Bild: Jörgen AuerAs a young boy he was afraid of the night. He couldn't see mom. But he saw the nights black eye in the very middle of the surrounding darkness. It was as black as black can be. And he shivered for an hour or two in that anxious night before his eyes were closed.
Today, many years later, almost a lifetime later, he looked through the evening autumn window and wrote: This day have been grey and chilly, reflecting my mind, ev'ning I've seen, was just silly of another kind.
And he laughed.
"Som ung põjk var han oädder för natta. Han kunne inte se mor sin. Men han såg nattens svarte öga mitt i allt det däringa svarte omkring en. Det var så svart som svart kan blii. Och han darrte te i en timme eller två den där ängslige natta innan han kunne komme sä före te stänge igen ögena för gott.
I dag, månge år senere, oentav en livsålder senere, titta han ut genom kvällens höstlige fönster och skrev: den häringa dan har vatt lessamt trist och kylig, prexis som ja känner mä, kvällen som ja sett, var tokig på ett annet sätt.
O han flinte."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar