Jag kommer inte riktigt ihåg om det var den åttonde dagen. Det kan ha varit den nionde. Till och med tionde. Men plötsligt sa Gud: Låt där vara något vitt som faller ner och täcker marken och bevarar den till nästa år. Och låt det som låter sig gömmas under densamma oförhappandes och plötsligt återuppstå när en annan tids- och årssäsong tar över och ser sjuttio gånger sjutusen av de skönaste växter blomma. Denna nya tid skola kallas vår för den har vi gemensamt. Låt oss nu skotta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar