Bild: Jörgen Auer
Bild: Jörgen AuerDet var prisade fotografen Jeppe Gustafsson skämtsamma hälsningsfras. 22 augusti gick han oväntat bort, 49 år ung.
Jeppe Gustafsson från Motala var en erkänt skicklig fotograf och vann flera priser i Årets bild. Aldrig serverade han en dålig bild och alltid var han beredd att jobba en stund till för att få till bästa möjliga bild av det han och eventuell skrivande kollega var ute för att skildra.
Under många år (2001-2015) var vi arbetskamrater på Corren och gjorde många reportage tillsammans.
Bäst i minne är nog den cykelvecka vi gjorde i Östergötland 2005 under vinjetten Corren på hjul. Där det gällde att skildra vår färd och vad/vilka vi stötte på. Vi var i Bankekind, Bestorp, Bjärka Säby, Pinnarp, Bösebo, Boxholm, Rök, Hagebyhöga, Motala, Borensberg, Berg, Linköping.
Så roligt vi hade. Och jobbigt. För vi valde inte de lättaste vägarna och solen sken så alldeles just den juliveckan. Dessutom fick vi tidernas motvind på gamla E4-an någonstans nära Väderstad och slet som djur för att få cyklarna att rulla framåt.
Så många jobb vi gjorde tillsammans under de där åren. Vi var på ponny-SM i fälttävlan i Falkenberg, kosläpp i Halshöga, besökte Habblarps trädgårdar i Mjölby, träffade hästbloggaren Linn Ztrellin, var på whiskymässa, gjorde reportage på gym, mötte rumänska tiggare, gratulerade åttaårige Arvid Nilsson från Åsbo som vann en riktig bil och vi träffade blivande ridskolechefen Ulrika Eriksson på nya ridsportanläggningen i Linköping: Smedstad Ridsportcenter.
Plus mycket, mycket mer.
Och visst var han väl nästan alltid leende, den gode Jeppe?
Han slutade på Corren 2015 och blev frilansare. Sedan sågs hans bilder och videosnuttar lite varstans, bland annat i Rapport och TV4-nyheterna.
Våra vägar skildes åt just 2015, men för två år sedan råkades vi på City Gross i Mantorp. Jag stod vid tomaterna när en röst plötsligt hördes:
Tja, faan.
Det blev en lång pratstund vid grönsaksdisken.
Apropå förra inlägget om Donald J Trump har jag några tillägg.
Det gäller den där gruppen underdåniga människor som omger honom och som likt fåntrattar berömmer honom för än det ena, än det andra. Hur kan det ens vara möjligt att det finns folk som uppträder så och som är beredda att förlora sin heder för en idiots egotripp?
Och vad ska man säga om republikanerna i kongressen som inte vågar säga emot presidenten i rädsla att förlora sin maktposition? Det är ju så uppenbart att Trump ljuger och hittar på. Till och med ett barn kan se det.
Men nickedockorna bara skrattar åt "humoristen" eller låtsas som om ingenting sagts. Eller så håller de fast vid lögnen.
Man kan med fog undra hur Trump ens kunde bli presidentkandidat. Fanns det verkligen ingen bättre och mer mänsklig kandidat? Fast kanske gnuggade de republikanska kamraterna händerna och prisade Gud för att han skickat den kände affärsmannen i deras väg. Han var ingen vanlig politiker som talade över folks huvuden, långt ifrån. Trump pratar ju precis som de flesta av hans supportrar gör. Han svär och går på, säger kyss mig i arslet och liknande. Dessutom hittar han på "roliga" öknamn åt politiska motståndare och förminskar (förintar) de journalister som vågar ställa frågor han inte gillar. "Det var en dum fråga och du är en dålig reporter. Jag har aldrig hört talas om dig", kan han säga. Eller så svarar han inte alls utan säger: "nästa fråga" och vänder sig mot övriga pressuppbådet.
Sånt går hem hos en del. Hos många till och med. Miljontals obegåvade skrockar och skrattar: "ha, där fick de".
Och tänk så mycket han får gjort. Världen runt. I alla fall säger han själv så. Han tror sig om att ha skapat fred i flera krigskonflikter. En gång sa han tio krig, senast sa han sju. Sanningen är väl att han inte skapat en endaste fred.
Men varför är det ingen som omedelbart rättar honom? Varför tillåts han ljuga ohämmat gång efter gång?
Stoppa honom.
Nu.
