söndag 17 augusti 2014

Vackert stadslopp i Norrköping

I lördags sprang jag vackert. Nej, inte så att jag sprang snyggt, utan loppet i sig var vackert. Det var Norrköpings stadslopp som visade upp några av Norrköpings vackraste delar, bygnader och platser. Därtill beledsagades löparna av en rad musikaliska inslag längs sträckan - stort tack för det.
Huvudloppet var en mil, två varv på en 5-kilometersslinga, men själv nöjde jag mig med ett varv och deltog således i herrar, 5 kilometer. Fick tiden 27,24 vilket gav en 75:e plats.
Det ska sägas att jag klädde om hemma hos mor på Lida kullar i Smedby och joggade ner till starten vid Spiralen. Från starten gick loppet Drottninggatan ner, förbi bland annat Stadstornet, och Rådhuset med Tyska torget.
Vi rundade hörnet vid Bishops Arms i Grand hotellhuset vid Strömmen och tog oss via Fleminggatan bort till Hamnbron, varifrån vi som hade tid tog oss tid att först spana in Strömsholmen och sedan det gamla rosa tullhuset.
På andra sidan bron tog vi Saltängsgatan som vi följde tillbaka in mot centrum, sprang under Saltängsbron (som jag fortfarande vill kalla Oscar Fredriks bro, för så hette den på min tid i stan). Vi rundade Strömmen och sprang över Spången in i Strömsparken för att sedan ta oss igenom Swarzens valv ut på Dalsgatan och letade oss fram till Holmentornet varifrån vi tog oss igenom industrilandskapet, passerade det dånande draperiet av forsande vatten och det smått otroligt vackra Strykjärnet, där min farfar arbetade en tid på 1930-talet.
Förbi Knäppingen (där jag festade så mycket som ung) för att sedan följa Västgötebacken upp till Skvallertorget. Därefter blev det Bergsbron och Kungsgatan upp (här tog det emot lite i backen) mot rondellen vid Brandstationen och Idrottsparken.
Där svängde vi vänster in på Södra Promenaden och hade nu bara en skön kilometer nedför kvar. Bland annat förbi förra sjukhuset (Centrallasarettet i Norrköping, CIN) där jag har jobbat som både vaktmästare och förrådsarbetare, förbi Halvars glass - som ju fanns här redan på 30-talet när min pappa gick på Högre Allmänna Läroverket (Lärka) och tog studenten 1938.
Ja, jag gick på samma gymnasieskola i slutet på 60-talet, men då hade den bytt namn till De Geerskolan. På andra sidan Promenaden såg jag nu Linghallen där våra gympalärare var gamla reservofficerare och tvingade oss ställa upp på militäriskt vis och den av oss som var veckans ordningsman fick lämna av som det hette: kapten, klass 2b, närvarande 17, frånvarande sjuka 3, hos tandläkaren 1. Disciplin, ja. Men vi blev ganska bra i gymnastik.
Ja, ja, sedan var det i stort bara att spurta i mål på Drottninggatan utanför Spiralen.
Sedan kunde jag tyvärr inte jogga tillbaka hem till mamma eftersom jag skadat ena knäet under loppet. Men vad gjorde väl det? Jag tog vägen genom kända kvarter. Genom Vasaparken och Ljuraparken och mindes gamla lekar och kärlekar. En sån härligt förunderlig känsla den promenaden gav. Underbar!

Inga kommentarer: