Blöt lunch på Barken

Bild: Jörgen Auer

Regn har vi skrikit efter hela maj och några dagar in i juni. Och nu har vi fått detii. Regn, regn, regn. Blött, blött, blött. Och lunch på Restaurang Barken i Katrineholm. Så där.

Två vita och en svart i hagen

Bild: Jörgen Auer

Två hästar betade i en hage, nej tre hästar. Två vita, en svart. Hagen var mest grön. Det regnade.

 Livet där i hagen var denna dag ett blött och disigt tillstånd utan skarpa konturer och utan annan mening och mål än att söka föda och därmed kunna stilla sin hunger. Söka sin mättnad.

På samma sätt fortgick dagen. Timme ut och timme in. Det regnade. Ibland häftigt och översköljande, burdust störtande, attackerande, ibland lätt strilande och smekande, knappt kännbart, liksom ursäktande. Hästarna åt och åt, ibland tittade någon av dem upp när en bil körde förbi på vägen, och var gång buss 552 kom förbi, sex gånger om dagen åt ena hållet och sex gånger om dagen åt andra hållet, tittade de upp alla tre och spanade mot bussen där på andra sidan den disiga ridån. Det var som om de väntade på att någon skulle kliva av vid "deras" hållplats.

En tursam betraktare av den idylliska scenen i den östgötska hagen hade kunnat lägga märke till att hästarna även passade på att vila ett par gånger från sitt idoga ätande. Då ställde de sig liksom i triangel, så att var och en av dem med sina väldiga näsborrar andades på en kamrats hals. Denna kärvänliga och nära gest gjorde dem uppenbarligen dåsiga alla tre för snart stod de helt stilla i det strilande regnet. De somnade. Vad tänkte de på? Vad drömde de om? Att bussen stannade och rätt person klev av?

Frampå eftermiddagen avtog regnandet och solen tittade fram. Då ruskade hästarna på sig som ville de torka bort det mesta av vätan. Men det kom ytterligare någon skur innan dagen var till ända, till och med en hagelskur. Men tre hästar i en östgötsk hage, två vita och en svart, lät sig inte bekomma. De åt och de åt. Tittade på bussen. Åt och åt. Förflyttade sig ett par meter. Åt. Och sov.

Det var så vackert. De var så vackra.

Jörgen Auer

Färdigeldat för juni?

 Bild: Jörgen Auer

Nationaldagen vände jag mig mot solen. Tidigt. Klockan var strax efter sju. Eller var hon åtta? Jag brydde mig inte om vilket och varför skulle jag? Ledig.

Bild: Jörgen Auer

Men skenet bedrar. Jag jobbade faktiskt hela dan. Skruvade fast kabelskor på lillstugan och när jag tog en välbehövlig paus blev det nationaldagsfika med grannarna. Efter pausen blev det skorna igen innan uppehåll för lunch. Efter den upptäckte jag att ett sädesärlepar tydligen bor i skorstenen. Aj, aj, då är det väl färdigeldat för den här månaden. Kanske är det färdigskruvat och färdigspikat också, för sädesärlorna verkade irriterade på mig. 

Men nu till Berlin. Under samma himmel, alltså.

Hänförd av Sättra ängar

 Bild: Jörgen Auer

Så grönt. Så vackert. Så njutbart. Och så vilsamt och återhämtande. Ja, mycket kan sägas om naturreservatet Sättra ängar i Ödeshögs kommun som jag besökte denna annandag pingst.

  Bild: Jörgen Auer

Jag begriper inte varför jag inte har varit här tidigare. Det här är ju ett givet utflyktsmål, med fikakorg, kikare, kamera och gott humör i släptåg.

 Bild: Jörgen Auer

Vägen rakt igenom är också hur skön som helst. Att skåda, menar jag då.

 Bild: Jörgen Auer

I dag nöjde jag mig med en timme i Sättra ängar efter att först ha varit på reportagebesök i närheten på förmidagen.

Bild: Jörgen Auer

Lunch intog jag i Hästholmen medan Vätterns vågor kluckade och Omberg suckade av hänförelse. Det är ju pingst.

Istanbul, Toronto och Aachen

Istanbul. Horn. Spokane. Grytgöl. Trondheim. Nicosia. Donaueschingen. Mantorp. Prag. New York. Toronto. Borgå. Göteborg. Hämeenlinna. Stockholm. Sarajevo. Berlin. Moskva. Calgary. Helsingfors. Dortmund. Oslo. Larnaca. Kisa. Umeå. Askersund. Mora. Norrköping. Linköping. Uppsala. Ottawa. Nisjnij Novgorod. Split. Zagreb. Ödeshög. Trogir. Köpenhamn. Aachen. Valdemarsvik. Famagusta. Wien. Beijing. Los Angeles. Åtvidaberg. San Fransisco. Oudagogou. Paris. Finspång. Beirut. Flensburg. Paphos. Limassol. Hamburg. Bergen. Schleswig. Ruinen. Chong Qing.
Vad kan de orterna berätta? Mycket. Bland annat är de alla en del av mitt liv. Liksom en hel hög med andra orter i när och fjärran.

Dags för sommarnöje

Bild:Jörgen Auer

Jag gräver och gräver, medan det regnar och regnar. Men nu, när jag nog har grävt färdigt för i dag, ja då håller regnet upp. Är inte det märkligt?

Vad jag gräver? Jag gräver för ett altanbygge. Gräver bort gräs plus ett stycke jordlager. Och, okej då. Särskilt betungande är det inte. För när regnet tar i går jag in.

Nu tänker jag också gå in. In på torrdasset för att filosofera. Det tillhör sommarens små nöjen. Ett sommarnöje på sommarnöjet, således.

Vid Vikingstad kyrka

 Bild: Jörgen Auer

Ja-a, nu är jag i farten igen. Häromdagen var jag och fotade kyrkorna i Appuna och Väderstad och i går kunde jag inte låta bli att ta fram kameran igen. Nu i Vikingstad. Eller rättare sagt i kyrkbyn där Vikingstad kyrka ligger - och det är inte precis i Vikingstads samhälle, utan tre kilometer därifrån., närmare Rakered.

Bild: Jörgen Auer

Så här ser den ut och om den läser jag på Svenska kyrkans web att den invigdes 1785. Men tydligen fanns det en äldre stenkyrka bara ett stenkast från den nuvarande och den uppfördes i början på 1200-talet. 

Men varför ligger kyrkan här och inte i Vikingstad samhälle, kan man undra och därför läser jag i en kulturhistorisk inventering som Länsstyrelsen gjorde 2005 av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift.

 Där står bland mycket annat att kyrkbyn, omnämnd i skrift redan 1317 (Wikyngstatha) växte fram vid den gamla huvudvägen mellan Linköping och Mjölby och att det nuvarande stationssamhället i Bankeberg (namnbyte 1927 till sockennamnet Vikingstad) växte fram i och med järnvägens tillkomst 1873..

Mer: "På grund av närheten till kyrkan i den tynande annexförsamlingen Rakered, kom församlingsborna i Vikingstad och Rakered överens om att gå samman för att bygga en ny kyrka". 

De två socknarna slogs samman 1768 och även Rakered hade en medeltida kyrka, av vilken det i dag finns en ruinkulle och en ödekyrkogård.

i Vikingstad församling ingår kyrkorna i Björkeberg, Sjögestad, Rappestad, Västerlösa och Vikingstad.