I väntan på action

Bild: Jörgen Auer

Efter allt snöande stod där två hästar, en stor och en liten och såg sig omkring så där som hästar gör. Liksom nyfiket och undrande, men också väntande. På vad, undrade jag men tänkte att det nog var på mat. Det brukar ju hästar göra. Tror jag. Ingen vet.

Bild: Jörgen Auer

Men så kom förklaringen. De väntade på att det här travekipaget skulle komma förbi ännu en gång, ännu ett varv på Uljebergs träningsbana. Men om det var hästen de tittade mest på eller kusken, eller lite häftig action med snö som sprutar, ja se det får vi aldrig veta.

Bild: Jörgen Auer

Snö ja, det kom en rejäl dos under natten till onsdagen och jag måste tillstå att jag blev rejält överraskad av mängden när jag borstade bilen. 20 centimeter var det nog. I alla fall på biltaket, på andra ställen kring huset var det mer. Och jag som hade en tid att passa i Motala.  

Bild: Jörgen Auer

Med 150 meter väg att skotta blev det för helt enkelt för mycket för mig och jag tvingades inse att det var bäst gå in och boka av en röntgentid. Det enda bra med det var att jag då kunde äta frukost.

Bild: Jörgen Auer

Snöandet fortsatte under förmiddagen, men bara i små mängder. På radion hörde jag om allt elände snömängderna orsakade i trafiken och var glad över att jag inte kom iväg.

Bild: Jörgen Auer

Lite sol såg jag allt senare under dagen, den onsdag som jag mestadels uppehöll mig vid datorn sökandes efter gamla släktled. Och jag fann förnamnet på den person jag eftersökte dan före, Karin hette hon, Karin Ericsdotter i Ledberg, min farmors farfars farmors mormor.

Bild via Svt

Sen eftermiddag ägnade jag åt skidskytte-VM och hoppades på svensk medalj. Väntade nästan en sådan i mixed-stafetten. Sebastian Samuelsson, Martin Ponsiluoma, Hanna Öberg och Elvira Öberg ordnade också en tredjeplats efter Frankrike och Norge i en spännande stafett med många omkastningar vad ställningen beträffar. Först ledde Tyskland, sen Norge, sen Frankrike. Sverige och Schweiz närmade sig, Italien sköt bort sig. På bilden är det sista sträckans Elvira Öberg som siktar rätt och som alltså åkte in på bronsplats, sekunden före Schweiz.

Insnöad och helt fel ute?

Bild: Jörgen Auer

Visst kan det vara fint med snö. Men inte när man tycker att det räcker med vinter nu.. Därför var det inte med glädje som jag noterade att det började snöa på tisdagseftermiddagen. 

Bild: Jörgen Auer

Dessutom måste jag köra bil under onsdagen och ser inte fram mot en oskrapad resa. Men vad vet jag? Snösvängen kanske är tidigt ute under onsdagen och kanske blir det inte heller så mycket snö som befarades. Jag tror att SMHI pratade om 15 centimeter. Låt det gärna stanna vid ett par centimeter.

Bild: Jörgen Auer

Något helt annat: vad sjutton står det för namn här? Jag har listat ut att det börjar på L, men därefter? Under står det Ingatorp, ett torp i Ledberg. Året är 1711 och jag söker en ana som senare i livet kom att bo i Löt, Ledberg som maka till en Jöran Jonsson. Men vad heter kvinnan? Och är det här namnet ens ett kvinnonamn? Det kanske står Lars och jag är i så fall helt fel ute och får söka vidare. Snöandet kan bli långvarit  och då är släktforskning en mycket passande inomhussyssla. 

Jag klarade uppkörningen

Bild: Jörgen Auer

Måndagen började strålande men tappade vårkänsla varefter dagen fortskred. Fast det är klart att dagen i sin helhet får godkänt. Särskilt som jag fick äran att rulla månadsgamla grannen Albert en stund. Hans mamma Mikaela var med och kontrollerade min övningskörning.

Bild: Mikaela Roginski

Ja, jag klarade uppkörningen! Och fick välbehövlig motion. Albert märkte ingenting, utan sov hela promenaden.

Getingbo och Sydpolen

Bild: Jörgen Auer

Så sinnrikt bygge. Jag hittade den i en rabatt i går efter att snötäcket som tidigare låg där nu är borta. Men har det alltid legat där? I så fall är det jordgetingar som byggt. Fast troligare är nog att det blåst ner från en takkant eller blåst ut från en bod. Det är väl ett getingbo? Eller kan det vara bibygge?

Bild: Jörgen Auer

Så här ser det ut på lite längre avstånd. Det konstiga med bygget är att jag inte har såg några getingar eller bin i somras. Kanske är det äldre än så och har ytterligare ett år på nacken? Äh, det spelar ingen roll. Inte som bostad längre, och inte som märklighet. Världen är full av getingbon. Inte. Där jag brukar befinna mig tycker jag att getingarna har minskat i antal. Som väl är.

Bild: Jörgen Auer

Jag fick leta en stund i dag när jag var på jakt efter något som sätter lite färg på tillvaron. Men här har jag i alla fall något. Jag visste väl att den där ljungen skulle ge mig något en vacker dag. Inte för att dagen har varit särskilt vacker, men ändå. Jag höll mig i alla fall utomhus ett par timmar, mest för att plocka nedfallna grenar i trädgården.

Bild via Svt

På kvällen såg jag Mästarnas mästare och gladdes och rördes av "grannen" Johanna Davidssons kampanda. Att hon var så otroligt stark i jägarvila anade jag inte. Hon utklassade till och med Ingemar Stenmarks tid och dessutom var tre andra deltagare också bättre än honom. Fantastiskt.

Bild via Johanna Davidson och Svt

Att jag kallar henne "granne" är för att hon är uppväxt i Normlösa, bara en mil från mig, där har hon släktingar kvar. Själv lär äventyraren numera bo i Tromsö i Norge och arbeta som sjuksköterska. För dig som inte vet vad för slags mästare hon är kan jag berätta att hon skidat ensam till sydpolen 2016 och gjorde det på rekordtiden 38 dagar, 23 timmar och 5 minuter.  2014 korsade hon tillsammans med systern Caroline (som bor i Normlösa) Grönland på 36 dagar. Till de äventyren kan läggas att Johanna även har paddlat längs hela Sveriges kust och fortsatt längs Finlands. Imponerande.

Tillsammans med Hanna Mi Jakobson har Johanna Davidsson skrivit boken Solo sister: Vägen till Sydpolen.

Färglöst, men också grönt

Bild via Tv4

Ångrar att jag slog på tv-n och tittade på hockeymatchen Linköping-Rögle i dag. Det var verkligen ingen PR för ishockey, precis. Segt och tamt. Geistlöst. Färglöst, trots så mycket blått, vitt och grönt. Och det har ingenting med resultatet att göra. Jag skiter hur det gick, men tittar man så vill man ju helst se något bra. Det var därför jag senare under kvällen slutade titta på Melodifestivalen efter att ha hört låtarna. De var inte bra.

Bild: Jörgen Auer

Det har varit mildväder. Och blåst. Vi som bor på slätten känner av vinden lite mer än de som bor i en tätort. Med vinden känns det också som om våren närmar sig med stormsteg och den här bilden talar väl för att det är så? Det är ju så grönt!

Bild: Jörgen Auer

Lika grönt är det dock inte överallt. Då är det här fältet bara en kilometer från det grönare i förra bilden. För den som undrar var bilderna är tagna kan jag berätta att den gröna än vid Uljebergs säteri, Mantorp och den undre nära Mantorpsutfarten på gamla riksettan. Det vita längst bort i bild är Sjögestad motell.

Trevligt i Klämman

Bild: Jörgen Auer

Besökte gamla hallen Klämman i dag. Ja, Klämmestorpshallen i Mantorp. Numera ingående i Klämman Arena. Det är några år sen jag senast var här i gamla hallen, men i dag blev det dags när bonusbarbarnet William Jackson kom till Mantorp med ett pojklag från Bergs IK för att möta Mantorp. Trevlig match som Berg vann med 6-3. 

Tänka sig att det har spelats elitseriekval här! Inte i innebandy, utan i handboll i början av 2000-talet. Mantorp hade ett riktigt starkt lag på den tiden och var inte så jättelångt ifrån att nå högsta serien. 

Jag minns också hur det såg ut i Klämman innan gamla hallen byggdes. När jag flyttade till Mantorp 1979 fanns ingen idrottshall alls här. Det var tomt. 

Så glada vi blev när vi fick en idrottshall. Visserligen en liten hall, men ändå. Vi fick till och med en läktare för 250 personer eller nåt liknande. Låt vara att hallen byggdes med några idiotiska pelare som skymde sikten för åskådarna. Men Mantorp fick en idrottshall. 

35 år senare var hallen för liten och för sliten. Gymnastiken behövde mer plats, handbollen och innebandyn också. 2019 stod en ny hall färdig, med plats för 600 åskådare.

Jag är inte säker på att jag har rätt i följande påstående och tar bort det om jag har fel, men jag tror att handbollen och gymnastiken har sina verksamheter i nya hallen och innebandyn sin i den gamla.

Dessutom har fotbollen konstgräsplan och en naturgräsplan på området och där finns såväl boulebana som beachvolleybollplan. 

Nu väntar Mantorpsborna på simhall eller utomhusbassäng.

I dag hälsar jag alla

 Februari är här. Välkommen, får man väl säga. Samt lägga till: kan du skynda dig på så att du snart är över och vi får se mars? Och april.

Det var länge sen jag tog tillfället i akt och hälsade till någon här i bloggen. Dags nu.

Hej, alla Annika jag känner. Hej Beatrice och Bertil, Cecilia och Carl. Och jag glömmer inte dig Daniel och inte Emma, Frasse, Gusten och Harriet. Hoppas att du mår bra igen Istvan och att Johanna hittar det hon letat efter så länge. Klas är väl värd lite semester tycker jag och det är inte synd om Lisen. Hon gillar att jobba så mycket som hon gör. Måns mår bra liksom Nathalie och hälsar till alla. Olle vinkade jag åt i går och han såg i alla fall ut att vara i god form, det gör Petter också, honom såg jag i dag. Q vill jag helst vara tyst om och heter egentligen något annat. Rigmor är visst dålig, men på bättringsvägen, Saga är lika snäll och söt som alltid, Tommy längtar till Italien, Ulrika vill ha ny bil, Veronica glömmer jag aldrig, X är en hemlighet, Yoni en trevlig prick, Zoltan ett alter ego, Åsa tillhör favoriterna, Älgen passar bäst i skogen och Ömmert ingen jag minns.

För resten hälsar jag till alla jag känner. Ha det gott.