Bild: Jörgen Auer
Jag kan verka rastlös, till och med stirrig, men det är jag inte. Tvärtom bor det ett stort inre lugn i mig sedan många år tillbaka. Jag tror mig veta vad det beror på. Det handlar om fokusering på lugna scenarier och miljöer. Som på betande hästar. Deras stillsamma beteende i miljöer de känner sig hemma i och där inga faror verkar hota gör mig harmonisk och rent av lycklig.
Sån är jag.
Å andra sidan blir jag lika glad och lycklig om jag får se hästarna galoppera i flock över sköna ängar och hagmarker. Så där så att det dammar om gräset. Ibland springer de fram och tillbaka. Någon av dem sparkar bakut i flykten och synes vild och galen och krumbuktar sig bort över ängen. Sen springer de lite hit och dit innan de besinnar sig och börjar gå i maklig takt, stannar och börja beta på nytt. Helt underbart att skåda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar