lördag 23 maj 2020

Hoppsasteg som går igen

På begäran lägger jag här för tredje gången ut min krönika från juni 2011 i Corren angående hoppsasteg, som ju mitt senaste inlägg handlade om. För det var de stegen jag skrev om även 2011.
Håll till godo:

Jag har hittat min idrott - och Facebookgrupp

Cnorren
Jag verkar äntligen ha hittat min idrott. Det är bara det att den inte existerar. Inte som en tävling, vad jag vet. Däremot finns den som sammanbindande länk mellan människor som alla funnit glädje i just denna kroppsutövning. Jag talar naturligtvis om hoppsasteg.
Det som inte vet vad hoppsasteg är, kommer antagligen helt nyligen från ett annat språkområde eller har aldrig varit barn. Nästan alla barn som kan har hoppat hoppsasteg. Det är de där studsande mellantingen mellan gång, löpning, och hopp, som jag pratar om. En alldeles otroligt rolig kroppsövning som förtjänar större uppmärksamhet och som borde kunna gå att göra tävling av. 60 meter hoppsasteg låter dock lite fjantigt, så kalla det 60 meter hoppsan, i stället. Eller Hoppsan 100 meter. Det skulle till och med kunna bli en egen friidrottstävling med alla de grenar som normalt ingår, bara med den skillnaden att man måste utföra dem med hoppsasteg. Hoppsan höjd, hoppsan stav, hoppsan spjut, hoppsan  3 000 meter hinder. Njae, vissa grenar blir nog för svåra eftersom hoppsasteg tär på orken, så hinder går nog inte. Inte heller 10 000 meter. Och absolut inte kula, slägga, och diskus. Tresteg är jag tveksam till. Finns det krafter kvar för ännu tre steg när man kommer fram till plankan?
Ett par hoppsasteg om dagen förlänger inte bara steglängden, utan också glädjen och livet skulle jag vilja påstå efter att ha varit med och hoppat på en utomhusträning med Actic (se annan sida i Corren). Det var så roligt och jag hoppade så galet bra. Dessutom kände jag att just den övningen gav mina ben, ja hela min kropp någonting. Och den härliga känslan att man flyger fram är helt underbar. Barn vet, men vi vuxna verkar ha glömt.
Men den sammanbindande länken, då? Jo, det finns till och med en facebookgrupp som heter just Vi som gillar hoppsasteg.
Den ska jag gå med i.
Eller hoppa med i.

Jörgen Auer

PS. Jag är med i gruppen nu. Gå med du också, hoppsa på och bli glad.

Inga kommentarer: