Bild; Jörgen Auer
Efter gårdagens mentala och fysiska härdsmälta tog jag det lugnare än lugnt i dag. Men en riktig långpromenad blev det. Tre timmar. Fick syn på den här råbocken bland annat när jag alldeles nyss passerat järnvägsbron i Mantorp. Vi iakttog varandra i två minuter innan jag avvek. Dock tutade en blå Kia Soul på mig. Det var Tomas Thell som stannade, väntade in mig och bjöd på lunch. Tack! Det var jättetrevligt och mycket gott Barbara. Polsk rödbetssoppa var det. Mm.
Bild: Jörgen Auer
Vad ser man på en så lugn och lång promenad i Mantorp? Tja, det beror på vilket håll man går åt. Själv gick jag genom samhällets eklandskap (ja, ja 12 ekar är väl också ett slags landskap?) och gick för sjuttonde gången fram och läste på skylten. Vad är det nu det står? Nåt med faunadepå...
Bild: Jörgen Auer
I faunadepån har man bland annat upptäckt rödpalpad rödrock! Det du! Jag som trodde att rödrock bara var namnet på brittiska soldater förr i tiden, på 1700- och 1800-talen. Så är det alltså inte, utan det finns en rödpalpad också. Vad betyder palpad, för resten? Bäst att slå upp. Den här gynnaren är således en skalbagge, tillhörande familjen knäppare (knäppare har man knappt hört) och släktet ampedus. Det finns gulnackad också. Likaså svartfläckad och öländsk rödrock. Men palp? Hm, jag hittar det på synonymer.se och synonymer till palp känselspröt, sinnesutskott, antenn, tentakel, spröt. Och betydelsen sägs vara känselspröt hos leddjur. Latinska namnet på denna varelse är ampedus hjorti. Jaha, nu hittar jag flera arter av ampedus, pomonae, nigrinus och elongatulus.
Bild: Jörgen Auer
Se här en sån fin ek i Mantorp. Växer visserligen knotigt, men är fin ändå. Den kommer aldrig att kallas för sparbanksek, men överlever nog den missen.
Bild: Jörgen Auer
Det här gula på en annan av Mantorpsekarna är inte målat av klottrare, utan är en lav som heter mjöllav. Troligen är bäst att tillägga, eftersom jag inte är lavexpert, men har lyckats hitta information om lavar på träd.
Bild: Jörgen Auer
Och det här gula hittar jag inte så långt från Veta skola. Vid övergångsställe över Spångsholmsvägen.
Bild: Jörgen Auer
Något jag alltid tittar på med förtjusning är Veta Storgård på andra sidan rapsfältet och med Vetaeken "mitt framför näsan".
Bild: Jörgen Auer
På tal om förtjusning. Ibland behövs inga ord. Jo, men kanske bara för att påpeka just det.
Bild: Jörgen Auer
På långpromenad i Mantorp går det nästan inte att missa en häst. De finns överallt. Nej, inte överallt, men ja du förstår. Den här kom i sakta mak in mot stallet efter träningskörning på skogsbanan. Tyvärr glömde jag fråga efter både hästens och kuskens namn.
Så där ja, det var tre timmars promenad, det. Runt Spångsholm, ner till travet och igenom det samma, bakom travet till Olofstorp, upp Riddarängsvägen och kolla nybygget, bort till Yoldiavägen och över järnvägsbron och efter den smakliga lunchen hos Thells på Tollstadvägen, bort till Tallvägen, Parkvägen, till stationsområdet, hemgång. Gjorde hemma då? Vilade. Ja, och målade lite fönsterkarmar. Nu? Slöa framför teven, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar