Tallarna vid Orås

Bild: Jörgen Auer

De här två tallarna växer mot himlen på östgötaslätten utanför Skänninge, längs vägen mellan Vallerstad och Järstad. Nära Orås. Jag tycker att de är vackra. Särskilt när solen skiner och himlapällen synes blå. Bilden togs i eftermiddags vid 16:30.

Sagolikt gott, trots röran

Bild: Jörgen Auer

Vi gjorde en utflykt häromdan. Till Fågelsta skulle vi i ett ärende. Så skedde. Efteråt tog vi vägen hem över Väderstad. Vi var sugna på nåt gott. Så var det. Men var det öppet?

Bild: Jörgen Auer

Jodå. Ombyggnaden till trots så var Centralkonditoriet öppet. Härligt! Så det är klart att vi både stannade en stund för att fika och köpte med oss bröd hem.

Bild: Jörgen Auer

Lite rörigt, visst. Men det visste vi ju om eftersom det stod klart och tydligt. Kul att det går att ha öppet under byggnationen.

Bild: Jörgen Auer

Här uppe satte vi oss.

Bild: Jörgen Auer

Och inte ens behövde vi fråga när bygget skulle vara klart. Det stod både här och där. Vi lämnade Väderstad med ett leende. Och semlorna var sagolika.

Vad finns att säga om schmolz?

Jag fortsätter min serie om allt som går att hitta på webben. Jag stavar mig bara fram på måfå och har hittills gjort två inlägg i serien och avhandlat tvenne bokstavskombinationer: scrop och xrs.
I dag tänkte jag bara säga schmolz. Finns det?
Absolut. Det finns en hel del. Och för att inleda kan jag säga att ordet inte säger mig ett dyft. Jag tror mig inte ha hört det. Men har jag hört det och förträngt det så borde det väl ändå vara tyskt?
En googlesökning svarar mig att det finns 1 080 000 resultat på webben. Det där med tyskt stämmer också. Tyska ordet schmolz är preteritum (som hette imperfekt förut) av schmelzen - smälta - och jag smälte heter således ich schmolz.
Men det är också ett namn ingående i en stor stålfirma: Schmolz+Bickenbach Group, en av världens ledande leverantörer av kundanpassade lösningar på marknaden för specialprodukter av långt stål. Koncernen har numera sitt huvudsäte i Luzern i Schweiz, men finns i över 30 länder och har över 10 000 anställda, läser jag på schmolz-bickenbach.com. Där får jag också veta att företagets historia går tillbaka till 1919 då Arthur Schmolz och Oswald Bickenbach startade ett stålföretag i Düsseldorf. Företaget firar således 100 år i år.
Dessutom köpte koncernen 2007 Boxholm Stål AB. Ah! alltså måste jag ha sett namnet i en artikel om ämnet, tänker jag och läser vidare på Corren.se som bland annat hade en artikel införd i augusti detta år om Boxholms AB:s försäljning av dotterföretaget Boxholm Stål AB, som efter köpet kom att heta Steeltec Boxholm AB.
2016 kom beskedet att Steeltec skulle lämna Boxholm och flytta all verksamhet där till Tyskland. 65 anställa berördes. Efter ett intensivt räddningsarbete blev ett lager- och försäljningscentrum kvar och ungefär hälften av personalstyrkan räddades kvar. Om Steeltec i Boxholm som fortfarande är en del av Schmolz-Bickenbach kan man på steeltec-group.se läsa att:
Steeltec Boxholm AB kan erbjuda vidareförädling i form av bl.a. precisionskapning, ändbearbetning och fasning. Vår kapacitet inom precisionskapning har kraftigt ökats tack vare investering i en ny klingsåganläggning. 

En helt annan Schmolz var Wiliam Albert Schmolz, född i Wiirtemburg 1827. Han emigrerade till USA och grundade en firma i San Fransisco där han tillverkade och sålde optiska och vetenskapliga instrument. Han skrev också en rad böcker, skrifter och artiklar. Schmolz avled 1891.

Möte med Jonna Ekberg

Bild: Jörgen Auer

På Tävelstad gård häromdan mötte jag Jonna Ekberg, svensk hoppryttare av högsta klass. Jonna bor och arbetar numera i Belgien där hon är beredare på Stephex Stables, ett av världens största handelsstall.

Att hon som har veckorna fulla med utbildning av hästar och tävlingar hade tid att komma till Sverige och Rimforsa (där Tävelstad ligger), beror på att hon är skadad och inte kan rida för tillfället. Men hon kan ge tips och råd till andra, vilket hon gjorde under två dagar på sitt Sverigebesök. Jonna är uppvuxen i Linköping där hennes mamma Malla och syster Ebba fortfarande bor.

Mitt möte med Jonna blev ett reportage till Corren och Ryktbart. 2016 skrev jag senast om henne på samma Ryktbart och Corren har även tidigare haft anledning att skriva om Jonna tack vare hennes skicklighet.

Hon började rida redan som treåring och började på ridskola när hon var sex. Som 13-åring fick hon sin första ponny och på ponny har hon också ridit såväl SM (SM-guld) som EM.

Som 20-åring flyttade hon 2010 till England och jobbade hos Angelie von Essen och James Davenport på Davenport Stables innan hon drog vidare och började jobba hos Abdel Said i Belgien. Där blev hon sedan erbjuden jobb på välrenommerade Stephex Stables 2014 och där har hon blivit kvar.

"Jag kan inte ha ett bättre jobb", säger hon.

Jonna säger också att hon verkligen lider av att inte kunna rida nu. En knäoperation i december gör att hon måste vila från ridandet några månader, kanske rentav fem!  Det måste kännas oerhört svårt för en som är van att rida sju, åtta hästar om dagen och som tävlat så gott som varje helg i ett par års tid. Hon har för övrigt under senare år allt mer gjort sig påmind som en av de skickligaste ryttarna näst intill landslagets A-trupp. Hon har många fina resultat i de allra svåraste klasserna och har även ridit i Nations Cup för Sverige.

Jonna Ekberg längtar verkligen efter att bli så pass bra att hon åter kan sitta upp på hästryggen och fortsätta satsningen mot de stora klasserna och mästerskapen. Hoppas att hon lyckas.

I dagens Corren

Betyder XRS någonting?

I går kväll började med en ny serie på min blogg, en serie om att allt (nästan) står på webben. I serien tänker jag sätta ihop bokstäver lite hur som helst och så söker jag efter det. Med ordet scrob gick det ju riktigt bra, det finns åtskilligt material om scrob, mycket mer än det lilla som jag visade i ett inlägg. Och lite av mängden vill jag försöka visa, men utan kilometerlånga texter. När jag till exempel via ordet scrob hamnade på Richard Scrob kunde jag scrolla mig fram genom nästan hela engelska historien. Det ena gav det andra.
Låt se, vad ska jag ta för bokstäver i dag?
Vad sägs om XRS?
Står där något alls?
Om, det står massor. Dock hittar jag ingen som heter så. Däremot Xrstoylidis.
XRS kan vara så mycket. Det kan vara ett helt företag: I Minnesota USA huserar XRS Corporation som tillhandahåller programvara och tjänster på begäran för truckindustrin. Det läser jag på Wikipedia där det även står vad bokstavskombinationen XRS står för. Xata Road Service, och Xata var företagets tidigare namn.
När jag skrev om crop i går hittade jag en surfbräda med det namnet. Ta mig sjutton om det inte finns en surfbräda som heter XRS också! Den är för de små vågorna står det på dhdsurf.com. Sajten heter så efter Darren Handley, grundare av DHD Surfboards.
Från vattnet tar vi steget upp på land och far över snön i en snöskoter. Varför inte i en XRS 600 eller XRS 800? Det står att läsa om dem på snowmobile.se och även på kijiji.ca går det att läsa om snowmobiles och kanske är 2014 SKIDOO MXZ XRS 800 samma 800 som jag nyss läst på annan sajt?
Fågel, fisk eller mittemellan? Ja, det finns flygande XRS också. Bombardier Global Express XRS är ett mycket elegant flygplan för tio passagerare förstår jag när jag tittar in till globalconsept.com
XRS är mer ändå. Det är nämligen också ett gevär! ARAK-21 XRS Complete Rifle, vilket jag tittar på hos faxonfirearms.com
Sen hittar jag faktiskt en människa också. En musiker. XRS kallar sig nämligen en av Brasiliens största artister och musikproducenter som kom med sitt första album 1999. Infon hittade jag förstås på google och sedan residentadvisor.net/dj/xrs/
Kom på att jag sett ett däck som heter XRS också. Michelin XRS. Visst är det så, hittar det på michelinearthmover.com. Men vad står det för? Det hittar jag inte. Fast kanske betyder det precis det som Toyota berättar på toyota.custhelp.com om alla sina förkortningar: XRS står naturligtvis för Extreme Rally Sport.
Ja, det där var lite av alla XRS som finns att leta efter. Det finns massor till. Men dem orkar jag inte med.

Vem vill veta nåt om scrob?

Det mesta finns på nätet. Jag är ofta där och studerar, läser, lyssnar eller forskar.  Förvånas och förundras. Jag tänkte att jag skulle ta och dela med mig lite av mina nya efterforskningar. 

Allt står på nätet, sägs det ofta, men det är inte riktigt sant. Mina ungdomssynder står inte där. Inte än i alla fall. Men mycket annat. Och för att visa hur mycket man kan hitta tänker jag då och då söka lite på måfå och jag tänker göra det bokstavsvägen. Stava mig fram.

Jag försöker med scrob. 

Från nätet

Ja då. Här hittar jag till exempel en surfbräda som heter The scrob. Det läser jag om på en sida som heter joistiksurfboards.com och där skriver brädtillverkaren och surfaren Nick Blair om en bräda som han döpt till scrob efter Scottish Rob som han sålde en annan brädmodell till. Lite kul.

Jag läser även om en slags omelett eller äggröra i Rumänien som kallas scrob, till exempel scrob cu sunca. Detta hittar jag på lalena.ro/o/reteta//943/scrobe samt på flera andra ställen, bland dem tripadvisor.ie där det finns en bild på scrob bucovinean.

Andrea Scrob, så heter en ungersk taekwondoutövare som bland annat var med i partävlingen på VM i Hongkong 1997. I 65-kilosklassen. Går att hitta på taekwondo.com

På wikipedia kan man hitta uppgifter om rumänske poeten Carol Scrob (1856-1913). Och från samma land kommer en ung friidrottare vid namn Maria Scrob, född 2001.

I England är scrob helt enkelt en form av scrub, skrubba, vilket onekligen för oss in till bilden här nedanför. Från Urban Dictionary, adressen ses ju på mitt foto.

Från nätet

Som synes är scrob ett ord från Newfoundland, synonymt med scratch men inte i lika vid mening, utan mest förekommande när det gäller "scrobba en person". Man kan således säga The cat scrobbed me liksom She scrobbed me with her Nails.

Jag hittar en Richard Scrob också. Det står om denne man på Oxford Dictionary of National Biography, det vill säga oxforddnb.com.
Jaha, och vem var då Richard Scrob? Jo, en landägare och fransman med okänt ursprung som lär ha kommit till England 1052 när Edward bekännaren regerade (1042-1066). Scrob fick ett landområde nära den walesiska gränsen i Herefordshire och var också vän till kungen. När Scrob dog vet man inte, men inte före 1066.

Vilken härlig sprintstafett!

 Bild från Svt

Vilken fin sprintstafett det blev i VM. Underbar rentav, med svenska ögon sett. Men också överhuvudtaget. Så spännande!

 Bild från Svt

Svenska paret Stina Nilsson och Maja Dahlqvist åkte i det närmaste perfekt.

Bild från Svt

Guld till Sverige, således, det första i VM och överraskande silver till Slovenien med Visnar och Lampic och "bara" brons till Norge med Flugstad Östberg och Caspersen Falla.
En svensk fjärdeplats i herrstafetten var bra. Oskar Svensson och Calle Halvarsson fanns med i täten på var och en av de sex sträckorna och hade medaljkänning, men fick ge sig för Norge förstås, Ryssland och Italien.

En lång dag för skidor

 Bild: Jörgen Auer

I dag har varit skidans dag. Eller långa sitta-i-soffandagen. VM förstås. Fast inte bara det, utan vi satt också och tittade på Tjejvasan där Britta Johansson Norgren nu tog sin tredje seger. I VM i Seefeld blev det som väntat nya norska segrar, om än inte så väntad sådan på herrsidan där Sjur Röethe tog hem spurten i skiathlon. Men hade loppet varit tre meter längre så hade nog ryssen Bolsjunov vunnit. På damernas tävling var Therese Johaug ohotad och överlägsen. Bästa svenska blev VM-debutanten Frida Karlsson på femte plats. Charlotte Kalla lider jag med, hon hittar inte flytet. Att ändå sluta sexa visar hur stark hon är. Men frågan är om hon hittar den där tidigare formen som gjort henne till en fantastisk mästerskapsåkare. Jag hoppas så. Hon är i mitt tycke värd en medalj bara för att hon skänkt oss så många fina stunder i tv-soffan. 

Bild: Jörgen Auer

När skidåkningen var till ända, var vi hungriga hemma hos oss. Dock ville ingen stå och laga mat. Alltså tog jag bilen och drog till Mjölby och Pizzeria Napoli som har bästa pizzan i Östergötland. Halvvägs till Mjölby syntes solen färga himlen bortom Sya. Det var vackert. Lika vackert som det alltid är med solen och Sya kyrka i samma bildkomposition. Den här gången även i samarbete med en lada.

Bild: Jörgen Auer
På hemvägen fick jag stanna och göra ett litet kort uppehåll då jag ville se hur solen egentligen spred sitt sken. Ett sken jag såg i back- och sidospeglar. Åh, det var så vackert att jag nästan brast i gråt.

Febrig, men klar i huvudet

Gnistrande

En sån gnistrande dag!

Nästan magisk.

Men vad blir det av den

 om man inte är helt kurant?

Rakt ingenting

Jag orkar inget göra

fryser och är matt och yr

JAG HAR FEBER

Varför just i dag?

Varför just jag?

Ska jag orka promenera?

Vill jag ens orka?

Nog mår jag bäst i soffan

det är en sådan dag

räck mig pennan, kära du

jag ids nog ta mig an

det korsord du ser där

om jag bara får ett äpple först

och nybryggt kaffe och en konjak.

Sen vore det väl faan

om jag inte frisknar till

och atletiskt hoppar

 mellan rutorna

i både lod och våg

Jag har redan fyllt i

första ordet, som du ser,

kan snö vara, lyder frågan

jag vet - gnistrande!

Jörgen Auer 22 februari 2019

Fint antikt i Mormorsgruvan

Bild: Jörgen Auer

Pia och Claes Söderhielm hälsar Åke Karlsson och mig välkomna till Närstad gård i Mormorsgruvan. Detta i dagens Corren Bostad, fast det var förstås några veckor sedan själva besöket gjordes.

Bild: Jörgen Auer

Här är Åke på bild igen, men nu i "Ellas hus", där makarna Söderhielm som driver antikhandeln Mormorsgrufwans antik, visar hur man kan skapa olika inredningsmiljöer av möbler från olika stilepoker. Här en från 1700-talet med en underbar dubbelpulpet.

Bild: Jörgen Auer

Pia berättar vad vi ser inne i Torpet som makarna köpte många år senare efter flytten till Mormorsgruvan för 30 år sedan. Här, liksom i övriga hus tillhörande fastigheten, blandas barock, rokoko och allmoge, ja modernt också. 

Bild: Jörgen Auer

På andra våningen i torpet är det ännu inte riktigt bestämt vad som ska ske. Men renoverat är det och vem vet, någon form av lättare servering här uppe vore väl inte helt fel, kanske?

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden tog jag inne i det åttakantiga magasin som finns på området och som Söderhielms hyr av Åtvidabergs kommun och har till förvaring av lite större och tyngre möbler och inredning, typ skänker, skåp och kistor. Och som synes, glasrutor.

Bild: Jörgen Auer

Men den här galopperande gunghästen rusar fram inne i bostadshuset på Närstad och gör det ovanpå ett Bäckströmskåp. Se så härligt väggfärgen kontrasterar mot den svarta hästen och smälter ihop med skåpet, tavlor och övriga detaljer. Och så är det i hela huset där det bland annat finns en turkos hörna och en gul hörna.

Bild: Jörgen Auer

Hästar finns det gott om på Närstad. Inte riktiga dock, utan de här två eleganta är av blå emalj och kommer ifrån Kina. De ingår i Närstads turkosa hörna. Snygga, eller hur?

Bild: Jörgen Auer

Den här lilla flocken blir lite rädda när vi hälsar på och springer iväg över trägolvet och en av dem hoppar även upp på en byrå. Fina är de, hur som helst.

Bild: Jörgen Auer

Djur finns det även utanför huset. Dovhjortar är en vanlig syn i Närstad som för övrigt ligger alldeles intill Mormorsgruvans gruvhål. Så varför inte slå två flugor i en smäll? Vill du veta mer om antikhandeln kan du titta på hemsidan mgantik.se

Sjuk av att gå förbi skolan?

Är förkylning ett straff? Kanske. Jag undrar eftersom jag dragit på mig en förkylning utan att ha blivit smittad av någon. Jag har mig veterligen inte träffat en förkyld människa på över ett år, ändå drabbas jag. Varför?
Och om det är ett straff, vad har jag gjort för ont?
Var det att jag inte blinkade i en högersväng häromdan? Det kan det väl inte vara? Inga andra bilar eller fordon, inte ens gående syntes till. Nej, det vore ett allt för hårt straff.
Är det för att jag gick för tunnklädd en dag förra veckan i blåst och frös efteråt så att jag skakade. Ja, det kan jag möjligtvis tro på.
Eller är det för att jag har tränat på Mantorp gym varje morgon från 11 december och i morgon gör min 73:e dag i rad? Ja, jag tränar fastän jag är snuvig, hostig och raspig i halsen. Men oerhört lätt. Cyklar lite långsamt, går på rullband, lyfter några vikter lite slött. Kan det vara så att jag för några dagar sedan pressade mig lite för hårt och var så mottaglig för virus och bakterier alldeles efteråt att jag blev sjuk bara jag passerade Vifolkaskolan? För i skolmiljö vet jag ju att man lätt blir förkyld.
Ja, den teorin stöder jag.
Kanske kan jag öka på intensiteten i morgondagens träning. Annars får jag bida min tid och vänta ut straffet. Det kommer bättre dagar och troligen även sämre så småningom.

Varför fotade jag inte räven?

Kvällen är mörk i skogen. Bara vägen är upplyst. Av mina billyktor. Jag är på väg hem efter en snabbtur till Kisa där jag hjälpt en utlåst.
Nu far jag genom den östgötska skogsbygden, ser rådjur och en räv. I en vägkrök tycker jag mig skymta ett par ögon som glittrar mellan gran och tall. På nästa raka stannar jag bilen och tar den här bilden. På ingenting. I radion hör jag att Anna Swenn Larsson och Frida Hansdotter ska mötas i match om bronset i parallellslalom i Hammarbybacken i Stockholm.
När jag kommer hem ser jag Mikaela Shiffrin vinna sin 14:e världscupseger för säsongen och sin 57:e totalt. Men jag tänker mest på den där räven. Varför stannade jag inte när jag såg den? Nog hade bilden blivit bra mycket bättre med en räv på vägen?

Krister Kinell har avlidit

Bild 2013: Jörgen Auer 

Krister Kinell, en av Sveriges största golfspelare genom tiderna har avlidit efter en tids sjukdom. Han blev 65 år. Kinell räknas som en av den svenska golfens pionjärer och var en av landets första spelare på Europatouren och given landslagsman. 

2013 hade jag äran att träffa och intervjua honom inför hans 60-årsdag. Vi möttes på Mjölby Golfklubb för att han hade ärende till Mjölby, annars var han ju sedan många år medlem i Linköpings golfklubb. Där i Mjölby frågade jag honom om tre höjdpunkter som golfare. Han svarade:
-De är tre. SEO-golfen i Linköping 1981. Jag ledde efter första dagen tillsammans med Ballesteros och Langer, men treputtade på 17:e hålet och kom fyra. Det andra minnet är amatör-VM i Schweiz 1982. Sverige kom tvåa och jag blev trea individuellt. En tredje höjdpunkt var 1984 i Tournament Players Championship i Southampton där jag kom fyra.

Bild 2013: Jörgen Auer

Han berättade också att han efter avslutad karriär på elitnivå 1995 var sponsrad av bil-Saab i Nyköping att sköta en kundgolftävling och den arrangerades sedan under tio års tid i Europa. Senare blev han försäkringsrådgivare. Men han utbildade sig från början till gymnastiklärare och arbetade också som sådan i fem år på Kungsbergsskolan i Linköping innan han tog steget över till en proffstillvaro som golfspelare. 

Linköpingsgolfaren berättade också att han hade haft handicap 0 eller bättre i hela 40 år! I övrigt gillade han kajakpaddling, långfärdsskridsko, skidåkning och att läsa.

Krister Kinell sörjes närmast av hustrun Cajsa och barnen Sara och Erik.

På söndagstur i Boxholm

 Bild: Jörgen Auer

I dag har jag varit hos Föreningen Krafttaget i Boxholm och medverkat som berättare på deras söndagstur. Jag tror att det var min fjärde gång i denna mycket trevliga form av underhållning där Klas Johansson letar fram fina miljöer i trakterna runt Boxholm. Den här söndagen höll vi till 3 km söder tätorten i närheten av Ugglehult. 

 Bild: Jörgen Auer

Tyvärr regnade det under förmiddagen vilket nog skrämde bort delar av de skaror som tänkt sig vara med. Eller också var det jag som inte var tillräckligt lockande namn.

Bild: Klas Johansson

Nej, det här är inte en bild från finska vinterkriget utan en bild på mig iklädd regnponcho i plast plus högtalarväst och mikrofon. Allt spelas in och läggs ut på Föreningen Krafttagets hemsida, här

 Bild: Jörgen Auer

Men bortsett från regn (som ju ändå upphörde just som jag började prata) och liten åhörarskara så var det bara positivt. Skönt att få vara ute i naturen nån timme också och inte bara sitta och glo på skidåkning på både längden och tvären.

Bild: Jörgen Auer

På vägen hem svängde jag av mot Strålsnäs och Västra Harg. Det var grått och lite blött. Inte en bil mötte jag. Tog av mot Mantorp. En mötande bil. Mötte också en gångare och en hund. Strax före Östra Tollstad fick jag syn på ett flertal sångsvanar och tyckte mig höra på radion att de är någon vecka eller två för tidiga. 

Kanske var det därför de såg lite undrande ut. Var är vi? Vad gör vi här? 

På riduppdrag söderut

 Bild: Jörgen Auer

Jag for iväg en stund i dag. Väg 23/34 söderut.

 Bild: Jörgen Auer

Över Kinda kanal åkte jag. Såg Brokinds slott.

 Bild: Jörgen Auer

Vilken dag det har varit! Tio grader varmt 16 februari. Är det vettigt?

 Bild: Jörgen Auer

Ah, långt där borta skymtade Rimforsa. Snart framme.

 Bild: Jörgen Auer

Så var jag framme för att göra det jag åkt dit för. Nej, jag red inte, men mitt uppdrag hade med hästar att göra. Och ryttare samt träning. I alla fall den som ledde träningen. En inte så ofta i Östergötland sedd elitryttare. Trots kopplingen. Mer säger jag på Ryktbart om en vecka.

 Bild: Jörgen Auer

Sen drog jag iväg på nytt. Hemåt, men tog slingriga vägen från Rimforsa mot Ulrika. Över stock och sten. Isarna låg både bäriga och vattensjuka. 

 Bild: Jörgen Auer

Mycket skog är det. Men vägen snö- och isfri. Skönt. Och ljuset lockade där borta.

 Bild: Jörgen Auer

Från Ulrika bar det av mot Önnebo, Västra Harg och Mjölby. De stora gräsytorna strax efter Västra Harg låg öppna och vida som golfplaner.

Bild: Jörgen Auer

I Mjölby väntade ett tåg. Inte på mig, men på att få ge sig iväg norrut. Jag skulle också däråt men hämtade pizza på Napoli först. Under vägen hem lyssnade jag på hur Anna Swenn Larsson tog VM-silver i slalom. Bra. 

Bra läsning i Diktens Norrköping

I tur att läsa är Diktens Norrköping, utgiven av Natur och Kultur 1981. Jag köpte den på loppis i Skänninge. Det var så billigt att jag till och med redan har glömt hur mycket jag betalade.
Boken är en antologi sammanställd av Norrköpings skolstyrelse och innehåller en mängd olika texter av 48 författare, bland dem August Strindberg, Ole Söderström, Gideon Wahlberg, Moa Martinsson, Birger Nerman, Einar Nerman, Ture Nerman, August Blanche, Albert Engström, Lars Afzelius, Lars Forssell, Selma Lagerlöf, Ulf Lundell, Edith Innerstad, Marieanne Zetterström med flera.
Det här blir trevlig läsning.

Kan det vara våren?

Bild: Jörgen Auer

Ja-a, fortsätter mildvädret så här, så är vi snart där.

Kul med Therese i Corren

 I dagens Corren

Therese Thor har jag träffat på många gånger i olika ridsportssammanhang. Hon har varit med ett tag och utbildat många ryttare och hästar. Detta såväl i skolvärlden som rid- och stallvärden och därför var det passande att hon i dagens Corren fick lite plats.

 Bild: Jörgen Auer

Therese driver egen verksamhet i Therese Thor ryttare & hästutbildning, hon är också mentor på Naturbruksgymnasiet på Realgymnasiet i Linköping och hon är nybliven ordförande för nya ridklubben Stora Sjögestad RS, som hör hemma just på Stora Sjögestad.

 I dagens Corren

Detta berättas i dagens Corren på Sportens ridsportserie Ryktbart där det också sägs att hon från början satsade på handboll. Då spelade hon för Derby, så även i A-laget och hon slutade inte förrän hon var 19 år. Dessutom hade hon en bakgrund i rally! där hon ibland fick läsa kartan åt pappa Kent Qvist som mig veterligen körde Opel. När han inte läste kartan åt Björn Nalle Johansson.

 Bild: Jörgen Auer

På Östergötlands ridsportgala i januari 2016 fick Therese pris som årets ledare 2015, vilket hon satte väldigt stort värde på. "Jag har aldrig fått något pris tidigare", var kommentaren hon gav. 

 Bild: Jörgen Auer

En annan gång vi möttes var i november 2013 på den Prova-på-dag som Naturbruksgymnasiet i Vreta kloster hade. Therese jobbade där då som ridlärare (15 år blev det på Vretaskolan) och på bilden instruerar hon Emma Johansson från Värgårdsskolan i Kisa.

Bild: Jörgen Auer

Den här bilden tog jag i augusti 2009 vid tävlingar på Heda. Det är jobbarkompisen på Vretagymnasiet, Malin Hansson (nu på Smedstad Ridcenter i Linköping) på TT:s häst Cole QT. Den som fotar dem är Correns Mikael Svensson.

Som det står i dagens artikel så känner jag igen Therese från ridtävlingar i början av 90-talet. Och ju mer jag tänker på det så har jag en svag aning om att jag minns den där 13-åriga tjejen som läste rallykartan på Sviestad.