - har jag aldrig hört - eller lila näsblod (är det nån som driver med mig?) kan även heta röd hönbit eller lila ärkeängel.

Nej, ska jag verkligen tro på det här? Jag läser vidare: de zygomorfa blommorna... nej, jag vill inte hålla på och slå i lexikon för att kunna läsa. Jag lägger ner.

Bild: Jörgen Auer

Men jag fortsätter gå. Den här vita väggen fotar jag bara för att den är så massiv, jag struntar i vad blommorna eller växten heter. Tycker bara att det är så vackert. Jag säger det till samlingen, men får inget svar. Jo, men bara från E4-an genom Östergötland med sitt monotona susande. Och från Mantorp park brummar det till lite extra. Det är visst tävling.

Bild: Jörgen Auer

Här då? Ja, jag vet inte och blandar nog ihop allt. Men jag vet att jag någon gång på promenaden under en sökning på Plantsnap fick svaret wild cherry, eller prunus avium. Kan det vara detta? Giftig för hundar, står det. Har en diploid uppsättning av sexton kromosomer (2n=16). Fattar jag? Nej.

Bild: Jörgen Auer

Men vad det än är så är det så vackert och skänker sådan ro. Samt ger möjligheter till nya fotovinklar.

Bild: Jörgen Auer

Tallarna på Uljeberg har jag nämnt tidigare på grund av deras lustigt vridna grenar. Jag förstår att de är ålderstigna, tallar kan bli väldigt gamla, den äldsta man upptäckt i Sverige var över 700 år, och de här lära vara så där en 250 år, enligt Carl Gillheimer på Uljebergs säteri.

Bild: Jörgen Auer

Tallarnas grenar vrider och vänder sig. Lever. Klamrar sig fast i varandra och blir till åldrade konstverk eller figurer av alla de slag. Ibland ser de rent skrämmande ut.  

Bild: Jörgen Auer

Så gamla tallar får en särskild bark, det är inte svårt att förstå varför den kallas för krokodilbark eller pansarbark. Tänk sådan skillnad i jämförelse med en ung tall och dess släta hy. Vilket onekligen för tankarna till människan. Hemkommen tittar jag mig i spegeln och konstaterar att jag går mot pansarhy.

Fixemer fixar mer jobb

Bild: Jörgen Auer

På väg att säkra en trygg transport är troligen tyska Fixemer GmBH som siktades på E4 utanför Mantorp. Bra där, tänkte jag och kan lägga till ännu ett företag i min serie "Transport på svenska vägar". Fixemer hör hemma i Perl-Borg i Saarbrücken, långt ner i sydväst och har inte långt till Luxemburg, om det kanske underlättar för läsaren av dessa rader att förstå var företagets huvudkontor är beläget.

Företagsnamnet handlar inte om att fixa mer (eller det gör det naturligtvis, alla företag vill väl ha så mycket som jobb som möjligt?), utan är ett efternamn. Redan 1951 startade den då 20-årige Karl Fixemer transportkörningar i Tyskland åt sig själv med en lastbil. Sedan dess har företaget vuxit rejält och har i dag 141 medarbetare och omsätter årligen 90,62 miljoner US-dollar, enligt dnb.com (Dun & Bradstreet) som har koll på de flesta företag jorden runt.

Åtta företag ingår i Fixemersfamiljen och hemsidan heter fixemer.com

 

Westerninspelning i Vånga?

Bild: Jörgen Auer

Vad i...! Är det filminspelning, eller? Och här kommer jag och stör just som westernhjältarna i Vånga ska ut och jaga bovar. Eller är det den här kvartetten som är bovarna? Jo, de är fyra faktiskt. Det är ytterligare ett ekipage bakom mittenhästen.  Jag visste först inte om jag skulle stanna eller köra in i skogen, men fann mig och försökte smyga fram till höger som en osynlig indian och en långsammare bilist har nog inte synts till i Vånga sedan första bilen gjorde entré, ja när kan det ha varit? 1911?

Bild: Jörgen Auer

Jag var både här och där under torsdagen. Mantorp, Linköping, Kimstad, Löfstad, Norrköping, Åby, Kolmården med Krokek, Finspång, Skärblacka (nästan), Vånga, Ljungsbro, Maspelösa (nästan), Björkeberg, Västerlösa och Mantorp igen. Men så är det ju också Kristi Himmelfärdsdag och kunde han fara så kan jag. Dock inte stiga till väders. Inte ens till vackert väders.

 

Bild: Jörgen Auer

Nog blev det en vacker dag och i skrivande stund känner jag hur det hettar i kinderna. Men det kanske är för att jag fick trevligt beröm här på bloggen efter ett inlägg. Och beröm kan vi alla behöva. Det blir man glad av och är man glad mår man bättre. Så beröm till er alla ni som tittar in på min blogg ibland. Den här bilden är liksom den förra tagen i Kolmården utefter Bråviken.

Bild: Jörgen Auer

Den här inte tagen vid sjön eller viken. Nej, men vid travträningsspåret på Uljebergs säteri där Stefan Dahl och Jesper Hedqvist dagligen nöter häst och sulky - och spår. Spåret som för övrigt kan vara ypperlig promenadväg när inte hästarna körs. Men då måste man ha klart för sig att det rätt som det är kan det komma ett ekipage susande. Då gäller det att göra sig sedd så att inte hästen blir skrämd.

Bild: Jörgen Auer

Se sån stil han har! Jag vet inte vilken av hästarna det är, men bara bordsskicket ser intressant, eller fel ut på nåt sätt. Vid en första anblick kan man ju tro att man ser något annat, men nej, det där är ett ben.

Nu? Ja, nu ska jag äta godis. Nej, se på hockey i Svt24. Sverige-Tjeckien. Hej då.

Säteri kan vara en målvakt

Bild från Svt24

Tittar på ishockey mellan Finland och Tjeckien. Bryr mig inte så mycket om hur det går, men ser gärna att Finland vinner. Varför? Broderland. Eller borde jag säga farfarsland i stället? Min farfar var nämligen född i Åbo 1896. Han pluggade textil i Norrköping och träffade en tjej från Kimstadstrakten och blev svensk medborgare 1920.

Jaja, men det har inte så mycket med hockey att göra och mig veterligen hade han ringa eller ingen erfarenhet av spelet. Men han höll förstås på Finland i idrottsliga sammanhang.

Jag noterar att den finländske och mycket skicklige målvakten i dagens match heter Harri Säteri, vilket får mig att undra. För jag bor nämligen i ett hus tillhörigt Uljebergs säteri.

  

Bild från Svt24

Säteri som säteri, tänker jag och undrar om Harris efternamn betyder vad säteri betyder på svenska: herrgård eller större lantgård. Nog för att han är duktig i målet, Harri, men stor som en gård är han inte. 

Bild från Svt

Stor som en hel ort var däremot Sven Olof Gunnar Johansson, han som kom att kallas Tumba och senare även ta smeknamnet som efternamn. Tumba var otroligt stor som hockeyspelare på 50- och 60-talen och den första riktigt stora svenska spelaren i hockey. I periodpauserna i finn-matchen visades ånyo sekvenser från den tidigare sända dokumentären av Jens Lind om Tumba. Väldigt bra, tycker jag som hade Tumba som min första idol och gläds över att det var så många som tittade på dokumentären, över en miljon sa Chris Härenstam som kommenterade kvällens tv-match tillsammans med Nils Ekman.

Jaha, nu är matchen slut. Tjeckien vann tydligen med 2-1. Tidigare i dag förlorade Sverige mot Ryssland med 4-6. Matcherna ingår i en turnering som heter Carlsson hockey games. Men om Carlsson är med och spelar eller är coach känner jag inte till.

Och nu? Nu blir det smörgås tror jag. Sedan fortsätter jag med Svt24 och ser Engelska Antikrundan. 

För övrigt tycker jag att Harri Säteri bör läggas till som förklaring till vad säteri kan betyda: frälsegård, herrgård, större gård, finsk hockeymålvakt. 

Dessutom anser jag Tjeckiens målvakt Roman Will vara minst lika bra, om inte bättre.

Vad vet en häst om väder?

Bild från Svt

Aha! Det blir alltså väder i morgon, också? Bra. Dessutom blir det tydligen, eller borde man om sånt som inte hänt än kanske bättre skriva troligen fint väder i Östergötland. Så där 20+ tror väderexpertisen från SMHI.

Det tror jag också. Men ett oroande tecken skedde alldeles nyss. Det lät som åska utanför min bostad, men det visade sig vara hästarna i hagen som rusade fram och tillbaka i galopp. I mörkret 22:30. Vad hade hänt? Eller vet de nåt om vädret i morgon eller kanske i natt som inte vi vet?

Vi sågs vid hästkliniken

 

Bild: Jörgen Auer

Det här är Anna Lindén från Linköping. Vi träffades på Mantorptravet i dag när hon var på Evidensia Hästkliniken för en undersökning av hästen "Mac".

Bild: Jörgen Auer

Och det här är Jack Russeln Zeb, namnad efter tv-figuren Zeb Macahan (rolltolkad av James Arness) som uppenbarligen tyckte det var lite varmt och därför klev ner i det här regnvattnet. Frågan är vad han hittade. Eller tyckte sig se.

Bild: Jörgen Auer

Och här sitter Zebs matte  Christina Almtun. Eller satt. Vi satt ju där och pratade i morse kl 9 medan Anna och Mac var på undersökning. Nej, Anna behövde inte undersökas, bara hästen. Christina var snäll och skjutsade väninnan Anna till Mantorp då Annas bil fick pyspunka i går kväll. Sen hörde Christina, som den styrelseledamot av Östergötlands Ridsportförbund hon är, av sig till mig och undrade om jag hade tid att titta ner en stund för lite snack om förbundets hemsida. Det hade jag. Tack för kaffe och bröd, Christina. Det var ett bra samtal.

Bild: Jörgen Auer

Medan vi satt där och njöt av fika och vårsol kom plötsligt Åbyryttaren Cornelia Rylén (tack för senast) med vackra Bazinga som också skulle undersökas. Detta för en försäljning. Köparen var på plats och var säkert nöjd, gissade vi andra. Även Cornelias pappa Peter var där.

Endast tillfälligt uppehåll?

Bild: Jörgen Auer

Så tröttnade tydligen regnet och gråvädret med kyla till slut. Eller gjorde det bara tillfälligt uppehåll? Hur som helst blev det en riktigt skön kväll. Jag skymtade solen också. Bra promenadväder som med sin klara luft lovar mer. SMHI säger att värmen kommer nu och i veckan lär det kunna bli upp mot 25 grader. 

Så grönt det är förresten. Tack regnet. Du kan komma tillbaka en dag varje vecka, tycker jag. Men låt bli lördag och söndag.

Vad gjorde jag denna söndag?

Hm, det har jag redan glömt. Nej, det har jag inte, det var en trevlig söndag, kan jag säga utan att gå närmare in på detaljer. Men jag kan säga att avstånd hölls. Det är så världen är nu vad mänskliga kontakter beträffar och frågan är om man har vant sig så mycket vid detta att man gillar det och vill fortsätta ha det på samma vis: tillfälligt uppehåll.

Jag säger: det beror väl på vem det är.