Bild: Jörgen Auer
Så kan en dag börja. I alla fall för mig. Jag vaknade vid 6-tiden och tittade ut från gäststugan, Drögen låg inte spegelblank, men inte heller långt ifrån detsamma. Det blir nog inget regn i dag, tyvärr, var min första tanke. Nej, kaffe var först, pinka nummer två och, nej. Flugjävel, var först, pinka tvåa och kaffe trea, nej, flugjävel, pinka, mobilen, kaffe. Efter att de två första blivit åtgärdade stod det till och med på mobilen: kaffe finns klart 07:15. Tack, Rebecka.
Bild: Jörgen Auer
Jag skulle vara hemma på Uljeberg vid 10:30 hade jag lovat dottern Pernilla som behövde lite hjälp. Så jag lämnade Drögen bakom mig, eller körde som på bilden här bredvid sjön några sekunder på Ulrikavägen. Fem mil är det att åka, eller omräknat i minuter 45-50.
Bild: Jörgen Auer
Tillsammans med åttaåriga barnbarnet Stina Boel åkte jag sedan till Motala. Hon ville bada i Vättern. Det fick hon, dock hoppade hon inte från tornet i Råssnäsbadet där några barn klättrade omkring. Någon av dem hoppade också, men inte från högsta avsatsen.
Bild: Jörgen Auer
Vi, nja inte jag, nöjde oss med bad på promenadnivå. Ganska varmt, sa Stina Boel om det som jag googlade till 19 grader. Knappt en annan människa syntes till, jo fem, sex stycken. På land. Efter badet var vi hungriga, eller ville i alla fall äta något. Vi kollade flera restauranger inne i city, men valde efter en gångpromenad lilla mysiga Sjöglimten.
Bild: Jörgen Auer
Men innan dess såg vi en broöppning i Göta kanal. Fast det var bara jag som ville se närmare på båtarna. Båtspaning får jag spara till en annan gång. Just det ja, vi åkte ju till Motala via Mjölby och Hulje återvinningsstation också, samt tog oss sedan till fågeltornet i Hov via Bjälbo. Resa är alltid kul. Om vi såg någon fågel? Nej. Ingen jag kan namnge i alla fall. Jo, svan!
Bild: Jörgen Auer
När vi intagit vår lunch på Sjöglimten (pannkakor respektive stillahavstorskfilé) åkte vi mot Uljeberg igen. Vet du som läser det här förresten att man på Sjöglimten alltid får chokladpudding med vispgrädde till efterrätt? Underbart för en chokladpuddingälskare. Samma efterrätt får man också på restaurangen intill, Vänner & Vin (jag tror att de använder samma kök och har samma ägare).
Om du tycker dig känna igen träden på dagens enda vattenfria bild så lever de sina liv strax utanför Sya. Och då vet vi som kan vårt Östergötland att det är tre kilometer kvar till Mantorp.
Hemkomna till mig drack vi vatten och slötittade en halvtimme på tv. Sen kom Pernilla och hämtade sin dotter. Hej då, vi ses snart igen, sa vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar