Enkronor och femkronor är vad som hittas i två tunga burkar. Småpengar som lagts undan under många Mantorpsår och nu bortglömda sedan flytten till Uljeberg 2021.
De hälls nu ut på en matta, jag vill se dem, räkna dem och det är då det blixtrar till i mitt huvud och ett minne från år 1968 tar form (jag tror det var det året).
I Norrköping bodde jag och skulle på date, fast det ordet kände vi inte till och använde aldrig. Vi sa träff. Och jag anade het kärlek och att det med stor sannolikhet kunde "bli nåt" just den kvällen. Så jag till Ljuratorget för att köpa gummi, kådisar, kondomer i en automat som hängde fastskruvad på tegelväggen nära Kekonius konditori.
Har för mig att ett paket om tre kådisar (eller var det bara en?) kostade tre kronor. Kan ha varit fem. Så in med kronorna i myntspringan, en, två... Nej! Den sista fastnade. Kom varken in eller ut.
Vad göra? Jag hade ingen lust att stoppa någon på torget för att be om hjälp. Hade ju bråttom hem till X och det där som jag trodde kunde ske.
Så jag slog till med höger knytnäve på den förbannade kronan varpå automaten liksom ryckte till, rasslade och tömde innehållet. Det var som ett vattenfall och enkronor drösade ut på betongplattorna. Jag fick jackpot!
Snabbt satte jag mig på huk och samlade ihop pengahögen i fickorna som putade betänkligt. Summan minns jag tyvärr inte men nog var det mycket pengar.
Nya kronor in i myntspringan och den här gången gick det bättre.
Och träffen, daten?
Jo, den var väl bra. Jag fick mat. Och nej, det blev inget.
Men jag var ganska nöjd ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar