Bild: Jörgen Auer
I solnedgången i går trodde jag för ett ögonblick att jag var på en savann i Afrika. Var var lejonen?.
Bild: Jörgen Auer
Men det var Rappestad där jag återupptog mina lektioner i ridkonsten, nu med Lotta Esping som instruktör. Det här är dock från passet före.
Bild: Jörgen Auer
Efteråt svartnade det. I alla fall såg det ut så här när jag besökte nya ridhuset. Fönstren lyste som ett tåg om natten och jag var en väntande resenär på perrongen. .
Bild: Jörgen Auer
I stallet försökte jag ta reda på vad hästarna gör om kvällen och natten. Ingenting.
Bild: Jörgen Auer
Ingenting mer än att äta, sova, titta ut genom fönstren, frusta och kanske fundera på morgondagens lektioner. Blir det dressyr eller hoppning? Vilken hage får vi gå till på förmiddagen?
Bild: Jörgen Auer
Själv begav jag mig hemåt och funderade över lantbrukarna. Hur sent jobbar de? Klockan var halv nio och åkern stor som en landningsbana. Ja, som ett helt flygfält. Det blir en sen kväll, tänkte jag och kom att tänka på ett ordspråk från Nicaragua som jag gillar: Tålamod loppa, natten är lång.
Så även min väg för att bli en bättre ryttare.
Så även min väg för att bli en bättre ryttare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar